Lärda här hemma och i Saudiarabien


För en tid sedan skickade en reaktionär bekant en Youtube-länk där en saudiarabisk imam berättade att jorden inte snurrar kring sin axel.

Att göra sig löjlig över Saudiarabien är ju tillåtet, men jag kan inte vara 100% säker på att videon är autentisk och inbjuder gärna dig som läser detta att ge din mening.

Men om den är autentisk så vill jag rekommendera er alla att inte skratta oreserverat. Ni har säkert alla lärt er i skolan att det är tvärtemot vad Bandar Al Khaybari hävdar och många har kanske också sett Bertold Brechts pjäs om Galileos liv (det fanns ingen svensk version på Wikipedia).

Det glöms alltid bort att Galileo faktiskt inte hade några bevis för att solen var centrum av solsystemet. Att Jupiter hade månar var bara ett indicium. Katolska kyrkans problem var inte några bibelställen som talade emot Galileo, de var ganska underordnade och kunde lätt ignoreras. Nej, svårigheten var att för menigheten förklara varför vi inte föll av jorden om den nu snurrade med flera hundra meter i sekunden runt sin axel och 30 km i sekunden runt solen.

Att problemet var reellt framgår bland annat i Ludvig Holbergs komedi ”Erasmus Montanus” där hjälten, en student från Köpenhamn misslyckas med att övertyga sin familj och invånarna ute på landsbygden om de nya teorierna. För att få flickan han älskar är han tvungen att avsvärja sig sin vetenskapliga tro.

En som tänkte i samma banor som den saudiske imamen var allas vår käre nationalskald August Strindberg. I de nyligen utgivna ”Naturvetenskapliga skrifter I-II” (Samlade verk 36) kan man ta del av hans argument för att jorden, inte bara är centrum i universum utan dessutom helt platt. Som indicier för detta anförde han att skepp försvinner inte vid horisonten, tågen på den krökta banan mellan Paris och Berlin borde spåra ut och vi borde märka de svindlande omloppshastigheterna.

I årsskiften ”Strindbergiana” 2009 klassar uppsalaprofessorn Ulf Danielsson Strindbergs argument för en platt jord som ”haveri”. Han lägger sedan ner allt sitt krut på att argumentera för att skepp faktiskt försvinner vid horisonten. Hans argumentation bygger mycket på vad han själv upplevt ute i skärgården. Han ger sig dock inte, som den teoretiske fysiker han ändå är, in på Strindbergs fråga varför vi inte faller av jorden. Uppenbarligen har Strindberg själv, bland sina vetenskapliga vänner, inte fått några klara besked.

Men han kanske inte vet. Ty när jag frågat andra fysiker hemma och utomlands, drar de på svaret. De vet allt om relativitetsteori, kvantmekanik och kaosteori, men inte varför vi inte ramlar av vår snurrande jord. Vid ekvatorn snurrar jorden med 464 m/s och här i Uppsala med 232 m/s. Varför märker vi inte av den resulterande centrifugalacceleration på 15 mm/sekund² som på drygt 1½ minut skulle få upp oss i en hastighet på 1½ m/s och tillryggalägga en sträcka på drygt 70 meter?

Våra egna lärde är kanske inte så mycket smartare än Bandar Al Khaybari, men har förnuft nog att hålla tyst.

  25 kommentarer for “Lärda här hemma och i Saudiarabien

  1. Bengt-Åke Wadell
    2015-03-26 kl. 16:09

    Varför duger inte gravitationen som svar?

  2. Bengt Svensson
    2015-03-26 kl. 17:50

    Anders P!
    Om Bandar Al Khaybari är smartare än dina teoretiska fysikvänner vet jag inte, men om du vill veta varför vi inte faller av jorden när den snurrar, föreslår jag att du frågar något av barnen i TV-programmet “Smartare än en femteklassare”. De kan säkert berätta varför.

    Bengt-Åke W!
    Fråga Bandar Al Khaybari!

  3. Jasper Cato
    2015-03-26 kl. 18:02

    Då kommer vi in i den delikata frågan att definiera vad för slags kraft gravitation är och hur den uppstår. Jag förstår varför det inte är populärt med flickskolor bland talibanerna. Jag undrar hur läkarkåren, eller för den delen militären, förhåller sig till en imam av den här sorten.

