Nu är ”Sommar”-säsongen igång igen. Den inleddes av Lasse Åberg på midsommardagen, som var riktigt rolig att lyssna till. Säkert beror det på att han tillhör min generation, varpå man snappar alla referenser och gillar musiken. Men inte bara det. Han balanserade också suveränt på den slaka lina som man kliver ut på när man ska berätta om sitt eget liv för svenska folket utan att tappa balansen. För det behövs förmåga att betrakta sig själv utifrån med ett lagom stänk självironi. Så missade du Lasse Åberg har du länken här.

Idag den 26 juni var det majoren Joakim Paasikivi, ”Ukrainakrigsexperten”, som inte fattar någonting av vad som hänt i Ukraina sedan 24 februari 2022, förblindad som han är av rysshat ända från barnsben. Han har haft fel ända från början, till och med tvingats erkänna sina missbedömningar. Men denna Paasikivi blir ändå anlitad av SR som sommarpratare.

Där får han nu tillfälle att åter dra sin litania om den dumme despotiske Putin och den smarte och demokratiske Zelensky, den dumma ryska armén och den smarta flexibla ukrainska armén. Hans omdöme i dessa frågor är som sagt omvittnat skralt, så jag ska inte orda mer om det nu. Däremot vill jag kommentera hans inpass om olika sorters ledarskap i den ukrainska och den ryska krigsmakten. Han säger följande:

”Den ryska armén är toppstyrd. Där delas order ut, och de som tar emot ordern vet inte mer än så. Om nåt går fel så letas syndabockar att bestraffa. Det här skapar en kultur där chefer på lägre nivå inte vågar fatta beslut. … När allt går bra är det inget problem, men det är sällan allt går bra i krig. När man då inte kan anpassa planen efter verkligheten leder det till misslyckanden och stora förluster… Ukrainas armé är istället uppbyggd på ett annat sätt. Där har man ambitionerna att använda uppdragsledning, som istället kännetecknas av tillit mellan över- och underlydande. Där får underlydande chefer inte bara en order utan en uppgift inom ramen för större syfte…”

Av detta förstår man att Paasikivi är en tvättäkta skrivbordsmilitär som helt saknar fronterfarenhet. Han är teoretiker (om krig och krigsstrategi) på samma sätt som alla våra akademiskt meriterade pedagoger i lärarutbildningen på 1980-talet, som så gärna ville lära oss frontsoldater att bedriva undervisning. De teoretiska modellerna var så förtrollande och lockande, men alltid oprövade och utarbetade vid ett skrivbord långt bort från fronten. Det skapade till sist det kaos och det nederlag skolan tvingats utstå sedan dess.

Paasikivi koketterar t o m en del med sin brist på fronterfarenhet, men det hör liksom till i hans kretsar.

Det skulle varit intressant att lyssna till Sommarredaktionens diskussioner om just Paasikivis medverkan. Det mest naturliga hade förstås varit att ta in en annan sommarpratare med ett annat perspektiv på Ukrainakriget, om inte annat än för allsidighetens skull. 80 procent av världens befolkning ser ju saken på ett annat sätt än Paasikivi.

Nej, tacka vet jag Lasse Åberg.

Föregående artikelLeve överliggaren!
Nästa artikelASSANGE ANLÄNDER TILL AUSTRALIEN OCH MÖTER SINA ANHÖRIGA OCH SUPPORTRAR
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

12 KOMMENTARER

  1. Jag bara undrar: är det i enlighet med det militära reglementet att ha blomsterkrans på huvudet medan man i övrigt bär uniform?

    För övrigt tycker jag att P-kivi borde degraderas från överste- till understelöjtnant!

  2. För att erhålla någon branchvana borde hen forslas till fronten, genast ta befälet, ta itu med offensiven och vända eländet till stor seger mot lede FI. Naturligtvis bör hen följa avgående ÖB:s rutin och föra regnbågsflaggan som komplement till Azovs Wolfsanglar.

