Om man är svensk, något till åren kommen, går det knappast att undvika tankar på Tage Danielssons sannolikheter. Hans resonemang om sannolikhet rör sig i den stora världen, men det är inte främst i sådana sannolikheter som jag badar, eller mer korrekt, som vi alla badar.
Varje vardagsmorgon hämtar jag tidningen i lådan på andra sidan vägen. Just idag är vägen full av isfläckar. För något år sedan drattade en granne omkull vid sin brevlåda och bröt benet. Han hade mobiltelefonen med sig och kunde ringa efter hjälp. Jag har alltid (nästan) med mig mobilen när jag hämtar tidningen numer. Nästa vecka kommer hustrun och hälsar på mig. Hur stor är sannolikheten att hon skall fixa oss en smarrig middag? Närmare hundra procent, oavsett om jag har städat eller ej. Men om jag också har städat inför hennes besök ökar dessutom sannolikheten för att hon skall tänka fler vackra tankar om mig. Alltså städar jag, för då ökar även sannolikheten för att jag skall tänka vackra tankar. Varje timme, varje dag badar vi i sannolikheternas mindre badkar.
Sannolikheternas större, kanske största badkar, det badar vi i när vi läser, studerar och debatterar på lindelof.nu. Låt oss utgå från artikeln Nej till Nato – Ryssland ut ur Ukraina! av Peter Pettersson. Jag reagerade ungefär som redaktören på Peter P:s teckning och tänkte inte bry mig om att kommentera. Men jag har svårt för att inte lägga mig i. Dennis Z, Anders Å, Olle P och Jan-Arvid G kommenterade också. Från början tänkte jag, att Peter P var som de flesta svenskar, en person som inte tycker om krig och därför kanske ogillar Nato, och som vet att imperialism leder till krig, men att han inte var riktigt klar över hur imperialismen fungerar i det specifika fallet, och att han därför var inställd på en diskussion, eftersom sannolikheten är stor, att det blir en sådan här på lindelof.nu. Då Peter P kommenterade både mig och Dennis Z med två tydligt irriterade nya teckningar, förstod jag, att han alls inte tänkte ändra sin uppfattning, att Nato och Ryssland är lika imperialistiska. Denna uppfattning är mycket vanlig. I Norge verkar den leda till att partiet Rødt håller på att spricka
Läs: Rødt er i praksis allerede for våpenstøtte til Ukraina
Sannolikheten för att denna ”kålsuparteori” skall vara vanlig, är mycket stor i Väst. I det Globala Syd är den inte alls så vanlig. Det beror helt enkelt på, att vi i Väst inte har de erfarenheter av kolonialism och efterföljande imperialism från Västs sida (England, Frankrike, Holland, USA m fl), som folken i det Globala Syd har. Dessutom är vi i Väst helt dominerade av den syn på världshändelserna, som utgår ifrån USA:s informations- och nöjesindustri. Vår syn på det som händer i världen präglas fortfarande av ett starkt nedlåtande perspektiv på folk och länder i det Globala Syd.
Det räcker med att hänvisa till Joseph Borells tal om ”trädgården och djungeln” eller meningsutbytet mellan USA:s och Sydafrikas utrikesministrar för några månader sedan. Diplomater från Väst, även svenska, söker ofta påpeka vad som är fel i det land de besöker – om det är ett land utanför Väst vill säga. Om nu Ryssland skulle vara imperialistiskt på samma sätt som USA, varför söker då till exempel länder i Afrika mer och mer kontakt med Ryssland? Man kan då göra som flera ur vår västliga politikerklass och journalistkår gör. Man kan antyda att afrikanerna inte fattar hur hemskt Ryssland är.
All denna ojämlika och nedlåtande behandling, som våra politiker ger länderna i det Globala Syd, tillsammans med alla olagliga och förödande sanktioner, är faktorer som hela tiden ökar sannolikheten för att fler och fler länder söker sig bort från bland annat USA och EU i olika mellanhavanden, samtidigt som de närmar sig varandra, dels regionalt som i Latinamerika, dels globalt som till de betydelsefulla handelspartnerna Kina, Ryssland, Indien m fl.
