Klassamhällets djuriska rötter och socialismens kris

Hans Norebrink är berömd från TV, där han för en tid sedan blev utslagen med futtiga 20.000 i vinst ur programmet "Smartare än en femteklassare." Han är en vittberest, beläst och mångerfaren halvpensionerad vårdarbetare. 1975 var han med och avslöjade den så kallade sjukhusspionen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Han har de senaste 40 åren ägnat sig åt att försöka förstå varför de realsocialistiska projekten gick snett och äntligen samlat allt detta i en tjock bok, utgiven på eget förlag.

Hans Norebrink

Vissa solitära ensamlevande däggdjur slöt sig en gång i urtiden samman av praktiska överlevnadsskäl och blev sociala däggdjur – som kunde skydda sig och jaga effektivare tillsammans.

I den så uppkomna flocken levde den gamla egoistiska konkurrerande individinstinkten kvar – kamp om mat, sex, makt, territorium (revir). Samtidigt utvecklades parallellt ett för alla gynnsamt kollektivt samarbete – en ny osjälvisk instinktiv gruppsammanhållning (altruism).

För att med dessa två motstridande tendenser i möjligaste mån kunna hålla fred och uppnå enighet i gruppen utvecklades en social hierarki. De starkaste alfahannarna styrde flocken och fick mer mat och sex än de övriga, men alla tjänade ändå på gruppsamverkan.

Alla flockmedlemmar utvecklade en kombination av underordning och dominans – alfamedlemmarna styrde dominant med sin maktstyrka, de övriga i flocken underordnade sig. Det sociala däggdjurssamhället var och är en social dominanshierarki, där strider ibland bryter ut och nya alfadjur intar toppositionen i maktpyramiden.

Urkommunismen
Detta är den ursprungliga grunden till även det mänskliga klassamhället idag. Människan är ett djur som härstammar från andra sociala däggdjur, och en del av dessa uråldriga beteendetendenser lever kvar. Inte som ”reaktionär biologistisk determinism”, men som just sociala uppförande-tendenser, som vi politiskt, kulturellt och personligen kan motverka om vi så väljer.

Bland dagens sociala, intelligenta och kommunikativa schimpanser kan flocken i kollektiv samverkan påverka ”valet” av alfahanne. Det är en slags begynnande jämlikhet och protodemokrati i djurvärlden.

Se exempelvis den holländsk-nordamerikanske professorns i primatbeteende, Frans de Waal, och han bok Chimpanzee Politics – Power and Sex Among Apes (och andra av hans många böcker, vissa översatta till svenska).

Hos människan som djurart gick den här tendensen ännu längre under den långa jägarsamlartiden på stenåldern. Med vår stora socialitet, intelligens, symboliska tänkande, språk och jämlika manliga vapeninnehav kunde människan i kollektiva underifrånallianser störta alfadiktatorerna och införa jämlik demokrati – den så kallade urkommunismen som människans första samhällsform.

Alla, speciellt de potentiella alfahannarna, ville helst bli dominanta i flocken, men ingen ville bli underordnad och dominerad. Det var dock liten chans att bli dominant, och stor risk att bli dominerad.

Så därför ”valde” flockmajoriteten den näst bästa lösningen – ingen dominant och ingen dominerad. Resultatet blev ett ursprungligt jämlikt, demokratiskt och klasslöst samhälle (med viss manlig dominans). Detta är såväl folkmaktens som socialismens urgrund.

Genom sociala allianser utvecklades egalitära antidominansinstinkter. Resultatet blev stenålderns jämlikhetsrevolution, som människan är unik med i djurvärlden. Sedan dess lever en ”jägarvänster” och en ”djurhöger” kvar i oss människor (mina utryck) – vilket ännu dominerar politiken.

Ovanstående resonemang vilar tungt på den nordamerikanske antropologiprofessorn Christopher Boehms bok Hierarchy in the Forest – The Evolution of Egalitaran Behavior. Samt på den brittiske professorn i teoretisk medicin, Bruce Charlton, och hans Injustice, Inequality and Evolutionary Psychology.

Jordbrukssamhället
När jordbrukssamhället kom för drygt 10.000 år sedan växte samhällena i storlek av praktiska skäl (flodreglering, försvar, handel etc.). Av i början tekniska skäl uppstod storskalighet och arbetsspecialisering.

