Frågan ”Är du för stark eller för svag?” gäller för Mentoltabletter och för högerpartier.

Jan Fredriksson har läst Berliner Zeitung den 2 maj en artikel av Moritz Eichhorn som han refererar här i sammandrag.

Den federala ministern för inrikes- och samhällsfrågor, Nacy Faeser, slår snabbt fast att AfD definitivt är högerextremistiskt. Det här gör det tydligt att etablissemanget inte tror att de kan besegra partiet politiskt skriver Moritz Eichhorn, biträdande chefredaktör för Berliner Zeitung den 2 maj.

Från och med idag klassificerar Bundesamt für Konstitutionschutz Alternativ för Tyskland (AfD) som högerextremt och som på grund av hela partiets karaktär ”eftersträvar att åsidosätta mänsklig värdighet”.

De har använt alla tänkbara knep för att bekämpa AfD. Deras politiker borde inte få delta i pratshower och uttala sig i medier för att på detta sätt få en plattform. Deras partikonferenser blockerades. Tveksam forskning såsom Correctivs avslöjande av AfD:s ”hemliga plan” och de efterföljande ”demonstrationerna mot högren”. Allt var avsett för att driva partiet tillbaka. De kallas odemokratiska. Men det hjälpte inte. Tvärtom: AfD har blivit starkare för varje gång.

Och nu, två dagar före slutet av Nacy Faeser mandatperiod meddelar den tillförordnande inrikesministern, enligt myndigheten för konstitutionens skydd som står under hennes kontroll, att AfD definitivt är högerextremt.

Detta gör det tydligt: ??de etablerade partierna, särskilt SPD, tror inte längre att högern kan besegras politiskt. De ändlösa löftena från trafikljuskoalitionen och nu från den svart-röda koalitionen om att de ska lösa de problem som AfD hämtar sin styrka ifrån bara är prat. Och eftersom de inte längre tror på sig själva vill de förbjuda det de inte kan besegra i politisk demokratisk kamp.

Fram till det senaste federala valet tillskrev de etablerade partierna och de flesta medier AfD:s framgångar till östtyskarna. Den allmänna känslan var att de inte förstod vad demokrati var. Men detta har inte varit möjligt sedan den 23 februari. Det var redan då nonsens, men nu är AfD inte bara den obestridligt starkaste kraften i öst. I absoluta tal har de fler väljare i väst. Fenomenet är därför rikstäckande. Östtyskarna insåg helt enkelt tidigare att regeringspartierna inte hade några lösningar att erbjuda.

Många av dessa närmare elva miljoner väljare trodde troligen att om de gav sin röst till AfD, skulle de andra partierna agera och äntligen åtgärda landets allvarliga problem inom migration, ekonomi, bostadspolitik och Rysslandspolitik. Felaktigt. Den förra koalitionen lyckades inte med det, och nästa har tydligen inte heller modet att göra det. Unionen har hittills sagt att en klassificering av bekräftad högerextremist är en förutsättning för ett ”avstängningsförfarande”. CDU:s arbetsgivarfraktion krävde omedelbart ett förbud.

Nu försöker underrättelsetjänsten och regeringen att demonisera AfD på nytt. Men även det kommer att misslyckas. Att förbjuda oppositionspartiet skulle innebära att Tyskland skulle förbli sig självt troget. Demokratin har aldrig varit tillförlitlig.

Efter att AfD klassificeras som högerextremt säger Sahra Wagenknecht i BZ att Nancy Faeser har gjort demokratin och otjänst. ”Faktum är att partierna i den självutnämnda demokratiska mitten i åratal har drivit på för en auktoritär omstrukturering av vårt samhälle, begränsat yttrandefriheten, bekämpat ovälkomna politiska krafter med odemokratiska medel och skapat ett massivt tryck för konformitet”, förklarade hon. ” ”Tvisten angående omräkningen av rösterna i det federala valet efter BSW:s knappa misslyckande hör också hemma i omstruktureringen av samhället som urholkningen av rättsstatsprinciperna och demokratin”.

Föregående artikelTvå ljuspunkter i den iskalla våren
Nästa artikelIdeologisk fundamentalism i internationell politik
Jan Fredriksson
Började sitt arbetsliv som snickare. Läste vidare och studerade etnologi vid Lunds universitet, skrev doktorsavhandlingen "Politisk kultur och samhällsengagemang". Var redaktör för antologin "Vardagens politik" (Nordiska museet), "Folkhemmets sociala ingenjörer" (Carlssons förlag), "Att vinna med 96 procent" (Tankesmedjan Tiden) samt för ytterligare 35 olika dokumentationsprojekt.