    Trodde i förstone inte det var möjligt att driva krigspropaganda så öppet i radio, men kom på att vi just har tagit DCA och NATO till vägledning och närmaste vänner. Då är det ju helt i sin ordning. Spelte intressant musik gjorde hen i alla fall.

    PS. Hen förstår säkert att det blir nödvändigt byta blomsterkrans mot hjälm när hen går i tjänst. Hoppas det!

  3. Skrivbordsanalytiker dominerar för de levererar de förenklade, ideologiska budskap i media som genererar önskad övertygelse hos medborgarna. Med hjälp av detta har den stora majoriteten av vår befolkning blivit så förblindad av präktigheten i vår ideologi att de inte inser att ett liberalt samhälle också kan förvandlas till en åsiktsdiktatur. De kan inte se liberalismen utifrån, som en ideologi som alla andra och som domineras av ekonomiska intressen och maktintressen. Lägg därtill en reglering av ”godkänd” information på EU-nivå, med hjälp av riktlinjer och direktiv som näringslivet tvingas följa, så har vi ett system för indoktrinering som våra politiker kan slippa ta ansvar för. Ett system designat av välvilliga teknokrater som vi har mycket liten möjlighet att påverka på demokratisk väg. Lite som Kina, fast mer sofistikerat.

  4. Läste i en svenskspråkig finsk tidning om hur Paasikivi drömmande stod vid finska gränsen och blickade ut mot Ryssland och mindes med stolthet sin farfarsfar. Han glömde dock att Paasikivi d ä var Lappofascistanhängare och allierad med Nazityskland under fortsättningskriget mot Sovjetunionen. Paasikivi d ä slogs alltså med Hitler mot de allierade Sovjet, USA och Storbrittanien, något som åtminstone jag inte hade varit stolt över. Paasikivi d y verkar ha lika stort problem att välja sina vänner.

  5. Det är intressant att jämföra Joakim Paasikivi med den amerikanske översten Douglas McGregor. Här kommer ett långt samtal, ca två timmar långt som McGregor hade med en holländsk kanal häromdagen.

    Jag rekommenderar det varmt. Det kan verka jobbigt att ta sig igenom ett så långt samtal men det är faktiskt värt det. McGregor har varit med om verkliga strider i det första Irakkriget i början på 1990-talet och är dessutom väl bevandrad i krigshistoria allt sedan antiken. Han säger bl a att i stort sett alla s k militäranalytiker i msm-media i väst tror att Rysslands armé fungerar i stort sett som röda armen gjorde under 40-talet. Knut L:s citat från Paasikivis sommarprogram är ett exempel på detta. Vi har sett samma arrogans från västexperter om Rysslands ekonomi redan från början av kriget 2022. ”Ryssland har ett BNP som är mindre än Italiens.”

  6. Det märkliga därtill är att JP är så ömfotad. Jag har aldrig – säger aldrig – hört honom få en kritisk fråga eller något som liknar en invändning från någon journalist. När då DN:s Croneman skrev att det kanske vore bra att få med lite andra perspektiv så sa JP upp bekantskapen med tidningen.

    Som en viss statsvetarprofessor sade för en tid sedan: det säkraste receptet för att bli riktigt dum i huvudet är att omge sig med folk som alla tycker likadant.

  7. Sven A!
    Jag vill påstå att du är ute på hal is då du pratar om Paasikivis farfarsfar. Nej, han var inte någon Lappofascist. Det är förvisso sant att han i början uttryckte en viss sympati för Lapporörelsens krav på hårdare tag mot vänstern, men det tog slut illa kvickt efter Mäntsäläupproret 1932. Som partiledare för Samlingspartiet 1934–1936 motarbetade han Lapporörelsens efterträdare IKL.

