Krigets målare Vasilij Veresjtjagin

Minns inte konstnären; Soldatlik i drivor

Slagfältet vid Shipkapasset 1877, av Vasilij Vasiljevitj Veresjtjagin (1842-1904)

Ett av skälen till att jag drog med Knut, under vårt gemensamma besök i Petersburg, till det ryska konstmuséet i St Petersburg var för att visa honom Vasilij Vasilyevich Veresjtjagins krigsmålningar. Den som hade gjort mest intryck på mig var den Knut fotograferade: uniformerade lik i snön mot en bakgrund av jublande officerare och soldater. Men vem målar sådant – och varför?

Från officer till konstnär
Veresjtjagin föddes 1842 i Tjerepovets nära Novgorod. I sin ungdom var han sjöofficer men började sedan studera måleri först i St Petersburg, sedan från 1864 i Paris. Efter att ha varvat konststudierna med att delta i kriget i Turkestan 1867-69, rest i Indien och Palestina 1874-76 återvände han till Ryssland. 1877 lockade dess krig mot Osmanska riket honom till krigsskådeplatsen. Han var med vid slaget vid Shipkapasset. Märk väl, detta var inte någonstans i nuvarande Turkiet, utan i nuvarande Bulgarien strax sydost om de trakter varifrån våra bulgariska tiggare kommer.

Vid övergången av Donau blev Veresjtjagin svårt sårad. Sedan han tillfrisknat, inträdde han i general Gurkos entourage och begav sig efter vapenstilleståndet till Paris. År 1892 bosatte han sig i Moskva.

Utställningar i Paris och Stockholm
Redan 1880 hade Veresjtjagin vid en utställning i Paris väckt uppseende med sina tavlor med krigsscener från Turkestan och Balkan, men också landskap och folklivsbilder från Indien, Tibet och Kashmir samt från Himalaya. Våren 1887 visades de till och med i Stockholm. Att denna utställning skulle ha gått svenska konstnärer förbi är ju uteslutet och det aktualiserar den fråga Knut ställer, nämligen hur mycket har svenskt konstnärligt liv påverkats av Ryssland och dess konst?

Varför gjorde Veresjtjagin succé?
Men det var framförallt som krigets målare Veresjtjagin vann ett sensationellt rykte. Hans helt objektiva framställningar av vad han iakttagit, massuppoffring, plikttrohet, stum underkastelse, verkade gripande och avskräckande genom sin brutala uppriktighet. Motiven hade mer att betyda än det måleriska innehållet.

Han lär ha plågats av sina upplevelser under krigen och det var detta som drev honom att måla krigets fasor.

Vad jag fortfarande inte förstår är varför detta slog an, inte bara på den ryska allmänheten, som ju ofta var de som offrades i krigen, utan också på de ryssar med makt och pengar att finansiera denna konst, som ju kunde ta månader att skapa.

Finns på nätet
Genom att googla på “Veresjtjagin” kan man få se massor av bilder på hans mest berömda verk. Det har också gjorts längre och kortare dokumentärer som nu finns på YouTube. Den första är en högst sevärd reklamfilm från Sotherbys aktionsfirma i London. Den andra innehåller bland annat en sällan visad målning av en tiger och en massa rovfåglar som smaskar i sig en död soldat. Den sista är på 14 minuter och ger en bred presentation av Veresjtjagins verk. Veresjtjagin målade även landskap, folklivs- och arkitekturbilder från Indien, Fjärran Östern och Ryssland. På 1890-talet målade han en serie bilder ur Napoleons fälttåg i Ryssland.

Tavlorna är för det mesta självförklarande. Dock en, där en man kommer nerför en trappa, behöver kanske förklaras: det föreställer en spion som strax skall arkebuseras.

Veresjtjagin omkom 1904 under rysk-japanska kriget. Han befann sig då slagskeppet “Petropavlovsk”, som styrde in i ett japanskt minfält utanför Port Arthur.

Så, nästan gång ni kommer till St Petersburg, spola Eremitaget och bege er direkt till det ryska konstmuseet mellan Uppståndelsekyrkan och Pushkinstatyn, 10 minuters promenad österut.

  7 kommentarer for “Krigets målare Vasilij Veresjtjagin

  1. Björn Nilsson
    2016-10-12 kl. 6:09

    De där gubbarna som rider i full fart framför jublande trupper påminner om arrangemangen under segerparaden i Moskva 1945 när Sjukov kom på häst i full fart. Arrangören kanske hade tittat på den här tavlan?

  2. Mats Larsson
    2016-10-12 kl. 7:34

    Anders P!
    Håller helt med om att det ryska konstmuséet är väl värt ett besök. Jag noterade också hur många ryska konstnärer som är tämligen okända i Sverige.

