Kvinnorna och februarirevolutionen 1 (3)

I berättelserna om ryska revolutionens sägs det alltid, att kvinnorna spelade en viktig roll vid dess utbrott. Anders Persson som har tvivlat, ser nu närmare på saken.

En av de fotografier som sägs föreställa demonstrationen på Nevskij Prospekt på en påstådd “internationell kvinnodag” den 23 februari (8 mars) 1917. Men banderollen kräver “Plats åt kvinnor i den konstituerade församlingen“, ty bilden är från en rösträttsdemonstration fyra veckor efter revolutionen.

Av de två ryska revolutionerna 1917, har den som inträffade i slutet av februari (i början av mars enligt nuvarande tideräkning) varit allas favorit. Med undantag av oförbätterliga ryska reaktionärer och monarkister har “alla”, från vänster till höger, betraktat den som en genuin folkresning, som innebar tsarismens slutliga fall efter månghundraårigt förtryck. Detta till skillnad från oktoberrevolutionen, som gärna utmålas som en statskupp.

Som inspiration till februarirevolutionen, sägs den Internationella kvinnodagen, torsdagen den 23 februari (8 mars) 1917, ha fungerat.

Så t ex heter det i Kristian Gerners Ryssland – en europeisk civilisationshistoria, s. 203: “På den internationella kvinnodagen demonstrerade politiskt medvetna kvinnor på huvudstadens gator för bröd.”  Den brittiska historikern Helen Rappaport skriver i Peterograd 1917 – Caught in the revolution, att det var på den internationella kvinnodagen, “ett viktigt datum i en socialists almanacka”, som Petrograds kvinnor avsåg att göra sina röster hörda om kvinnans jämlikhet, slut på kriget och avskaffande av monarkin (s. 308).

Därvid citerar hon ordagrant sin landsman Orlando Figes, som i sin Russian revolution – a people’s tragedy (s. 300) introducerar en “revolutionär kalender” där Blodiga söndagen den 9 (22) januari, till minne av massakern 1905, Internationella kvinnodagen den 23 februari (8 mars) samt Första maj den 18 april (1 maj) fungerade som fixpunkter, vid vilka politiskt medvetna och organiserade kunde starta strejker, demonstrationer och möten runt om i Ryssland. Utan att det sägs rakt ut, så får man av Gerners, Rappaports, Figes och andra böcker intrycket, att demonstrationerna den 23 februari (8 mars) 1917 var politiskt förberedda sedan en tid, d v s inte spontana. Ja, kanske var februarirevolutionen til syvende og sidst ingen folklig revolution utan en statskupp?

Låt oss kasta oss in i några av myterna som omger februarirevolutionen

Det är ett obestridligt faktum att det vintern 1917 rådde svår livsmedelsbrist i Ryssland. Om däremot detta foto av husmödrar, som köar utanför en butik för att komma över en och annan limpa, just är från Petrograd 1917 är dock inte säkert. Skylten till vänster annonserar marmelad, fruktkakor, choklad och godis i största allmänhet.

Redan när jag för ett år sedan gav mig in i 1917-följetongen, fann jag, att historien här och där har blivit förvanskad. Det är inte förvånande med tanke på de starka känslor som alltid omvälvt händelserna 1917.

Statskupp!
Förvanskningarna handlar om allt från rena misstag, över romantiserad mytologi, till ren historieförfalskning för att passa någon agenda. Det är inte utan att man drar på smilbanden när man i såväl svenska som finländska tidningar från 1917 ser att februarirevolutionen förbehållslöst klassades som statskupp. Ja, mer än så, i det officiella manifest som de nya makthavarna i Petrograd sände ut den 6 (19) mars, kallar de själva det som skett en statskupp:

“Denna statskupp avslutar långa år av kamp” (se t.ex. DN och SvD 21 mars).

För att vara säker på, att de svenska översättarna inte tagit sig några friheter, letade jag reda på den ryska originaltexten: “Velikij perevorot zavershit dolgije gody borby” vilket ordagrant betyder “En stor statskupp för att slutföra långa år av kamp”

Provisoriska regeringens manifest som det publicerades i liberala Retj den 7 (20) mars 1917. Inledningen lyder: Från Provisoriska Regeringen / Ryska statsmedborgare! Meningen där manifestet kallar det som skett en statskupp är markerad med rött.

Att samtiden, både i och utanför Ryssland, till en början kallade det som skett en statskupp är signifikant. Det var först en tid därefter, som den nya regeringen började använda det i ryska folkets öron mer positivt laddade ordet revolution, vilken de uppmanades att försvara militärt.

