Det verkar, besynnerligt nog, som om tiden går fortare här än på hemmaplan. Redan har snart två veckor, halva tiden, gått av vår vistelse i Krøyerland.
Danmarks störste konstnär någonsin har inspirerat mig till att benämna det skimrande Vendsyssel i Nordjylland så. Med det magiska ljuset över det öppna landskapet.
Han som var betydligt mer än en ”Skagenmålare” som handböckerna stämplar honom. Men som vilar tillsammans med Michael Ancher och de andra i den forna, romantiskt omsusade och turister lockande, konstnärskolonin på kyrkogården uppe i Skagen.
Vi besöker hans grav varje år i samband med våra höstveckor. Keps av. Ros på stenen.
Morgonrutinerna desamma. Upp vid halv åttasnåret. Koka kaffe och laga morgenmad, som dansken säger
Kika ut om hjortarna betar på heden, det förlänar landskapet ett pastoralt intryck. Och om Vesterhavet i fjärran, invaggar mig i ett evighetsperspektiv, är stilla eller upprört.
På med nyheterna i TV2. Denna morgon står arbetardottern från Aalborg, statsminister Mette Frederiksen, i centrum. Stort pressuppbåd på Borgen, Folketinget, i Köpenhamn.
Med anledning av att regeringen vill höja pensionsåldern till sjuttiofyra år, om jag fattat det rätt. Fackföreningarna protesterar i sann tillmötesgående och förstående anda.
Okej till höjning, men den bör stanna vid sextionio. Inga invändningar mot förslaget som sådant. Bara att finna sig och gilla läget, eller?
Jag känner igen diskussionen från Sverige och som föregick kvaddandet av det utmärkta ATP-systemet.
Jag är lyckligt fri, utstämplad sedan snart åtta år, och behöver inte bekymra mig, men tror att utträdesåldern nu är satt till sjuttiofem i Sverige.
Underförstått även i Danmark: ett växande ”köttberg”, den politiska broilern Pär Nuders hånfulla uttryck, innebär att färre måste försörja fler.
Därför höja pensionsåldern. Simsalabim. Många i tunga jobb kommer inte att orka vara yrkesverksamma ännu fler år, men det struntar makten blankt i.
Mitt blodtryck stiger, som alltid, när jag hör dessa falska tongångar.
Vi köttbergare har arbetat hela livet och fortlöpande avstått från en väsentlig del av inkomsten som avsatts till vår pension.
Den senare är en uppskjuten inkomst, ingen allmosa från pensionsmyndigheten och staten.
Pengarna fonderas för att öka i värde. ATP-fonderna sväller över alla bräddar.
Det utgör en styrka, ökar det samlade kunskapskapitalet i ett modernt samhälle, att ha många silverryggar med vår erfarenhet.
Ett land kan utan problem ha hur många ålderspensionärer som helst, förutsatt att den ekonomiska tillväxten är god.
En socialdemokrat som ordförande Frederiksen borde därför prata fördelningspolitik och inte vifta med piskan.
Men det har socialdemokraterna, både i Danmark och Sverige, för länge sedan slutat med.
Nja Lasse E!
På SVT-text läste jag härom dagen att Japan har inte bara flest 100-åringar i världen utan även en betydande stor grupp pensionärer som gör att dom i yrkesverksam ålder blir mindre och mindre. Även i Kina med sin 1-barnspolitik och allt fler och fler pensionärer oroar makthavarna. Tyngre bördor på den arbetande befolkningen.
Nu har vår? regering presenterat sin budget på 60 miljarder och tidigare i år redovisade våra? banker en vinst på 70 miljarder. Om makthavarna beskattade bankerna så att vinsten blev 10 miljarder och regeringens budget 120 miljarder, går bankerna omkull då?
På tal om Skagenmålarna tror jag det finns en film av Kjell Grede (Hip Hip Hurra!)
Tommy S!
Kjell Gredes film, som lånade titeln från Søren Krøyers mest kända verk, såg jag för länge sedan. Vad jag minns så framställdes Krøyer, spelad av Skarsgård tror jag, mest som en festprisse och rumlare. Inte som en hårt arbetande, mångsidig och produktiv konstnär.
Försörjningsmyten, som Nuder med sitt köttberg gav en bild åt, får som konsekvens att samhället delas upp i närande och tärande.
Arbetande människor skall förmås att vara yrkesverksamma längre, samtidigt som ålderismen frodas. (Och pensionsfonderna, det samlade kapitalet, växer.)
För övrigt förvånades jag, när jag var fackligt aktiv, över att så många blundade för sin egen, väntande pensions storlek. ”Den dagen, den sorgen.”
Man var inställd på, befarade att, pensionen skulle vara låg, för det basunerades fortlöpande ut i medierna. Och hade funnit sig i det, som vore det oundvikligt.
Myten hade fått fotfäste, motståndet mot ”pensionsreformen” uteblev.
Som du implicerar Tommy, apropå de vinstgivande bankerna: nog finns det pengar!
Men medelklassregeringen föredrar att hålla på med dessa ”jobbskatteavdrag” som gagnar högavlönade samt skicka miljarder till Ukraina och det onödiga kriget. 75 miljarder kronor, uppdelat på tre år, skall avsättas för Ukraina. Vem emot?
Så fina bilder du tecknar med ord om Danmark, ty det är verkligen ett yndigt land. Och jag kan följdriktigt inte annat än att hålla med. Nu har jag förvisso inte besökt varje del som detta örika Land erbjuder, men dock några platser har jag besökt. Inte minst min grannby Helsingör ett flertal gånger, som jag i Helsingborg kan ”ta in” särskilt enastående från den av danskarna byggda medeltidsborgen Kärnan. Och där högst uppe träffar synfältet den vackra byggnaden Kronborgs Slott, med avstånd över Öresund, på cirka 10 km. Så kan även förekomma en vacker solskensdag i mitten av september.
Beträffande nämnda köttberget så visst är det möjligt för en del anställda att jobba – hela vägen fram, om hälsan och intresset medger. Möjligen i en framtid om detta förhållande får en annan betydelse än vad som erbjuds idag där istället arbetet blir en del av vardagslivet med inbördes hjälp i den bästa av världar. Orealistiskt – kanske, men går att ställa upp som mål och sätta ut grunderna för framtiden. Visst borde det vara möjligt att frammana ett sådant mänskligt humankapital vi egentligen besitter, för att så påbörja resan och den vägen går inte under ledning genom den marknadsliberala vapensmedjans tjänst.
I artikeln hänvisas till det ”Det utmärkta ATP systemet..” Men det som gjorde ATP utmärkt var att folk dog solidariskt så tidigt att de ej belastade systemet som långlivade pensionärer.