Klassamhällets djuriska rötter och socialismens kris

Hans Norebrink är berömd från TV, där han för en tid sedan blev utslagen med futtiga 20.000 i vinst ur programmet "Smartare än en femteklassare." Han är en vittberest, beläst och mångerfaren halvpensionerad vårdarbetare. 1975 var han med och avslöjade den så kallade sjukhusspionen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Han har de senaste 40 åren ägnat sig åt att försöka förstå varför de realsocialistiska projekten gick snett och äntligen samlat allt detta i en tjock bok, utgiven på eget förlag.

Hans Norebrink

Vissa solitära ensamlevande däggdjur slöt sig en gång i urtiden samman av praktiska överlevnadsskäl och blev sociala däggdjur – som kunde skydda sig och jaga effektivare tillsammans.

I den så uppkomna flocken levde den gamla egoistiska konkurrerande individinstinkten kvar – kamp om mat, sex, makt, territorium (revir). Samtidigt utvecklades parallellt ett för alla gynnsamt kollektivt samarbete – en ny osjälvisk instinktiv gruppsammanhållning (altruism).

För att med dessa två motstridande tendenser i möjligaste mån kunna hålla fred och uppnå enighet i gruppen utvecklades en social hierarki. De starkaste alfahannarna styrde flocken och fick mer mat och sex än de övriga, men alla tjänade ändå på gruppsamverkan.

Alla flockmedlemmar utvecklade en kombination av underordning och dominans – alfamedlemmarna styrde dominant med sin maktstyrka, de övriga i flocken underordnade sig. Det sociala däggdjurssamhället var och är en social dominanshierarki, där strider ibland bryter ut och nya alfadjur intar toppositionen i maktpyramiden.

Urkommunismen
Detta är den ursprungliga grunden till även det mänskliga klassamhället idag. Människan är ett djur som härstammar från andra sociala däggdjur, och en del av dessa uråldriga beteendetendenser lever kvar. Inte som ”reaktionär biologistisk determinism”, men som just sociala uppförande-tendenser, som vi politiskt, kulturellt och personligen kan motverka om vi så väljer.

Bland dagens sociala, intelligenta och kommunikativa schimpanser kan flocken i kollektiv samverkan påverka ”valet” av alfahanne. Det är en slags begynnande jämlikhet och protodemokrati i djurvärlden.

Se exempelvis den holländsk-nordamerikanske professorns i primatbeteende, Frans de Waal, och han bok Chimpanzee Politics – Power and Sex Among Apes (och andra av hans många böcker, vissa översatta till svenska).

Hos människan som djurart gick den här tendensen ännu längre under den långa jägarsamlartiden på stenåldern. Med vår stora socialitet, intelligens, symboliska tänkande, språk och jämlika manliga vapeninnehav kunde människan i kollektiva underifrånallianser störta alfadiktatorerna och införa jämlik demokrati – den så kallade urkommunismen som människans första samhällsform.

Alla, speciellt de potentiella alfahannarna, ville helst bli dominanta i flocken, men ingen ville bli underordnad och dominerad. Det var dock liten chans att bli dominant, och stor risk att bli dominerad.

Så därför ”valde” flockmajoriteten den näst bästa lösningen – ingen dominant och ingen dominerad. Resultatet blev ett ursprungligt jämlikt, demokratiskt och klasslöst samhälle (med viss manlig dominans). Detta är såväl folkmaktens som socialismens urgrund.

Genom sociala allianser utvecklades egalitära antidominansinstinkter. Resultatet blev stenålderns jämlikhetsrevolution, som människan är unik med i djurvärlden. Sedan dess lever en ”jägarvänster” och en ”djurhöger” kvar i oss människor (mina utryck) – vilket ännu dominerar politiken.

Ovanstående resonemang vilar tungt på den nordamerikanske antropologiprofessorn Christopher Boehms bok Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitaran Behavior. Samt på den brittiske professorn i teoretisk medicin, Bruce Charlton, och hans Injustice, Inequality and Evolutionary Psychology.

