Klarspråk om tsar Vladimirs auktoritära Ryssland

crime-and-punishment-pussy-riots

Pussy Riot i Kristus Frälsarens Katedral

Kristus Frälsarens Katedral ligger på en klippa intill Moskva-flodens strand någon kilometer söder om Kreml och påstås vara hela Rysslands förnämsta kyrkobyggnad. Dess gyllene kupol syns vida kring i Moskva och reflekterar ljuset i solnedgången på ett mycket anslående sätt.

Mats Parner

Mats Parner

Detta gudshus invaderades av fem unga kvinnor från bandet Pussy Riot tisdagen den 21 februari 2012. Samtliga fem var klädda i färgsprakande rånarluvor, och långt innan någon visste ordet av började kvintetten uppföra en koreograferad dans till den förinspelade låten ”Jungfru Maria – fräls oss ifrån Putin”. Vaktpersonal skyndade till och avbröt föreställningen tvärt; efter bara 40 sekunder var scenshowen till ända. Men insmugglade Pussy Riot-fans hade videofilmat seansen, och inom kort var hela spektaklet ute på nätet.

Tre av bandmedlemmarna med 23-åriga Nadja Tolokonnikova i spetsen dömdes sedermera till två år bakom lås och bom för ”organiserad huliganism, baserad på religiöst hat”. Inför de olympiska spelen i Sotji (februari 2014) släpptes de bägge jäntor som alltjämt satt inlåsta i ett försök att blidka oss i västvärlden. I det läget gick OS före allt annat.

Per Leander, född 1982 och känd bland annat från Aftonbladet Kultur och Fria Tidningen har nyligen sänt ut en studie betitlad Kampen mot Putin: Den ryska proteströrelsens uppgång och fall (Verbal Förlag). I Leanders opus, som huvudsakligen är ett långt – och klart vederhäftigt – insiderreportage om de väldiga demonstrationerna på Moskvas gator och torg 2011-2012, har de maskerade punk- och kyrkbrudarna i Pussy Riot sin givna plats. Dock rör det sig knappast om någon hedersplats för deras del. Proteströrelsen mot 1952-10-07 Vladimir Vladimirovitj Putin må ha varit både spretig och politiskt heterogen, men de uttalat individualistiska och anarkistiska inslagen – à la Pussy Riot i Frälsarkatedralen – var trots allt undantag snarare än regel.

I dagens Ryssland äger 0,5 procent av befolkningen närmare 85 procent av landets tillgångar och naturresurser. Ett skikt av ofattbart rika oligarker är strängt taget de enda som har glädje av den förda regeringspolitiken, som inte skiljer sig principiellt från vanstyret under Boris Jeltsins nyliberala 1990-talsera. ”Fria och demokratiska val” stod inte oväntat överst på demonstranternas baner.

”Makten till miljonerna, inte till miljonärerna” var ett annat populärt slagord.

Lavinen sattes i rullning den 10 december 2011, då en härskara på ca 60 000 människor samlades på Bolotnaja-torget i Moskva för att protestera mot fusket i de just då aktuella valen till duman (ryska parlamentet). Därefter samlades demonstranter på gatorna i våg efter våg, några gånger med 100 000 deltagare eller fler, under första hälften av 2012. Den 6 maj, dagen innan Putin svors in för tredje gången som president, nu på sex år i stället för som tidigare fyra, slog polisen till och fängslade ett 30-tal demonstranter – de så kallade Bolotnaja-fångarna. De flesta av de 30 är än idag frihetsberövade med Vänsterfrontens 38-årige Sergej Udaltsov som den mest kände.

Boris Nemtsov mördades under dunkla omständigheter den 27 februari i år efter att ha tillbringat kvällen på en restaurang vid Röda torget i sällskap med en ung älskarinna. Nemtsov var tongivande i proteströrelsens liberala fraktion och orädd Putin-kritiker men sköts nu ihjäl på öppen gata. Garri Kasparov, mångmiljonär, NATO-ivrare och före detta världsmästare i schack, är en annan portalfigur med liberala förtecken. Enligt Kasparov är dagens Ryssland ”fascistiskt” och Vladimir Putin en herre som inte skulle tveka att massmörda stora delar av folket, om upprorsfanan en dag höjs mot honom. Inom vänstern underkänner man det synsättet. Ilja Ponomarjov, tidigare ledamot av duman men sedan 2014 politisk flykting i USA, menar att Ryssland är ”bonapartistiskt” – auktoritärt borgerligt – således inte fascistiskt.

