DIANA JOHNSTONES BOK Drottningen av kaos utkom år 2016. För några dagar sedan plockade jag åter ned den ur bokhyllan. Vid förnyad läsning fastnar jag för avsnittet ”Från kallt krig till globalt ledarskap” som på ett klart och övertygande sätt förklarar varför just USA utgör källan till dagens storpolitiska motsättningar.
Diana Johnstone påminner om vad Dwight D Eisenhower i sitt avskedstal den 17 januari 1961 varnade för och gav namnet Det militärindustriella komplexet. En kombination av privata storindustrier, som ständigt utvecklar och behöver avsättning för ny militär teknik, och de politiska beslutsfattare, som varje valår behöver större kampanjbidrag för att kunna hålla sig kvar vid makten.
Eisenhower såg hur denna kombination av intressen skulle få hela komplexet att ständigt växa, utan förekomsten av något yttre militärt hot mot landet, och insåg att för landets skull måste denna utveckling hejdas. Men egenintressena inom det militärindustriella komplexet var för starka och har lett fram till att USA hela tiden måste hitta nya fiender till sitt krig utan slut.
Men vad är mekanismerna bakom att det militärindustriella komplexet som har så starkt inflytande över amerikansk politik? Låt mig svara på det med ett par citat ur Diana Johnstones text:
… Tanken att USA:s ledarskap över världen är ”nödvändigt” för att uppfylla nationens unika globala ”ansvar” ger existensberättigande för ändlös ökning av så kallade ”försvarsutgifter”, som faktiskt är avsedda att bibehålla förmågan att intervenera militärt över hela världen. I det kommunistiska spökets frånvaro läggs betoningen på behovet av att gynna våra amerikanska ”intressen” och ”värderingar” som anses vara helt komplementära, om inte rentav identiska, eftersom ”fria marknader” ligger högst på båda listorna. … Det argument som säger att Amerika är exceptionellt, ett ”undantagsland”, en nation som står över alla andra (och över lagen) har klang av en traditionell, halvt religiös uppfattning om Amerika som ”Guds land”. […] Det militärindustriella komplexet har ingen egen ledning, ingen filosofi, inga värderingar. Det bara existerar, ett monster som till varje pris måste tämjas och förstöras som en säkerhetsåtgärd av globalt intresse. Men i stället för att räkna ut hur det skall gå till är de intellektuella inom politiken i färd med att planera hur man skall använda det. […] Politiker som vill vara med i spelet hävdar att det är en oövervinnlig kraft i det godas tjänst, men primärt är det en fruktansvärd destruktiv kraft. Den har förött Vietnam, Irak, Afghanistan, Libyen och det finns ingen gräns för vilket kaos den kan vålla i fortsättningen.
Rysslands president Putin har nu satt ned foten. Monstret har kommit alltför nära det egna landets gränser. Han kan inte som statschef ta ansvar för att robotbatterier står vid landets västra gräns med vapen som inom femton minuter kan nå städer som Moskva och Sankt Petersburg. Kanske kan de också bestyckas med kärnvapen.
Det naturliga steget från svensk sida vore att uttrycka sin respekt för Putins kloka ställningstagande och att Sveriges utrikesminister företog en resa till Moskva för att diskutera den allvarliga situationen och se i vad mån Sverige kan ge ett stöd för att få till stånd en lösning. I stället reser Ann Linde till USA på ett fyra dagars besök för en indoktrinering som på sikt kan leda till att Sverige blir medlen av Nato. Vi befinner oss i den upp- och nervända världen.
Sveriges utveckling till osjälvständig lydstat har nått en ny dimension. Ingen kursändring i sikte. Kvaliteten på den politiska, militära ledningen inte på topp…om man säger. Vapen stjäls från Rosenbad, med städningen däruppe är det lite si och så och nu ska vi titta på Estonia igen. På Palmeeländet har vi tittat färdigt och snart kommer Putin… vi har mycket att stå i. Och med Hultqvisten vid rodret… han verkar i alla fall beslutsam.
Min tanke/analys är att vapenindustrin i USA är maffia. Och maffia sysslar inte med förhandlingar med det politiska etablissemanget i USA. Visst, maffia måste föra samtal med politiker. Ty då kan maffia undgå terror mot politiker. Alla vet, att politiker är mjuka människor, då de trodde i sin ungdom att demokratin fungerar. När de nått toppen av sin karriär inser de, att det finns en maktfaktor som har terror i sin arsenal. Och politiker mjuknar inför hot om att avrättas.
Är det någon utom mig, som inser att maffians tidigare hantering av den lönsamma narkotikaförsäljningen och bordellverksamheten blir en revolution för maffia att ta över industrier som är lönsamma. När maffia via inköp av aktier i vapenindustrin får majoritet, så blir det maffiastyre över politiker. Och USA – politiker svamlar i sin utrikespolitik om att deras Gud är god och därför MÅSTE USA upprätthålla sitt imperialistiska världsherravälde med krigsoperationer över alla andra länder. USA:s politiker sitter i knä på vapenindutriers maffia! Utan krigsoperationer dör maffians vapenindustri!
Av ovanstående realistiska analys bör vapenindustrin vara samhälleliga. Privata aktiebaserade militära industrier är inköpsport för maffia och de får makt att med terror styra politiker.
Två metoder från maffia:
1) Betala muta till politiker i det att trycka på ja – knappen för ökad budget till militära investeringar
2) Om inte muta fungerar, så är hot om politikers existens en metod att från maffia få en politiker ur balans
Nå, jag beskriver bara maffians existens i relation till politik!
Sedan kan all kultur skrika sig hes om kärlek!
Jag har ingen kärlek till militär industriell maffia i symbios med religiös politik. Alla vet (folken vet) att religion missbrukas i vissa länders ambition att söka världsherravälde.