Klarspråk om tsar Vladimirs auktoritära Ryssland

crime-and-punishment-pussy-riots

Pussy Riot i Kristus Frälsarens Katedral

Kristus Frälsarens Katedral ligger på en klippa intill Moskva-flodens strand någon kilometer söder om Kreml och påstås vara hela Rysslands förnämsta kyrkobyggnad. Dess gyllene kupol syns vida kring i Moskva och reflekterar ljuset i solnedgången på ett mycket anslående sätt.

Mats Parner

Mats Parner

Detta gudshus invaderades av fem unga kvinnor från bandet Pussy Riot tisdagen den 21 februari 2012. Samtliga fem var klädda i färgsprakande rånarluvor, och långt innan någon visste ordet av började kvintetten uppföra en koreograferad dans till den förinspelade låten ”Jungfru Maria – fräls oss ifrån Putin”. Vaktpersonal skyndade till och avbröt föreställningen tvärt; efter bara 40 sekunder var scenshowen till ända. Men insmugglade Pussy Riot-fans hade videofilmat seansen, och inom kort var hela spektaklet ute på nätet.

Tre av bandmedlemmarna med 23-åriga Nadja Tolokonnikova i spetsen dömdes sedermera till två år bakom lås och bom för ”organiserad huliganism, baserad på religiöst hat”. Inför de olympiska spelen i Sotji (februari 2014) släpptes de bägge jäntor som alltjämt satt inlåsta i ett försök att blidka oss i västvärlden. I det läget gick OS före allt annat.

Per Leander, född 1982 och känd bland annat från Aftonbladet Kultur och Fria Tidningen har nyligen sänt ut en studie betitlad Kampen mot Putin: Den ryska proteströrelsens uppgång och fall (Verbal Förlag). I Leanders opus, som huvudsakligen är ett långt – och klart vederhäftigt – insiderreportage om de väldiga demonstrationerna på Moskvas gator och torg 2011-2012, har de maskerade punk- och kyrkbrudarna i Pussy Riot sin givna plats. Dock rör det sig knappast om någon hedersplats för deras del. Proteströrelsen mot 1952-10-07 Vladimir Vladimirovitj Putin må ha varit både spretig och politiskt heterogen, men de uttalat individualistiska och anarkistiska inslagen – à la Pussy Riot i Frälsarkatedralen – var trots allt undantag snarare än regel.

I dagens Ryssland äger 0,5 procent av befolkningen närmare 85 procent av landets tillgångar och naturresurser. Ett skikt av ofattbart rika oligarker är strängt taget de enda som har glädje av den förda regeringspolitiken, som inte skiljer sig principiellt från vanstyret under Boris Jeltsins nyliberala 1990-talsera. ”Fria och demokratiska val” stod inte oväntat överst på demonstranternas baner.

”Makten till miljonerna, inte till miljonärerna” var ett annat populärt slagord.

Lavinen sattes i rullning den 10 december 2011, då en härskara på ca 60 000 människor samlades på Bolotnaja-torget i Moskva för att protestera mot fusket i de just då aktuella valen till duman (ryska parlamentet). Därefter samlades demonstranter på gatorna i våg efter våg, några gånger med 100 000 deltagare eller fler, under första hälften av 2012. Den 6 maj, dagen innan Putin svors in för tredje gången som president, nu på sex år i stället för som tidigare fyra, slog polisen till och fängslade ett 30-tal demonstranter – de så kallade Bolotnaja-fångarna. De flesta av de 30 är än idag frihetsberövade med Vänsterfrontens 38-årige Sergej Udaltsov som den mest kände.

Boris Nemtsov mördades under dunkla omständigheter den 27 februari i år efter att ha tillbringat kvällen på en restaurang vid Röda torget i sällskap med en ung älskarinna. Nemtsov var tongivande i proteströrelsens liberala fraktion och orädd Putin-kritiker men sköts nu ihjäl på öppen gata. Garri Kasparov, mångmiljonär, NATO-ivrare och före detta världsmästare i schack, är en annan portalfigur med liberala förtecken. Enligt Kasparov är dagens Ryssland ”fascistiskt” och Vladimir Putin en herre som inte skulle tveka att massmörda stora delar av folket, om upprorsfanan en dag höjs mot honom. Inom vänstern underkänner man det synsättet. Ilja Ponomarjov, tidigare ledamot av duman men sedan 2014 politisk flykting i USA, menar att Ryssland är ”bonapartistiskt” – auktoritärt borgerligt – således inte fascistiskt.

