Lars Bern är teknologie doktorn, företagsledaren, författaren, klimatskeptikern och samhällsdebattören, som är den kanske allra mest hatade och utträngde från den svenska offentligheten. Inga stora medier vågar släppa in honom i någon sammanhang. Peststämpeln sitter i pannan. Han är hänvisad till den numera allt mer framgångsrika alternativkanalen SwebbTV som är på väg att erövra en allt större publik. Många av mina läsare kommer säkert att bli störda att jag nu länkar till en intervju med honom. För dig som ändå vill ha en realistisk bild av vad som händer i världen i allmänhet och i Ukraina och Ryssland i synnerhet är denna intervju mycket givande.
Lars Bern på SwebbTV länkad på NewsVoice
Redaktören har den svåra uppgiften att arbeta för två svårförenliga mål: å ena sidan inte skrämma bort vanliga läsare, å andra sidan verka för åsiktsbildningsfrihet och låta de marginaliserade komma till tals när det kanske har något att komma med. Hur gör man det?
Mitt råd är att skriva tydligt att personer som Ola Tunander och Lars Bern i andra sammanhang har framfört konspirationsteoretiska och ytterst osannolika analyser, men att personen i just detta fall enligt redaktionens bedömning framför vissa användbara fakta och vissa rimliga analyser, och att personen därför uppmärksammas i lindelof.nu.
En läsare som slutar läsa lindelof.nu efter en sådan tydlig deklaration kan inte vinnas som “prenumerant”.
Jag avråder från utrop av typen ”läs Ola Tunander, han har rätt!”, eller, som i detta fall, en halvt uttalad plädering för att Lars Bern behandlats orättvist av etablissemanget. Han har marginaliserat sig själv med sina tokigheter.
Men i detta fall följde jag länken som redaktören rekommenderade. Genom Lars Berns faktaförmedling har jag blivit varse att icke blott SVT utan även DN och SvD har rapporterat otillfredsställande om det internationella ekonomiska forumet i Sankt Petersburg.
”Mitt råd är att skriva tydligt att personer som Ola Tunander och Lars Bern i andra sammanhang har framfört konspirationsteoretiska och ytterst osannolika analyser, men att personen i just detta fall enligt redaktionens bedömning framför vissa användbara fakta och vissa rimliga analyser, och att personen därför uppmärksammas i lindelof.nu.”
Detta är ett mycket dåligt råd. Det är ett skolmästaraktigt råd, ett råd som ofta måste ges till skolbarn vilka ännu inte lärt sig tänka självständigt.
När nu lindelof.nu, precis som steigan.no, har med detta mycket intressanta samtal med Lars Bern, skulle jag bara bli irriterad om jag fick veta att delar av innehållet, eller innehållet i annat som LB sagt eller skrivit inte är så bra – enligt Knut L. Jo just enligt Knut L i ett sådant tänkt fall; det finns ingen totalt objektiv åsikt.
Vi kanske på denna sajt kan komma att få läsa en intressant analys av Ola Tunanders och Lars Berns ”konspirationsteoretiska och ytterst osannolika analyser”?
Jag funderade på att skicka ett mejl med länk till samtalet till en av mina systrar. Hon skrev sin doktorsavhandling om vindkraft ”Blåsningen”. LB:s åsikter om vindkraft är tydlig. Skulle jag till henne också kommentera innehållet i samtalet enligt ovanstående råd skulle hon, med rätta, bli förbannad på mig.
När lindelof.nu eventuellt börjar följa ovanstående mycket dåliga råd, kommer jag att dra tillbaka mitt pekuniära stöd, men jag utgår från att det inte kommer att behövas.
Bertil Carlman!
Du tar inte hänsyn till verkligheten. Verkligheten är att i Sverige, där man talar och skriver svenska, blir den stora majoriteten läsande medborgare bortskrämda av många av de slag av resonemang som publiceras på lindelof.nu. Att du tycker att många av dessa publikavskräckande resonemang är riktiga, ändrar inte att de är publikavskräckande.
Du har skrivit många gånger, att det svenska språkområdet är ett bakvatten, och att det inte påverkar den stora ostoppbara världsutvecklingen vad vi i denna lilla västvasallstat talar om i vår okunnighet.
Men om man publicerar en svenskspråkig tidning blir man ju bara läst i detta lilla bakvatten, där, tycker Bertil Carlman, nästan alla tänker fel och är okunniga, utom Bertil Carlman och ett fåtal andra. Man måste på något sätt nå ut med sin tidning bland folk som tittar på SVT och läser DN och Smålandsposten.
Därav mitt förslag om en balansgång mellan å ena sidan praktisk åsiktsbildningsfrihet, och å andra sidan behovet av att skydda lindelof.nu från att associeras med konspirationsteoretiska stolligheter. Redaktör Knut L vänder sig i sin inledning till ”många av [sina] läsare”, uppenbart i syfte att förmå läsarna att ge Lars Bern en chans i detta fall, vilket visar att Knut L förstår problemet. Skulle man följa ditt råd om fullkomlig skolmästaraktighetsfrihet skulle alla kommentarer om informationskällor vara fel. Knut L skulle då ha gjort fel när han skrev att han lyssnar på Alexander Mercouris trots att Alexander M förstörde sin karriär med grova lögner.
Det avslutande hotet att draga tillbaka sitt pengastöd för denna åsiktsbildningsfrihetsbastion påminner om den tiden i din ungdom när det viktiga var att ha alldeles rätt i mycket små grupper.