Jordbrukssamhället
När jordbrukssamhället kom för drygt 10.000 år sedan växte samhällena i storlek av praktiska skäl (flodreglering, försvar, handel etc.). Av i början tekniska skäl uppstod storskalighet och arbetsspecialisering.

Avstånden växte därmed mellan samhällsmedborgarna, olika språk och kulturer skilde dem åt, de kunde inte längre kommunicera och kontrollera ledarna. Den allmänna folkbeväpningen ersattes av väpnade styrkor underordnade ledarna – urgrunden för staten som klassamhällets stödkärna i marxistisk ideologi.

Tekniska hierarkier (olika slags samhällsarbeten, vissa arbetsledande och centraliserade) blev gradvis nygamla sociala hierarkier. När folket inte längre kunde kontrollera kvarstående alfahannetendenser – som man bestämt gjorde under den långa jägartiden – blommade dessa upp igen bland ledarna. Vi fick det mänskliga klassamhället under jordbruks- och industrisamhällena.

Modernare samhällen
Nu tänker jag vidare själv. Med nyare tids bättre kommunikationer, radikalkristna bondeuppror, tryckkonsten, latinet som sammanbindande språk, urbaniseringen, upplysningen, de amerikanska och franska revolutionerna, industrialiseringen, stora fabriksarbetsplatser etc. började folket, i form av nationen och arbetarklassen, att åter kunna organisera sig för jämlikhet och demokrati.

Gradvis uppnådde folket, nationen och arbetarklassen mer makt och politisk demokrati, men den ekonomiska makten förblev kvar hos den borgerliga kapitalistiska överklassen (bourgeoisien). Det var ett slags politiskt blandat klasskompromissamhälle, som växte fram i den socialdemokratiska folkhemsvälfärdens spår.

Så kommer då åttiotalet, med passiviserad nationell arbetarklass och en aggressiv nyliberal globalkapitalism. Och idag börjar själva den politiska demokratin att åter ifrågasättas av eliten. När folket inte längre kämpar emot vår tids alfahannar skaffar sig dessa allt mer makt och oerhörda rikedomar. Ojämlikheten växer med sjumilakliv i världen.

Klasskampen är evig, eftersom våra mänskliga beteendetendenser rymmer såväl jämlikhet som elitism. Därför måste demokratin ständigt försvaras, och på sikt en folkkontrollerad demokratisk socialism kämpas fram underifrån av vanligt folk.

Detta resonemang förklarar också varför realsocialismen urartade i förtryck och nya statliga klassamhällen. Klassuppdelningen uppstod inte med privategendomen (den var bara en möjlig form av den), och kunde därför inte åtgärdas med statlig socialisering. Tvärtom kan klassamhällen lika gärna vara statliga som privata i sina hierarkiska ägandeformer.

Grundproblemet är den farliga maktkoncentrationen, som folket svårligen kan kontrollera. Klass växer inte fram ur privatägande i sig. Det växer fram som sociala hierarkier när storskalighet och social arbetsspecialisering motverkar den folkliga jämlikhetsnormens moraliska dominans i samhället (se Christopher Boehms Moral Origins – The Evolution of Virtue, Altruism, and Shame).

Problemet för realsocialismen var, som i andra klassamhällen, den elitära storskaligheten och arbetsspecialiseringen i maktlösa respektive makthavande samhällspositioner, här i statliga sociala hierarkier. En centraliserad planhushållning under partidiktatur ledde självklart till ett nytt ”rött” klassamhälle, till den reellt existerande falska socialismen i öst.

Som jag ser det…
Slutsatsen blir, som jag ser det, att en mer småskalig lokaldemokratisk (och därmed mer miljövänlig) form av socialism är att föredra. Där ledarna kan kontrolleras direkt av folket. Detta kombinerat med att arbetarklassen utbildas så att arbetarna konkret och dagligen kan utöva folkmakt och ekonomisk demokrati på sina arbetsplatser.

Framtidens socialism blir i denna nygamla vision, ett återvändande till forntidens urkommunism på en högre teknisk nivå. Man tar då Marx synsätt på verkligt allvar – att motsättningen mellan stad och land, och mellan kroppsligt och intellektuellt arbete, i största möjliga mån bör upphöra. Så kan de klasskapande sociala hierarkierna gradvis avklinga.