    J K Paasikivi var den som förde förhandlingarna med Sovjet före vinterkriget och efter krigets slut i mars 1940 och blev finsk ambassadör i Moskva. Han avgick i maj 1941 i protest mot Finlands närmande till Nazi-Tyskland för att han blivit förd bakom ljuset av den finska ledningen. Molotov menade långt senare att han hade känslan att Paasikivi ville möta sovjetsidan på halva vägen men att han hade många motståndare på hemmaplan. Vid sin avskedsvisit hos Stalin den 30 maj 1941 sade Stalin till Paasikivi: ”Man är inte nöjd med er i Helsingfors.”

    J K Paasikivi var heller inte ”allierad med Nazityskland under fortsättningskriget”. Under fortsättningskriget förde han en undanskymd roll men anslöt sig så småningom till fredsoppositionen. Han utsågs till statsminister hösten 1944 då den finska ledningen insåg att han behövdes i förhandlingarna med Moskva då han hade sovjetledningens förtroende.

    Efter kriget blev Paasikivi president 1946. En post som han innehade i tio år och under den tiden arkitekten bakom Finlands östpolitik som fram till våra dagar tjänat Finland väl. Nu är situationen som bekant en helt annan. Jag tvivlar starkt på att Paasikivi haft särskilt gott att säga om sitt barnbarnsbarn och dennes beteende.

  8. Är det någon som kan ta Paasikivi på allvar? All skit han säger om Ryssland är exakt vad Ukraina gör. Sen blir jag väldigt trött på att man alltid använder sig av samma ”expert”. Det gäller båda sidorna. Vi har egentligen inte en aning om hur kriget ser ut i Ukraina, dock känns rysk rapportering mer sann än den Ukrainska. Dessutom kräks jag på all information vi undanhålls med i västvärldens massmedia. Det kallas fri media att undanhålla sanningen och bara ge ett perspektiv, samt säga att den andra sidan driver propaganda.

  9. Sven Eric H!
    Om jag förstår det rätt så sysslade Paasikivi med att skriva dikter efter sin pensionering under tiden för inledningen av fortsättningskriget. Han lär dock ha förklarat sig enig med den finska regeringen då han blev informerad om samarbetet med Nazityskland. Orsaken till att han ”anslöt sig så småningom till fredsoppositionen” var att detta skedde 1943 då huvuddelen av världens politiker inofficiellt hade insett att Tyskland kom att förlora kriget när katastrofen ”Slaget vid Stalingrad” (17 juli 1942 – 2 februari 1943) blev känd.

  10. J K Paasikivi kan knappast ha ”förklarat sig enig med den finska regeringen då han blev informerad om samarbetet med Nazityskland”. Det samarbetet började i princip nästan omgående efter vinterkrigets slut i all hemlighet. Som jag skrev tidigare så avgick han som ambassadör i Moskva då han fick klart för sig att det planerades ett nytt krig med Tysklands stöd. Det är förvisso sant att han efter fortsättningskrigets utbrott slöt upp bakom den finska regeringen, men han deltog inte aktivt utan förde en tillbakadragen roll. Men därifrån är steget långt till att påstå att ”han slogs på Hitlers sida”.

  11. Sven Eric H!
    Här har du lite andra källor till Paasikivis ställning till fortsättningskriget. Enligt finska källor så verkar i alla fall Paasikivi ha ”omfattat” finska regeringens tyskvänliga linje:
    ”När fortsättningskriget bröt ut 1941 kom han tillbaka till Finland. Sedan Paasikivi blivit upplyst om det politiska läget omfattade han regeringens Tysklandsvänliga linje. Även om han officiellt hade gått i pension stod han i regelbunden kontakt med president Ryti och var väl insatt i lägesrapporterna från landets ledning.”