13 KOMMENTARER

  1. Men då är väl det (i lindelof.nu påstådda) stora högerextremistiska och nationalsocialistiska inflytandet på Ukrainas politik i sin ordning, rentav en viktig folklig viljeyttring?

  2. Lite kul kommentar, Jan Arvid G!
    Låt oss inte hymla om Ukraina! Det är den amerikanska imperialismen (främst driven genom brittiskt politiskt och militärt inflytande) som utgör en dominerande kraft i Ukrainas politik. Så har det varit sedan slutet av 1990-talet när den s k färgrevolutionsstrategin suttit i högsätet. Genom detta ska det se ut som ”revolutionen” drivs inifrån de olika länderna som tidigare ingått i det sovjetiska lägret. Till viss del är det väl också så, men under senaste trettiotalet år förefaller det som att dessa ”revolutionsrörelser” till stor del emanerar från högerradikala krafter (med historisk anknytning till nazism och fascism).

    För du menar väl inte att ”trupperna”, som från taken runt Majdantorget besköt och dödade många av de aktiva ute på torget och ”horderna” som satte eld på och dödade ett knappt hundratal fackföreningsaktiva i Odessa drevs och drivs av ett starkt människovänligt intresse?

  3. Jan Arvid G!
    Du är fast i gamla tankemönster. Högerextremism, fascism och nazism är begrepp som hör det kalla kriget till. Vad som är höger, vänster, extremism och fascism har diskuterats ingående på senare tid utan att man kunnat klargöra vad som är det ena eller det andra i dagens politiska landskap. Dessutom skymmer det kalla krigets gamla utslitna begrepp det faktum att även demokratibegreppet slitits ut. Även i de så kallade demokratierna (USA, Sverige, Tyskland, Frankrike m fl) hotas ”demokratin” och ”fascismens” fula tryne sticker fram. Man förbjuder partier, ogiltigförklarar val, inskränker yttrandefriheten… i den heliga ”demokratins” namn.

    Det går inte att vara trosviss, du måste tänka utanför din gamla box, annars riskerar du att hamna bland folkens verkliga fiender – trots att ditt försvar av yttrandefriheten är glödaande.

  4. Med artikelns begrepp kunde man också fråga sig huruvida det politiska partiet Enade Ryssland är ”starkt nog för demokratin”? Varför skall alla besvärliga frågor bara ställas om Europas borgerliga demokratier?

    Fast demokrati är ett ”utslitet begrepp”, enligt Knut L. Jag tror dock inte, att Knut L skulle säga sig vara mot demokrati. Jag tror, att Knut L och Jan F ser saken ungefär så här: ”Där finns en önskvärd och nödvändig (Anti-Dühring 1877) världspolitisk utveckling för den överskådliga framtiden – en Weltgeist – och ’demokrati’ betyder, att världshistorien gång blir så som Knut L, Jan F och Vladimir P vill.”

    Jag medger, att min kommentar är lite ”kul” med Dennis Z:s beteckningssätt, men det är mitt bästa försök att förstå, hur majoriteten på lindelof.nu tänker.

    Beträffande ”trosviss” gäller väl fortfarande skolgårdens visdom: ”Den som sa’t, han va’t”.

  5. Jan Arvid G!
    Varför detta evinnerliga sökande efter något samlat lindelof.nu-tänkande? Glöm inte att du är en del av detta.

  6. Knut L!
    Du invänder mot min kategorisering av ett ”samlat lindelof.nu-tänkande”. Var och en skapar på eget ansvar samlingsbeteckningar. Du samlade och karakteriserade ”kända professionella svenska journalister” och ”journalisternas A-lag” som lever i ”en politisk monokultur”.

    Jag observerar, att i brist på publiceringsmöljigheter i stora medier samlas en grupp medborgare, som i mycket har samma åsikter, i lindelof.nu. Dan Johan Kotka, Torgny Forsberg, Crister Olsson, Andreas Fredriksson, Sven Andersson, Jan Fredriksson, du själv och många fler får gärna korrigera mig, och förklara, att de (ni) har stora åsiktsskillnader i de stora världspolitiska frågorna!

    För övrigt utökade jag Wikipedia-artikeln Anti-Dühring, så att länken som du lade in leder till ett relevant citat. Att redigera Wikipedia är en medborgerlig plikt, tycker jag.

  7. Att tala om demokrati som ett enhetligt begrepp är mycket svårt. Inte ens i västvärlden, där denna ordning har sin vagga, kan vi uttolka ordets innebörd. Möjligen genom att rösta på någon eller något parti som får förtroende att bestämma framtidens färdriktning under ett antal år.