Den utbrett borgerliga och folkliga kritiken att ”socialismen må vara en vacker tanke, men den kan inte fungera på grund av människans själviska natur” – den är till hälften sann. Men lika sant är det att vi också har en god, hjälpsam, kollektiv och osjälvisk sida i vår natur. Vi är ambivalenta dubbelnaturer och kommer så att förbli – glöm drömmen om att skapa en helt ny människa.

Vi har den människa vi har,
och måste därför bygga samhället så att de goda sidorna i den mänskliga naturen överflyglar de dåliga sidorna. Där har vi nytta av vad evolutionsvetenskapen säger om människans natur – att den blandar egalitära jämlika med elitistiska hierarkiska beteendetendenser.

Och jämlikhet frodas uppenbarligen allra bäst i överblickbara, ”genomskinliga” och kontrollerbara småskaliga sammanhang. Bygg alltså socialismen nerifrån!

Hans Nordebrink

PS. Dessa frågor behandlas mycket utförligare i min nya bok Socialismens nederlag och människans natur – 100 år av realkommunism. Vill du köpa boken skriv till Vulkan förlag. DS.


Fotnoter införda 20/5 2018…

Apropå nationalstat och globaldemokrati. Jag vill handla lokalt och tänka globalt. Producera lokalt så långt som möjligt av miljö-ekologiska och överblickbara lokaldemokratiska skäl. Men det räcker inte med det.

Jag tänker mig nivåer av demokrati: Arbetsplatser/bostadsområden, kommuner, regioner (län, landsting, landskap), nationer (nationalstater), världsdelar (som ett mycket avlövat EU), globalt. Men där makten enligt subsidiaritetsprincipen bör ligga så långt ner som bara möjligt, nära de vanliga människorna – och därmed bli mer möjlig att folkligt kontrollera.

Jag tror till exempel att arbetsplatser kan samverka horisontellt via jämlika nätverk innan man skickar en fråga vertikalt uppåt till kommunen. Kommuner, regioner, nationer kan på motsvarande sätt samverka nätverkshorisontellt innan de skickar en fråga vertikalt uppåt i de demokratiska nivåerna. Så lite som möjligt bör den från medborgarna mycket avlägsna globala demokratinivån utnyttjas. Men ibland är det nödvändigt.

Så jag är globalist i betydelsen att en potentiellt mycket farlig centraliserad globaldemokratisk maktutövning bör finnas, men vara så svag som det mänskligt är möjligt.

Antiglobalist är jag däremot gentemot den nuvarande odemokratiska blandningen av ”anarkistisk” nyliberal globalkapitalism, kombinerad med imperialistisk ”västsupermaktsnationalstatlig” makt via USA och dagens toppstyrda, byråkratiska och Brysselelitistiska EU.

Vad gäller nationen och nationalstaten: Jag ser nationen som den hittills högsta mänskliga sociala tillits-gemenskap som på allvar kan bygga demokrati, välfärd, solidaritet och social sammanhållning. Nationen är den mänskliga socialiteten ”uppskruvad” från stammen till folket. En politisk och kulturell vi-gemenskap.

Den moderna demokratin och nationstanken föddes båda och samtidigt i den franska revolutionen 1789. Nationalismen var en progressiv folklig rörelse som kapades av borgareliten mellan slutet av 1800-talet och 1945. Idag är nationen bara ett marknadshinder för de globala kapitalisterna (Läs ”Vad är nationalism?” av Öyvind Österud).

Det finns negativ och exkluderande nationalism, och positiv och inkluderande – frågan gäller förhållandet mellan nationer. Det är ingen vänster-högerfråga som ju handlar om förhållandet mellan klasser inom nationen. Det är två olika sociala frågor (vilket vänstern tyvärr missat).

Vänstern står i ”den nationella frågan” för nationellt självbestämmande, alltså ser man det som naturligt att olika folk vill styra sig själva, vill styras av ”sina egna”, har en nationell identitet. Det var inget fel att Norge lämnade Sverige, Irland England, Algeriet Frankrike, Kosovo Serbien, Baltikum Ryssland etcetera. Demokrati betyder folk-makt.