Men han utesluter inte att händelseutvecklingen kommer att gå i precis den riktningen. Inte minst därför måste Vänsterfronten, som grundades redan 2005, fortsätta att flytta fram sina positioner.

Per Leander talar flytande ryska, har periodvis levt i Moskva, vistades där när protesterna kulminerade 2011-12 och känner flera av aktivisterna i demonstrationsleden. Det är omständigheter som borgar för både klarsyn och koncis historiepedagogik.

  44 kommentarer for “Klarspråk om tsar Vladimirs auktoritära Ryssland

  1. Anders Persson
    2015-12-12 kl. 21:11

    Mats Parner skriver: “Inför de olympiska spelen i Sotji (februari 2014) släpptes de bägge jäntor som alltjämt satt inlåsta i ett försök att blidka oss i västvärlden. I det läget gick OS före allt annat.” Jo, det är riktigt och det stödjer de som hävdar att krisen i Ukraina som just utveckalde sig under det OS pågick därför inte var initierad från ryskt håll.

  2. Ulla-Britt Niklasson Göteborgska
    2015-12-12 kl. 21:22

    Makten till miljonerna – inte till miljonärerna! Det var en bra slogan som skulle passa bra i hela världen! HAHA! Att ingen kommit på det här i vår lilla ankdamm!

    Och dessa småtöser och deras protest var ju på så låg nivå att den inte är värd att kommentera!

    Putin + Natanyahu = sant ? Kan detta vara möjligt? Vad har dessa herrar gemensamt? Det var ju Stalin som efter kriget etablerade staten Israel och med tyska beslagtagna vapen ville köra ut kolonialmakten England. Har Natanyahu insett vad han har att tacka det Ryska folket för – Judar och ryssar ledde den socialistiska revolutionen i Ryssland 1917 – Lenin och hans broder var båda av judisk härkomst – brodern som startade den första revolutionen som misslyckades, mördades för att han inte ville avslöja sina medarbetare!

    Sent skall syndarn vakna, högerfascister blir medvetna om sanningen – om så väl vore hade världens oroshärdar kunnat sluta fred! LEVE SOCIALISMEN!

  3. Martin Kullberg
    2015-12-13 kl. 11:38

    Som om någon annan ledare skulle kunna regera Ryssland utan patriarkens godkännande.

    Khodorkovsky är inte det arbetande folkets vän och han skulle inte heller kunna regera utan patriarkatets gillande.

    Individfokus i den moderna världen kan inte lösa de systematiska problemen och misslyckas därför både i problemformulering och lösning på problemet. Det blir etiketteringar och sporadiskt ihopplockade händelser som man försöker använda för att skapa ett narrativ. Det blir lika monoistiska och platta analyser som konspirationsteorierna ger, det finns ingen dialektik längre tydligen. Det är liberal monoistisk filosofi som skapar ovanstående tänkande.

    (Jag talar givetvis om ledningen för den ortodoxa kyrkan.)

  4. Lars Drake
    2015-12-13 kl. 17:45

    Efter den anmälningen avstår jag nog från att läsa boken. Några personer som är Vladimir Putins politiska motståndare anser att Putin är fascistisk eller bonapartisk. Jaha. Carl XII Bildt jämförde Putin med Hitler. G W Bush blir inte nazist för att någon jämför honom med Hitler.

    Vänsterfronten som demonstrerade samlade ca 100 000 demonstranter i en stad med 15 000 000 i ett land med nästan 145 000 000, dvs 2/3 promille av landets befolkning. Det forna kommunistpartiet är det parti som samlar näst flest röster till Duman. Det är mycket möjligt att det ligger mycket i vänsterfrontens kritik, men representerar folket gör den inte.

    Jag har varit 20 ggr i Ryssland under perioden 1996-2012. Att inte se någon principiell skillnad mellan politiken under Jeltsin (som gav oligarkerna deras rikedom) och Putin har jag svårt att svälja. Att Putins politik enbart skulle gynna oligarkerna kan jag heller inte ta på allvar. Mycket har förbättrats för folk i allmänhet sedan den svåra tiden i slutet på 1990-talet.

    Upp till 30 av dem som demonstrerade 2012 sitter många fortfarande i fängelse. Det är dåligt, men det motsvarar två personer omräknat till Sveriges befolkning. Att polisbrutalitet förekommer är rätt uppenbart, men det är tyvärr vanligare än motsatsen i världens länder.

