Lars von Trier när han är som bäst

Ibland kommer julen tidigt med hett önskade klappar som man ens inte vågade drömma om att man skulle få! En ny säsong av danska ”Riget” (Viaplay)! Galnare än någonsin, höll jag på att skriva, värderande som den trökiga, välanpassade svensk jag är. 

Man skakas om, både förfäras och skrattar, inte en lugn stund. Hela den danska skådespelareliten på plats. Även om vi saknar vår favorit Thomas Bo Larsen. Men den egenartade kanske dyker upp, vad det lider. 

Vi arma, inskränkta svenskar, som tror oss överlägsna alla andra folkslag, får vad vi förtjänar så det svider i skinnet. Mikael Persbrandt spelar Stig Helmers son, får heta ”Halmer”. Och han begriper alls ingenting efter att tillträtt sin överläkartjänst på det gigantiska sjukhuset i Köpenhamn med navkapslarna till hyrbilen i händerna. 

Så där som många svenskar känner inför Danmark. Eller tror sig veta bättre än danskarna själva hur de senare är funtade. Även om den koloniala attityden kanske börjat blekna i och med att Sverige förlorat sin status som förebild och storebror. 

Nå, Ernst-Hugos mantel kan Persbrandt inte axla, förstås. Och hans Halmer som kräver att man säger ”hen”, inte ”han” eller ”hon”, enligt den svenska, politiskt korrekta diskursen, stämmer inte i mina ögon med Järegårds odygdiga figur. 

Fantastisk är sekvensen där Halmer får på flabben av Nikolaj Lie Kaas (gestaltade Dirch Passer så bra i en film att man trodde den stora dansken återuppstått). Men i en efterföljande dansk ”ståndsrätt” på arbetsplatsen döms Halmer, inte förövaren. Till stupstocken med den slagne!

Jag kan inte komma på någon samtida europeisk regissör som klår von Trier, inte ens Werner Herzog. von Trier filmatiserar inte texter, han gör film. Inga omvägar, filmer som står på egna ben från början till slut. 

Och han utnyttjar på det mest briljanta sätt mediets alla möjligheter och förtjänster. von Trier är filmkonstnär, inte blott regissör. 

Jag minns en bok, men inte titeln, om honom skriven av en journalist på Politiken. Han överenskom med Trier, nå den senare bestämde förstås spelreglerna, att en intervju med honom fick ta 45 minuter, eller hur det nu var. 

Exakt när fyrtiofem minuter gått bröt von Trier intervjun, mitt i ett spännande resonemang om hans filmkonst, och gick raskt sin väg.

En perfektionist ända in i det lilla. Det ser man med all önskvärd tydlighet i ”Riget”. Varje scen är genomarbetad och utsökt. Inget lämnas åt slumpen. von Trier har kopplat greppet, släpper det inte. 

Den kontroversielle Zentropaproducenten Peter Aalbæk Jensen somnade mitt under en premiärvisning av en av von Triers filmer.

Men somnar gör sannerligen inte vi när vi totalt fångade och besegrade följer ”Rigets” tredje säsong. Måtte det inte vara den sista! 

Notabelt är att en åldrad Lars von Trier gömmer sig bakom ett draperi, skorna tittar fram, när han uttalar sitt om ”at tage det gode med det onde”. Man hör bara hans röst. Men som auteur gömmer han sig inte. ”Rigets” tredje säsong: von Trier när han är som bäst. Den omistliga signaturen är satt.