  4. Anders Persson
    2015-03-26 kl. 18:57

    Jo, Bengt, jordens dragningskraft förhindrar att vi kastas ut i rymden. Så långt är allt gott och väl. Men ta nu en curlingsten som behöver 10 sekunder för att glida över den drygt 40 meter långa banan, d v s med en hastighet av 4 m/s.

    Skickas stenen iväg i ostlig eller västlig riktning skulle en sidoacceleration av samma storlek som centrifugalkraften på grund av jordens rotation driva stenen 75 centimeter åt söder.

    Skickas stenen iväg rakt norrut eller söderut skulle det inte ske någon avdrift, bara att hastigheten skulle öka till 4.15 m/s, och det skulle kanske inte märks så mycket.

    Så med tanke på vilken precision som krävs i curling skulle man kunna tro att stenarna måste skickas iväg exakt rakt söderut eller norrut för att inte på minsta sätt påverkas av jordrotationen.

    Detta har jag dock aldrig hört talas om i curlingsammanhang eller ens sett skymten av i de tävlingar som visats i TV. Så varför verkar curlingspelarna inte bry sig om jordens rotation?

    Kanske hade imamen i Saudiarabien och Strindberg rätt – jorden roterar inte!

  5. Bengt-Åke Wadell
    2015-03-26 kl. 20:07

    Ha ha ha, okey det blir alltför komplicerat för en glad amatör som mig. Har väl varit intresserad så pass att jag följt med i de mer allmänna och populärvetenskapliga sammanhangen. Men, om curlingklotet rör sig med samma hastighet och i samma riktning som det jordklot där tävlingen går av stapeln och gravitationen upphäver centrifugalkraften till fullo, måste det inte betyda att avdriften också upphävs?

  6. Martin Kullberg
    2015-03-26 kl. 21:36

    Med fördel kan ni läsa om Sovjetunionens intressanta försök med att utvinna energi ur jordens rotation. Ja, vi kan faktiskt märka jordens rotation, vi kan utvinna energi ur den, detta har gjorts, vi kan dessutom mäta rotationen i vårt eget hem om man vill.

    Värderandet av en vetenskaplig utsaga har egentligen ingenting med sanning att göra. Att allt inte förklaras är inte detsamma som att man därmed förkastar den användbara teorin, för, ja för vadå? Det är ingen nyhet för någon att teorin för att förklara gravitationen är mycket bristfällig att relativitet och kvantfysik är behäftade med stora problem osv. Men vi förkastar inte det vi vet är fel för att ersätta det med ingenting, vi förkastar det som vi vet är fel, när vi har något mer användbart att ersätta det med. Allt annat är bakåtsträvan. “Vi” är smartare än denne kille, för han erbjuder inget som du kan använda för att skapa något av värde för människan, därmed har världen inte blivit ett dugg bättre av att han öppnade käften.

    Frågan gör dessutom en märklig indelning av teori och praktik, jag menar att frågeställning är enbart en teoretisk konstruktion hos frågeställaren, eftersom frågeställningen klart motbevisas av den praktiska verkligheten. Vi står där vi står, klart observerbart faktum, frågeställaren vet därmed precis vad som krävs för att det hen observerar med egna ögon skall vara sant.

  7. Bengt Svensson
    2015-03-26 kl. 23:14

    Centrifugalaccelerationen söderut i Uppsala är ca 15 mm per kvadratsekund (enligt dig, Anders; jag får ungefär halva det värdet, men det spelar ingen roll för resonemanget). Detta gäller för ett curlingklot, som ligger stilla. I brist på statisk friktion under klotet (“stenen”?) borde det börja glida söderut redan från stillastående. Att man ger det extraskjuts österut på 4 m/s (från 232 till 236 m/s) gör knappast någon skillnad. Ja, borde inte allting på halt underlag börja glida söderut? Båtar och isflak tex.

    Med reservation för att mina hjärnceller blivit allt rostigare, föreslår jag att
    1) det stämmer att curlingspelarnas stenar(?) inte avviker mot ekvatorn,
    2) vilket beror på att jorden är lite tillplattad p g a sin 24-timmarsrotation,
    3) vilket gör att lodlinjen i Uppsala inte pekar mot jordens centrum (dit gravitationen pekar) utan är summan, “resultanten”, av gravitation och centrifugal-acc.

