Johan von Sacks gravplats utanför kyrkogårdsmuren vid Alunda kyrka. (Foto: P Bohlin 1941)
RASMUS PALUDAN HÄDAR offentligt genom bränning av Koranen. Enligt islamsk lag är det en förolämpning av profeten och uppfattas som ”avfall” från religionen, det vill säga kätteri. Inom vissa islamska riktningar är sådant uttryckligen förbjudet och belagt med dödsstraff. I europeisk tradition är det ett övergrepp mot mänsklig tankefrihet att bränna böcker, men ej lagfäst brottslig handling.
I Sverige dömdes Johan von Sack från Kydingeholm i Alunda socken till döden för blasfemi (hädelse) år 1676. Han hade spridit förbjudna skrifter och skändat prästerna, Gud och konungen. Jag passerade lustigt nog i förmiddagens vårsol Alunda kyrka på väg till mitt torp i norra Roslagen. Ska berätta mer om den historien en annan gång.
Mer än 200 år sennare, 1884, frikändes August Strindberg i den stora Giftasprocessen. Han hade skrivit om brödet och vinet i nattvarden som vanlig mat.
Alltså tack vare dödsdomen mot Johan von Sack, Strindberg, Giftasprocessen och annat har Sverige sekulariserats med stort folkligt stöd. Religionen har blivit en privatsak och den svenska protestantiska kyrkan har efter en lång historisk process till sist skiljts från staten och lagstiftningen. 1970 avskaffades lagparagrafen om hädelse (som då kallades ”trosfrid”) för att i demokratins namn göra diskussion om religions- och trosfrågor helt fri. Där är vi fortfarande.
Svensk lag måste råda
Att medborgare i en demokrati med religionsfrihet inte visar respekt för andra religiösa trosriktningar är förstås klandervärt, men alltså inte i lag förbjudet. En Rasmus Paludan kan skämta och kränka så länge det endast riktas mot själva religionen, utan att det leder till åtal. Men om kränkningen riktar sig explicit mot till exempel gruppen muslimer, kan det bli ”hets mot folkgrupp”, vilket däremot är förbjudet i lag.

Det är emellertid knappast förvånande att invandrare i förorter med muslimsk tro och bakgrund har svårt att omfatta det svenska historiska sammanhanget med religionsfrihet, hädelse, trosfrihet, Johan von Sack, Strindbert och vårt kyrka-stat-förhållande. Men i Sverige råder ändå svensk lag – utan undantag. Polisen har såvitt jag förstår gjort en rimlig bedömning av situationen och hanterat stollen Paludan på ett korrekt sätt. Yttrande- och tryckfriheten är överordnad. Men det finns andra lagparagrafer man kan försöka tillämpa, som ”förargelseväckande beteende, ärekränkning, störande av förrättning” eller ”störande av allmän sammankomst”. I det här fallet fungerade inte det. I själva verket visade det sig dessutom att upplopp skedde oavsett om Paludan var på plats eller inte.
Det var alltså andra krafter igång. Ett uppdämt hat från kriminella i förorterna mot polisens närvaro var förmodligen den stora drivkraften. Det besinningslösa våldet med livsfarlig stenkastning och bränning av polisens och andras fordon trotsar all beskrivning. Att dessa unga gangsters kan få med sig 100-tals i detta krig mot polisen är minst sagt skrämmande, de utnyttjar invandrares okunnighet. Det säger mycket om samhällets kluvenhet idag och om att kriminellas ”lagar” och normer gäller för många i våra städers utkantsområden.
Globaliseringen
Jag har även en bestämd känsla av att dessa upplopp här – i vår svenska tidigare så välordnade lilla oas i världen – är symptom på att det mesta i grunden håller på att förändras. Det som sker här speglar de stora ekonomiernas kamp om marknaderna, som tvingat människomassor bort från sina historiskt begripliga sammanhang och traditioner till utanförskap, relativ fattigdom och andlig nöd i främmande länder, till en modern ghettotillvaro. Eller som man alltmer säger nu; till parallellsamhällen dit svensk lag inte når.
Visst har globaliseringen – som ju är en ekonomisk process – skapat enorma materiella framgångar i stora delar av världen, sedan industrialismen satte fart i mitten av 1800-talet. Denna globaliseringsprocess är ofrånkomlig inom ramen för det kapitalistiska systemet, som härskat och spritt sig från västvärlden (Europa) sedan medeltiden. Problemet är dock de enorma krigen som mer eller mindre regelbundet utbryter och som ingen lyckats finna en broms för.
