K och Proletären i ny skrud

”Kommunisterna” har snyggat till och moderniserat sin kostym. De har samlat ihop sig och presenterar sig nu på nätet på ett mycket bra sätt, fräscht, slagkraftigt och lättöverskådligt. Även den gamla trotjänaren – papperstidningen Proletären – har moderniserats och liknar nu andra tidningar, och det lätt antikverade gamla utseendet är nu övergivet. Med detta hoppas de förstås nå ut till en yngre generation arbetare.

Men vilka kommunister är det då fråga om? Det är förstås de gamla “errarna”, alltså KPML(r), eller KP som de kallats länge nu, med partibeteckningen K.

Men det finns också andra organiserade kommunister, de som kallar sig Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) – ”kommunisterna i Sverige”. Och vilka är då de? Jo, en liten grupp som avsöndrades ur Västerpartiet Kommunisterna redan 1976 och bildade den Moskvatrogna organisationen APK (Arbetarpartiet kommunisterna) med förankring framför allt i Norrbotten, och Norrskensflamman var deras pressorgan. Idag har Vänsterpartiet tagit över Flamman och SKP ger ut något de kallar Riktpunkt på nätet. De tog namnet SKP 1995 när det maoistiska SKP lagt ner sitt parti. Denna lilla grupp verkar idag till viss del häcka med Clarté.

Åter till KP och deras ”nystart”. Jag har inget emot en kommunistisk rörelse i Sverige. Det finns behov av en seriös och konsekvent organisation som tar de arbetande människornas parti. Kampen mellan klasserna, oavsett hur man definierar dem, är den mest grundläggande intressemotsättningen i samhället. Det är även min övertygelse.

Men jag har som bekant sedan tidernas begynnelse mina horn i sidan till KP. Det gäller framför allt yttrandefriheten och organisationsfriheten. I Borås får de inte längre hyra kommunala lokaler för att de ses som ”våldsbejakande extremister”, men av staten tar de emot 3 miljoner i presstöd till sin tidning Proletären. Detta är ett förhållande som skaver ganska illa och håller nog inte i längden. Jag ser dem som lika opålitliga och svävande i olika demokratifrågor som många andra partier idag.

Men, i andra sakfrågor företräder de förnuftiga ståndpunkter, inte minst i kampen mot imperialismen och mot Nato. Det ska bli intressant att se om de också lyckas etablera ett mindre sekteristiskt språkbruk. Så, jag välkomnar dem i samhällsdebatten och hoppas att de kan bidra till att stärka försvaret av det arbetande folkets intressen.

  23 kommentarer for “K och Proletären i ny skrud

  1. Leif Strandberg
    2018-01-30 kl. 9:19

    Jag läser nya Proletären med intresse och är imponerad av tidningens proletära karaktär. Rösterna i tidningen befinner sig miltals från de politiskt korrekta medelklasskvarterens flummigheter. Skribenterna talar från Bergsjön eller Angered eller Borlänge. Kultursidorna är spännande och välskrivna. Och till skillnad från annan vänster har de lyckats skapa en ung (och röd!) redaktion under ledning av den kunniga Jenny Tedjeza. Heder åt deras strävan.

    Det enda jag har att klaga på i premiärnumret är att det inte fanns något sista datum för när krysset skulle skickas in. Proletären måste tänka på sina pensionerade läsare och vår vurm för korsord!

  2. Anders Åberg
    2018-01-30 kl. 10:26

    Jag ser inte riktigt kopplingen mellan presstödet, Borås odemokratiska agerande och partiets egen demokratisyn.
    Kopplingen till Stalinismen är i så fall tydligare tycker jag.

    Jag känner ju en del folk där och den yngre generationen, som nu har tagit över en stor del av arbetet, verkar aldrig prata om Stalin, men många av gamlingarna lever nog kvar i det fortfarande. Vad jag vet så har iallafall partiet aldrig gjort upp med Stalinismen, så där kanske det finns en del förbättringspotential.

    Annars så tycker jag nog att det finns många goda krafter och kloka personer i partiet och Proletärens analyser av världen är nog bland dom vassaste vi har i det här landet.

  3. Anders Persson
    2018-01-30 kl. 12:35

    Det där med att göra avbön för det ena och det andra är ett dj-la hyckleri. Det utgör ingen som helst garanti att inte vederbörande fortsätter med någon förkastlig vana eller politik. Om nu Proletärens innehåll är klokt och vettigt, så låt det vara utslagsgivande. Vem vet, kanske ligger redaktionsmedlemmarna på kvällen och läser texter av Stalin under täcket – och att det är resultatet av just detta som vi kan se i spalterna.

    Vad tidningen uppenbarligen slutat med är att i var och varannan mening hänvisa till någon marxistisk auktoritet. Det är bra, oberoende vilken auktoritet det skulle röra sig om.