Avstånden växte därmed mellan samhällsmedborgarna, olika språk och kulturer skilde dem åt, de kunde inte längre kommunicera och kontrollera ledarna. Den allmänna folkbeväpningen ersattes av väpnade styrkor underordnade ledarna – urgrunden för staten som klassamhällets stödkärna i marxistisk ideologi.

Tekniska hierarkier (olika slags samhällsarbeten, vissa arbetsledande och centraliserade) blev gradvis nygamla sociala hierarkier. När folket inte längre kunde kontrollera kvarstående alfahannetendenser – som man bestämt gjorde under den långa jägartiden – blommade dessa upp igen bland ledarna. Vi fick det mänskliga klassamhället under jordbruks- och industrisamhällena.

Modernare samhällen
Nu tänker jag vidare själv. Med nyare tids bättre kommunikationer, radikalkristna bondeuppror, tryckkonsten, latinet som sammanbindande språk, urbaniseringen, upplysningen, de amerikanska och franska revolutionerna, industrialiseringen, stora fabriksarbetsplatser etc. började folket, i form av nationen och arbetarklassen, att åter kunna organisera sig för jämlikhet och demokrati.

Gradvis uppnådde folket, nationen och arbetarklassen mer makt och politisk demokrati, men den ekonomiska makten förblev kvar hos den borgerliga kapitalistiska överklassen (bourgeoisien). Det var ett slags politiskt blandat klasskompromissamhälle, som växte fram i den socialdemokratiska folkhemsvälfärdens spår.

Så kommer då åttiotalet, med passiviserad nationell arbetarklass och en aggressiv nyliberal globalkapitalism. Och idag börjar själva den politiska demokratin att åter ifrågasättas av eliten. När folket inte längre kämpar emot vår tids alfahannar skaffar sig dessa allt mer makt och oerhörda rikedomar. Ojämlikheten växer med sjumilakliv i världen.

Klasskampen är evig, eftersom våra mänskliga beteendetendenser rymmer såväl jämlikhet som elitism. Därför måste demokratin ständigt försvaras, och på sikt en folkkontrollerad demokratisk socialism kämpas fram underifrån av vanligt folk.

Detta resonemang förklarar också varför realsocialismen urartade i förtryck och nya statliga klassamhällen. Klassuppdelningen uppstod inte med privategendomen (den var bara en möjlig form av den), och kunde därför inte åtgärdas med statlig socialisering. Tvärtom kan klassamhällen lika gärna vara statliga som privata i sina hierarkiska ägandeformer.

Grundproblemet är den farliga maktkoncentrationen, som folket svårligen kan kontrollera. Klass växer inte fram ur privatägande i sig. Det växer fram som sociala hierarkier när storskalighet och social arbetsspecialisering motverkar den folkliga jämlikhetsnormens moraliska dominans i samhället (se Christopher Boehms Moral Origins – The Evolution of Virtue, Altruism, and Shame).

Problemet för realsocialismen var, som i andra klassamhällen, den elitära storskaligheten och arbetsspecialiseringen i maktlösa respektive makthavande samhällspositioner, här i statliga sociala hierarkier. En centraliserad planhushållning under partidiktatur ledde självklart till ett nytt ”rött” klassamhälle, till den reellt existerande falska socialismen i öst.

Som jag ser det…
Slutsatsen blir, som jag ser det, att en mer småskalig lokaldemokratisk (och därmed mer miljövänlig) form av socialism är att föredra. Där ledarna kan kontrolleras direkt av folket. Detta kombinerat med att arbetarklassen utbildas så att arbetarna konkret och dagligen kan utöva folkmakt och ekonomisk demokrati på sina arbetsplatser.

Framtidens socialism blir i denna nygamla vision, ett återvändande till forntidens urkommunism på en högre teknisk nivå. Man tar då Marx synsätt på verkligt allvar – att motsättningen mellan stad och land, och mellan kroppsligt och intellektuellt arbete, i största möjliga mån bör upphöra. Så kan de klasskapande sociala hierarkierna gradvis avklinga.

Den utbrett borgerliga och folkliga kritiken att ”socialismen må vara en vacker tanke, men den kan inte fungera på grund av människans själviska natur” – den är till hälften sann. Men lika sant är det att vi också har en god, hjälpsam, kollektiv och osjälvisk sida i vår natur. Vi är ambivalenta dubbelnaturer och kommer så att förbli – glöm drömmen om att skapa en helt ny människa.