De ofrånkomliga krigen
Nu är vi framme vid nästa stora krig, som startat som en rysk invasion av Ukraina. Ingen ville resonera med Ryssland om hur man skulle fortsätta att utveckla världshandeln i den nya epok som ofrånkomligen är en följd av att Asiens stora ekonomier stiger fram som konkurrenter till västvärldens ekonomiska världsdominans. För att försvara sitt revir beväpnar man sig till tänderna och positionerar sig med alla sina vapen runt de uppstigande konkurrenternas gränser, vilket nu alltså fört mänskligheten till randen av ännu ett världskrig.
Denna världsomspännande oro för att vi står inför det sista och totalt förintande kriget präglar oss alla. Vi som kan, försöker leva som vanligt. I Sverige är vi fortfarande i majoritet. Men de som hamnar utanför i laglösa områden hamnar i allt större utsträckning i händerna på maffia och kriminella gäng, som bara har ett enda för ögonen; att med livet som insats försvara laglösheten och kapa åt sig något av den enorma kapitalmassa som samlas i banker, företag och hos oligarker. Narkotikamarknaden är motorn. En del lyckas till och med nästla in sig i det globala ekonomiska systemet via penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet.
Vi har alltså en kamp också inom det globala kapitalistiska systemet mellan det lagliga och det olagliga. Staterna blir allt mera tandlösa med sin ordnings- och kontrollmakt. Hur ska man kunna lagföra denna dödsföraktande brottslighet med vanliga demokratiska poliser och domstolar?
I vårt numera kluvna samhälle kan alltså en stolle som Rasmus Paludan bli en trigger som sätter våra förorter i brand, och ingen lösning finns på problemet – inom demokratins råmärken. Undantagstillstånd talar man om ibland, vilket betyder att sätta in militären. Så skedde i till exempel i Ådalen 1931 mot arbetare som inte följde överhetens order att gå tillbaka till sina uselt betalda jobb. Men nu är det inte fråga om fattiga arbetare, det är små och stora gangsters som försvarar laglösheten med våld. Stor risk att här nu kan skapas martyrer.
Vad är det som väntar nu?
Det enda jag kan säga med viss säkerhet är att motsättningarna kommer att eskalera. Det är alldeles för mycket globalt kapital i omlopp i dessa laglösa områden för att man ska kunna se de unga stenkastarna som vilsegångna stackare, som behöver mer specialundervisning i skolan. Välfärdssamhället når inte fram. Vad en invandrarkille på högstadiet i förorten har att välja på är snabba cash i den spännande hårt sammanhållna kriminella gemenskapen och arbetslöshet (eller ett taskigt betalt ensamjobb som cykelbud för Foodora). Skötsamhet och vidare utbildning är ett alldeles för långsamt alternativ i denna ungdoms- och kapitalfixerade förortskultur.
Knut L!
Tack för historiska påminnelser om den långa vägen till yttrandefriheten.
Många kränkningar och bokbål har det blivit längs vägen.
Högerpolitikern Axel Mannerkrantz kastade Vilhelm Mobergs Utvandrarböcker i värmepannan, varefter han och hustrun sjöng Du gamla du fria. Sven Stolpe gjorde detsamma med någon av Jan Myrdals böcker: ”Bus bas i värmepannan.” Möjligen brändes även Carl Johan de Geers famösa bilder av svenska flaggan upp på någon polisstation, originalen är i alla fall borta.
Jo, många kränkningar och bokbål har det blivit genom åren. Men det är den långa tålmodiga, många gånger frustrerande, svenska demokratiska traditionen som kämpar på. De religiösa fundamentalisterna i Orten (med sina vänsterliberala gråterskor i släptåg) har ingen aning vad en sådan tradition kan vara. Nej, de svarar på ord med stenar (vilket är en medeltida tradition).
Knut L skriver: ”Att medborgare i en demokrati med religionsfrihet inte visar respekt för andra religiösa trosriktningar är förstås klandervärt, men alltså inte i lag förbjudet.” Varför är det självklart att det är klandervärt?
Varför är det alltid nödvändigt att säga något om Rasum Paludan, som ”stolle”? Jag har inte sett en skribent som inte gjort det. När yttrandefriheten angrips är det principliellt riktiga att avstå från att recensera personen.
Jan Arvid G!
Jag håller inte med. Principen är att man även försvarar sina motståndares rätt att yttra sig. Därför kan man ”stollemarkera” även den vars rätt man försvarar.
Jag bara undrar om ”stollemarkeringen” egentligen är en sorts försäkring för att undvika kritik mot sig själv: ”jag tycker att den här typen är en stolle och håller verkligen inte med om hens göranden och låtanden”. Annars kunde man ju helt enkelt framföra sin mening om personens roll i den aktuella frågan utan att lägga in några nedvärderande omdömen.
Björn N!
Man har en bild av sina läsare, alltså vem man riktar sina ord till. Visst kan det finnas en komponent av kanske onödig distansering från bokbålsmakare. Jag tror nämligen mina läsare redan vet att jag är emot symboliska bokbål. Men jag tror inte mina läsare är konsekventa i försvaret av sin motståndares yttrandefrihet. I den frågan delar det sig.