    För en del räcker det inte med att få ett gott anseende som historiker, kommentator eller politiker, de vill också bli erkända som “marxister” eller “marxist-leninister”. Och då hjälper inget annat än att krydda soppan med citat från diverse personligheter.

  4. Hans Andersson
    2018-01-30 kl. 13:25

    Man måste inte vända ut och in på Stalinismen för att inta en vettig ställning i dagsaktuella frågor. Proletären absolut läsvärd, den enda tidning i Sverige som direkt såg USA roll i Ukraina och Maidan.

  5. Anders Åberg
    2018-01-30 kl. 15:48

    Anders Persson!
    Hoppas att du inte menar att alla som någon gång har ändrat åsikt är hycklare eller lögnare.

    Att Proletärens innehåll oftast är klokt och vettigt tror jag beror på att den unga generationen baserar sig mer på den konkreta verkligheten än på föräldragenerationens testuggeri och närmast maniska avskiljande av sig själva från dom “icke renläriga”.

  6. Anders Persson
    2018-01-30 kl. 16:24

    Anders Å!
    Icke alls. Tvärtom. Mina egna stor aha-upplevelser, i stort och smått, har varit när jag för mig själv och till andra medgivit att jag haft fel. Men jag har aldrig gjort “avbön” som var det ord jag använde ovan.

  7. Leif Stålhammer
    2018-01-30 kl. 16:56

    Syrienfrågan har varit en vattendelare i politiken och där har Proletären varit en bra källa till kunskap. Är väl de enda bland svenska medier som inte krävt: Assad måste gå! Senast häromdagen framförde en professor oemotsagd i radions P1 att Assad “gasar sitt eget folk”, som om detta vore en oomtvistad sanning.

  8. Knut Lindelöf
    2018-01-30 kl. 17:15

    Har nu lagt till Proletären i länklistan.

  9. Janne Bjernfeldt
    2018-01-30 kl. 20:09

    Leif Stålhammer!
    Nya Tider delar Proletärens uppfattning beträffande Assad.

  10. Arne Nilsson
    2018-01-31 kl. 7:34

    Jan B!
    Det har kommit till min kännedom att både Nya Tider och Proletäen numera hävdar att jorden är rund. Eftersom dessa två ytterligheter intar samma ståndpunkt kan det inte vara sant. Jorden är således platt.

  11. Janne Bjernfeldt
    2018-01-31 kl. 11:57

    Arne N!
    Förtydligande: Jag delar också Proletärens och Nya Tiders uppfattning om Assad.

  12. Anders Åberg
    2018-01-31 kl. 12:37
  13. Mats Parner
    2018-01-31 kl. 13:40

    Det är naturligtvis betänkligt att Kommunistiska Partiet accepterar och tar emot ett presstöd i storleksordningen tre miljoner kr. Den borgerliga staten uppges ju vara “ett instrument för klassförtryck”, och då måste det rimligen vara förödmjukande att hösta in så mycket kosing från just denna stat.

    Men detta är inte det avgörande problemet. Huvudproblemet är i stället att KP verkar i en stalinistisk tradition med allt vad det innebär. Så gjorde även det SKP som försvann från scenen 1995 – och som ytterst löstes upp av det skälet att man verkade i en omöjlig tradition. Hypotetiskt kan man ju tänka sig att det i Sverige funnes en politisk organisation, XY, med fräscha idéer, progressiva krav och en rad unga, förhoppningsfulla aktivister, men om XY samtidigt höll sig med en – säg – klart antisemitisk agenda, så skulle XY inte ha någon framtid.

    Lite så är det väl med KP. Stalinismens historiska brott är enorma. Just där finns Rhodos – och just där måste man hoppa.

  14. Knut Lindelöf
    2018-01-31 kl. 15:22

    Mats P!
    Så kan man förstås tycka, men det där med att hoppa på Rhodos förstår jag inte.

    Och en sak till förresten: Min inställning till Proletären är i princip densamma som till ETC, DN, SvD, Aftonbladet… och Nya Tider. Där kan – trots deras tveksamma historiska bagage (av olika typ och magnitud) – många gånger läsa intressanta saker.

  15. Anders Persson
    2018-01-31 kl. 15:29

    Jag hänger inte riktigt med i Mats Parners resonemang. På vad sätt visar det sig konkret att KP verkar i en “stalinistisk tradition”? Vidare, håller sig KP med en “klar” stalinistisk agenda? På mig ger de mer sken av att vara “en politisk organisation, med fräscha idéer, progressiva krav och en rad unga, förhoppningsfulla aktivister”.

    Var det inte en gång “stalinister” som, här nu Mats Parner, kunde dra fram 10, 20, 30 år gamla försyndelser ur glömskan och använda som tillhygge i samtidsdebatten?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.