Vi har den människa vi har,
och måste därför bygga samhället så att de goda sidorna i den mänskliga naturen överflyglar de dåliga sidorna. Där har vi nytta av vad evolutionsvetenskapen säger om människans natur – att den blandar egalitära jämlika med elitistiska hierarkiska beteendetendenser.

Och jämlikhet frodas uppenbarligen allra bäst i överblickbara, ”genomskinliga” och kontrollerbara småskaliga sammanhang. Bygg alltså socialismen nerifrån!

Hans Nordebrink

PS. Dessa frågor behandlas mycket utförligare i min nya bok Socialismens nederlag och människans natur – 100 år av realkommunism. Vill du köpa boken skriv till Vulkan förlag. DS.


Fotnoter införda 20/5 2018…

Apropå nationalstat och globaldemokrati. Jag vill handla lokalt och tänka globalt. Producera lokalt så långt som möjligt av miljö-ekologiska och överblickbara lokaldemokratiska skäl. Men det räcker inte med det.

Jag tänker mig nivåer av demokrati: Arbetsplatser/bostadsområden, kommuner, regioner (län, landsting, landskap), nationer (nationalstater), världsdelar (som ett mycket avlövat EU), globalt. Men där makten enligt subsidiaritetsprincipen bör ligga så långt ner som bara möjligt, nära de vanliga människorna – och därmed bli mer möjlig att folkligt kontrollera.

Jag tror till exempel att arbetsplatser kan samverka horisontellt via jämlika nätverk innan man skickar en fråga vertikalt uppåt till kommunen. Kommuner, regioner, nationer kan på motsvarande sätt samverka nätverkshorisontellt innan de skickar en fråga vertikalt uppåt i de demokratiska nivåerna. Så lite som möjligt bör den från medborgarna mycket avlägsna globala demokratinivån utnyttjas. Men ibland är det nödvändigt.

Så jag är globalist i betydelsen att en potentiellt mycket farlig centraliserad globaldemokratisk maktutövning bör finnas, men vara så svag som det mänskligt är möjligt.

Antiglobalist är jag däremot gentemot den nuvarande odemokratiska blandningen av ”anarkistisk” nyliberal globalkapitalism, kombinerad med imperialistisk ”västsupermaktsnationalstatlig” makt via USA och dagens toppstyrda, byråkratiska och Brysselelitistiska EU.

Vad gäller nationen och nationalstaten: Jag ser nationen som den hittills högsta mänskliga sociala tillits-gemenskap som på allvar kan bygga demokrati, välfärd, solidaritet och social sammanhållning. Nationen är den mänskliga socialiteten ”uppskruvad” från stammen till folket. En politisk och kulturell vi-gemenskap.

Den moderna demokratin och nationstanken föddes båda och samtidigt i den franska revolutionen 1789. Nationalismen var en progressiv folklig rörelse som kapades av borgareliten mellan slutet av 1800-talet och 1945. Idag är nationen bara ett marknadshinder för de globala kapitalisterna (Läs ”Vad är nationalism?” av Öyvind Österud).

Det finns negativ och exkluderande nationalism, och positiv och inkluderande – frågan gäller förhållandet mellan nationer. Det är ingen vänster-högerfråga som ju handlar om förhållandet mellan klasser inom nationen. Det är två olika sociala frågor (vilket vänstern tyvärr missat).

Vänstern står i ”den nationella frågan” för nationellt självbestämmande, alltså ser man det som naturligt att olika folk vill styra sig själva, vill styras av ”sina egna”, har en nationell identitet. Det var inget fel att Norge lämnade Sverige, Irland England, Algeriet Frankrike, Kosovo Serbien, Baltikum Ryssland etcetera. Demokrati betyder folk-makt.

Mitt framtidsideal är lokal reko direktdemokrati – politiskt och ekonomiskt – kombinerad med folkomröstningar. Och direkt utbytbara ledare med arbetarlöner, kvar i produktionen på halvtid. Hälften av politikerna kvinnor, hälften män, för att krossa patriarkatet.

Samt en vacker mångkulturell mångfald av fria, jämlika. likaberättigade och respekterade nationer i global samverkan. Som liksom olika blommor bidrar till hela trädgårdens skönhet, som de tidiga folkliga 1800-talsnationalisterna uttryckte det.