När det gäller Rasmus Paludans framfart bör vi komma ihåg några saker:
1) Vi har grundlagsfäst YTTRANDEFRIHET i Sverige. Det innebär dock inte någon ”yttringsfrihet” i största allmänhet.
2) Paludan är svensk medborgare och hans parti ställer, enligt uppgift, upp i det svenska riksdagsvalet.
3) Demonstrationer är grundlagsskyddade och behöver inga polistillstånd för att äga rum.
Knut L!
Etablissementet vill alltid inskränka åsiktsbildningssfriheten och informationsfriheten. Hindrar vi inte deras anslag får vi ett offentligt rum varest medborgaren blott har att välja mellan godkända åsikter och kontrollerad information. Inskränkningsförsöken görs alltid med hänvisning till de högsta och ädlaste principer.
Ett exempel är att etablissementet vill ändra grundlag och lag för att hindra företag och individer från att elektroniskt sammanställa uppgifter från domstolar, och uppgifter om läkare, så att allmänheten kan informera sig.
I och för sig är det i sin ordning när du skriver vad du tycker om personen Rasmus Paludan och hans demonstrativa handlingar. Men allt vi gör har en opinionsbildande effekt. De obligatoriska anmärkningarna mot personen Rasmus Paludan, som inkluderas i varje yttrande om honom, stödjer de krafter i Sverige som vill inskränka yttrande- och åsiktsbildningsfriheten.
Därför är det viktigt att avhålla sig från omdömen om svenske medborgaren herr Rasmus Paludans demonstrativa handlingar som uttrycker åsikter. De som nyttjar demonstrationsfriheten använder ibland rekvisita. Det kan vara en skylt med texten Högre Pensioner Inga Kanoner, eller som i Rasmus Paludans fall en på säkert sätt uppeldad, mindre mängd cellulosapapper med tryckt text på. Dessa fall av åsiktsyttring medelst rekvisita är för oss åsiktsbildningsförsvarare hundraprocentigt ekvivalenta, principiellt sett. Man kan vara emot åsikten att Sverige skall sluta ha kanoner, men man kan inte tillåta sig att ha åsikter om skyltupphållandet. I fallet Rasmus Paludan är det viktigt att inte ha åsikter om hans cellulosapapperseldande i sig; tvärtom är det viktigt att stödja hans framtida eldande (och eventuella andra lagliga demontrationshandlingar), på vilken offentlig plats som helst (till exempel på torg i närheten av moské under fredagsbön, om avståndet är tillräckligt för att han inte skall anses störa den religiösa sammankomsten, som också skall skyddas) så att inte etablissementet börjar nagga demonstrationsfriheten i kanten med hänvisning till ordnings- och säkerhetsproblem som åsiktsbildningsfrihetens fiender själva orsakar.
Dessutom är det bäst, om än icke principiellt nödvändigt, att vi åsiktsbildningsfrihetsvänner demonstrativt avstår från kritik av Rasmus Paludans politiska program och omdömen om hans person.
Bryr jag mig inte om de troende? Jodå. Theodor Kallifatides skrev om sin farmor, som vapenlös gjorde motstånd mot tyskarna med kraften från sin ikonhörna; Theodor K skrev gripande, och med vrede mot sekulära dumskallar, hur religionsangrepp vore ett angrepp mot henne, som var en mer framstående person än vi kan bli. Och ingen vill väl såra en muslim som Mustaf Cans fader. Men det är inte sådana människor som etablissementet bekymrar sig om; de vill bara ha en tuktad halvdemokrati.
Dennis Zackrisson!
Ditt påsående nummer 3 behöver en liten korrigering. Ordningslagen säger: Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar får inte utan tillstånd anordnas på offentliga platser. Men visst kan du demonstrera i en hyrd lokal eller i ditt hem utan tillstånd.
Hans Edlund!
Det är riktigt att lagen säger så här:
Ordningslag (1993:1617)
[…]
2 kap. Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar
Definitioner
1 § Med allmän sammankomst enligt denna lag avses sammankomster som utgör demonstrationer eller som annars hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet,
[…]
Krav på tillstånd eller anmälan
4 § Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar får inte utan tillstånd anordnas på offentliga platser.
MEN när man väl börjat demonstrera övertrumfar demonstrationsfriheten ordningslagens 4 §. Polisen kommer inte att säga att demonstrationen måste upplösas. Polisen kommer blott att (kanske) reglera demonstrationen.
Hur det fungerar kan man se i denna nyhetsrapport.
Demonstration mot nazism – utan tillstånd
PUBLICERAD 25 SEPTEMBER 2017
Runt 50 personer har under söndagen tågat längs avenyn i Göteborg för att demonstrera mot nazistdemonstrationen förra helgen. Men likt den demonstrationen har inte heller denna tillstånd av polisen.
