LENA ANDERSSON: HUNGRAR BARNEN ÄR DET FÖRÄLDRARNAS FEL

Av
Redax
-
18
1158

SvD:s vinjettbild.

Stor upprördhet efter en artikel i Svenska Dagbladet av Lena Andersson där hon bland annat påstår att de ökande matpriserna inte orsakar svält bland barn. Det finns gott om billig mat.

Föregående artikelUSA borde bli en kraft för fred i världen
Nästa artikelUNDER LEDNING AV KINA OCH INDIEN FÖRSÖKER DET GLOBALA SYD REFORMERA FN
Redax
Redax

RELATERADE ARTIKLARMER FRÅN SKRIBENTEN

18 KOMMENTARER

  1. Jag har skrivit om detta tidigare.

    Den så kallade vänstern lever i en lekvärld av föreställningar. Allt ryms inom språket, tycks de mena. Verkligheten finns inte. Ord är allt! Allt är konstruktioner. Det finns inte faktiska problem med migrationen och integrationen, det finns bara dåliga ordval (från regeringen) Se söndagens Agenda.

    Allt blir ”hitte-på” och Märta och Magda är ett sanslöst radarpar i denna föreställningsvärld. Nu siar de om en svältkatastrof i Rinkeby i sommar!

    Men Lena Andersson ser rätt igenom denna låtsas-bubbla. Lena är vår tröst; kunnig, skarp och helt orädd.

    Lena!

  2. För 10 år sedan hjälpte jag en ung tjej som blev arbetslös och bostadslös när man konstaterade att hon hade ett handikapp. Läkarna konstaterade att hon hade ”droppande lillhjärna” som berodde på ett fel som sjukvården
    missat när hon föddes.

    Hon berättade för mig att hon höll på att med socialens hjälp? och flyttade runt till en massa bostäder? vindsvåningar som husägarna fick 5000 kr/mån av kommunen för. Arbete och bostad kunde jag inte hjälpa till med utan erbjöd att köpa mat. Först fick hon pengar att köpa mat för, men jag kom på att hon kunde inte använda pengarna förnuftigt, djupfryst pizza och liknande. Så jag tog med henne och hennes kille och visade hur man kunde använda 100 kronor.

    5 kg pasta (50 kronor) 5 kg potatis (25 kronor) och ris för (25 kronor). Då har man basföda för 1 person i en hel månad. Om man har kylskåp så kan man köpa varor med röd etikett (köttfärs m m med kort sistadatum).

    PS. Tjejen och hennes kille har i nuläget både arbete och bostad, och en dotter på 8 år.

  4. För mig somm växte upp på 50-talet utan att svälta och inte heller såg några hungriga skolkamrater är det svårt förstå hur dagens barn påstås svälta. Sedan 50-talet har reallönerna i stort sett tredibblats. Det känns också övermaga att hävda att ”man inte kan sätta mat på bordet” när det finns länder med svältkatastrofer som Sudan, Etiopien, Jemen. I min lokaltidning noterar jag f ö att på Järvafältet, Stockholm är 25 procent av de gravida överviktiga och 12 procent har grav fetma. I min egen pensionärstillvaro noterar jag att trots rätt dyra vanor så går 20 procent av utgifterna till mat.

  5. Ett intressant och viktigt ämne att lyfte fram, om näringsriktig mat, bortsett från att det också finns problem utifrån reella klasskillnader som sannolikt ökat med allt vad det innebär i fråga om mycket allvarliga samhällsproblem.

    Allting måste sättas in i ett sammanhang och då tänker jag på min uppväxttid 40-50 tal i jämförelse. Omodernt boende med dass på gårdsplan där ett brygghus för stortvätt också fanns. Lägenhetens tvårummare värmdes med en koksspis i ett av rummen. Just så levde många familjer och min föräldrageneration har upplevt ännu sämre materiell boendestandard.

    Min Mor städade deltid på hotell och Far jobbade som skeppsbyggare. Kan inte minnas att vi någon gång saknade mat på bordet eller om jag gick omkring och var besvärande hungrig eller undernärd.

    Kanske är inte matfrågan det stora samhällsproblemet i dag, utan det finns andra utmaningar som gör att mycket går fel. Och då inte minst den kraftigt segregerade strukturen i boende som vi och dom, och stor i övrigt skillnad vad gäller materiell levnadsstandard. Ett förhållande som medför att barnen får olika förutsättningar och därmed riskerar medföljande omständigheter en ökad ojämlikhet. Vuxenvärldens betydelse att vara ”närvarande” får heller inte underskattas i dessa boendemiljöer.

    I min värld när jag växte upp fanns inte den skillnaden särskilt påtaglig trots att man förstod att vissa hade det bättre ekonomist än andra. Så klart att vi pågar insåg att det fanns fattiga och rika men ett sådant, till viss del, störningsmoment slog aldrig rot i vansinniga överdrifter som hat, död och annat katastrofalt elände.

    Jag tror att vi innerst inne förstod betydelsen av föräldrarnas goda och strävsamma exempel, så skulle säkert framtiden lämna ett bra utfall även för oss unga. Vi kunde också se hur påtagligt mycket bättre familjens materiella standar ökade efterhand i mycket snabb takt.

    Moderna lägenhetskomplex växte fram i en rasande fart där en TV-apparat helt plötsligt fanns i det ”fina” rummet och Far tog körkort. Och en Folkvagn stod snart parkerad utanför huset där vi bodde.