    Centrifugalaccet är alltså redan uppätet av jordens platthet. Var det inte det Bandar Al Khaybari sa också? Bengt-Åke W säger det mycket mer kortfattat. Vad sägs?

    PS:
    Vore det inte roligt att bo på en rigid, perfekt sfärisk planet med 24-timmarsdygn? Vi finge då uppförsbacke mot polerna (vilket säkert skulle minska flyktinginvandringen till Sverige) och utför mot ekvatorn (lättare att sparka ut flyktingar), där världshaven skulle samlas som en blöt halsduk. Curlingmästerskapen måste äga rum på syd-nordliga banor eller förläggas till polerna. Etc.

  8. Knut Lindelöf
    2015-03-27 kl. 7:34

    Och det där med att en pendel aldrig kan svänga fram och åter i samma bana i oändlighet. Den rör sig ju till slut i en slags rundbana. Är det inte ett tecken på att jordens rotation ställer till det för pendeln, alltså att jorden snurrar.

  9. Björn Backengård
    2015-03-27 kl. 8:19

    Aha. Efter att ha läst Bengt Svensson ovan förstår jag följande:

    När vattnet fryser på curlingbanan, så lägger sig ytan så att curlingspelare inte ska få några problem. Tillvaron är förunderligt konstruerad!

  10. Anders Persson
    2015-03-27 kl. 9:44

    Bengt Svensson kom med rätt svar: det beror på jordens tillplattning. Lodlinjen pekar rakt neråt, vilket definierar riktningen av jordens tyngdkraft (eng. gravity, fr. gravité). Dock jordens dragningskraft (eng, fr. och sv. gravitation) är, som Bengt riktigt påpekar, lite avvikande norrut.

    Även stora vetenskapsmän i Sverige och ute i världen blandar ständigt ihop tyngdkraft (gravity) och dragningskraft (gravitation). Det förra påverkar dig och mig nu, det senare månen, jorden, solen och alla andra himlakroppar. Tillbaka till saken.

    Centrifugalaccelerationen beräknas alltid med rotationshastigheten i kvadrat dividerat med avståndet till rotationsaxeln. I Uppsala på 60ºN latitud roterar vi med 232 m/s österut vilket i kvadrat blir 53824 vilket dividerat med 3185000, avståndet till rotationsaxeln – inte jordens mittpunkt – blir 0.0169 m/sek2 (sek i kvadrat).

    Men detta är värdet vinkelrät emot jordaxeln och består av en acceleration på drygt 8 mm/sek2 uppåt (vertikalt) och en på nästan 15 mm/sek2 längs jordytan (horisontellt). Vi blir alltså något lättare tack vare jordens rotation.

    Men låt oss hoppa in i ett tåg som kör österut med 20 m/s – utan skakningar. Pekar lodlinjen fortfarande rakt neråt?

  11. Gunnar Rydberg
    2015-03-27 kl. 12:35

    Gallileo som umgicks med samma villfarelse om jordens rörelse dömdes till livstids husarrest av kyrkan (inkvisitionen). Påven Johannes Paulus upphävde domen år 2000. Verkar som kyrkan har blivit åtskilligt mjäkigare.

  12. Björn Backengård
    2015-03-27 kl. 20:22

    Det andra stycket i Anders Perssons kommentar 27 mars 9:44 förvirrar. Det var just att den kraft som påverkar “dig och mig nu” och den kraft som påverkar månen är SAMMA, som var Newtons fyndiga idé.

    Allmänt språkbruk är att man menar samma sak med “jordens tyngdkraft” och “jordens dragningskraft”. Vad vi påverkas av, här på denna snurrande jord, är tyngdkraft PLUS en tröghetskraft.

    I det sista stycket ber vi om lite mer precision i frågan. Vad menas med “rakt neråt”? Mot jordens medelpunkt? Annars brukar nog de flesta med “rakt neråt” mena just hur ett lod pekar.