Mitt framtidsideal är lokal reko direktdemokrati – politiskt och ekonomiskt – kombinerad med folkomröstningar. Och direkt utbytbara ledare med arbetarlöner, kvar i produktionen på halvtid. Hälften av politikerna kvinnor, hälften män, för att krossa patriarkatet.

Samt en vacker mångkulturell mångfald av fria, jämlika. likaberättigade och respekterade nationer i global samverkan. Som liksom olika blommor bidrar till hela trädgårdens skönhet, som de tidiga folkliga 1800-talsnationalisterna uttryckte det.

Apropå kön och klass. En del påstår att könsförtrycket är värre än klassförtrycket. Men i den härskande klassen ingår bara borgare och i den förtryckta klassen endast arbetare och lägre tjänstemän. Däremot ingår det kvinnor i både överklassen och underklassen.

Det visar att klassförtrycket är det primära. Ta bara debatten om bolagsstyrelserna. Säg att hälften i dem var kvinnor, eller invandrare, eller homosexuella – inget skulle förändras i kapitalismen. Men om hälften vore arbetare i bolagsstyrelserna skulle det innebära en revolution!

I alla klassamhällen har kvinnor funnits på båda sidor. I det djuriska “klassamhället” var män/hannar såväl alfahannar som underordnade. Alfahannemakten var som klass- och könsförtryck samtidigt.

I jägarsamlarsamhället kvarstod viss mansdominans, som kanske berodde på större muskelstyrka och vapeninnehav, vilket gjorde att männen fick försvara samhället. Men kvinnorna var likvärdiga i upprättandet av jägarsamlartidens moraliska gemenskap – kampen mot snyltare och för att få alla att ställa upp för samhället.

Dela detta inlägg...
  • 6
  •  
  •  
  •  

  28 kommentarer for “Klassamhällets djuriska rötter och socialismens kris

  1. Knut Lindelöf
    2018-05-20 kl. 12:16

    Hans N!
    Jag ska kolla om jag kan lägga in fotnoterna under din artikel.

  2. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 12:28

    Anders Persson!
    Makten ska finnas så långt ner som möjligt så att vanligt folk kan kontrollera ledarnas potentiella makthunger och girighet (de alltid närvarande men sovande eller uppvaknande alfahannetendenserna).

    Precis så som skedde i jägarsamhället under stenåldern. Eller i dagens jägarsamhälle i Kalahari enligt Lasse Bergs tre spännande men alltför romantiserande böcker.

    Men kontinentala (som europeisk) och global beslutsnivå kommer alltid att behöva finnas kvar i någon form – men de behöver avlövas på makt. Återkommer till detta – det fanns i min artikel som en längre fotnot, men kom inte med.

    Vad gäller olja. Framtidens energi är miljövänlig sol, vind, vatten och jordvärme som finns lokalt. Oljan tar ju dessutom slut, och är farligt för miljön och klimatet (växthuseffekten).

    Nej, jag tror inte på teknikfientlig maskinkrossande “luddism”. Framtidssocialismen är urkommunismen på en högre teknisk och vetenskaplig nivå. Inget återvändande till primitiv stenålder.

  3. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 12:54

    Anders Åberg!
    Vinstintresset bort förutsätter kapitalismen bort. Tyvärr var dock även den så kallade realsocialismen miljöförstörande.

    Framtida tillväxt måste ske inom miljöns ekologiska ramar, inom kraven för en hållbar planetär ekonomi. Vi ska inte producera med mer energi och mer råvaror, vi ska sköta tillväxten genom effektivisering av produktionen, använda mindre råvaror och energi på ett smartare sätt.

    Socialismen i framtiden bör vara rödgrön, för folkmakten och för planeten, miljön och allt levande vi som dominerande djurart har ansvar för. Fram för ekosocialism!

  4. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 13:10

    Ganska bra kommunism: Stefan Holm säger i Proletären nr 20 att ett kommunistiskt samhälle aldrig funnits. Fel! Människan levde under större delen av sitt liv på jorden i urkommunistiska jägar-samlar-samhällen.