Apropå kön och klass. En del påstår att könsförtrycket är värre än klassförtrycket. Men i den härskande klassen ingår bara borgare och i den förtryckta klassen endast arbetare och lägre tjänstemän. Däremot ingår det kvinnor i både överklassen och underklassen.

Det visar att klassförtrycket är det primära. Ta bara debatten om bolagsstyrelserna. Säg att hälften i dem var kvinnor, eller invandrare, eller homosexuella – inget skulle förändras i kapitalismen. Men om hälften vore arbetare i bolagsstyrelserna skulle det innebära en revolution!

I alla klassamhällen har kvinnor funnits på båda sidor. I det djuriska “klassamhället” var män/hannar såväl alfahannar som underordnade. Alfahannemakten var som klass- och könsförtryck samtidigt.

I jägarsamlarsamhället kvarstod viss mansdominans, som kanske berodde på större muskelstyrka och vapeninnehav, vilket gjorde att männen fick försvara samhället. Men kvinnorna var likvärdiga i upprättandet av jägarsamlartidens moraliska gemenskap – kampen mot snyltare och för att få alla att ställa upp för samhället.

Dela detta inlägg...
  • 6
  •  
  •  
  •  

  32 kommentarer for “Klassamhällets djuriska rötter och socialismens kris

  1. Anders Åberg
    2018-05-16 kl. 14:22

    Dennis Zackrisson!
    Automatiserad produktion ger oss inga evighetsmaskiner, men dom avskaffar begreppet arbete, iallafall inom produktion.

    Utveckling och tillväxt kan vi säkert ha ändå. Människans nyfikenhet försvinner nog inte. Det kommer däremot inte att vara drivet av vinstbehov.

    Innan vi förlorar oss alltför mycket i framtida möjligheter kanske vi dock skall lägga lite energi på hur sjutton vi skall klara omställningen utan världskrig och katastrof. Vi har en hel överhet, beväpnad till tänderna med atombomber och övervakningssystem, att besegra och det utan att någon hittills, vad jag vet iallafall, har den blekaste aning om hur det skall gå till.

  2. Hans Norebrink
    2018-05-17 kl. 9:27

    Att jägarsamlarfiskarsamhällena var jämlika (resursfördelning) och demokratiska (maktdelning) är allmänt accepterat inom vetenskapen. Det finns ju även jägarsamlarsamhällen runt om i världen än idag – bland annat skildrade i Lasse Bergs tre Kalahariböcker.

    Redan på 1800-talet studerade antropologer jägarsamlarsamhällen. Det inspirerade bland annat Karl Marx och Friedrich Engels, vilka kallade dessa samhällen primitiv eller urkommunism. Den var enligt marxismen den första mänskliga samhällsorganisationen.

    Se även Nationalencyklopedin ur vilken jag citerar: ”ingen stratifiering”, ”samma sysslor”, ”ungefär samma status”, ”Gruppledare fungerar som talmän utan egen makt och utför det som alla vuxna i gruppen gemensamt bestämt.” ”Kvinnor…betraktas i många jägarsamlarsamhällen som jämlika”. ”Överflödssamhälle” (räcker med cirka fem timmars arbete per dag).

    Nej, jägarsamhället var ingen udda singularitet. I alla samhällen står klasskampen mellan jämlikhet och ojämlikhet, och dessa tendenser varierar i styrka. I det sociala däggdjurssamhället fanns en egalitär (jämlik) motvilja mot alfahannarnas dominans. I de folkstyrda jägarsamhällena fanns å andra sidan tendenser till alfahanneuppträdande man måste motverka.

    I jordbrukssamhället återkom elitstyret. Men i industrisamhället tar jämlikhetskampen nya tag och når fram till politisk jämlikhet (demokrati). Efter 1980 med nyliberal globalisering styr åter elitismen.

    I alla samhällen finns båda tendenserna, jämlikhet och social hierarki. Den sociala utvecklingen gör ”U-turns” beroende på styrkeförhållandena i klasskampen.

    Människan kan förstås jämföras med våra sociala däggdjursförfäder, och med våra släktingar bland aporna – det är en del av forskningen om människans natur. Det är däremot helt rätt att flocken kämpade ner alfahannarna för det viktiga gruppsamarbetets skull. Det var stenålderns stora jämlikhetsrevolution.

