Den kalla vintern har oroat de opinionsbildare som vill varna för en global klimatförändring orsakad av människan. En sådan är Johan Rudström på UNT som i en ledare för ett tag sedan framhöll ”att vädret utanför fönstret är en mycket liten del av klimatet. Och att även vädret utanför alla världens fönster är en mycket liten del av klimatet.” Detta är helt sant: ”väder” och ”klimat” är två olika saker.
Men sedan kommer det fatala när Rudström skrev:
”På Grönlands nordspets är det ingen som bor. Där har 61 timmar med plusgrader uppmätts hittills i år, beroende på de minskande havsisarna under den arktiska vintern. På ögruppen Svalbard bor ett par tusen personer. Där hade man regn och plusgrader i slutet av februari, vilket var 13 grader över genomsnittstemperaturen för årstiden.”
Men denna värme är lika mycket ”väder utanför fönstret” som den kyla som vi har. Ja, de hänger ihop. I alla tider, d v s även före människans entré på jorden, så har extrem kyla eller värme på ett ställe varit kopplad till sin motsats på ett närliggande. Kall och varm luft ligger och har alltid legat ”varvade” i nord- och sydled, i ost- och västled. Om detta kan man läsa i populärvetenskapliga meteorologiböcker eller i Nationalencyklopedin.
Fakta- och baskunskaper
Detta borde således var och en som ger sig in i klimatfrågan, i synnerhet opinionsbildare, vara väl underrättade om. Som Jan Björklund sade i Rapport 15 mars:
”Jag tror att en förutsättning för kritiskt tänkande är att man har faktakunskaper och baskunskaper. Hur ska man kunna resonera om klimateffekten om man inte först vet skillnaden mellan Atlanten och Sahara?”
Alltså: man kan mycket väl följa och ge sig in i klimatdebatten utan att vara meteorologisk eller klimatologisk expert, men man bör åtminstone skaffa sig en elementär uppfattning om hur atmosfären ser ut och fungerar. Samt kritiskt sinne för propaganda i allmänhet. Jag tror många blivit varse medias omvända knep att slå på stort om det under några veckor varit ovanligt varmt väder i Sverige – då hör vi inget om kylan på Grönland!
Modeller säger en sak – observationer något annat
Man bör också vara på sin vakt mot journalister som ”plocka körsbär” ur den meteorologiska och klimatologiska vetenskapen. Det är sant att avancerade klimatmodeller t ex har visat på att klimatet kommer att bli stormigare. Problemet är att observationerna, trots en klar uppvärmning de sista 100 åren, inte visat någon förändring i stormfrekvensen.
Hur det har varit
SMHI har, egendomligt nog, två klimatsajter med historiska data, så kallade ”klimatindikatorer” och ”klimatindex”.
Här är statistik från ”klimatindikator” för Sveriges kanske blåsigaste del, sydvästra Götaland, vilken visar en nedåtgående trend för tillfällen med storskalig (geostrofisk) vind på mer än 25 m/s.
Detsamma får man från ”klimatindex” med årets maximala byvind.
Ingen förändring sedan 1996. Kolla gärna på egen hand andra ”klimatindex”.
Varför det inte blivit stormigare trots att det blivit varmare diskuterar man bland experterna. På icke-expertnivå vore det dock bra om man, i Jan Björklunds anda, hade så mycket elementära kunskaper att man vet att det som skapar stormar inte är temperaturen i sig, utan temperaturkontraster, dess variationer i höjd och sidled.
Men propagandan utnyttjar okunskapen genom att blanda fakta och ”självklara” slutsatser.
- Eftersom varmare luft är mer energirik är det ju ”självklart” att varmare luft ger stormigare väder.
- Det är sant att modellerna visar att det ska bli varmare och blåsigare.
- Eftersom det också varit lite varmare de senaste 100–150 åren är det ju ”självklart” att det också måste ha varit blåsigare.
Stigande havsnivåer!
Av någon anledning är ”klimatindikatorerna” på SMHI:s sajt mer ”alarmistiska” än ”klimatindexen”. Så t ex visar ”klimatindikatorer” statistik över havsvattenståndet en rak och alarmerande ökning på 1/4 meter sedan slutet på 1800-talet.
Detta är lite egendomligt eftersom temperaturen, som ju otvetydigt har ökat, har gjort så i etapper med avkylningar emellan. Stockholmsserien visar ju en värmetopp på 40-talet och en kall period på 60-talet.
Det innebär att det råder så gott som 100% korrelation mellan den stadiga ökningen av koldioxidhalten och den stadiga ökningen i havsvattenståndet.
Är det en tillfällighet eller finns här en okänd koppling? Själv har jag alltid varit undrande över den spikraka ökningen av koldioxidhalten. Det är sällan något i naturen är ”spikrakt”.
Som ni ser så är inte klimatsambanden så raka och enkla som propagandan vill förleda oss att tro.
Propagandan kan få motsatt verkan
Trots dessa rynkade ögonbryn vill jag inte sälla mig till “klimatskeptikernas” skara. Människan påverkar klimatet, vi måste göra något, men den nuvarande skrämselpropagandan är inte bara ovetenskaplig och därmed ohederlig, den motverkar också sitt syfte. Ty propagandans amatörmässighet spelar ofta ”skeptikerna” i händerna – något som vi sett inte bara i klimatsammanhang. Att visa att klimatforskaren NN genom okunnighet eller fusk dragit ovetenskapliga slutsatser innebär inte att slutsatserna är fel – bara att de inte bevisats. Men i den klimatskeptiska motpropagandan är det detta som påstås.
Man kan till slut fråga sig om just domedagsscenarierna är den mest fungerande folkupplysaren. Personligen berörs jag mycket mer av rapporter av förgiftat vatten i Östersjön eller smogen i Peking. Här rör vi oss inte bara med klart påvisbara klimatförändringarna, utan också sådana som relativt snabbt kan avhjälpas – om den politiska viljan finns.