Men han utesluter inte att händelseutvecklingen kommer att gå i precis den riktningen. Inte minst därför måste Vänsterfronten, som grundades redan 2005, fortsätta att flytta fram sina positioner.

Per Leander talar flytande ryska, har periodvis levt i Moskva, vistades där när protesterna kulminerade 2011-12 och känner flera av aktivisterna i demonstrationsleden. Det är omständigheter som borgar för både klarsyn och koncis historiepedagogik.

... är läst 630 gånger!

  44 kommentarer for “Klarspråk om tsar Vladimirs auktoritära Ryssland

  1. Mats Larsson skriver:

    En slutkommentar för denna gång:

    Anders P!
    Ditt citat från Anna-Lena Laurén är från april 2014. I boken ”Ukraina – gränslandet” av Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius skriver den senare på sid. 115: ”Novorossija var ett gammalt begrepp, som började användas först sommaren 2014”

    Din jämförelse med Stalin och Pragkuppen tror jag haltar. Du har säkert helt rätt i att Stalin inte hade ett finger med i Pragkuppen. Läser man Oleg Khlevniuks nya biografi över Stalin så ser man att han inte med ett ord antyder att Stalin låg bakom Pragkuppen (Khlevniuk har förmodligen grävt djupare i arkiven än någon annan). Men Östeuropa efter kriget var en betydligt mer komplex mosaik än östra Ukraina. Stalins inflytande över t ex Tito var ju noll.

    Vi gör helt enkelt olika bedömningar av hur stort inflytande Putin har över Donbass. Framtida historiker kommer att utreda saken. Under tiden får vi försöka lägga pussel med de öppna källor som finns, i mitt eget fall bl a genom ständiga samtal med ryssar, ukrainare och vitryssar.

    Bo P!
    Putin medgav i en intervju häromdagen att även om det låga oljepriset var det största problemet för rysk ekonomi så har även sanktionerna skadat den ryska ekonomin. För att om möjligt bryta sanktionerna, behålla ett visst grepp om Ukraina, och markera Rysslands ställning som stormakt var antagligen det nyligen spelade Syrienkortet Putins bästa möjlighet. Hur det går vågar jag inte sia om.

  2. Anders Persson skriver:

    Mats L!
    Jo citatet är från april 2014 eftersom det var då Putin drog upp frågan om ”Nya Ryssland”, yttranden som av Väst m fl tolkades som att han argumenterade för någon slags ”Anschluss” av södra Ukraina. I Peter Lodenius avsnitt, i hans bok med Anna-Lena Laurén, upptas saken på två sidor 115-116, men där får man just intrycket att det var en idé som möjligen fanns hos ”separatisterna”, men aldrig haft förankring i Kreml. Samma intryck ger kapitel 7 i Richard Sakwas Frontlinje Ukraina.

    Påståenden att Putin haft för avsikt att lägga under sig södra Ukraina (Nya Ryssland) förekom dock i den anti-ryska propagandan. När denna profetia sedan inte blev uppfylld var man tvungen att leverera mer eller mindre skruvade ”förklaringar”.

    Så var det också med Stalin i mitt exempel från 1948. Den 28 februari, nästan en vecka efter ”Kuppen i Prag”, offentliggjordes i Helsingfors ett brev från Stalin till Paasikivi som inbjöd till diskussioner kring det som senare blev ”vänskaps- och biståndspakten”.

    NU ÄR DET FINLANDS TUR! ekade det i pressen runt om i världen, i synnerhet USA. Historiker har sedan hållit på i snart 70 år att spekulera över vad som fick Stalin att inställa eventuella ”kupper i Helsingfors”. Antingen hade han varit galen eller inte vågat på grund av västmaktermnas ”resoluta uppträdande”.

