Kunde Berlinmuren ha försvunnit 1975?

med-och-utan-mur

Berlin med och utan mur

En av de mest användbara böckerna för att förstå grunddragen av den ryska revolutionen 1917 är – i mitt tycke – Hans Wattrangs Ryska revolutionen i dokument från 1966. Den finns nu att köpa billigt på nätet.

Wattrang var inte bara journalist på Expressen, utan också en insiktsfull politisk-historisk bedömare. Inte för inte verkar han under sina sena tonår ha fungerat som den två år yngre Olof Palmes intellektuella bollplank. När jag gick igenom mina klipp häromdagen hittade jag ett mycket intressant från sommaren 1968 signerat av just Hans Wattrang.

Nu ska ni komma ihåg att 1968 var ett år som inte bara innehöll “kårhusockupation” och “dubbelmaoister” utan också stor internationell dramatik i synnerhet i USA: presidenten avgår, två ledande politiker mördas och Nixon väljs till Vita Huset – allt mot bakgrund av kriget i Vietnam.

Men det var också “reformpolitik” i det påstått kommunistiska Tjeckoslovakien. Till skillnad från alla andra öststater hade landet ändrat politisk inriktning efter 2:a världskriget utan intervention av sovjetisk militär eller påtryckare. 1968, ville de reformera politiken, skapa en “socialism med mänskligt ansikte”.

prag-68

Demonstration i Helsingfors i augusti 1968 mot invasionen av Tjeckoslovakien. [Foto: Wikipedia]

“Pragvåren” också bra för ryssarna?
Under min tid i St Petersburg tidigare i år fick jag vid ett par tillfällen förklara varför jag, en uppenbar “vänstermänniska”, var och är en så oförsonlig motståndare till det gamla Sovjetunionen. Mitt svar var: den sovjetinitierade militära ockupationen av Tjeckoslovakien 21 augusti 1968.

Det var inte bara ett brott emot folkrätt, FN-stadga o s v det var också något som negativt drabbade människorna i Sovjetunionen: ett folk som förtrycker andra är inte själv fritt. Dessutom hade idéerna från Prag kunnat ha haft en positiv funktion längre österut.

Den “reformprocess” som inletts i Tjeckoslovakien skulle troligen inte leda fram till någon “socialism” i marxist-leninistisk mening, kanske hade det blivit den vanliga socialdemokratin i slutändan – men det var inte de utomståendes problem. Inte heller om det nya socialdemokratiska Tjeckoslovakien lämnat Warszawapakten och – vilket är mindre troligt med tanke på historien – närmat sig Västtyskland. Tjeckoslovakien var en suverän stat och (liksom Estland idag) svarade för sina egna beslut.

Hade tjeckerna fått hållas hade den kaotiska period av övergång från sovjetiskt förfall under 80-talet till kapitalistiskt kaos på 90-talet kunnat undvikas. Dagens tillstånd hade kunnat uppnås under någorlunda ordnade former redan före 1980 – och då kanske med mindre korruption och roffarkapitalism.

Hans Wattrangs artikel
Klippet från Expressen är från 10 augusti 1968 och innehåller en mycket klyftig spekulation av Hans Wattrang:

ÖSTBLOCKSKRISEN – Vad händer efter Prag?

  • Krismolnen över Tjeckoslovakien har tillfälligt skingrats [efter det sovjetisk-tjeckiska toppmötet]. Den tjeckiska liberaliseringen har tills vidare motvilligt accepterats av Sovjet. De ryska trupperna har lämnat landet.
  • Vad kommer nu att hända inom östblocket? Har ryssarna hejdat upplösningen eller är nya konflikter på väg?
  • Några definitiva förutsägelser går självfallet inte att göra, men allt tyder på att spänningarna öststaterna emellan ytterligare kommer att öka.
  • Så här kan det gå [mina tidsangivelser inom brutna parenteser]:

Om några veckor [början av september 1968]: Ryssarna är säkert inte helt lugnade av de tjeckiska försäkringarna om att kommunismen sitter säkert i sadeln i Prag. Därför förstärker de sina garnisoner i Ukraina samt i Östtyskland, Polen och Ungern. [Wattrang tillhörde den minoritet som visste att Tjeckoslovakien aldrig haft sovjetisk trupp stationerad i landet].