    Nemtsovs död skylldes på Putin i västmedia. Nu sägs inte mycket eftersom det inte, så vitt jag vet, kommit fram bevis på någon inblandning från det hållet.

  5. Anders Persson
    2015-12-13 kl. 18:51

    En bok som jag just köpt på antikvariatet Röda Rummet här i Uppsala är BOOM, som inte är någon juppiebok utan står för “Best Of Ordfront Magasin”. Där har den dåvarande redaktören, den beundrandsvärde Björn Eklund, 2002 samlat “The Greatest Hits”, bl a en artikel av Carsten Palmaer om “Kriget som teater”. Inspirerad av Kosovokriget listar Palmaer sex punkter hur man säljer ett krig massmedialt. Första punkterna är att demonisera motståndarna “Våra fiender leds av en galen mördare” och “Fiendens folk är blodtörstiga idioter”.

    Jomen, säger ni kanske, är det så fel? Var det inte tillämpligt på Hitler och hans soldater? Till det kan man säga att ingen diktator har råd att vara galen, då skulle han inte kunna sköta sitt “jobb”. För det andra, den sovjetiske författaren och antifascisten Ilja Ehrenburg demoniserade tyskarna, men enligt Jan Myrdal hade Stalin en annan uppfattning “Sådana som Hitler kommer och går, men det tyska folket består”.

    (Rimmet fanns nog inte i det ryska originalyttrandet)

  6. Bo Persson
    2015-12-13 kl. 21:26

    Lars D!
    Efter att just ha läst en annan bok utgiven på samma förlag – antologin “Syrien” – tror jag att jag ändå skall läsa Leanders bok. Kapitlet “Ryssland: upprätthållare av kontrarevolutionen?” i “Syrien” antologin gav en del att tänka på.

  7. Bengt Svensson
    2015-12-16 kl. 10:29

    Det hände sig 2013-10-22 på eftermiddagen i Santa Rosa 10 mil norr om San Francisco att Andy Lopez, 13 år, kom promenerande med ett leksaksgevär. En polisbil närmade sig bakifrån, stannade, och en polis klev ur och beordrade pojken att släppa bössan, som han tyckte liknade en AK47. I stället vände sig pojken om, antagligen för att se vem som skrek åt honom. Polisen avlossade då åtta skott i rask följd, varav sju träffade Andy, på sex sekunder, fyra av dem bakifrån. Sjutton sekunder efter att polisen ropat åt honom låg Andy blödande på marken och polismannen (“deputy sheriff”) sprang fram och satte handklovar på honom. När ambulanspersonalen anlände måste de be poliserna att ta av handbojorna innan de kunde ta hand om sin patient, som avled på platsen.

    Händelsen utreddes först av distriktsåklagaren och sedan FBI. Båda beslöt att inte väcka åtal mot polismannen. Denne hade rimliga skäl att känna sig hotad till livet. Han hade handlat i enlighet med polisinstruktionen.

    Sådant händer förstås inte var dag. På sin höjd ett par gånger i veckan. Skottskador är en av de vanligaste dödsorsakerna bland amerikanska barn.

    Sedan 1980 har i Broward County, Florida, polisen dödat 168 personer. En av dem var Jermaine McBean, en svart man på väg hem med ett luftgevär inlindat i en sopsäck och med hörlurar för öronen. När polisen skrek åt honom bakifrån fortsatte han gå, men efter ett tag tycks han ha hört och vände sig om. Han blev genast ihjälskjuten.

    Samtliga poliser som infann sig intygar att han inte hade hörlurar på sig. Ett foto av den döde på marken visar motsatsen. Det ovanliga i historien är annars att polisen som sköt kommer att ställas inför rätta, första gången sedan 1980 och 168 dödade som detta händer.

    I lördags sköt polisen i Los Angeles Nicholas Robertson med 33 skott, först i ryggen och sedan, när han låg på marken och försökte krypa bort, med ytterligare 15 skott.

    I Louisiana extraknäckade en 23-åring och en 32-åring som poliser (deputy city marshall) den tredje oktober, när de såg en man gräla utanför en bar. De prejade honom med polisbilen och avlossade 18 skott. Flera av dem träffade mannens sexårige son i huvudet. Han avled på platsen, d v s i bilens framsäte, medan fadern hamnade på akuten. Fadern var obeväpnad, sonen autistisk. Originellt nog var de vita, medan poliserna var svarta. De kommer att åtalas.

    Och vill ni se hur vi firar advent här i progressiva, trendiga San Francisco, så se den här videon. Ursäkta kvalitetn.