    Dessa småskaliga lokalsamhällen präglades av jämlikhet i makt och resurser, direktdemokrati, solidariskt samarbete – vilket gjorde att människan blev den dominerande djurarten i världen.

    Som Bengt Nilsson skriver i samma tidning har kollektivt samarbete (mer än konkurrens) varit en evolutionär framgångssaga. Individer bildar samordnade grupper, liksom cellerna samspelar för att skapa kroppen. Om inte individer samarbetar följer kaos, om inte celler samarbetar blir resultatet cancer.

    I jägarsamlarsamhället var och är arbetstiden kort. Där fanns en hög grad av ”allsysslohet” – alla gjorde allt. Undantagen var könens arbetsuppdelning, den allmänna manliga folkbeväpningen, samt att vissa jägare-samlare hade en sidouppgift som hövdingar, medicinmän och krigsledare.

  5. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 13:18

    Farligt och fattigt jägarliv:
    Krig var tyvärr vanliga mellan olika jägare-samlar-samhällen. Deras tillvaro var inte något urtidsparadis att nostalgiskt drömma sig tillbaka till. Livet som jägare och samlare var farligt och fattigt – och i våra ögon ganska enahanda.

    Urkommunismen kan aldrig återkomma – vi är för många människor på jorden för en återgång, som dessutom knappast är lockande. Däremot kan vi inspireras av urkommunismens goda sidor.

    Framtidssocialismen däremot måste även bli fredlig, trygg och rik/välmående. Och framförallt präglas av en radikal egalitär jämlikhet. Samt vara i total avsaknad av alla former av sociala makt-resurs-hierarkier – läs klasser.

    Socialism stavas j-ä-m-l-i-k-h-e-t !!!

  6. Anders Åberg
    2018-05-20 kl. 20:44

    Hans Norebrink!
    Arbetet som begrepp uppstod med odlandet och egendomen, att jaga och plocka bär kallar vi inte ens idag för arbete.

    Redan arbete i sin tidigaste form gav möjlighet till slaveri och utnyttjande, d v s arbetsdelning, men vi vet inte exakt när detta hände.

    Storskaligheten förstärkte naturligtvis alla negativa tendenser med klassuppdelningen och den bär också med sig kriget som metod att skapa ytterligare storskalighet, vilket gjorde alfahannens tryne ännu fulare.

    Krig verkar däremot INTE ha varit vanliga bland jägar-/samlargrupper. Vi hittar endast några få spår av krig innan odlandet, men massor efter.

    Dock skall vi kanske komma ihåg att vår kunskap om denna tid bygger ganska mycket på antaganden, om än rimliga sådana.

    Kapitalismen förutsätter vinst och vinst kan bara skapas av mänskligt arbete. Ersätts det mänskliga arbetet av maskiner i hela kedjan försvinner vinsten och därmed grunden för kapitalismen.

    Arbetet är dock inget som avskaffas för att någon vill det.

  7. Hans Norebrink
    2018-05-21 kl. 18:05

    Anders Åberg!
    Arbetar inte thailändska bärplockare? Inte heller dagens jägare? Utnyttjande fanns även före arbetsdelningen – hos sociala däggdjur där man samarbetade ”oarbetsdelat” om födan, men där alfahannarna roffade åt sig mer.

    Som du skriver bidrog storskalighet till klassuppdelning. Men krigen fanns redan i jägarsamlarsamhället, där allianser som växte över i storskaligare samhällen blev ett sätt att försvara sig.

    Den amerikanske antropologiprofessorn Lawrence Keeley visar i sin War before Civilization – The Myth of the Peacefull Savage att de jämlika jägarsamhällena krigade proportionellt mer än senare samhällssystem. Motiven var resurser (mat), kvinnor (sex) och hämnd (för dödade släktingar).

    Och inte nog med krig – även räder, överfall, mord, plundring, massakrer, våldtäkter, halshuggning, lemlästning, skalpering, kroppskändning, barnamord, kannibalism, folkmord och tortyr mellan stammar.

