Kommunistiska partiets inre strider fortsätter

Jenny Tedjeza

triderna inom Kommunistiska partiet rullar vidare. Paritet har sitt nav i Göteborg, där sju personer är sysselsatta med att producera veckotidningen Proletären. Jenny Tedjeza var fram till igår (2 oktober) tidningens chefredaktör efter sammanlagt 18 år på Proletären.

Igår eftermiddag skrev hon så här på Facebook:

“Sedan jag tog över som redaktör har jag tillsammans med redaktionen arbetat för att bredda Proletären som arbetartidning. Vi genomförde en omfattande layoutförändring och försökte öppna upp tidningen för mer debatt och fler åsikter i frågor som rör arbetare på 2000-talet. Vi har också deltagit på Bokmässan och genomfört två Höj rösten-turnéer i syfte att på ett modernt och öppet sätt nå nya människor.

Jag ville att Proletären på allvar skulle ta på sig uppgiften att bli en mötesplats för arbetare i en tid då sådana mötesplatser nästan helt saknas, och när annan media mest fungerar som språkrör för makthavare och ankdamm för en journalistkår som alla springer åt samma håll.

Tyvärr har motsättningarna inom Kommunistiska Partiet lett till en mycket svår arbetssituation. Hälsan vacklar och jag är slutkörd.”

Hon avslutar sitt facebookinlägg på följande sätt:

“Jag lämnar Proletären, men definitivt inte övertygelsen om att det behövs en arbetartidning som öppet, nyfiket och med högt i tak tar sig an samtidens frågor. Arbetarklassen behöver egna medier som står fria från den ekonomiska och politiska eliten, men som också genomskådar liberalismens inflytande över vänstern.”

Det är den sista meningen som speglar huvudproblemet. Det handlar om hur man ska se på sig själva som vänster idag. K-partiet klarar inte att orientera sig som vänster i det helt nya politiska landskap vi idag lever i. Man slits isär mellan å ena sidan arbetarklassens (folkets) flykt från allt vad vänster heter p g a politikerklassens (inkl. S och V) nedmontering av välfärdsstaten och å andra sidan en proletärromantisk vänsterliberalism och identitetspolitik.

De som vill närma sig arbetarklassens verklighet har nu uppenbarligen dragit det kortaste strået. Den proletärromantiska huvudströmmen i gamla KPML(r) sitter djupt också i K. Förnyelsen och ansiktslyftningen med Robert Mathiasson och Jenny Tedjeza verkar nu vara över. Men, överlever partiet? Det blir nästa fråga. Kanske går det som det gick för 70-talets SKP, som till sist avskaffade sig själv.

  20 kommentarer for “Kommunistiska partiets inre strider fortsätter

  1. Dennis Zackrisson
    2019-10-06 kl. 22:47

    Nej, Knut L!
    Den här diskussionen kan givetvis inte räddas av dina tillrättavisningar utan den är och förblir skvallrig och sekteristisk. Den kan bara leda till ökat förakt för en vänster som för en sådan svindelframkallande argumentation.

  2. Anders Åberg
    2019-10-07 kl. 9:05

    Leif H!
    Bra, då är vi överens om att inte ett stort antal medlemmar i K vill driva SD-politik och om att lönedumpningen måste stoppas. I första hand då genom krav på sossefacken att kräva lika lön för lika jobb på alla arbetsplatser. Om det genomförs blir arbetskraftsimporten ointressant utom då det är brist på kompetent folk.

    Det där låter som en fråga som K skulle satsa allt dom har på. Dels för att visa hur sossefacket hjälper till med lönedumpningen och dels för att göra det tydligt hur detta föder rasism på våra arbetsplatser och i bästa fall dra undan mattan för SD bland LO folk.

    Kanske måste också skillnaden mellan importen av billig arbetskraft och flyktingfrågan tydliggöras ännu mer. Många kallar alltihop för invandrarfrågan, vilket blir fel.

    Jag tycker dock att det känns tråkigt att både Mathiasson och Tedjeza lämnar sina poster. Dom stod för något nytt och friskt som vänstern sannolikt är i mycket stort behov av. Hur förankrat det var i partiet vet jag däremot inte.

  3. Bertil Carlman
    2019-10-07 kl. 10:33

    Bäste Knut!
    Jag skall skärpa mig!

  4. Leif Holmgren
    2019-10-07 kl. 14:01

    Nej nej!
    Dom står inte för något nytt alls.
    Dom står för ett samhälle jag inte vill ha.
    Dom står för en politik som jag inte gillar.
    Dom står för vi och dom.
    Dom står för en högerpolitisk strömming inom K.
    Visserligen liten och ynklig.
    Men riktigt farlig och med ett uttalat syfte att splittra vänstern.
    Dom har seglat under falsk flagg och kört med en dold agenda.
    Och försatt K i sin värsta och djupaste kris någonsin.

  5. Knut Lindelöf
    2019-10-07 kl. 18:18

    Leif H och andra!
    Nu sätter jag stopp för vidare debatt om de inre förhållandena i Kommunistiska partiet. Ord står mot ord, vilket pekar mot en ännu mer fördjupad kris. Det verkar alla överens om.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.