Felaktiga fotografier
Jag upptäckte redan när jag skrev på serien, att det 1917 inte fanns någon Internationell kvinnodag. Den beslöts först 1921. Saken hade visserligen diskuterats bland kvinnoorganisationer i Europa sedan 1910, men inget hade bestämts. Det hölls s.k. kvinnodagar här och där, oftast i slutet av februari eller början av mars och alltid på söndagar. Den 23 februari (8 mars) 1917 passade inte in i mönstret – det var en torsdag.

Fotografierna som påstås ska ha tagits av en bröddemonstration på Nevskij Prospekt visar kvinnor, barn och militärer som ser glada och belåtna ut. Om fotot tagits den 23 februari (8 mars), så hade det visat arga kvinnor som tvingats köa i 15–20 gradig kyla, inga barn med tanke på attacker från polisen och absolut inga militärer mitt i en olaglig sammankomst.

Fotografierna är från ett annat tillfälle, från en demonstration för kvinnlig rösträtt, fem veckor senare söndagen den 1 (14) april. De har alla tagits ur en dokumentärfilm från tillfället. I slutet på filmen skymtar de två kända kvinnosakskvinnorna Vera Figner  och Poliksena Shishkina-Iavein.

Till sist borde de ryska texterna på de banderoller som skymtar, för de i ryska kunniga historikerna ha avslöjat att det inte kunnat röra sig om en revolutionär hungerdemonstration. De paroller som inte handlar om kvinnans politiska inflytande uppmanar, mycket regeringstroget, till ökat stöd åt den kämpande armén.

Fotografier från en stor kvinnodemonstration på Nevskij Prospekt, som felaktigt tillskrivits den 23 februari (8 mars) är alla från en dokumentärfilm från rösträttsdemonstrationen den 19 mars (1 april) – fem veckor senare.

En annan sak som besvärat mig när jag läser om februarirevolutionen, var att vi aldrig fått veta några detaljer kring denna kvinnomobilisering. Vilka var drivande? Att de skulle ha varit politiskt medvetna kvinnor eller t o m bolsjeviker jävar som sagt påståendena om februarirevolutionen som en spontan folklig manifestation.

För att minimera risken att vilseledas av myter och efterkloka slutsatser, bör man hålla sig till källmaterial som ligger så nära händelserna i tiden som möjligt, d v s innan någon vet vad som kommer att hända i slutändan. Gör man detta för vårvintern 1917, blir det svårt att hitta någon kvinnodemonstration.

Samtida källor
Detta är vad som framkommer ur samtida officiella rapporter och tidningsreportage:

Torsdagen den 16 februari (1 mars): Beslut om spannmålsransonering i hela Ryssland, i synnerhet i Petrograd och Moskva. Livsmedel, mjöl och bröd lär han funnits i lager, men hade svårt att nå fram till de stora städerna, på grund av den stränga vintern med svår kyla och snöhinder. Man kunde dock vänta sig att detta påbud skulle leda till en hamstringsvåg och tömda hyllorna i brödaffärerna.

Lördagen den 18 februari (3 mars): Arbetarna vid de stora Putilovfabrikerna i Petrograd går i strejk som protest mot livsmedelsläget. De följs av ytterligare arbetsnedläggelser. Tills vidare sker det inga utomhusdemonstrationer, vilket kan förklaras med den stränga kyla som rådde från den 17 februari (2 mars) med temperaturer mellan -12 och -25 grader.

Torsdagen den 23 februari (8 mars) stiger temperaturen till  cirka -5 grader, solen tittar fram och det bli möjligt att engagera hundratusentals människor i stora demonstrationer. I de samtida polis-, myndighets- och tidningsrapporter som jag sett, sägs det inget om några speciella kvinnodemonstrationer.

Temperaturutvecklingen i Petrograd i slutet av februari och början av mars 1917 (enl. nuvarande tideräkning. Var det en tillfällighet att vädret den 23 februari (8 mars) bjöd på lite solsken och uthärdliga -5 till -10 grader efter flera dagar med -12 till -25?

Fredagen den 24 februari (9 mars): Strejkerna och demonstrationerna fortsätter. Myndigheternas bedyranden, att det finns gott om mjöl men att hamstring har tömt affärerna, vinner ingen tilltro ens hos den högre borgerligheten. Deras ledande tidning Retj tar tillfället i akt att föra fram sitt stående krav för bildandet av en folkvald regering.