    Och som Jane Goodall visar: Även schimpanser krigar och ”folkmördar”

  8. Anders Åberg
    2018-05-21 kl. 23:54

    Hans Norebrink!
    Thailändska bärplockare arbetar för att det idag finns organiserat utnyttjande av mänsklig arbetskraft. Ingenting tyder på att det fanns på jägar/samlararstadiet och i princip alla jägare utom ett extremt litet fåtal jagar när dom INTE arbetar.

    Utnyttjande kan ha funnits redan på jägar/samlararstadiet, men vi kan inte veta det säkert. Logiken säger oss dock att det fanns mycket liten materiell grund för det och att gruppsammanhållningen normalt sett inte borde ha tillåtit sådant, men i vissa fall hände det säkert ändå.

    Lawrence Keeleys påståenden tycks sakna grund i arkeologin, vad jag vet så har vi inte hittat mer än några få fyndplatser från tiden före neolitikum som tyder på krig, men som sagt massvis efter.

    Att vi skulle krigat mer före än efter neolitikum verkar mest vara ogrundade spekulationer som dessutom är svåra att motivera rent logiskt.

    Jämförelsen med schimpanser haltar ordentligt, dom har fortfarande kvar sina huggtänder och där råder alfahannen fullständigt. Vår utvecklingslinje förlorade huggisarna för kanske 7 miljoner år sedan och fysisk styrka spelar en underordnad roll i vår arts framgång.

    Sannolikt är det korrekt att säga att vi istället är den samarbetande apan, då vår nivå på samarbete överträffar alla andra arters. Det innebär att den dominanta hanens roll borde minskat till fördel för gruppsammanhållning och bättre relationer inom gruppen.

    Före neolitikum fanns det inte så många människor och dom granngrupper man kände till borde rimligtvis utgjort den nödvändiga genpoolen för att inte gå under av inavel. Därför är det rimligt att tro att relationerna mellan grupperna oftast var fredliga, vilket då också verkar ha stöd i arkeologin.

    Att det säkert kunde blossa upp strider och motsättningar, speciellt i dåliga tider, motsäger inte det.

  9. Hans Norebrink
    2018-05-22 kl. 11:38

    Anders Åberg!
    Läs Keeleys bok själv, den är övertygande arkeologiskt dokumenterad. Tahiti hade brutala krig. Yanomanis i Brasilien krigar än idag. Liksom ännu sker på Nya Guinea.

    Men det vore ju politiskt korrekt och bra om vårt förflutna var okrigiskt, för då har människan en större fredlig potential än vi trott. Men mitt måtto är: ”Sök sanningen. Och om den så för dig till helvetets port, så knacka på!”.

    Ständigt återkommer marxist-argumentet att det först med jordbrukssamhället fanns en substantiell materiell bas för utnyttjande (och klass). Men de sociala däggdjuren då och nu slåss om det lilla de har, och om den alfahanneposition som ger lite mer.

    Och som du säger satte gruppsammanhållningen (via den mänskliga jämlika stenåldersrevolutionen) stopp för utnyttjande i jägarsamlarsamhället. Men de fick hela tiden bestraffa alfahannetendenser. Och FÅR, vilket kan ses i de välstuderade jägarsamhällen som finns kvar. Läs Lasse Bergs Kalahariböcker.

  10. Hans Norebrink
    2018-05-22 kl. 14:22

    Slutreplik:
    Tack för en trevlig debatt. Min slutsats efter 40 års tänkande och 20 års självstudier är att klass-samhället inte uppkom med jordbruk och privat egendom. Det uppkom som social makt- och resurs-hierarki hos våra sociala däggdjursförfäder.

    Det småskaliga jägarsamlarfiskarsamhället skapade ett jämlikt, demokratiskt klasslöst samhälle genom kontroll av alfahannarna. Med ett storskaligt jordbruks- och industrisamhälle gick den folkliga samhällskontrollen förlorad.

    Framtidens rödgröna frihetliga socialism måste alltså – för att inte urarta i nya klassamhällen som den toppstyrda statscentralistiska realsocialismen – byggas så småskaligt och lokalt som möjligt. Makten måste hållas nära folket.