När någon om mig skriver ”Men om man publicerar en svenskspråkig tidning blir man ju bara läst i detta lilla bakvatten, där, tycker Bertil Carlman, nästan alla tänker fel och är okunniga, utom Bertil Carlman och ett fåtal andra.” inser jag att meningsutbyte med denna person inte längre är meningsfullt för mig. Så blir det ibland.
Att kalla någon ”konspirationsteoretiker” är typiskt då man inte kan bemöta personen i fråga. Ola Tunander har gjort en banbrytande forskning gällande ubåtskränkningarna och en enormt skicklig debattör som förtjänar allt beröm.
Bertil C!
Med vilka personer är meningsutbyte meningsfullt för dig?
Det tal av Vladimir Putin som Lars Bern talar om och kritiserar media för att tiga ihjäl är en skarp utmaning mot USA och EU och är viktigt för att förstå de globala konflikterna och den stora förändring i världsläget som nu pågår. Och inte minst för att förstå varför det svenska språkområdet, med dess ovilja att ta till sig andra budskap än de anglosaxiska, är ett allt mer stillastående bakvatten. lindelof.nu gör en hedervärd insats för att förändra detta förhållande.
Sven-Eric H!
Du blandar ihop två saker. Jag har inte ”bemött” Ola Tunander om till exempel ubåtskränkningsfrågan. Boken ”Navigationsexperten” skall jag köpa och läsa i juli, när jag kommer till Sverige. Jag skulle redan ha köpt eboksupplagan, om sådan hade funnits, eftersom boken debatterats i lindelof.nu.
Nej, jag skriver om att konspirationsteoritänkande finns hos personer som inte är patologiska. Evolutionen har gjort att hjärnan har anlag för att vara misstänksam mot andras avsikter, och att se mönster i händelsernas mångfald. Dessa anlag kan utvecklas till konspirationstänkande, utan att personen kan sägas vara sjuk. Det är inte konstigare än att man kan äta sig till fetma, eller bli ett Jehovas vittne, utan att vara sinnessjuk; i de fallen är det genetiska anlag för ätande och meningssökande som ställer till problem.
Ola Tunander menar att han som samtidshistoriker har anledning att överväga huruvida det kan vara så, att World Trade Centers byggnader rasade den 11:e september 2001 därför att någon hade placerat och detonerat sprängämnen i byggnaderna. Därmed vet vi att Ola T kan förirra sig ut i galenskapens land; han är konspirationsteoretiker.
Lars Bern är inte sinnessjuk, men han hävdar att det vore en hälsorisk att befinna sig nära personer som vaccinerats mot COVID-19. Därmed vet vi att Lars Bern har egenskapen att han kan förirra sig ut i galenskapens land. Där finns fler exempel på att han är konspirationsteoretiker.
Men jag tog ändå fasta på hans påpekande om svenska massmediers dåliga bevakning av Vladimir Putins tal, och undersökte hur otillräckliga SvD:s och DN:s artiklar var om talet. Att personer är konspirationsteoretiker är inget skäl att mena att deras uppgifter är definitionsmässigt ointressanta, men eftersom jag har begränsat med tid blir jag mindre benägen att välja Ola T och Lars B som informationskällor. Det är främst Lars B:s eget konspirationsteoretiserande som marginaliserar honom.
De flesta som skriver artiklar och kommentarer i lindelof.nu har åsikter som är marginaliserade i Sverige. Tydligen leder detta till att du och andra lindelof.nu-debattörer vill försvara vissa personer i deras helheter, i stället för att konstatera det självklara, att i vissa fall är de konspirationsteoretiker, i andra fall kanske har något användbart att säga.
Ursäkta, Jan Arvid Götesson, men för mig är det uppenbart att du dömer ut Tunander i alla sammanhang på grund av att han kommit med uttalanden som du anser vara ”konspiratoriska”. Att USA själva, i samarbete med bin Laden, låg bakom 9/11 är ingen originell tanke, även om det inte är bevisat.
Så bra att du läser hans senaste ubåtsbok. Kanske kan komma med synpunkter här sen?
Kan någon människa förklara för mig vad en ”konspirationsteoretiker” är för något. Räcker det med att påstå att något skede i världshistorien är grundat i en konspiration? Krävs det att någon systematiskt använder sig av konspirationer som förklaring till vad som händer? Hur många ”konspirationsteorier” behövs i så fall innan någon stämplas som ”konspirationsteoretiker”?
Jag anklagas ibland för att vara en ”konspirationsteoretiker”. Det kanske beror på att om/när jag fastnar för något så nördar jag ned mig så mycket det bara går i ämnet i fråga och kommer ofta fram till att det folk i allmänhet tror sig veta i ämnet är mer eller mindre fel, och om/när jag sedan diskuterar ämnet med mina nya bevis/argument/källor så kommer ofta stämpeln flygande. I regel i brist på andra argument från den jag pratar med. Jag skulle hellre kalla mig själv en ”konspirationsrealist”. Det är ju inget märkvärdigt mysterium eller vild spekulation att konspirationer har funnits i alla tider, problemet är ju (förstås) att avslöja och bevisa dem.
Hur som helst.
Har ni sett eller läst Dr Lance deHaven-Smith’s arbete kring ”konspirationsteorier”, eller ”State Crimes Against Democracy” (SCAD) som han myntat?