Att läsa Dagens Nyheters ledare kräver viss ”grundläggande politisk kompetens” (DN:s egen beteckning) för att kunna bena upp och finna luckorna. Idag varnar man Socialdemokraterna för en ny ”vänstergir” a´la Håkan Juholt och landar i att, om S ska fortsätta spela en roll i politiken måste man – precis som man gjort sedan 90-talets början – föra nyliberal och inte socialdemokratisk politik. Låt mig citera några passager:
”Efter några decennier av avregleringar och sänkta skatter, slimmad välfärd och ökad ojämlikhet behövs en återställare, hävdar vissa.” Men i… ”Sverige har alla inkomstskikt fått det bättre ställt. Marknadsreformerna här har varit lyckosamma.”
Så frågas:
”Hur kan skattesystemet förändras så att det fortsätter att leverera ungefär lika stora resurser till de gemensamma åtagandena och samtidigt lite mer jämlikhet? Och, på samma reformistiska spår: Kan de valfrihetsreformer inom skola och omsorg som S var med om att genomföra på 1990-talet kalibreras så att likvärdighet premieras, samtidigt som det fortfarande är möjligt att välja?”
Vad är det som saknas här? Jo, en rimlig beskrivning av vårt samhälle idag. Stämmer det att alla inkomstskikt fått det bättre till exempel? En del har fått det fan så mycket bättre, medan andra har däremot släpat efter och lever i en mycket större otrygghet. Alltså, beskrivningen är en vulgär skönmålning. Och har marknadsreformerna varit lyckosamma? För vem, blir min självklara motfråga? Jo, för dem som lyckats etablera sig som ”fria företagare” i någon välfärdsbransch. Det finns en lång rad skandaler att peka på, men jag nöjer mig med två exempel: Nya Karolinska i Stockholm när det gäller vårdsektorn och JB-gymnasiet när det gäller skolsektorn. Här har miljarder av skattemedel runnit bort och bräddfyllt skrupellösa profitörers konton, det mesta inom lagens råmärken, men ur politisk synvinkel fullständigt ansvarslöst. Ja, marknadsreformerna har varit lyckosamma – för vissa mycket speciellt utvalda.
Och när det gäller den kanoniserade ”valfriheten” är den en illusion som väl fortfarande förvillar blicken på delar av medelklassen. Men ”friheten” att välja en dålig skola eller en dålig husläkare är vad som återstår till de segregerade, vilket lätt inses om man tar av sig de nyliberala brillorna.
DN verkar stå någonstans mitt emellan de stridande falangerna inom Liberalerna just nu. Ska man stödja en högerregering med stöd av SD (efter valet 2022) eller ska man försöka hanka sig fram en period till med Stefan Löfven som statsminister. Dagens ledare tyder på det senare.
Det faktum att Sverige liksom stora delar av västvärlden (inklusive USA) står vid ett gigantiskt vägval; antingen demokrati i klassisk mening med den medborgerliga nationen som yttre ram eller en gränslös ”globalkapitalistisk diktatur” för ”mänskliga fri- och rättigheter” är min utgångspunkt. Den medelväg – i detta vägval – som tycks föresväva de allra flesta inklusive DN:s ledarredaktion, finns inte enligt min mening. Utan lagstiftningsmakt inom landets gränser blir demokratin en illusion. Denna grundfråga vågar ingen ens beröra.
Nå, av detta skäl ser jag försvaret av demokratin i Sverige som det allra viktigaste. Vem som sitter i regeringen nästa mandatperiod blir då inte det allt överskuggande. Det blir istället att politikerna håller sig till konstitutionens grundregler och anda. Alltså inte sluta decemberöverenskommelser eller januariavtal, utan låta valresultatet vara avgörande – även om man fruktar att Sverigedemokraterna kommer att pressa fram förslag om politisk styrning av Public service eller om att flyktingar ska återsändas till sina hemländer i större utsträckning. Den striden får man ta då den kommer, tänker jag. Det bästa försvaret av den svenska demokratin är att följa dess grundläggande principer och inte göra upp bakom ryggen på 20 procent av väljarkåren. Högern måste besegras med vänsterpolitik, så enkelt kan det uttryckas.
När ett minimalt antal medborgare är medlemmar i partierna saknar folket inflytande över politik och nomineringar, resp avsättningar. Det blir en partielit som bestämmer. Noll demokrati alltså, medborgaren reduceras till en som röstar vart fjärde år. Om dessutom (S) för en nyliberal politik blir det som i USA, två block att välja mellan, och båda med i stort sett samma politik. Ingen demokrati där heller.
Wolodarski har naturligtvis beröringsskräck med SD, så vi får se hur de löser frågan om platsen vi grytorna. DN har väl ungefär samma funktion som Al Ahram i Egypten, officiös.
Själv anser jag att vi har åtta till förväxling lika partier i riksdagis. De är ju de facto överens om de stora dragen. Deras inbördes ”kamp” är spel för gallerierna antingen de vet det eller inte.