    Även en sådan ordning haltar när ansvar skall avkrävas av exempelvis vår nuvarande Svenska regering vars största parti i regeringsunderlaget inte har något formellt ansvar om regeringen röstar i ett ärende.

    Därtill när blickarna riktas tillbaka från tiden då vår folkrörelsedemokrati i våra beslutande församlingar såg dagens ljus – tidigt 1920 – bars denna upp av ett mycket annorlunda och kanske mera begripligt regelverk.

    Så mycket har förändrats i demokratibegreppet över tid och då inte minst vad avser det nära lokalsamhället där ”världen” var mer begränsad såväl geografiskt som möjligheter att påverka vardagens vedermödor – på gott och ont – i jämförelse.

    Inte ens vårt eget konungarike är numera självständigt utan vi ingår i ett större sammanhang inte minst genom ”fredsprojektet” Europaunionen som rustar inför ett annalkande krig. En ytterst riskabel vapenansamling beslutat över folkets huvud som riskerar att leda till en självuppfyllande profetia.

    Och detta fredsprojekt där ansvarig delvis ingår till katastrofen i Palestina/Israel, vänder bort blicken och talar enbart diplomatspråk när bomberna faller över dessa försvarslösa och utsvultna människor utan skyddsvärn.

    Och då tänker jag; vad är syftet med demokrati när vi tillåter oss denna mänskliga förnedring?

  8. Jan Arvid G!
    Tack för att du inkluderade mig i det illustra sällskapet Kotka, Forsberg, Olsson, och Fredriksson x 2. Jag lägger gärna till Götesson. Vi är ju alla involverade i ett sanningssökande i en verklighet som är fundamentalt förljugen och censurerad utan gräns i frågor som handlar om vår själva överlevnad. Anti-Dühring beskriver vad det handlar om även om jag är glad att vi är snällare mot varandra (oftast) än Engels var mot Dühring. Negationernas negation är metoden. Kotka, Forsberg, Olsson, Fredriksson x 2 och jag står för negationen och du står för negationens negation. På så sätt transformeras vår beskrivning av verkligheten till en ständigt högre nivå på ett sätt som Engels skulle kalla spiralformad.

  9. Efter att nu ganska noga ha läst Selected Works of Deng Xiaoping, 1975–1982, har jag fått många aha-upplevelser. En av de viktigare är hur lätt det är att kasta komplexa ord omkring sig, demokrati, fascist, putinkramare etc. Deng säger till exempel, att när Mao Zedong drog igång antihöger-kampanjen 1957 i Kina, så var han för den. Men cirka trettio år senare har han ändrat sig; varför? Kampanjen 1957 var inte tillräckligt konkret, olika partimedlemmar, på alla nivåer i Kinas kommunistiska parti, la in olika saker i vad som var fel med ”högerpolitiken”. Kampanjen var ett uttryck för plakatpolitik och fick därför en del allvarliga konsekvenser.

    Så slarvigt som ordet demokrati idag används, inklusive här på lindelof.nu, är ett bra exempel. För egen del ser jag på ordet som ett syskon, ja nästan siamesisk tvilling till ordet diktatur. Men då utgår jag också från marxistisk vetenskapsteori som visat att vi idag lever i klassamhällen. Sverige är både en demokrati och en diktatur. Borgarklassen, kapitalägarna har full demokrati, arbetarklassen, det arbetande folket är utsatt för diktatur när det gäller Sveriges ekonomi. De har inget inflytande över företagens ekonomiska verksamhet eller över svenska banker.

    Lika slarvigt används ordet kommunist. Om någon frågar mig om jag är kommunist, kan jag därför inte svara ja eller nej. Jag måste komma med en motfråga, ”Vad menar du med kommunist?” Då kan man få igång en intressant debatt; om man är tillräckligt konkret.

    På detta sätt har jag haft stort utbyte av diskussioner om bland annat den svenska skolan. Jag frågade till exempel nyligen en lärarkollega (också gammal pensionär) om hon trodde att det senaste förslaget till nytt betygssystem skulle göra betygssättningen mer likvärdig. ”Inte som skolan ser ut idag” blev svaret. Kollegan har alltid röstat borgerligt, men har stor personlig erfarenhet av skolan som gör att hon ser dess förfall klart. Hon vet också att jag klassas som kommunist i vår gemensamma umgängeskrets, men det är inte ett problem. Vi vet ju bägge ganska exakt vad det är vi talar om.

    Med detta sagt kan jag konstatera att den som skriver ”Men då är väl det stora högerextremistiska och nationalsocialistiska inflytandet på Ukrainas politik i sin ordning, rentav en viktig folklig viljeyttring?”, gör just det fel som jag ovan beskriver. Skribenten menar uppenbarligen att t ex tyska AfD:s politik är densamma som den som förs i Ukraina. Vill AfD förbjuda fackföreningar? Vill AfD förbjuda att andra språk än tyska talas i tyska skolor? Debattinlägget tyder inte på någon vilja att vara konkret.