Vad var då sannolikheten för att Ryssland skulle starta sin ”speciella militäroperation” i Ukraina för ett år sedan? Den var mycket hög. Dokument som presenterats från Ryssland till både USA och EU var tydliga. Jag har läst dem, de var lätt tillgängliga på nätet. Dessutom visar olika andra dokument, från bland annat tankesmedjor i USA, att man önskade ett krig för att kunna försvaga Ryssland och komma åt landets råvaror.
Nu kommer lite gissningar. Före ingreppet gjorde den ryska regeringen en bedömning. Hur kommer vår samarbetspartner Kina att reagera? Hur kommer Indien och andra länder, som vi har vänskapliga förbindelser med att reagera? Detta pekar klart på att om nu Ryssland är imperialistiskt så är det definitivt inte i samma klass som världsmästaren USA.
Nyligen framkom åter, genom ännu mer fakta kring sprängningen av rysk-tyska gasledningar utanför Bornholm, att USA-imperialismen inte ens bryr sig om hur den drabbar länder blad sina egna allierade.
Läs: How America Took Out The Nord Stream Pipeline
Ett av många kända citat av Henry Kissinger lyder ”Amerika har inga permanenta vänner eller fiender, bara intressen.” Har Peter P inte förstått vad detta handlar om, så är han som sagt inte unik ens bland svenskar. Många bland mina bekanta har samma uppfattning som han. Sannolikt är det först när vi svenskar än mer får känna av alla negativa effekter av USA:s/EU:s/Natos bojkotter mot länder utanför Väst, som vi kommer att inse situationens allvar.
Vad gäller Jan Arvid Götessons kommentar om ”….de institutionella tillgångar (rättssystem, yttrandefrihet) som leninisterna underskattar”, så hänvisar jag bara till en 90 minuter lång film jag nyligen sett.
Läs: Movie ”The War You Don’t See” by John Pilger. Edward Bernays war on people and Creel Committee.
Hur stor är då sannolikheten att jag kommer att få se mer handfasta reaktionen i Sverige? Enligt Pluggakuten, Sannolika återstående livslängden, har jag sannolikt 7,68 år kvar att leva. Enligt Jacob Lundberg är sannolikheten stor, att jag blir 89 år. Frågan blir då, räcker åtta år för oss svenskar till för att komma till insikt och på allvar börja bekämpa USA-imperialismen?
Mycket bra genomgång av ödesfrågorna i dagens värld, Bertil C. Vår vän Jan Arvid G rekommenderade mig nyligen att sluta kommentera och i stället helt koncentrera mig på att skriva inlägg (eller, som han formulerade det hela, artiklar). De främsta skälen skulle vara att min arbetsinsats därigenom skulle bli mindre (?!) och mina meddebattörer skulle inte behöva fråga om förtydliganden. Ungefär som du gjort med detta inlägg, som på ett intelligent sätt knyter samman några företeelser från nu och för inte så länge sedan.
Kärnan i ditt inlägg är, såvitt jag förstår, att vi måste ”på allvar börja bekämpa USA-imperialismen”. Gott så och, som du även framhåller, pågår detta redan nu runt om i världen. Frågan vi bör ställa oss, och som redan ställs helt konkret lite här och där, är hur och med vilka allianser? Var få enighet i stället för splittring?
Frågan om vapenleveranser till Ukraina är så omfattande, alltså det filosofiskt politiska ställningstagande, att Rödt i Norge lär spricka om partiet inte lyckas isolera de som är är för vapenleveranserna. Kriget är ju dirigerat från Neocons runt Biden, de som sprängde North stream 2 och som en del i sanktionerna, vilka drabbar oss i väst mest, alltså inte Ryssland i första hand. Allt detta ingår i ett krispaket signerad USA och Nato plus EU. Ser inte Rödt det kan det lika gärna gå under.