Lördagen den 25 februari (10 mars): Fortsatta demonstrationer som fått alltmer politiska drag. Tsar Nikolaj låter från sitt högkvarter borta i Vitryssland ge order om att demonstrationerna ska slås ner och dumans verksamhet inställas. Detta var tsarens stora misstag. Befallningen att skjuta upp dumans öppnande är ett slag i ansiktet på de inflytelserika borgare som vill skapa något slags folkvalt parlament. Dåligt underrättad som Nikolaj är om läget i huvudstaden, vet han inte att demonstrationerna för bröd är ganska opolitiska (“ekonomiska”) och stöds av befolkningen, långt in i de borgerliga kretsarna. De stöds också av kosackerna och soldaterna, som består av unga och oerfarna reservister som tills vidare uppträtt återhållsamt.  Allvarligast är dock att tsaren också är okunnig om den fientlighet som byggts upp mellan militären och polisen och att en poliskommissarie redan har dödats av en kosack.

Söndagen den 26 (10 mars): Vid sammanstötningar mellan demonstranter och utkommenderade soldater dödas 100-tal civilister. Detta är den avgörande vändpunkten. Blodiga söndagen 1905 har här fått sin motsvarighet 1917. Strejkerna och demonstrationerna övergår nu från att vara i stort sett ekonomiska till att bli i högsta grad politiska. Myteri utbryter i en del soldatförläggningar, som sedan sprider sig över Petrograd. Kosacker förhåller sig välvilliga eller neutrala mot proteströrelsen, medan polismakten fortsätter sina repressiva aktioner.

Måndagen den 27 februari (12 mars): Tsaren beordrar fler trupper till Petrograd, där de borgerliga ignorerat hans befallning att uppskjuta dumans sammanträde. Socialistpartierna börjat förbereda vad som ska bli arbetare- och soldatråd, dvs. sovjeten. Bolsjevikpartiet blir åter lagligt. Tsarväldet är i praktiken åsidosatt.

Tisdagen den 28 februari (13 mars): Den berömda “dubbelmakten” etableras med en borgerligt dominerad “provisorisk regering” och en socialistisk “sovjet”.

Onsdagen den 1 (14) mars: Tsaren söker, alltför sent, att ta sig tillbaka till Petrograd, men hejdas av revolterande soldater och tvingas ta sin tillflykt till Pskov.

Torsdagen den 2 (15) mars: Tsaren abdikerar formellt inför en general och en borgerlig politiker som tagit sig till Pskov.

Nikolaj tvingas bort, inte i första hand på grund av massornas tryck, utan för att han, enligt de borgerliga, varken kan leda Ryssland till militär seger eller hålla folket i schack.

I denna historieskrivning finns ingen plats för några militanta kvinnor och jag var just i färd med att totalt avskriva något deltagande från deras sida, när det dök upp en källa som verkade att helt rasera mina slutsatser!

Pravda” skriver . . .
En av mina ryska vänner hade som julklapp skickat mig en 19 MB pdf-fil med de 22 första utgåvorna av Pravda. Och där, i den första utgåvan den 5 (18) mars, bara några dagar efter tsarens abdikation, kan man läsa i mitten på sidan 7:

“Den 23 februari, på Kvinnodagen, utlystes strejk på de flesta fabriker och arbetsplatser. Kvinnorna var i en mycket militant stämning – inte bara de kvinnliga arbetarna, utan också den stora massan av kvinnor som köat för bröd och fotogen.

De höll politiska möten, de dominerade gatorna, de flockades mot stadens duma med krav på bröd, de stoppade spårvagnar. – Kamrater, kom ut! ropade de entusiastiskt. De gick till fabriker, de blev fler, de kallade på arbetare att lägg ned sina verktyg. Allt som allt var kvinnodagen en enorm framgång och den revolutionära temperaturen började från denna dag att stiga.”

Den passage i reportaget på sidan 7 i Pravda den 5 (18) mars om revolutionshändelserna i Petrograd som beskriver kvinnornas insatser.

Gissa vilka som ingick i Pravdas redaktion? Jo, Lenins systrar: Anna Jelisarova-Uljanova och Maria Uljanova! Lenin kan man ifrågasätta – men hans systrar?

Nästa avsnitt: Lenins systrar hade rätt – men inte helt rätt.

  1 kommentar for “Kvinnorna och februarirevolutionen 1 (3)

  1. Olof Larsson
    2018-01-17 kl. 21:36

    Februarirevolutionen var ingen statskupp, den var en naturlig följd och konsekvens av krig och krigsförlopp. Den gamla regimen var bortom all räddning och sörjdes av få.

    Oktoberrevolutionen var däremot en statskupp där Lenin och hans bolsjeviker, som inte var i majoritet, manövrerade bort andra progressiva krafter. Sett i historiens backspegel var det en katastrof, som inledde den marxist-leninistiska resan mot avgrunden och dagen råkapitalistiska oligarki. En stor tragedi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.