Inför publik på ett öppet möte nyligen förklarar statsminister Ulf Kristersson att Israel i Gaza ”har rätt till folk…”. Här tar det stopp. Han rättar sig till ”försvar enligt folkrätten” och anser sig efter kritik för ordvalet felciterad. Men vilken normal fortsättning finns det i detta fall på ”folk..”? Folkbildning, -hem, -dans, -gemenskap, -park, -musik, -hushållning? Nej knappast. Inte ens Folkrätt eller Folkförsvar fungerar ju.
Men ”Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen” (Matteus 12:34).
Så har vi då en statsminister som lovordar folkmord? Ja, kanske – eller nej. Efter en attack mot civila mål i Ukraina tillskriven Ryssland förklarar samme statsminister: ”Det här är en upprörande handling som än en gång visar brutaliteten i Rysslands krig mot Ukraina och dess förakt för civila liv och infrastruktur. Ansvarsskyldighet måste säkerställas”. Ett tydligt ställningstagande mot attacker mot civila, ett försvar för folkrätten och för ansvarsutkrävande. I Ukraina!
Respekt för liv och egendom i Ukraina således – men inte i Palestina? Efter över 16.000 dödade palestinier i Gaza, varav en majoritet kvinnor och barn – och totalt ödelagd infrastruktur i ett redan fattigt och drabbat område – kan statsministern fortfarande inte få ur sig att det här rör sig om allvarliga brott mot liv och mänskliga rättigheter – en situation som uppfyller kriterierna för folkmord – och något som omedelbart måste upphöra? Varför?
Enligt FN:s konvention om folkmord (1948) definieras folkmord som:
a) att döda medlemmar av gruppen
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som äro avsedda att medföra dess undergång, helt eller delvis
Samtliga dessa kriterier stämmer in på Israels behandling av palestinierna. Det är ingenting som plötsligt kommit efter Hamasattacken den 7 oktober i år – utan med den israeliska ockupationens början 1967. Enligt en plan framlagd tidigare i år av Israels nuvarande finansminister Bezalel Smotrich skall palestinierna ställas inför valen att ”frivilligt” lämna Palestina, att leva i små ”självstyrande” områden utan normala mänskliga rättigheter eller att ”hanteras” av militären – alltså dödas.
Det är detta vi nu ser hända i Gaza, och även på det ockuperade Västbanken, där mord och fördrivningar ökat kraftigt. Målet är ett Palestina fritt från palestinier – andra än smärre grupper arbetskraft att kontrollera i bevakade reservat. En eliminering av palestinier som grupp, som folk med egen nationell identitet. Närmare än så är det svårt att komma definitionen av folkmord.
Och varför förstår Kristersson begreppen ockupation och krigsbrott i Ukraina men inte i Palestina? Svaret stavas rasism och koloniala tankefigurer. Medan vita kristna i Ukraina utan tvekan ses som fullvärdiga människor har Kristersson – och tyvärr många med honom – anammat den israeliska beskrivningen av palestinierna som ”mänskliga djur”. Redan att skildra den aktuella konflikten i Gaza som en mellan en demokratisk israelisk stat och en palestinsk terrorgrupp är rasistiskt och kolonialt – och ett sätt att avlegitimera varje form av palestinskt motstånd mot årtionden av ockupation och apartheid. De rasistiska och koloniala reflexerna sitter djupt rotade även i förment välordnade sammanhang – som svensk Public Service.
Från den svenska regeringen, och dess uppbackare, finns i nuläget ingenting att hoppas på vad gäller fred och mänskliga rättigheter för palestinierna. Inte ens ett fördömande av den groteska slakten på uppenbart oskyldiga barn i Gaza. Men nu är världen dock större än Kristersson och runt om i olika länder – som själva fått smaka på västerländsk kolonialism och apartheid inpå bara skinnet – växer opinionen för att se till att få stopp på folkmordet. Palestinas folk, och dess vänner, kommer inte att ge upp förrän dödandet fått ett slut, ockupationen upphört och ett demokratiskt Israel uppstått – fritt från rasism och apartheid.
Historien kommer en dag att döma förövarna till folkmordet och dess medlöpare – även om det tyvärr inte hjälper alla de som just nu dödas av den israeliska krigsmaskinen.