Ja, den amerikanska imperialismen och exceptionalismen framstår allt tydligare som civilisationens värsta dödgrävare. Runt hela världen finner man deras springpojkar i full färd med att starta oroligheter eller krig.
Vi ser också tydligt hur våra politiker och media här i väst har gett upp alla tankar på självständigt tänkande och seriös journalistik.
Egentligen har allt detta varit tydligt under mycket lång tid, iallafall för dom som verkligen intresserat sig för fenomenet, men nu har det passerat en gräns där det sker helt öppet och där demokratin och yttrandefriheten monteras ner mitt framför näsan på oss.
Vänstern befinner sig i ett tillstånd av total förvirring inför detta. Ingen aktiv arbetarrörelse finns längre att falla tillbaka på och dom flesta som kallar sig vänster är antingen marginaliserade, för gamla eller en integrerad del av etablissemanget.
Tidigare i historien har vi sett hur vänster på kort tid kan förvandlas till höger och nu ser vi hur en del av vänstern sluter upp nästan fanatiskt bakom USA:s linje i Ukraina. Dom gröna i Tyskland t ex verkar inte ha långt kvar till att förespråka ett nytt tyskt erövringskrig mot Ryssland.
Striden mot imperialismen tas nu av Ryssland, men den del av vänstern som lever i kålsuparteorins dimmor ser inte det. Sättet som Ryssland gör det på är brutalt och kostar hundratusentals människor livet, men det är likafullt en kamp emot imperialismen.
Själv anser jag att man måste fördöma både invasionen och brutaliteten plus att Ryssland faktiskt sätter sina egna säkerhetsintressen framför alla dessa människors liv och även framför risken för världskrig.
Kampen emot imperialismen är dock nödvändig och sannolikt är det inte möjligt att föra den kampen utan militärt våld.
Trots denna kluvenhet inför Rysslands agerande så får iallafall jag det till att det ändå är viktigt att inte imperialismen segrar i Ukraina. En sådan seger betyder sannolikt att demokrati och yttrandefrihet begravs fullständigt i väst och att rent fascistiska krafter får fritt spelrum. Det i sin tur flyttar troligen bara fram den totala konflikten mellan öst och väst några år i tiden.
Så länge de gamla kolonialmakterna i väst fortsätter att odla imperialismen så ligger världskriget kvar på agendan.
Inte en replik till BC, också om den kan uppfattas så.
Hans tankar om vad andra har för tankar och åsikter är ingen mening att ha varken några tankar eller åsikter om. Men kanske istället ett nytt inlägg att begrunda och fylla årtalen med möjligen ansvariga för händelser ”I Freden och Frihetens tjänst”?
Som Bertil funderar är sannolikheten stor att vi är många – men ff alltför få – som gör.
Tage Danielssons monolog raljerade med kärnkraftsindustrin och dess sannolikihetskalkyler. Den framfördes 1979, efter Harrisburg men före Tjernobyl.
Slutet:
Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det.
För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.
Intressant det där med sannolikhet och då tänker jag på den osannolika välfärdsutveckling min föräldrageneration, födda 1910-tal, fick uppleva. En fantastisk sann historieberättelse från trångboddhet med utedass till en enastående välfärd som för dem nådde sin kulmen 60-, 70- och 80-tal.
Och sannolikt fanns i deras dröm att min generation 40-talist med respekt för deras ”hantverk” också förvaltade detta arv på bästa sätt, vidare till nästkommande generation. Dessvärre landade inte resultatet helt i önskvärd rikting, om man säger så.
Frågan är vilken sannolik möjlighet det fanns att göra andra vägval än den materiellt håra klimat och miljöbelastande jordskorpa vi valde att beträda som ledde till ett cynisk fåtalsvälde och en maktkamp att kontrollera, såväl ekonomi som jordens råvara och i övrigt våra nödvändiga livsbetingelser naturen skapar.