    Den nödvändiga debatten bland oss intellektuella, t ex på lindelof.nu, är viktig eftersom den i stort sett saknas i mer spridda debattorgan. Men den måste vara konkret annars leder den inte framåt.

  10. Bertil C!
    För det första är det löjligt att kalla mig ”den” i stället för att skriva ut mitt namn. För det andra utgick min kommentar inte “från marxistisk vetenskapsteori” – marxistisk vetenskap finns inte – utan var ”kul” i Dennis Z:s mening. Eftersom du tror, att du sysslar med ”marxistisk vetenskap”, tar du saker alltför allvarligt, i Jörn Svenssons anda.

    Jag ville blott belysa, att majoriteten av skribenter på lindelof.nu, direkt eller indirekt, stöder eller försvarar vem som helst, som på något sätt, direkt eller indirekt, stöder Vladimir Putins krigföring, eller på något sätt kan utnyttjas av Vladimir Putin, eller på något sätt handlar på ett sätt, som är gynnsamt för Vladimir Putins krigspolitik.

  11. Anledningen till att jag skrev ”den” är att ståndpunkten som framförs inte är unik, utan mycket vanlig i till exempel svenska massmedier. Därför ville jag inte specifikt utpeka någon, vilket kanske var fel, och då får jag be Jan Arvid G om ursäkt.

    Men påståendet ”Jag ville blott belysa, att majoriteten av skribenter på lindelof.nu, direkt eller indirekt, stöder eller försvarar vem som helst, som på något sätt, direkt eller indirekt, stöder Vladimir Putins krigföring, eller på något sätt kan utnyttjas av Vladimir Putin, eller på något sätt handlar på ett sätt, som är gynnsamt för Vladimir Putins krigspolitik.” är tydligt uttalat av just Jan Arvid G. Det är ett bra exempel på det jag kritiserade i det förra uttalandet: ”Debattinlägget tyder inte på någon vilja att vara konkret.” Det är nämligen endast svepande anklagelser mot ”majoriteten av skribenter på lindelof.nu” och går därför inte att bemöta på ett seriöst sätt. Jag har till exempel ingen aning om vilka skribenter som ingår i Jan Arvid G:s ”majoritet”.

  12. Bertil C!
    Jag skulle kunna konkretisera ”stöder eller försvarar vem som helst” och konkretisera ”majoriteten” medelst en namnlista. Vår värderade redaktör (ej ironi) vill dock inte, att jag skall vara långrandig. Jag ber att få vara konkret om viktigare saker.

    Att du inte demonstrativt undviker att skriva ut mitt namn (andra har gjort det) godtager jag, och ber från mitt håll om ursäkt för misstanken.

  13. I mitt första kritiska inlägg till denna mycket läsvärda artikel av Jan Fredriksson skrev jag: ”Men då utgår jag också från marxistisk vetenskapsteori, som visat att vi idag lever i klassamhällen.” Det bemöttes med orden ”marxistisk vetenskap finns inte”. Det är ett mycket konkret påstående och går därför att bemöta på ett seriöst sätt. Jag använde mig av Microsofts AI-verktyg, som jag genom frågor jag ställt, vet är mycket positivt vinklad mot hur USA/Nato/EU ser på världen och negativt vinklad mot t ex Ryssland och Kina.

    Jag frågade verktyget; Copilot: ”Vad kan kallas för en ’marxistisk vetenskapsteori’?”

    Följande svar levererades: ”En marxistisk vetenskapsteori bygger på Karl Marx och Friedrich Engels idéer om hur samhället och historien utvecklas genom materiella förhållanden och klasskamp. Den fokuserar på att analysera samhällsstrukturer utifrån ekonomiska och sociala faktorer, och betonar att vetenskapen bör vara ett verktyg för att förstå och förändra samhället. Marxistisk vetenskapsteori kan inkludera begrepp som historisk materialism, där samhällsutvecklingen ses som en produkt av ekonomiska produktionsförhållanden, och dialektisk materialism, som betonar förändring genom motsättningar och konflikter.”

    Det svaret, som får antas bygga på all information som Copilot har tillgång till, stämmer i allt väsentligt med min uppfattning. När jag då frågar Copilot: ”Vilka andra vetenskapsteorier finns det?” får jag ett längre svar, men också en hänvisning till Wikipedia.

    Med detta är kanske denna fråga om existensen av en marxistisk vetenskapsteori besvarad?

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.