[…]
– Det var en icke tillståndsgiven demonstration som vi har följt, säger Tommy Nyman, presstalesperson vid polisen i region väst.
Polisen har följt med demonstrationståget längs avenyn med dialogpoliser och ett par polispatruller.
[…]
– Inga incidenter är inrapporterade alls. Den har nu upplösts på Gustav Adolfs torg, vi har alltså inte upplöst den. Men däremot har vi skrivit en anmälan om brott mot ordningslagen eftersom den inte var tillståndsgiven, säger han.
En annan nyhetsrapport här som visar hur polisen agerar.
50-tal nazister demonstrerade utan tillstånd i Göteborg
PUBLICERAD 17 SEPTEMBER 2017
Ett 50-tal nazister genomförde en demonstration i centrala Göteborg på söndagen.
– De har inget tillstånd för det här, säger Jenny Widén, presstalesperson vid polisen i Region Väst.
Polisen började få in samtal runt 12.30 söndagen: Ett 50-tal nazister uppges ha gått från Liseberg, via avenyn till Gustav Adolfs torg.
– Vi är på plats och bevakar men gör ingenting mer än att försöka få kontakt, säger Jenny Widén, presstalesperson vid polisen i Region Väst.
Vid 13.15-tiden samlades nazisterna på Gustav Adolfs torg. Över Göteborg hovrade en polishelikopter.
– Just nu står de bara där, vi har inte fått in några ordningsstörningar ännu.
Polisen bevakade alltså huruvida ”ordningsstörningar” uppkom, men sade att de mot själva demonstrationen ”gör ingenting mer än att försöka få kontakt”.
Rätt mig om lagens tillämpning ändrats!
Det handlar om tre saker:
1) Det är förbjudet att kasta sten på poliser. Denna handling ska beivras och de skyldiga ska straffas.
2) Det handlar om att värna yttrandefrihet som är skyddad i vår grundlag och en av hörnstenarna i vår demokrati. Enligt vår nuvarande yttrandefrihetslag har vi rätt att skända symboler för såväl religioner (t ex bränna koranen) som för vår nation (t ex bränna den svenska flaggan).
3) Det handlar om vad koranbrännaren Rasmus Paludans parti ”Stram kurs” står för. Paludans koranbränning ingår i hans valkampanj där han vill kandidera för svensk riksdag. I Danmark vill han förbjuda islam, se t ex ”Hvad står Stram Kurs for? Her er partiets politik” Altinget.dk 27 april 2019. Således kan Stram Kurs betraktas som ett hot mot islams existens i Sverige. Men för att Stram kurs ska få sin vilja igenom i Sverige krävs en grundlagsändring. I Sverige har vi religionsfrihet.
Således har vi tre partier i kommande svensk riksdagsval som vill förändra ryggraden i den svenska demokratin, den svenska grundlagen.
Sverigedemokraterna vill förbjuda skändning av den svenska flaggan, t ex ”Grundlag Motion 2021/22:3292 av Matheus Enholm m.fl. (SD)”.
Nyans vill förbjuda koranbränning.
Stram kurs vill förbjuda islam.
Och vi som trodde att valdebatten skulle handla om lag och ordning, t ex att den svenska polisen behöver mer resurser, om energi, om svenskt Nato-medlemskap, om den höga arbetslösheten, om svensk sjukvård, svensk skola, svensk klimatpolitik etc.
Jan Arvid G!
Jag vet inte om ”övertrumfar är rätt ord. Men i praktiken är det så. Lagen är som den är, men polislagen begränsade möjligheten till att upplösa en demonstration utan tillstånd.
Här förklarar polisens regionchef varför de inte ingrep i den demonstration du länkar till.
Bodström förklarar här vad som gäller.
Även om polisen inte ingriper så är det ett lagbrott. Det kan man ha synpunkter på. Speciellt när det handlar om nazistsympatisörer, men å andra sidan sker det många lagbrott utan att polisen ingriper.
Borde inte tillståndskravet för demonstrationer tas bort? Så långe demonstranterna uppför sig och inte stör den allmänna ordningen menar jag att yttrandefriheten borde vara viktigare än ett tillstånd.
Här kommer 12 program om hur det globala kapitalet tar sig för uttryck runt klotet. USA, Sydafrika, Mexico och England.
Black market: Amerikansk dokumentärserie
Skådespelaren Michael K. Williams möter människor på samhällets skuggsida som livnär sig på världens svarta marknader. Han vill veta varför folk gör de val de gör och vad som får en kriminell livsstil att framstå som det bästa, eller kanske det enda alternativet. Michael K. Williams gick bort den 6 september 2021, efter att ha kämpat med drogberoende under stora delar av sitt liv.
Här kommer länken till Del 1 av 12.