Jerusalem, Palestina – Wadi Hilweh, även känt som Silwan, är en underbar och historisk stad som ligger i dalgången precis nedanför området för Al-Aqsa, strax utanför Gamla staden i Jerusalem. Tyvärr kan man också, varje dag i fullt dagsljus, se en pågående etnisk rensning, våld anstiftat av israeliska bosättare och utsuddandet av platsens historia.
På grund av närheten till Gamla staden har Silwan utsatts för ett brutalt angrepp från den israeliska regeringen, Jerusalems kommun och särskilt från de ideella organisationerna Elad och Ateret Cohanim, som understödjer våldet och förstörelsen av det palestinska arvet samt finansierar byggandet av judiska bosättningar i östra Jerusalem.
Sionisterna erövring och förstörelse
Silwan har genom sin långa historia sett många kulturer och erövrare komma och gå och som lämnat sina spår och därmed gjort denna dal unik. Efter att sionisternas ockupation av östra Jerusalem började, har dalen blivit en utgrävningsplats men inte i syfte att bevara eller upptäcka den historiska och arkeologiska rikedomen som finns där, utan snarare för vad som inte finns.
Sionistiska arkeologer gräver upp Wadi Hilwe för att validera sin egen historia och ignorerar och till och med förstöra allt annat. Sionisterna hävdar att det fanns en hebreisk kung, David, som styrde det forntida Jerusalem och att den antika staden där han styrde ligger under de hus och hem där invånarna i Silwan bor. Även om det inte finns några historiska bevis för att kung David någonsin existerade, så förstör man husen i dalen eftersom Israel vill att världen ska tro att han fanns.
Med ”vetenskapen” som täckmantel och i ett totalt åsidosättande av befolkningens välbefinnande gräver man tunnlar under husen i Silwan, förstör husens grundmurar och tvingar människorna att lämna sina hem. En av tunnlarna blev berömd när den amerikanska ambassadören David Friedman deltog i utgrävningen och förstörelsen.
Utgrävningen finansieras mestadels via Elad Foundation vars pengar, enligt Ha’aretz, ”kommer från företag registrerade i skatteparadis som Bahamas, Jungfruöarna och Seychellerna, och det är oklart vem som kontrollerar dem.”
Sionistiskt perspektiv
En nyligen publicerad artikel från den pro-israeliska tankesmedjan Washington Institute for Near East Policy, beskrev Silwan som ”litet, kuperat, fattigt och tätt befolkat”. Denna beskrivning är dock vilseledande. Silwan har mer än 50.000 invånare och är därmed inte litet. Staden sträcker sig från området strax nedanför Al-Aqsa ner i dalen och uppför den motsatta kullen, upp till Jabel Mukaber, som erbjuder en fantastisk utsikt över dalen och den Gamla staden.
Om Silwan är fattigt så beror det till stor del på att turistguiderna instrueras om att varna turister att inte handla av ”araberna”. Efter inrättandet av den arkeologiska parken “The City of David” stannar de cirka 400.000 årliga turisterna vid den israeliska platsen som försvarar den falska historieskrivningen, men de vågar sig aldrig ner i staden för att se de otaliga historiska och kulturella skatter som finns i den.
Enligt Silwan Information Center lider Silwan av Jerusalems kommun försumlighet när det gäller byns behov, ”byn saknar fortfarande infrastruktur – [betr] bostäder, utbildning eller ekonomi – och sedan ockupationen av Jerusalem har ockupationsmakten inte beviljat några bygglov för lägenheter eller bostadshus i stadsdelen Wadi Hilweh”.
Spänningar
Washington Institute for Near East Policy fortsätter och säger att Silwan, ”ibland har varit centrum för judisk och palestinsk aktivism och motsättningar”. Jag besöker Silwan ofta. Det är vackert och unikt beläget och Wadi Hilweh Information Center med sina många aktiviteter är ett bra ställe att besöka och prata med människor som bor i dalen. Men trots att motsättningar helt klart finns så beror det inte på ”judisk och palestinsk aktivism”. Det beror på att israeliska bosättare har spritt sig över hela dalen medförande våld och fientlighet mot de inhemska invånarna.