Jo men visst kunde vi göra annat utifrån den optimism och folkrörelseanda som präglade efterkrigstiden. Men oavsett det blir det sannolikt en lång och inte helt enkel historiebild att teckna ned, där förmodligen meningarna går isär.
Men trots allt vill jag hävda, vi som var med när resan började på efterkrigsperrongen har sannolikt en ganska gemensam bild, över att det fanns förutsättningar att göra val till något som kunde bli så mycket bättre.
Annat som jag upplever vara ett nära obemärkt störningsmoment är hur styrningen av vårt medieutbud och i övrigt politikisk makt, sannolikt försåtligt påverkar oss till den grad att gemene man inte sällan alltför ofta ”håller med”.
Anders Åberg!
Jag håller med om det mesta du skriver, jag undrar bara lite över din (och många andras) inställning till Rysslands invasion/intervention/SMO:
Arnaud Bertrands tråd på Twitter dokumenterar en lång rad politiker, journalister, diplomater, experter på internationella relationer, o s v som i decennier varnade att USA:s/Natos handlingar provocerade Ryssland och skulle leda till krig.
Den USA-stödda kuppen 2014 ledde till en ny putsch-regim med starkt inslag av nynazister som fick ministerposter och ledande ställningar inom polis, militär och säkerhetstjänster, och startade ett krig mot den del av den egna befolkningen som identifierade sig som ryssar och/eller som inte accepterade den nya olagliga regimen och sökte mer regional autonomi eller anslutning till Ryssland.
Krims opinionssiffror (t o m enligt amerikanska organisationer, före kuppen) och följande folkomröstning står på egna ben i mina ögon, oavsett västs propaganda, och Rysslands annektering av Krim ser jag som helt i linje med FN:s konventioner och tal om folks rätt till självbestämmande.
Vi såg 2014 hur fredliga anti-Majdan-demonstranter, som kamperat framför fackföreningshuset i Odessa, angreps av huliganer med handeldvapen och molotovcocktails, tvingades söka skydd inomhus och 48 brändes ihjäl eller slogs ihjäl när de hoppade från fönster för att undkomma lågorna.
Vi såg Minsk I och Minsk II, och erkännanden, från bl a Angela Merkel och Petro Poroshenko, att avtalen bara var till för att köpa Ukraina tid att bygga upp sin militär inför den kommande militära konfrontationen. Under åtta år försökte Ryssland med diplomatiska medel få slut på slakten i Donbass, medan Nato rustade Ukrainas militär till Nato-standard och öste in vapen.
Vi såg, via OSSE:s observationer och rapporter, hur beskjutningen med raketer och artilleri från ukrainska styrkor av områden i Donbass ökade exponentiellt, dag för dag, under veckan fram till 24 februari 2022.
Hur tycker du att Ryssland skulle ha agerat?
Är det verkligen Ryssland som sätter sina säkerhetsintressen före människoliv, när de till slut efter åtta år går in och försöker stoppa slakten i Donbass?
Jag menar att det är USA som (med Nato som verktyg) sätter sina geopolitiska och ekonomiska intressen före människoliv, precis som de alltid har gjort genom tiderna i land efter land, över hela världen, och som de också alltjämt gör mot Kina över Taiwan. Listan över länder som fått sina folkvalda ledare störtade eller invaderats av USA eller USA:s medhjälpare är mycket lång. The Confessions of an Economic Hit Man av John Perkins är en bra introduktion.
Att utmåla Kina eller Ryssland som imperialistiska, därför att länder i globala södern och Asien VILL ha handelsförbindelser med dem, är ett dåligt skämt. Hur många militärbaser har Kina eller Ryssland i andra länder? USA uppskattas ha över tusen. Många i Afrika och Asien, runt Kina och Ryssland, på andra sidan jordklotet från USA. Men det är ju förstås bara för att skydda sig från kinesisk och rysk aggression…
Niclas H!