    Förfädernas djursamhälle var ”klassbaserat”, vilket vi människor ärvde och bekämpade som jägare-samlare. Den mänskliga klassuppdelningen kom sedan med jordbrukssamhällena, som var så storskaliga att kontrollen över (de potentiella) alfahannarna försvann. Den nya mänskliga överklassen tog över maten och resurserna (produktionsmedlen).

    MEN. Den nya överklassegendomen var troligen oftare elitkollektiv än elitprivat globalt sett. Den ägdes av kungen-staten-överklassen tillsammans (jämför med Sovjet och realsocialismens partikontrollerade produktionsmedel). Det var inte privatägandet i sig (eller det elitkollektiva ägandet), utan det var den återkomna sociala hierarkin som skapade det mänskliga klassamhället.
    Det lilla överskott som skapas bland sociala däggdjur räcker för ”klasskamp” om smulorna. Jag har sett vargar brutalt slåss om små köttslamsor i Lycksele djurpark.

    Det blev bara mer att slåss om i jordbrukssamhället. Ja, redan i jägarsamlarsamhället måste man kontrollera så ingen roffar åt sig mer än andra. Och arbete fanns förstås även hos jägarna-samlarna.

    Det var inte egendomen och arbetet som åter lockade fram den mänskliga alfahannemakten. Det var storskaligheten och arbetsdelningen i jordbrukssamhällena som gjorde att den dagliga folkliga kontrollen över ledarna försvann. Och dessa kunde då återkonstituera sig som gynnad alfaklass.

    En del resonemang om den mänskliga artens utveckling, och om framtida sciencefictionliknande hypoteser går utanför mitt ämne. Jag vill förstå den mänskliga naturen för att förstå realsocialismens kollaps, och för att hitta den bästa vägen till ett jämlikt, jämställt, ekologiskt, frihetligt, småskaligt och demokratiskt samhälle.

  3. Hans Norebrink
    2018-05-17 kl. 17:43

    Min politiska huvudtes är att klassamhällets ursprung finns hos de sociala däggdjur som var våra förfäder på jorden. Där rådde en social hierarki med dominanta alfahannar och underordnade flockmedlemmar. Med människans ökade intelligens, symboliska tänkande, socialitet, vapeninnehav och sociala alliansbildning kunde alfahannarnas diktatur ersättas av stammens jämlika demokrati på jägar-samlar-fiskar-tiden – den så kallade urkommunismen.

    Men såväl de gamla djuriska ojämlika egoistiska däggdjurstendenserna som de nya mänskliga jämlika solidariska beteendetendenserna finns kvar inom oss. I jordbrukssamhället återkom den sociala hierarkin, i det nya industrisamhället har jämlikhet delvis återkommit i form av politisk demokrati.

    Småskaligheten i jägarsamhället möjliggjorde urdemokratin, storskalighet och arbetsdelning i jordbruk och industri möjliggjorde nya klassamhällen – i en global värld kan vi ej längre kontrollera makthavarna. Slutsats: Framtidssocialismen måste bli småskalig.

  4. Knut Lindelöf
    2018-05-17 kl. 18:40

    Om din teori stämmer Hans N, är det ett starkt argument emot både EU och annan globalisering.

  5. Anders Persson
    2018-05-17 kl. 20:17

    Själv undrar jag om i dessa småskaliga samhällen finns tillgång till tankfartyg? Förmodligen inte. Så var ska vi få olja ifrån? Och var ska vi göra av vår överskottselkraft?

    Och finns det distansflyg? Om vi nu inte vill fira semester i grannkommunen utan hälsa på bekanta i Italien, hur tar vi oss dit? Med tåg kanske? Men om de bor i Kina, Uruguay eller Australien?

    Jag tror att vi måste skilja på globalisering (och EU) som idéer och hur de ser ut idag. Annars hamnar vi snart på samma linje som “Ludditerna”.

  6. Roland Sten
    2018-05-18 kl. 22:40

    Hej Anders Åberg!
    Läste din kommentar 2018-05-16 kl 14:22 där du nämner världskrig & atomrustning till tänderna! Dina funderingar kring hur “Vi” ska kunna komma ur detta trauma med livet i behåll?

    Automatiserade evighetsmaskiner som skapar tillväxt BNP, intressant? Gärna om det inte var lite i överkant kanske? Vi kan aldrig ha evig tillväxt! Det skulle aldrig fungera med alla ständiga förändringar som sker runt om oss i världen! Pengarna eller världen räcker inte till om man betänker att tillväxten i de flesta fall är av karaktären långivarpengar från banker, finansbolag etc! Helt enkelt att vi lånar stort till konsumtion! Planekonomi kan vi helt glömma i alla fall för tillfället!