    När det gäller Paasikivis relation med Lappofascisterna så fanns de, men bröts. Så här säger Wikipedia: ”Vid 1930-talets början uttryckte han ett visst stöd för den antikommunistiskt och fascistiskt inspirerade Lapporörelsens krav på hårdare juridiska åtgärder mot vänstern. Efter den alltmer radikaliserade rörelsens kidnappning av den förre presidenten K.J. Ståhlberg och dennes hustru 1930, samt Mäntsäläupproret 1932, så övergav Paasikivi sina sympatier för Lapporörelsen.”

    Politiskt sett kan de inte ha stått så långt från varandra. Trots allt så får jag inte bilden av Paasikivi som antifascist. Jag hade i vart fall inte skrutit om att vara ättling i rakt nedstigande led.

  12. Påståendet att Paasikivi skulle ha återkommit till Finland EFTER Fortsättningskrigets utbrott är helt felaktigt. Han meddelade redan den 20 februari 1941 till finska UD att han ville avgå från posten som finsk ambassadör i Moskva. Med hans egna ord: ”Konstaterande att vår uppfattning i fråga om Finlands utrikespolitik inte är tillräckligt överensstämmande, och då ni inte tycks lita på mitt politiska omdöme och min erfarenhet och då jag inte på minsta sätt vill vara delaktig i en politik, som kan leda till katastrof, sänder jag med första kurir min avskedsansökan till Witting, även om jag inte önskar bereda regeringen onödiga svårigheter.” Paasikivi hade sin avskedsaudiens hos Stalin på kvällen den 30 maj 1941 i ett besök som varade i 17 minuter. Paasikivi återvände till Helsingfors den 12 juni 1941.

    Det här med Lappo. Det är snarare som så att han var emot vänstern mer än han var för Lappo. Det var fråga om stöd för kravet på hårdare tag mot vänstern och inte något stöd för Lapporörelsens ideologi. Ärligt talat har jag svårt att förstå ditt påstående att de inte kan ha stått så långt från varandra politiskt. Det parti han var partiledare för, Samlingspartiet, är ett liberalkonservativt parti.

    Paasikivi var respekterad i Moskva, vilket han knappast hade varit om han betraktats som fascistsympatisör. Det ovan nämnda besöket hos Stalin var unikt i så måtto att det var ytterst sällan som Stalin tog emot utländska diplomater. Men Paasikivi hade tillräckligt högt anseende för att Stalin skulle göra ett undantag.

    Till sist några lästips för den intresserade. Jag rekommenderar varmt de artiklar Jan Nybondas skrivit i Stefan Lindgrens blogg Nyhetsbanken. Länkar nedan.

    https://www.nyhetsbanken.se/2017/04/bakgrunden-till-de-finsk-ryska-krigen.html
    https://www.nyhetsbanken.se/2017/10/finland-deltog-i-tysklands.html
    https://www.nyhetsbanken.se/2018/01/finlands-krig-mot-sovjetunionen-1918.html
    https://www.nyhetsbanken.se/2018/12/finlands-krig-1939-44-enligt-paasikivi.html
    https://www.nyhetsbanken.se/2022/11/risto-ryti-och-finlands-separatkrig.html
    https://www.nyhetsbanken.se/2022/12/risto-ryti-och-finlands-separatkrig.html

    För den som vill följa Paasikivis egna tankar har vi dels hans memoarer för tiden 1939–1940 i två delar samt hans dagboksanteckningar 1941–1956.

    Paasikivi: Minnen, del 1: 1939–1940
    Paasikivi: Minnen, del 2: Mellankrigstiden, som sändebud i Moskva
    Paasikivi: J.K. Paasikivis dagböcker 1941–1944: Samtal i ond tid
    Paasikivi: J.K. Paasikivis dagböcker 1944–1956, del 1: Vid katastrofens rand: (26.6.44-10.2.47)
    Paasikivi: J.K. Paasikivis dagböcker 1944–1956, del 2: De farliga åren: (12.2.1947-16.2.1950)
    Paasikivi: J.K. Paasikivis dagböcker 1944–1956, del 3: De sista åren: (17.2.1950-10.4.1956)

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.