    Det är ju betryggande att höra, som du säger, att arkivforskningar inte givit några indikationer på att han varit inblandad. Men det hade man inte behövt gå till Kremls arkiv för att inse. Som jag påpekar i min bok ”Kuppen i Prag” (1990) och som faktiskt en och annan påpekade redan vårvintern 1948, så var Stalins brev skrivet och avskickat 21 februari, d v s när ”Pragkuppen” forfarande var under uppsegling.

    Det hade ju varit helt vansinnigt att inte vänta en vecka med brevet till Paasikivi för att se hur den första ”kuppen” avlöpte innan den andra skulle följa! Så bråttom var det ju inte!

    Mycket av snacket om Putins och Rysslands ”opålitlighet”, ”nyckfullhet” och ”oförutsägbarhet” bygger på samma mekanism: han och Ryssland tillskrivs motiv de inte har.

  3. Mats Larsson skriver:

    Jag kan inte undanhålla lindelof.nu:s läsekrets det smått sensationella nyhetsinslaget i Pervyj Kanal igår kväll. Speciellt inte som de bloggar som tidigare gav en alternativ bild av Ukrainakonflikten mot main-stream-media (8dagar, jinge, Steigan, vissa inslag i FiB/K) i stort sett tystnat i frågan, Ukrainabulletinen gått i graven (?), och FB Anti-Euromaidan går på trivial tomgång.

    Nå, igår kväll visades i nyheterna i Pervyj Kanal ett flera minuter långt inslag där Ukrainas president Porosjenko pratade om bl a Krim. För att den ryska publiken inte skulle gå miste om något (Porosjenko pratade ukrainska, något som medel-ryssen har svårt att förstå) så överlagrades Porosjenkos tal av en rysktalande speakerröst.

    Helt klart har Porosjenko aldrig någonsin sett i ett sådant inslag i Pervyj Kanal. Det har tidigare varit helt otänkbart att projicera Porosjenko på detta sätt i Pervyj Kanal. ”Fascistisk junta”-terminologin verkar nu ligga ljusår bort.

    Jag stämde av gårdagens nyheter med ryska och ukrainska kolleger och medarbetare. Följande framkom: ryska FB-sidor har under senaste veckan helt ändrat tonläge. Man pratar nu om sitt ukrainska broderfolk.

    En annan hade snappat upp att flera separatister dött under oklara omständigheter på senare tid.

    Några kanske hade noterat att Putin utsett Boris Gruzlov till Rysslands representant i kontaktgruppen. Denne har redan besökt Porosjenko i Kiev [sic]!

    Slutligen, en intressant intervju med Natalja Narochnitskaya i Al Jazeera English.

    Hon känns genuint ärlig när hon säger (efter 35.20 minuter): ”I am very sad that Ukrainian people hate Putin, I’m really very sad about that”.

  4. Anders Persson skriver:

    Mats!
    Det låter, om jag förstått saken rätt, som en mycket glädjande nyhet. Att det skett en omsvängning, kanske på båda sidor, är väl något som även ”8dagar, jinge, Steigan, vissa inslag i FiB/K samt Ukrainabulletinen” inte skulle reagera emot. Men de, som du antyder, kritiska uppfattningar de haft, kanske var motiverade när de yttrades eller publicerades?

  5. Bo Persson skriver:

    Mats!
    Måste det inte finnas något slags politisk bakgrund till det nya tonläge du beskriver. Vad vet du om det?

  6. Svante Svensson skriver:

    Tack Mats Larsson för en mycket klargörande kommentar om Putin och separatisterna i östra Ukraina.

    Ja, det är på många sätt tydligt att separatisterna i östra Ukraina börjar bli en belastning på Putins styre. Och om några månader kommer holländska polisutredningen av MH17-haveriet att lägga fram sitt resultat. Den har då tillgång till dels de delar av BUK-roboten, som inte var av betydelse för haveriet, men som kan belysa skuldfrågan, och den har också tillgång till annan information. Haveriutredningen belyste ju självklart bara tekniska orsaken till haveriet. Det blir då nödvändigt för Putin att markera distans till dem som avskjutit roboten. Och det är förmodligen de första konsekvenserna av denna linje som vi nu ser. Till detta kommer att kriget i Ukraina inte gått på den räls den ryska regeringen räknade med, och att det nu kostar mer än det smakar.