Till hösten [oktober-november 1968]: Men i Tjeckoslovakien går liberaliseringen vidare. Gammelkommunisterna utesluts helt ur partiledningen. Tyngdpunkten läggs på mer frihet och större ekonomisk effektivitet. Företagsledarna får större befogenheter.

Till jul [december 1968]: Arbetarna godtar inte utan vidare de rationaliseringar som görs och direktörernas nya befogenheter. De börjar strejka och skapa nya slagkraftiga fackföreningar. Dub?ek lyckas knappt hålla utvecklingen under kontroll.

Nästa år [1969]: Opinionens tryck tvingar Dub?ek att hålla allmänna val. I pressen ställs krav på nya partier. Socialdemokraterna och de borgerliga organiserar sig. Kommunisterna får bara 20 procent av rösterna.

Om två år [1970]: Sovjet deklarerar att valfusk förekommit i Tjeckoslovakien. Ryska tanks går till aktion. Hetsiga överläggningar mellan ryska och tjeckiska ledare. Valet förklaras ogiltigt. Ryssarna drar sig tillbaka.

Om två, tre år [1971-72]: Men utvecklingen i Tjeckoslovakien skapar oro i Ungern och Polen. Arbetare demonstrerar mot de ryska garnisonernas närvaro i landet. De polska och ungerska regeringarna antar tjeckiska liberaliseringsprogram.

Om fem år [1973]: Oppositionen mot diktaturen sprider sig till Sovjet självt. Studentdemonstrationer på Röda torget med krav på att censuren skall upphöra. Strejker. En liberalare kommunistisk regim övertar makten.

Om sex, sju år [1974-75]: Den enda verkligt hårda kommunistiska regim som återstår är Östtyskland. [Dess ledare] Ulbricht är nu helt isolerad och tvingas riva Berlinmuren. Förhandlingar om ett enat Tyskland inleds. Europas karta håller på att förändras helt. Östblocket i dess traditionella mening har upphört att existera.

Den europeiska vänstern och östblocket
Så långt Hans Wattrang drygt en vecka innan Tjeckoslovakien ockuperades. Hans scenarion inbjuder till många diskussioner. Man bör då betänka att denna möjliga reformperiod i öst skulle sammanfalla med USA:s debakel i Indokina, Watergatekriser m m. Dessutom skulle eventuella kallkrigshetsare i Europa verka på en kontinent med starka folkliga vänsterrörelser – som inte behövde vända sig till Kina för inspiration.

Och det var kanske därför som västmakterna inte var helt olyckliga över att “våren i Prag” misslyckades.

  2 kommentarer for “Kunde Berlinmuren ha försvunnit 1975?

  1. Björn Nilsson
    2016-11-20 kl. 12:14

    Ett intressant faktum är att kommunistpartiet fortsatt vara ett stort parti även i det borgerliga Tjeckien. Och detta utan att be om ursäkt för något, vad jag vet.

    En annan sak av intresse kan vara den litteratur om “kapitalismens återupprättande” i Sovjet och dess bundsförvanter som uppstod under 1960-talet. Det var kineserna som först tog upp den kritiken. I Tjeckoslovakien var det en ekonom vid namn Ota Sik som kom i skottfältet, bland annat kritiserad av vår svenske marxist-leninist Bo Gustafsson. Har för mig motsvarande “reformekonom” i Sovjet hette Liberman. Det var de strömningarna inom ekonomistyrning i gamla Sovjetblocket som fanns i bakgrunden till “Pragvåren”, till kritiken mot den så kallade nomenklaturan i Sovjet etc. Profiten sattes i högsätet, klasskampen förvisades till historien.

  2. Anders Persson
    2016-11-20 kl. 14:31

    Kritiken emot den kommunistiska planhushållningen m m kom redan efter kriget 1948-51, men de ledande förespråkarna (t ex Slansky i Tjeckoslovakien) avrättades. Det skedde också när Berija efter Stalins död 1953 ville inleda en radikal liberalisering av ekonomin och politiken. Krusse såg till att han sköts. Först med Andropov kom denna linje, som hela tiden legat och grott inom NKVD/KGB tillbaka upp till ytan, sedan en del försöksballonger sänts upp efter Krusses fall 1964 och invasionen av Tjeckoslovakien 1968.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.