    Nu undrar ni förstås vad allt detta har med tsar Vladimir att göra? Just det. Ingenting.

    Det är det som är problemet.
    God jul!

  8. Mats Larsson
    2015-12-17 kl. 19:04

    Ett senkommet tack till Mats Parner för en läsvärd anmälan av Leanders bok. Ju bättre vi kan förstå Ryssland, desto bättre är det. Vilket också betyder att jag inte förstår Lars Drakes reaktion.

    Svenska medier verkade helt missa demonstrationerna som de ryska långtradarchaufförerna genomförde. Jag skrev en kort notis om det i en kommentar på denna blogg, och Ola Jordan uppmärksammade det på sin FB-sida.

    Idag har Putin för första gången medgett att det funnits rysk militär närvaro i Ukraina. Omfattningen vet vi ännu inget om, men Putins uttalande sätter i alla fall punkt för diskussionen om det funnits rysk militär närvaro i östra Ukraina annat än frivilliga utan anknytning till den ryska militären.

  9. Erik Skoogh
    2015-12-18 kl. 15:56

    Mats, punkt och punkt.
    Så här översätter Anna Lena Laurén i SvD den delen av den tre timmar långa presskonferensen:

    – Vi har aldrig sagt att det inte finns folk som löser militära frågor i Ukraina. Men det betyder inte att där finns reguljära ryska trupper.

    Det är också min minnesbild och att uppgifter från en hög ukrainsk officer har bekräftat detta, d v s inga reguljära ryska förband strider i Ukraina. Andra uppgifter från västerländska journalister har talat om både soldater som åkt som frivilliga på “ledig tid” och tvångsrekryterade. Det senare har informatören Maria Person Löfgren nämnt vid flera tillfällen i SR.

  10. Mats Larsson
    2015-12-18 kl. 17:38

    Jag ser det som ett trendbrott att Putin för första gången säger något sådant som Erik S citerar i sin kommentar. Frågan är varför han sa det och vad det innebär för framtiden. Jag har inga svar, men ett trendbrott är det.

    Medgivandet kom bara dagar efter Kerrys besök i Moskva, vilket är ett intressant sammanträffande.

  11. Bo Persson
    2015-12-18 kl. 23:50

    Mats L!
    Ja, ryssarna har medgivit det. Men du glömmer vad amerikanarna samtidigt gått med på. Inget krav på regimskifte i Syrien längre. Dagens FN-resolution! Och det är åtminstone bra för oss. Nu blir det svårare för våra Natovänner att demonisera ryssarna och lättare för oss att försvara alliansfriheten.

  12. Mats Larsson
    2015-12-19 kl. 19:30

    Bo P!
    “Glömde” är fel ord eftersom jag inte kände till FN-resolutionen när jag skrev min kommentar. Du kanske har rätt i att det nu blir svårare att demonisera ryssarna. Nu tycker jag inte att Mats Parners anmälan var ett exempel på det, tvärtom, men jag förstår vad du menar.

  13. Bo Persson
    2015-12-20 kl. 16:42

    Mats L!
    Jag väntar fortfarande på Leanders bok och under tiden läser jag vad Sven Hirdman hade att säga om Ryssland vid ett anförande på Stockholms universitet häromdagen.

  14. Anders Persson
    2015-12-20 kl. 21:24

    Bo P!
    Tack för att du lyfte fram Sven Hirdmans mycket kloka ord. En annan som är värd att lyssna till, om än inte i samma tungviktsklass, är Anna-Lena Laurén i hennes Moskvablogg i Hufvudstadsbladet, här om rysslandskorrespondentens vilkor.

    “Ibland intervjuar jag personer som uppriktigt älskar Putin och på ett logiskt och begripligt sätt kan förklara varför de gör det. Jag gör det inte för att legitimera Putin. Jag gör det för att vi ska förstå varför han är populär.”

  15. Mats Larsson
    2015-12-22 kl. 21:06

    Bo och Anders!
    Alltid intressant att lyssna till eller läsa Sven Hirdman. Jag vill minnas att jag hörde honom på ABF-huset i Stockholm under under hösten 2014.

    Samtidigt kan man notera att inte alla tidigare svenska Moskva-ambassadörer håller med honom.

    Sven Hirdman tycks mig [i referatet som Bo P länkade], tyvärr, överoptimistisk när det gäller Ukrainakonflikten. En djupare analys hade varit intressant; nu blev det tämligen ytligt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.