Såklart det var en ”freudian slip”!,.. som ju är helt ”omedveten”!
Men inte att han ”försäger sig” men snabbt blir medveten om det gravt olämpliga och politiskt inkorrekta i det han höll på att säga och därför kvicktänkt korrigerade sig men en aning för sent!
Troligen var han inte riktigt medveten om (trött?) att han inte var i ett tryggt privat sammanhang, utan ett delvis fientligt offentligt sammanhang och därför kom hans undermedvetna att spela honom ett spratt… en dödssynd av en yrkespolitiker!
Det var väl därför han också avbröt det möte som ur hans och partiets synvinkel höll på att spåra ur och som de alldeles tappat kontrollen över… även det ett haveri för yrkespolitiker.
Ja, det är besvärligt det där med folkspråket. Och även med den underliggande folkviljan för den delen. Som ju inte ens får diskuteras numera, t ex när det gäller Sveriges anslutning till världens värsta anfallsallians, ledd av USA.
Men här finns behov av kritik och eftertanke. Vad talade statsministern om och hur uttryckte han sig. Jag har inte lyckats hitta ett oredigerat klipp, så om det är ju svårt att ha en mening. Att det finns otaliga sätt att fortsätta förstavelsen ”folk-” ger Gunnar O själv flera exempel på. Givetvis är det lätt att tala om folkmord i Palestina. Jag förstår dock inte varför Gunnar O tar bort 20 år från Palestinas historia av judiska övergrepp mot ursprungsbefolkning just i denna artikel när han här i våras var glasklar i att dessa pågått i 75 år från grundandet av s k ”staten Israel”. Varför då begränsa det sionistiska folkmordet till 56 (1967-2013) år?
Annars håller jag med Gunnar O i vad han skriver. En kanske viktigare sak att analysera och skriva om är det fantastiska, av USA dikterade, språkbruket kring det nya läget i konflikten. Från svenska media hörs ständigt påståendet om det är krig mellan Israel och Hamas, vilket närmast är ett befängt påstående. Kriget finns ju, men detta tillstånd råder sedan snart 76 år mellan en utropad stat och en sedan ungefär 30 år påbörjad statsbildning, med mer formell ordning sedan knappt 18 år, Palestina. Den senare har stöd av en överväldigande majoritet av FNs medlemsländer medan den förra statsbildningen i huvudsak stöds av imperialisterna.
Enligt FN:s statuter är det rätt att driva kamp mot ockupanter och kolonialister. Den kampen i Palestina leds i dag med den äran av Hamas. Det s k Israels krig mot befrielsekampens ledare är i alla delar ett orättfärdigt krig och i formell mening i stället ett sedan över 75 år pågående folkmord, vilket inte någon enda har rätt till!
Det är extremt tunt om man använder statsminister Kristerssons slarviga tal för att angripa honom. Personligen har jag gjort värre taltabbar än det beskrivna, som jag hörde och genast förstod var just en taltabbe. Att citera Matteus 12:34 i det här fallet är ett slag under bältet. Det vore bättre med Matteus 5:37. ”Låt ert tal vara ja när det är ja och nej när det är nej. Allt annat kommer från den onde.”
Hela den svenska politikerklassen lider av en enorm brist. Brist på kunskaper, brist på relevanta erfarenheter, brist på reflektionsförmåga, brist på diplomatisk kompetens, brist på empati etc. Den lider även brist på fantasi, det vill säga sådan fantasi som ger vuxna människor kraft att hjälpa sina medmänniskor till ett värdigare liv. Hela vår politikerklass, dominerande journalistkår, topptjänstemän inom stat och kommuner, ja naturligtvis också Sveriges överbefälhavare, fantiserar nu om att Sverige är hotat, inte bara av fanatiska islamister, utan kanske främst av Ryssland. Denna fantasi om hotet från öster är i sig ett hot mot oss svenskar. Vi kommer att få lida lång tid framöver på grund av vår överhets grundmurade inkompetens.
Sluta angripa dessa ignoranter, dessa småttingar som har arbeten med ansvar långt utöver vad de klarar av; sluta angripa dem för småfel som alla kan göra i en trängd situation. Angrip dem för deras fundamentala oduglighet!