    En lodlinje är riktningen hos ett snöre med en sten i ena änden. Stenen påverkas av en tröghetskraft p g a jordrotationen, och snöret kommer inte att peka mot jordens medelpunkt.

    Återkommer till curlingbanan. Om jorden stannar, så får curlingspelarna därefter problem med att stenarna inte åker rakt. Banan lutar. Men det finns en enkel lösning på problemet. Vi smälter isen och låter vattnet anpassa sig till stillastående jord och bestämma hur ytan ska ligga.

  13. Anders Persson
    2015-03-28 kl. 18:59

    1. Newtons banbrytande, ja revolutionerande, idé var att den kraft som verkar mellan himlakroppar är densamma som verkar mellan föremål på jorden. Ett berömt experiment är ju att mäta hur mycket två tunga järnklot dras till varandra. Det är samma kraft, gravitationen-dragningskriaften) som mellan jorden och månen, solen och planeterna.

    2. Tyvärr ges i vanligt språkbruk ”dragningskraft” och ”tyngdkraft” samma betydelse. Men att av detta skäl omdefiniera fysiken är lika illa som att omdefiniera astronomin bara för att vi ”i vanligt språkbruk” säger att ”solen går upp”. Folk ska lära sig att ”tyngdkraft” är lite annat än ”dragningskraft”. Skillnaden är viktig att förstå när man diskuterar corioliseffekten, d v s avlänkningen av rörliga föremål.

    3. ”Rakt neråt” menar jag, och de flesta, något som ar vinkelrät emot jordytan, eller snarare en stor jämn vattenyta i vila.

    4. Om jorden stannar? Ja, antag att det inte sker genom en omedelbar inbromsning utan långsamt så att vi inte råkar illa ut, säg några veckor. Men det kommer att ta mycket längre tid for jorden att återta, om den någonsin hade, sin absolut sfäriska form. Under den tiden kommer curlingspelarna att VERKLIGEN ha problem ty nu kommer stenarna VERKLIGEN att avlänkas, men norrut med samma 15 mm per sekundkvadrat! Ty ekvatorn ligger 20 km ”högre” än polerna. Nerförsbacke alltså!

    5. För att riktigt krångla till det för er så måste jag tillägga att jordens dragningskraft (alltså inte tyngdkraft) på en kropp pekar mot jordens mittpunkt bara vid polerna och ekvatorn, på alla andra ställen pekar dragningskraften lite vid sidan. Detta kan man förstå om man tänker sig en enormt tillplattad planet (diskus). En kropp långt utåt sidorna av ”diskusen” påverkas mer av den närliggande massan än av de avlägsna varför dragningskraften av denna kropp pekar någonstans mellan kroppens position och mittpunkten.

  14. Björn Backengård
    2015-03-29 kl. 12:27

    Anders Persson! (28 mars, 18:59).
    Punkt 2. Vad är det “Folk ska lära sig”? Förklara.

    Corioliseffekten, som plötsligt kastas in i resonemanget, har inte med detta att göra. Vi tar ett exempel från curlingbanan. Antag att vi har en mycket lång curlingbana i nordsydlig riktning och att vi är på det norra halvklotet. En curlingsten på väg norrut har SAMTIDIGT två hastigheter. Dels en hastighet norrut på isen, dels en hastighet åt öster därför att den följer med jordytans rotation. På sin väg norrut kommer den närmare jordaxeln. Därmed kommer den in på områden där jordytans hastighet österut är mindre. Då svänger curlingstenen mot öster på isen för att behålla sin östliga hastighet.

  15. Anders Persson
    2015-03-30 kl. 21:43

    Björn B!
    Jag tror att vi är överens om att tyngden av din kropp pekar rakt neråt mot jordytan (eller hellre en vattenyta som är jämn). Denna tyngdkraft, är vi också överens om, är summan av jordens dragningskraft och centrifugalkraften p g a jordens rotation.

    Men rör vi på oss rubbas jämvikten. Dragningskraften är den samma till storlek och riktning, men inte centrifugalkraften. Just för att vi rör oss kommer den inte längre bara bero på jordens rotation utan också på vår rörelse. Vår tyngd kommer nu inte längre att peka exakt rakt ner utan en aning åt sidan. Denna sidokomponent är corioliskraften.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.