Jag tror inte man kan kalla varken Ryssland eller Kina för imperialistiska stater, även om det säkert finns stora företagsledare med sådana ambitioner i bägge länderna.
Att USA/Nato sätter sina intressen före folkrätt och människoliv är helt uppenbart. I Ukraina gör dock Ryssland samma sak. Mellan USA-kuppen i Kiev 2014 fram tills invasionen talas det om runt 14.000 döda i kriget i Donbass. Efter invasionen pratar vi om minst 100.000 döda, kanske det dubbla. En oerhörd eskalering av brutaliteten således.
Krig är ett brott i sig enligt Vijay Prashad och man kan med fog hävda att kriget egentligen startade 2014. Huvudansvaret för alla döda i Ukraina ligger på USA som arbetat hårt för att provocera fram det.
En militär invasion av ett annat land är dock en oerhörd och rent ociviliserad handling. Vad Ryssland skulle gjort istället är inte helt lätt att säga, men ur mänsklig synvinkel borde en invasion vara det enda som inte finns med bland alternativen.
Putin kommer aldrig undan sin del av ansvaret för alla dessa förlorade människoliv.
Anders Åberg!
Okej?
Ryssland borde ha fortsatt att bara klaga i FN och annorstädes, för döva öron, eller snarare hånande gapflabb från västvärlden, som lärt sig att hata allt ryskt, invasion eller ej, därför att… tja, därför att ryssar är dumma och envisas med att välja Vladimir Putin till president, och för att Ryssland verkar klara sig bra utan västvärlden. Och de borde fortsätta att skriva på fredsavtal som andra sidan bryter vid första möjliga tillfälle. O s v. Det enda de absolut inte får göra är vad västvärlden, med USA i spetsen, har gjort gång på gång, och varenda gång dessutom baserat på lögner. Trots att det den här gången INTE var lögn att en ond regim mördade sin egen befolkning. Hur många gånger har vi inte hört den ursäkten? Men inte Ryssland alltså, det är bara okej när USA gör det. Och med okej menar jag att de inte omedelbart drabbas av sanktioner från en stor del av världen, inte blir bannlysta från kulturella och idrottsevenemang, o s v. För det hade de väl om det inte är okej heller när USA gör det?
Okej. Ursäkta om jag låter vass, det är inte meningen, jag är bara trött och ledsen. Min nya medicin funkar inte heller.
Niclas H!
Nu får jag känslan av att du inte riktig tar in den makalösa katastrofen och tragedin som utspelar sig i varje familj som förlorar en anhörig i detta krig. Hur många tror du har fått sina liv förstörda av dödsbudskap från fronten? Föräldrar, barn, far och morföräldrar, syskon, fruar och män, vi pratar om miljontals gråtande förkrossade människor Niclas.
Det här kriget är för jävligt och det blir inte på något sätt bättre för att USA har ställt till med ännu värre elände där dom har dragit fram.
Vi kan förklara varför kriget bröt ut och vi ser att gangsterstaten USA provocerade fram det, men det gör det inte legitimt att dra igång något som man på förhand kunde räkna ut skulle få sådana här blodisande konsekvenser.
Civiliserade människor löser inte sina problem med sådana barbariska metoder.
Nu gäller det att få stopp på det och det kan inte ske med mer vapen. Det kan bara ske om väst respekterar Rysslands säkerhetsintressen.
Våra politiker och mediaidioter här i väst begriper inte det, eller så skiter dom i det och låter Ukrainas folk gå under i USA:s krig.
Det är nu upp till oss vanliga människor att göra upp med politikerklassen och återupprätta både freden och yttrandefriheten, men hur sjutton det skall gå till har jag dessvärre ingen aning om. En grundförutsättning för att det skall vara möjligt tror jag ändå är att INTE imperialismen segrar i Ukraina och det betyder, högst sannolikt, i praktiken att minst Krim, Donetsk och Luhansk måste stanna i Ryssland efter en fredsförhandling.