    Sammanfattningsvis Anders Åberg; så är det inte alltid som våra förväntningar styr våra val i livet? Man måste inte alltid kunna finna lösningar per omgående! Varför inte bara lugnt diskutera vidare så kanske det bara dyker upp öppningar helt plötsligt? Världen är full av felfinnare & nobelpristagare!

  7. Anders Åberg
    2018-05-19 kl. 11:00

    Roland Sten!
    Nu skrev jag ju inte evighetsmaskiner Roland, och inget om BNP eller “evig” tillväxt heller.
    Jag vet inte ens om BNP skulle vara ett användbart begrepp när all tillverkning är gratis.

    Om vi kommer så långt så att vinstintresset är borta ur produktion så är det rimligt att anta att en mer långsiktig ansvarsfull syn på tillväxt kan göra sig gällande, men det behöver inte utesluta tillväxt i sig.

    Att pengarna inte skulle räcka till i en värld utan pengar var ett något märkligt påstående, precis som påståendet att vi kan glömma planekonomi för tillfället.

    Jag skrev ju om framtiden Roland, inte om “för tillfället”, och om dom möjligheter som tekniken kan ge oss då.

    Planekonomi eller ej i en framtida helt automatiserad produktion har jag faktiskt inte en aning om. Det kanske finns andra lösningar som vi knappt kan föreställa oss idag.

    En sak är säker dock, och det är att dom som sitter på makten inte kommer att kliva av bara för att vi lugnt diskuterar vidare.

  8. Roland Sten
    2018-05-19 kl. 12:42

    Alltid trevligt & inspirerande att kommunicera med dig Anders Å! Framtiden ser jag i nuet! Någon annan framtid finns väl inte? Om man inte lever i nån parallellvärld? Tror vi får kalla in en utomstående som får lösa denna tvist oss emellan? Redaktör Knut Lindelöf föreslås härmed för jämkning av åsikter!

    Nej, men på fullt allvar Anders Å, är olikheter/skillnader i snacket många gånger mer utvecklande än att bara sitta tyst & hålla med artigt!? Så det är helt okej för min del, att vi många gånger har olika uppfattning! Men jag tror i grund och botten att vi tycker någorlunda lika? Beträffande de stora frågorna!

    Ibland kan det vara hälsosamt att ta det stora klivet över kanten och utmana ödet! Speciellt när seriöst folk är behärskade i sin retorik! Stoppa världen! Så det stora herrarna kliver av för alltid! De som stulit “våra” pengar! Att de gör det frivilligt när rätt tid är kommen, är jag säker på! Anders Å! Kodordet för rätt tid är: “Breakfast at Tiffany’s” Håll utkik på bloggen!

  9. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 11:27

    Roland Sten!
    Den mänskliga handen, den upprättgående gången och det nya savannlivet var företeelser som gynnade människan som djurart. Men mitt tema är vad som gynnade att hon kunde lämna den gamla djurhierarkin och via stenålderns jämlikhetsrevolution införa den nya ur-demokratin.

    Dennis Zachrisson!
    Allt samarbete är organiserat och involverar därmed maktfrågan, men organiserat samarbete kan vara hierarkiskt diktatoriskt som hos våra sociala däggdjursförfäder (eller som i det feodala jordbrukssamhället), eller jämlikt demokratiskt som hos stenåldersjägarna (och delvis via dagens moderna politiska – men ej ekonomiska – demokrati).

  10. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 11:42

    Anders Åberg!
    Aporna hade redan organiserat samarbete med sig från sina/våra förfäder bland de sociala däggdjuren. Det sociala=organiseringen föddes redan bland ur-däggdjuren.

    Det är inte egendomen och arbetet som tvingar fram alfahannen i oss – även djur har revir = territorium = egendom, och de arbetar på sitt sätt.

    Alfahannen fick chansen sticka fram sitt fula tryne på grund av jordbrukssamhällenas storskalighet och arbetsdelning (specialisering som gav några mer potentiell makt).

    Staten i form av ett samhälle kvarstår, däremot måste staten som en särskild och överklassig våldsapparat försvinna (enligt marxistisk definition). Själv tror jag på gamla lumpen för alla, och allmän folkbeväpning för att garantera folkmakten. Ett enat och väpnat folk kan (förhoppningsfullt) inte besegras.