    Apropå krig, Moskva 1945 (då Zjukov, inte Stalin, höll tal), och svensk-ryska relationer. Den svensk-ryska vänskapsföreningen har gjort sig skyldig till en häpnadsväckande förvanskning av Stalins kanske mest berömda tal, den 7 november 1941:

    https://www.svensk-ryska.se/2016/10/7-november-och-forsvaret-av-moskva.html

    Läsaren bringas uppfattningen att Stalins tal återges i sin helhet, men man märker direkt att något är fel (fler än jag måste ha lyssnat på detta berömda tal, det finns på YouTube med engelsk text).

    I den förvanskade versionen står “Tre fjärdedelar av vårt land var vid denna tid i händerna på utländska interventionister. Vi hade inga allierade…”.

    Man har här helt utelämnat följande mening, som i originalet följer direkt efter … “interventionister”: “Vi hade tillfälligt förlorat Ukraina, Kaukasus, Centralasien, Ural, Sibirien och Fjärran östern”.

    Även andra delar av talet utelämnas, så nämns t ex Lenin i originalet, men inte i den svenska texten från vänskapsförbundet. Inget fel att återge ett tal i förkortad version, men då ska det klart framgå att det är förkortat.

  3. Anders Persson
    2016-10-12 kl. 9:19

    Det fullständiga talet finns (på engelska) här. Min enda reservation är meningen “Fienden är inte så stark som en del uppskrämda små intellektuella framställer honom”. Låter lite som Frank Baude (vilket han gärna tar som en komplimang!).

    Nästan exakt en månad tidigare, den 8 oktober, hade Adolf Hitler genom sin pressekreterare Otto Dietrich förklarat att Sovjetunionen var besegrat. Runt om i Tyskland jublade man och öppnade den champagnebutelj som stoppats undan för att fira freden. Torgny Segerstedt i GHT kommenterade “Idag”:

    “Ännu är icke Moskva taget – Ryssarna har inte fått klart för sig att de äro ‘nerkämpade’, utan slåss alltjämt lika hårdnackat. De okunniga människorna förstå inte tyska, så de kunna icke tillgodogöra sig de tyska radioutsändningarna. Där ser man kommunismens förbannelse.”

    När jag var i Moskva i våras var ett besök till Kremlevskij Proezd (Kremlpassagen) ett “måste”. Det var genom detta som de i högtidligheterna den 7 november deltagande sovjetiska soldaterna marscherade ut från Röda torget direkt till fronten utanför Moskva.

  4. Mats Loman
    2016-10-12 kl. 12:40

    Anders och Knut!
    Ni gör en insats för kulturen, vänskapen mellan folken och framtiden med er resa och rapporterna efteråt. Bra gjort!

    Jag tycker inte i regel att svenska 40-talister uppvisar något större intresse för kulturen och framtiden, eller något pietet för vad beträffar fäderna och traditionen. Vilket betyder att ni utöver er insats för kulturen också rör om bland mina fördomar en aning. Tack för det!

  5. Mats Larsson
    2016-10-13 kl. 9:54

    Anders P!
    Det faktum att Stalins tal (7 nov. 1941) i sin helhet i engelsk översättning finns tillgängligt på nätet gör mig än mer övertygad om att det inte är monumental inkompetens, utan en medveten politisk redigering som ligger bakom vänskapsföreningens falsarium.

    Jag såg i dagens SvD att Margot Wallström vill ha bättre relationer med den ryska ledningen. Anledningen är Sveriges kommande inträde i säkerhetsrådet. Sent ska syndarna vakna. Jag föreslog här på bloggen för länge sedan, att man ju kunde börja med att återupprätta de diplomatiska förbindelserna med Vitryssland, men halvvägs in i mandatperioden har inget hänt. Vi får väl se hur ryssarna svarar på den plötsliga inviten, bara drygt två månader sedan Sveriges tog plats i säkerhetsrådet.

  6. Anders Persson
    2016-10-13 kl. 16:06

    Mats L!
    Jag trodde att Sverige återupptagit de diplomatiska kontakterna med Vitryssland. Kolla ambassadens sajt. Men på samma sajt läser jag att ”Det är för närvarande inte möjligt att i Sverige ansöka om visering till Vitryssland. Däremot kan visering sökas vid närliggande ryska ambassader, exempelvis i Helsingfors, Tallinn, Riga, Vilnius eller Warszawa.”

    Sveriges agerande mot Ryssland är rena amatörismen. Att UD och Försvarsdepartementet öppet går åt lite olika håll är anmärkningsvärt.

  7. Mats Larsson
    2016-10-13 kl. 21:35

    Anders P!
    I min bok räknas inte diplomatiska förbindelser om jag måste åka till Finland för att få visering till Vitryssland. Sverige har, såvitt jag förstår, ingen ambassadör på plats i Minsk. Vad vet Margot om Vitryssland?

    Skriver detta från Kiev, Ukraina, där jag under dagen sammanträffat med landets ledande vetenskapliga företrädare och flera internationella forskare.

    Imponerande hur det internationella vetenskapssamhället har solidariserat sig med Ukraina i dess krig mot Ryssland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.