De israeliska bosättarna, polisen och den privata milisen som arbetar för bosättarna skapar en fullt förståelig motvilja bland folket i Silwan, en förbittring som ofta resulterar i protester och som ofta leder fram till att unga palestinier arresteras och dödas. Lägg till detta den pågående förstörelsen av palestinska hem [som verkställs] av de israeliska myndigheterna, så har du skapat ett verkligt katastrofområde.
Förutom allt detta, förhindras palestinier från att begrava sina döda på den mycket gamla muslimska gravplatsen strax ovanför Silwan. Den islamiska gravplatsen Bab al-Rahmah ligger utanför den östra muren i Gamla staden och de palestinska invånarna i Silwan har begravt sina döda där i över 1.000 år. De israeliska myndigheter konfiskerade gravplatsen genom att integrera den i ”Jerusalem Walls – City of David National Park”.
Enligt International Middle East Center är ”Jerusalems kommun väl kända för att klassificera palestinska områden som nationalparker för att tilltvinga sig kontrollen över ett än större territorium”. Dessutom är ”området Bab al-Rahmah avgörande för de israeliska bosättningsplanerna som syftar till att koppla samman fyra koncentriska områden av bosättningar, som börjar med Gamla staden, följt av Holy Basin (Silwan, Sheikh Jarrah, a-Tur, Sions berg och Kidrondalen), Jerusalems annekteringsgräns och slutligen Västbanken”.
Historisk orättvisa
1881 lämnade cirka trettio judiska familjer Jemen för att flytta till det heliga landet. Under flera år hade dessa fattiga judar ingen permanent bostad, tills de 1884 bosatte sig i nybyggda stenhus i södra delen av Silwan. Dessa hus byggdes av en judisk välgörenhetsorganisation som heter ”Ezrat Nidahim”. De stannade där tills 1936 då det palestinska upproret började och de flyttades av de sionistiska myndigheterna till de judiska kvarteren i Gamla staden.
1948, då sionisterna genomförde sin kampanj av etnisk rensning av Palestina, tvingades alla palestinier som bodde i västra Jerusalem att lämna sina hem och egendomar. Dessa togs i beslag av sionisterna och de sionistiska soldaterna plundrade hemmen på privata ägodelar. I en strid som gällde den Gamla Staden, besegrade den arabiska legionen från Transjordanien de sionistiska styrkorna och alla judar som bodde där evakuerades.
Under flera år har Ateret Cohanim försökt vräka de palestinier som bor i den del av Silwan där judarna från Jemen bodde. Enligt en rapport från Silwan Information Center utfärdade en israelisk domstol i januari 2020, ”ett beslut om att utrymma byggnaden ägd av familjen Naser Rajabi i stadsdelen Batn Al-Hawa i Silwan, till förmån för ’Ateret Cohanim’ bosättarförening och som skäl angavs att det var judar som ägde marken där byggnaden uppfördes 1948”.
Rapporten säger vidare att detta är en del av Ateret Cohanims plan för att få kontroll över 5.200 kvadratmeter centralt i området Batn Al-Hawa genom att hävda att ”judar från Jemen ägt marken sedan 1881”. Invånarna i Silwan påpekade vid rättegången att de ”bott i grannskapet i årtionden och har köpebevis för både mark och egendom”. Domstolen beslutade till förmån för de judiska bosättarna.
Militant attityd
Washington Institute for Near East Policy hävdar att ”attityderna i Silwan är exceptionellt militanta”. Som exempel nämns att lokalbefolkningen tillfrågades om de håller med om uttalandet att: ”Jag hoppas att vi alla en dag kan vara vänner med israelerna eftersom vi trots allt alla är människor.” Rapporten säger att i Silwan håller ”bara 4% med, jämfört med 90% som är starkt oeniga”.
Med tanke på vad Israel gör mot folket i Silwan är dessa siffror knappast chockerande. Men i motsats till vad Washington Institute for Near East Policy gör gällande så är det den israeliska sidan som står för den överväldigande militanta attityden.
Översättning till svenska: Kjersti Rekve
En israelisk domstol intresserar sig för ägarförhållanden i Palestina och dömer till förmån för bosättare som hävdar att judar från Jemen ägt 5200 kvadratmeter centralt i Batn Al-Hawa sedan 1881. Vi får väl hoppas att den israeliska rättvisan inte stannar där utan ser över andra ägarförhållanden i Palestina fram till Balfour, delningsplanen och sionisternas ensidiga utropande av staten Israel.