    Det förutsätter att stad-land-gränsen upplöses i hög grad. Och att gränsen kroppsligt-intellektuellt arbete delvis försvinner. Inte totalt som i jägarsamhället, men alla ska göra lite av allt på sin arbetsplats.

    För alla är det hälsosamt att använda både kropp och hjärna på jobbet.

  11. Anders Åberg
    2018-05-22 kl. 15:20

    Hans Norebrink!
    Ja jag har inte läst Keeley, men det lilla jag såg på nätet så var iallafall en del av hans exempel från tider långt efter neolitikum.

    Lasse Bergs böcker har jag däremot läst och visst var det så att Sanfolkens sociala system var utvecklade för att tygla tendenser till dominans.

    En annan intressant bok som letar efter dom första spåren av krig är Att döda en människa av Björn Hagberg och Martin Widman. Där blir det hela lite tydligare.

    Min slutsats är att vår art redan tidigt gjorde sig av med större delen av den fysiska kampen om parningsrätten, till förmån för ett mer avancerat samarbete och att det dels bidrog till att utveckla vår hjärna och var mycket framgångsrikt ur evolutionär synvinkel.

    Mina tankar om egendomen kanske behöver förtydligas lite dock. Man kan tänka sig egendom som t ex ett revir, men egendom på ett högre plan uppstod nog först i samband med tamdjurshållning, sedan bofasthet och efter det odlandet.

    Att egendom på odlandets nivå har förändrat människans liv i grunden är nog alla överens om och samma sak gäller troligen arbetet i den form det tog sig efter neolitikum.

    En hypotes om framtidens samhälle måste nog innefatta arbetets försvinnande och gratis produktion, vilket också förändrar synen på egendomen, men längre än så har jag själv svårt att komma idag. Jag sätter min förhoppning till större tänkare och jag tackar också för en bra debatt.

  12. Hans Norebrink
    2018-06-06 kl. 21:35

    (2018-06-03 kl. 11:39)

    Nej igen. Det är inte arbetet och egendomen som skapat klassamhället. Det är vårt arv av social hierarki från våra sociala däggdjursförfäder.

    Detta arv bekämpades framgångsrikt under jägar-samlar-tiden då många av våra goda sidor skapades och förstärktes. Vi har bra och dåliga sidor genom denna dubbla bakgrund.

    Men det storskaliga arbets-speciliserade jordbrukssamhället återskapades goda villkor för vårt gamla alfahanne-beteende. De många vanliga människorna förlorade kontrollen över sina potentiella ledare vilka skapade moderna klassamhällen.

    Under industrialismen då människor åter kunde samlas och kommunicera fick jägardemokratin en ny halv chans. Vi fick politisk men inte ekonomisk demokrati via nationalstaten.

    Men globaliseringen från åttiotalet och framåt försvagades den nationella demokratin av den nyliberala världsvida marknadsekonomin. Där är vi nu.

    Om allt arbete skulle automatiseras, vilken tråkig meningslös värld vi skulle få.

  13. Anders Åberg
    2018-06-06 kl. 22:06

    Hans Norebrink!
    Vår art Homo Sapiens har funnits i kanske 300.000 år och innan dess fanns andra arter av släktet Homo i kanske 2–3 miljoner år.

    Våra sociala däggdjursförfäder bör därför ha funnits för ungefär 2–3 miljoner år sedan, lite beroende på vad man räknar som människa och förfader.

    Exakt hur länge jägar-/samlarstadiet har varat vet vi inte, men det verkar rimligt att det iallafall har funnits under släktets Homos existens.

    2–3 miljoner år är tillräckligt för att sätta stora evolutionära avtryck, både i utseende och beteende. Om samarbetet har den stora roll vi tror i vår utveckling så borde beteenden som genererar hierarkier ha pressats tillbaka ordentligt under den långa tiden. Men, som vi vet, inte försvunnit helt.

    Att klassamhället delvis har sina rötter i nedärvt dominansbeteende är nog ganska klart, men samhällsklasser uppstod troligtvis med arbetet och ägandet, så jag tror det blir fel att säga som du gör i den första meningen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.