    Och som en följd har alltså Ukrainas president Porosjenko släppts fram i rysk TV. Detta är i sanning en vändning. Porosjenko representerar ju från rysk sida ”fasciststyret i Kiev”.

    Det finns ett antal svenska bloggar du nämner som har understött den officiella ryska linjen. Några av dem kallar sig själva ”vänsterbloggar”. Dessa tystnar allt mer om Ukraina, parallellt med att den ryska linjen ändras allt tydligare. Eftersom dessa bloggar har framställt enkla photoshoppningar som ”bevis”, gjort orimliga bedömningar av vrakdelar, och framfört hypoteser som strider mot naturlagarna så är det väl inte helt fel att de tar en paus i frågan.

    Man bör även betänka att tusentals unga människor stupat i onödan. De som skickats tillbaka i kistor till Ryssland börjar bli obehagligt många för Putins styre.

    Om vi då skall lära oss något av detta så är det att även bloggare måste kritiskt utvärdera uppgifter. De som ansvarar för publiceringen måste tänka djupare, göra rimlighetsbedömningar och använda all den skolkunskap de faktiskt en gång fått. Det är ju bl a därför vi värnar om en bra skola för alla.

    Läs först noga, kontrollera referenser, undersök rimlighet, och fundera först därefter att blogga är en god sammanfattning av det vi kan lära oss.

  7. Anders Persson skriver:

    Svante!
    Väldigt bra kommentar om källkritik: ”Läs noga, kontrollera referenser, undersök rimlighet, och fundera …”

    Själv skulle jag vilja veta mer om, få referenser till det du nämner lite i förbigående: ”Till detta kommer att kriget i Ukraina inte gått på den räls den ryska regeringen räknade med, och att det nu kostar mer än det smakar.”

    Vad vet vi om den ryska regeringens avsikter, vad de ”räknade med”? Inte mycket vad jag vet. Det är inte förvånande att man i det läget spekulerar och, helt legitimt, tillskriver regeringen olika avsikter. Men vilka av dessa spekulationer har varit rimliga? Jag bara funderar

  8. Anders Persson skriver:

    Vi måste kanske börja hålla mer än ett öga på vad som sker i Holland. De innehar just nu inte bara EU-chefsskapet, dom ska snart ha en folkomröstning om ett EU-avtal med Ukraina.

    Om det nu inte var ukrainska militärer som sköt ner det malayiska planet, varför denna holländska folkliga aggression emot Ukraina? Och har ”mannen på gatan” i Nederländerna (som det ju heter) helt fel när han misstänker någon slags associering av Ukraina till EU?

    Som vanligt viftas det med ”hotet från Putin” för att få holländarna att rösta ”rätt” …

  9. Anders Persson skriver:

    Et tidigare kommentar.

  10. Svante Svensson skriver:

    Anders Persson!
    Om du läser Mats Larssons kommentar lite högre upp i denna tråd har du svaret på din fråga.

  11. Mats Larsson skriver:

    Bo!
    Det finns säkert en politisk och kanske i högre utsträckning en ekonomisk bakgrund.

    I BILD:s intervju med Putin, svarar denne på frågan ”How difficult are these sanctions for Russia” att ”Concerning our possibilities on the financial market, the sanctions are severly harming Russia”.

    När jag besökte Ryssland i oktober 2015 gick det 65 rubel på en dollar, nu går det 77. Man hittar enkelt artiklar på nätet om hur maten blivit mycket dyrare, och nu pratar vi basvaror i den ryska mathållningen som fiskkonserver, majonnäs och inlagd gurka. För barnfamiljer, arbetslösa och pensionärer håller situationen på att bli riktigt besvärlig.

    Det som Putin kan påverka är sanktionerna, och min gissning är att han kommer att arbeta på att dessa ska försvinna under 2016. Han vet att det inte räckte med engagemanget i Syrien för att bli av med sanktionerna. Alltså måste det till något mer, och kanske är det detta vi ser början till.