    Men den allmänna folkbeväpningen måste vara så mycket som möjligt på lokal typ hemvärnsnivå i första hand. Kollektiv folkbeväpning, inte individuell som i dårarnas USA.

  11. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 11:57

    Knut Lindelöf!
    Javisst, mina teorier är ett starkt argument mot dagens EU och mot den nyliberala marknadsglobaliseringen. Liksom mot de dominerande västkapitalistiska stormakterna och deras institutioner med global makt (IMF, världsbanken, elitära toppmöten som styr världsekonomin, USAs imperialistroll etcetera).

    Däremot kommer vi alltid att behöva någons slags demokratisk beslutsnivå på kontinental (europeisk) och global världsnivå (fast helst i form av jämlikt och horisontellt mellannationellt samarbete).

    Men då gäller subsidiaritetsprincipen som EU lögnaktigt påstår att de praktiserar. Alltså att makten ska utövas så långt ner som möjligt, på lokal och nationell nivå. Så långt ner i gräsrötternas folkdjup som bara möjligt.

    En värld av bara småskaliga självförsörjande småkommuner är dock inte möjlig. Jag tog upp detta i en längre fotnot i min artikel, men den kom inte med. Återkommer.

  12. Knut Lindelöf
    2018-05-20 kl. 12:16

    Hans N!
    Jag ska kolla om jag kan lägga in fotnoterna under din artikel.

  13. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 12:28

    Anders Persson!
    Makten ska finnas så långt ner som möjligt så att vanligt folk kan kontrollera ledarnas potentiella makthunger och girighet (de alltid närvarande men sovande eller uppvaknande alfahannetendenserna).

    Precis så som skedde i jägarsamhället under stenåldern. Eller i dagens jägarsamhälle i Kalahari enligt Lasse Bergs tre spännande men alltför romantiserande böcker.

    Men kontinentala (som europeisk) och global beslutsnivå kommer alltid att behöva finnas kvar i någon form – men de behöver avlövas på makt. Återkommer till detta – det fanns i min artikel som en längre fotnot, men kom inte med.

    Vad gäller olja. Framtidens energi är miljövänlig sol, vind, vatten och jordvärme som finns lokalt. Oljan tar ju dessutom slut, och är farligt för miljön och klimatet (växthuseffekten).

    Nej, jag tror inte på teknikfientlig maskinkrossande “luddism”. Framtidssocialismen är urkommunismen på en högre teknisk och vetenskaplig nivå. Inget återvändande till primitiv stenålder.

  14. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 12:47

    Roland Sten!
    Självklart fungerar inte evig tillväxt, varken av människor eller maskiner-robotar. Men vi har nog med problem att lösa nu innan maskinerna sköter jobbet i en eventuell avlägsen framtid.

    Verkligheten idag är att även om vi i väst delvis avindustrialiseras så växer industrin och fabrikerna fram över hela den fattiga världen. Arbetarklassen växer snabbt i världen och har aldrig varit så stor globalt sett. Fabriker med maskiner skötta av en ständigt växande kår av arbetare är en global realitet långt framåt i tiden.

    Och varför avskaffa arbetet, det är en social och meningsfull aktivitet av mänskligt samarbete. Däremot ska hårt, smutsigt, själsdödande och farligt arbete mekaniseras och robotiseras.

    Socialism innebär att den politiska demokratin utvidgas till ekonomin, vardagen, arbetsplatserna. Avskaffar vi det mänskliga arbetet blir det alltså ingen fullödig folkmaktssocialism kvar.

    Varför avskaffa arbetet? Gör det glädjefyllt, kreativt, utmanande istället!

  15. Hans Norebrink
    2018-05-20 kl. 12:54

    Anders Åberg!
    Vinstintresset bort förutsätter kapitalismen bort. Tyvärr var dock även den så kallade realsocialismen miljöförstörande.

    Framtida tillväxt måste ske inom miljöns ekologiska ramar, inom kraven för en hållbar planetär ekonomi. Vi ska inte producera med mer energi och mer råvaror, vi ska sköta tillväxten genom effektivisering av produktionen, använda mindre råvaror och energi på ett smartare sätt.

    Socialismen i framtiden bör vara rödgrön, för folkmakten och för planeten, miljön och allt levande vi som dominerande djurart har ansvar för. Fram för ekosocialism!

Kommentera