En av mina trognare besökare här på bloggen upplyste om att Maciej Zaremba är aristokrat och att han framträder i Timbros regi måndagen den 18 april för att tala om den svenska skolan. Undermeningen är att vi ”på vår vänsterkant” bör dra öronen åt oss och känna misstänksamhet mot hans budskap och syfte. Finns kanske en dold högeragenda? – är det tänkt att man ska tänka. Han påminner mig om denna oss så bekanta tankefigur.
Jag är tacksam för påminnelsen, men tänker inte ändra ett kommatecken eller dämpa min entusiasm i det jag hittills skrivit om Zarembas lysande skolreportage. Han har sett vad vänsteretiketterade journalister (politiskt korrekta) i allmänhet varit förhindrade att se under en generation, Gunnar Ohrlander undantagen.
Jag vill alltså påminna om att den skolpolitik som förts sedan 1975 har presenterats som ett vänsterprojekt, men den dolda agendan har hela tiden varit (medvetet eller omedvetet) en kraftig högersväng – enligt mitt sätt att se det.
Viktigt alltså att Socialdemokrater, som nu håller på att nyorientera sig i skolfrågan, tänker själva, istället för att orientera sig kompasslikt som antipol mot dagens tillfälliga allianspartier.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Gunnar Ohrlander, Maciej Zaremba, Timbro
Håller med! Också pensionerad skolmänniska.
Var finns det ny-tänket. Knut? Ja, förutom Noord då. Och om det finns fler, så finns de i alla fall inte på några ledande poster. Har du inte läst intervjun med Juholt i SvD i söndags (3/4) och vad han där har att säga om skolan. Kan det bli flummigare?
Jag undrar också hur starkt stöd Björklund egentligen har på sin egen borgerliga kant. Det finns ju inget charmigt i den fyrkantiga institutionella revolution – eller om du så vill: kontrarevolution – som här måste till. Och i media är han ju avgjort inte populär någonstans.
Och inte ens de varmaste förespråkarna för skolpeng och friskola hävdar att det är idén om något slags institutionell revolution eller kontrarevolution, som driver dem. Ja, det enda ”positiva” med friskolan är väl att den så klart bevisar att det lilla som dagens svenska skola levererar, det kan produceras till mycket lägre kostnader än det görs idag.
Ska genast söka reda på intervjun med Juholt i SvD. Missade den. Nytänkandet finns bland partifolket, men sparsamt i toppskiktet. Just nu är en liten lucka öppen, men den sluts nog ganska snart. Bäst att smida medan …
GP skriver 12 april: TVÄRNIT FÖR HELA MOVE IT. Och så en s.k. dårrad: Förlorar bidraget – fyra skolor tvingas lägga ner.
Jag frågade, vid en konferens för ett par år sedan, fyra representanter för friskolorna, även f.d. fp-ledaren Lars Leijonborg var närvarande, om risken för konkurser inom friskolesektorn och om t.ex. problem med kopior på gamla betyg som kan uppkomma. Konferensdeltagarna fick lugnande besked om att det inte fanns risk för konkurser…
”Jag vill alltså påminna om att den skolpolitik som förts sedan 1975 har presenterats som ett vänsterprojekt, men den dolda agendan har hela tiden varit (medvetet eller omedvetet) en kraftig högersväng – enligt mitt sätt att se det.”
—-
Tre frågor (hoppas det är OK):
1. Kan du utveckla varför det har varit en högersväng (enl. ditt sätt att se).
2. En fråga till.. varför lyfter du fram 1975? Vad hände 1975, som mer än tidigare presenterades som ett skolpolitiskt vänsterprojekt? Har inte skolpolitiken varit ett vänsterprojekt med början långt tidigare än 1975?
(Du skriver t.ex, att ”man avskaffade [1962] det gamla privilegiegiebevarande parallellskolesystemet” – det ingreppet bör väl rimligen beskrivas som ett vänsterprojekt.)
3. I din andra blogg så citerar du en artikel i UNT, där du omnämns: ”I andra änden av åsiktsskalan finns Knut Lindelöf, … Han anser att inte bara friskolereformen utan även det fria skolvalet är ett svek mot tanken om en likvärdig skola”.
Återger den här formuleringen – ”ett svek mot tanken om en likvärdig skola” – vad du anser?