    Anders P!
    Svante Svensson publicerade sin analys av MH17 på FiB/K. Steigan var den förste att redan i november 2013 inse att något historiskt höll på att hända i Ukraina. I övrigt anser jag att de uppräknade bloggarna/FB varit för följsamma till den ryska versionen av konflikten för att vara intressanta. Du har kanske en annan uppfattning och får gärna, apropå referenser, länka en artikel som enligt din uppfattning inte följde den ryska linjen från de uppräknade skribenterna (inklusive de vanliga attributen ”kuppen, ”juntan”, ”fascisterna”, ”inga ryska trupper i Ukraina”, osv.)

  12. Anders Persson skriver:

    Mats L!
    Jag har, tyvärr, inte tillgång till ryska informationskanaler, inte ens Russia Today. Så om jag åsiktsmässigt hamnar på ”den ryska linjen” är det alltså helt p g a egen ”omdömeslöshet”.

    När det gäller att, i all korthet, tolka den ryska regeringens agerande de senaste två åren ser jag två renodlade scenarier:

    1) Putin den offensive: I besvikelse över att Ukraina bryter relationerna med Ryssland och öppet vänder sig mot EU låter Putin annektera Krim som första steget i vidare förvärv i Ukraina, dels i öster, dels i söder (Nya Ryssland). Inför omvärldens negativa reaktioner och bristande entusiasm bland de utsedda ”förmånstagarna” tvingas han dock till reträtt. Engagemanget i Syrien sker för att återta initiativet i världspolitiken och avleda uppmärksamheten från nederlaget i Ukraina.

    2) Putin den defensive: När presidenten i Ukraina störtas i en kupp ledd av antiryska grupper, försäkrar sig Putin av strategiska skäl om Krimhalvön. När de rysktalande i östra Ukraina försvarar sig militärt riskerar Putin att få den egna opinionen emot sig om han förhåller sig likgiltig, att drabbas av internationella fördömanden om han stöder dem. Sedan USA visat sig ointresserat av Ukraina sedan Krim ”förlorats”, och EU (=Tyskland) visserligen fortfarande är intresserat men upptaget av andra problem, inser ledningen i Kiev att spelet är över och söker kontakt med Moskva.

    Jag hade kunnat ägna saken fler än dessa få rader, men vill inte bli för svårläst.

  13. Bo Persson skriver:

    Svante S!
    Jag tycker att vi fortfarande inte har fått något svar på frågan hur du motiverar att kriget i Ukraina inte gått den väg den ryska regeringen räknat med. Beror nämligen inte svaret på den på vad man förutsätter.

    Om man t ex förutsätter att den ryska regeringens ambition är att på nytt göra Ukraina till en del av Ryssland, så är det ju klart att det kriget kört fast. Men om ambitionen är att förhindra att Ukraina dras in i Nato/EU-sfären så är det väl för tidigt att ha en bestämd uppfattning i frågan.

    Förvisso är Ryssland inte längre någon supermakt utan måste tillsammans med England och Frankrike och Tyskland räknas in i gänget av europeiska föredettingar. Å andra sidan har USA fått en ny supermakt att tampas med. Jag tänker alltså på Kina. Och såväl Nato som EU är ju, mot den bakgrunden, inte något annat än dinosaurier från en helt annan tid. Och det nya kalla kriget i Europa en anakronism.

  14. Mats Larsson skriver:

    Jag använder denna tråd för att uppmärksamma bloggens läsare på den stora ”snackisen” för alla som är intresserade av Ryssland.

    Först en länk till vad det handlar om.

    Alexey Navalnys film på Youtube har efter en vecka redan drygt 7.6 millioner visningar.

    Dimitrij Medvedev, Rysslands president 2008-2012, är den hittills högst uppsatte i Ryssland som utsätts för en attack av Navalny.

    Två frågor som omedelbart uppstår är (har jag märkt i diskussioner med ryssar):
    1) Har han fått hjälp av inflytelserika personer att gräva fram material om Medvedev?
    2) Skyddas han av inflytelserika personer?

    Jag har inte sett detta uppmärksammas i Pervyj Kanals nyheter, men kan ha missat det naturligtvis.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.