    Jag kan nog påstå att den tidens utvecklingsoptimism präglade min generations framgångsrika resa om jag skall benämna den så.

    Möjligen att bilden är något skönmålad om man inser vilka problem som ligger framför den unga generationen, med tanke på att föreutsättningarna fanns att göra allt ännu bättre.

    Jag har nyligen inhandlat en bok skriven av Tage G Petterssons, med titel; Elin i mitt liv. Skall bli mycket intressant att läsa vad fredsvännen Tage G skriver om sitt möte med författarinnan och folkbildaren Elin Wägner.
    Följer vi i spåren med ödmjukhet och uppskattning deras uppoffrande arbete, för fred, frihet och rättvisa, som dom båda stort förtjänar?

  7. Gunnar A!
    Jo, den där sketchen är rolig. MEN kom ihåg! Den här gången var det Magda och Märta som drog ”svältkortet” – inte Lena eller vi andra som skrivit här.

    Och den dragningen från den s k vänstern är alldeles galen. Dom drar sina kort: rasistkortet, klimatkortet och nu svältkortet. Allt för att destruera ett intellektuellt samtal om läget i vårt land.

    Tur att lindelof.nu finns!

  9. Lena Andersson gör rätt som levererar en käftsmäll till den överdrivna retorikens värsta sluggers. Någon dj..la ordning ska det vara i en debatt (om jag tillåts parafrasera gamle CH). Debattklimatets väktare må upplevas irriterande eller kanske t o m stötande, men vi som gärna vill veta vad sant är bör måna om dessa, oavsett om deras namn är Lena eller Jan Arvid.

  10. På 50-talet hade pappa en lön som i dagens penningvärde motsvar 12.000kr och ändå gick det. Men sant är väl att många fått ett tufft läge. Särskilt en generation som inte tål en måttlig ränta på 3-4 procent och som trott att fastigheter och boende bara kan öka i värde. Nilsson-Piraten beskriver målande: ”kom så fastighetskrisen 1905 när fastigheter bara sjönk i värde”. Vi har haft en absurd ekonomi där man tjänat stora pengar på boende. Jag själv noterar med viss förundran att värdet på min bostadsrätt motsvarar vad jag betalat för 50 års boende (inte korrigerat för penningvärde). Men en av de stora nyheterna på SVT-Rapport i dag var att Netflix ändrar reglerna för familjekonton vilket anses oförmånligt.

  11. Medelklassvänstern måste ha narrativ att hänga upp sitt samvete på. EU Nato kostar ju stora summor som tas från välfärdens konto. Medelklassvänstern har ingenting mot EU och Nato. Där klämmer skon.

    Att kasta skit och karaktärsmörda LA handlar det om sist och slutligen.

  12. Jag blev mest överraskad av Daniel Suhonens svaga argument gentemot Lena A:s kristallklara ståndpunkt. Hunger är hunger och inget annat. DS är ju vänstersossarnas alibi för att det fortfarande finns en koppling till arbetarklassen.

    Träffade Daniel av en tillfällighet när jag befann mig på en Kebabrestaurang i centrala Göteborg. Då satt han mest och tipsade sina kompisar hur dom skulle göra karriär inom Arbetarrörelsen. Den självklara frågan måste ju bli varför SAP och stödpartier mellan 2014–2022 inte avskaffade hungern som måste ju börjat visat sig då.

    När jag bodde i Trollhättan 1949–79 såg jag ju hur många av mina kompisar lägga sig till med politikerspråket, man började tala TILL istället för med.

    Den jag i första hand tänker på är Ann Lindes sambo Mats Eriksson, som var min närmaste granne i centrala Trollhättan.

  14. Besökte Stefan Lindgrens blogg 8 Dagar och till min förvåning ansluter han till kritiken mot Lena A.

    Den senaste veckan har jag vid två tillfällen frågat om hungriga barn. Först en småbarnsförälder med barnvagn
    kvinnan hade inte märkt av detta. Vid andra tillfället upptäckte jag en grupp med förskolebarn på bussen, gick fram till en fröken och hörde om hon hade märkt några hungriga barn, icke sa Nicke.

    Nästa försök att lokalisera dom hittills osynliga hungrande barnen skall jag prata med någon personal i förskolan
    som ligger på vägen ner till spårvagnen.

    En mycket märklig debatt där ingen kan visa upp ett livs levande hungrande barn.

    G B Shaw den irländske dramatikern myntade begreppet ”är misstänksam mot professionella människoälskare”.

  15. När jag var på väg hem efter en utflykt till Kungsbacka så sprang jag på en grupp förskolebarn och personal. Då passade jag på och frågade om dom kände till om dom träffat på hungrande barn. En personal frågade barnen om dom kände någon, icke sa Nicke.

    Men en personal tyckte att maten i skolan var näringsfattig. Jakten går vidare på den av politiker påstådda hungern bland våra barn.

  17. Senaste nytt om Lena Andersson

    Lena Anderssons böcker gallrades – JO granskar Artikel av TT Nyhetsbyrån
    • Igår kl. 16:34

    Justitieombudsmannen granskar Högsbo biblioteks agerande sedan de gallrat böcker av författaren Lena Andersson, uppger Dagens Nyheter.

    Det var i våras som biblioteket i ett inlägg på Instagram skrev att de skänkte bort böcker av författaren. Det skedde i samband med att Lena Andersson i en krönika i Svenska Dagbladet skrev att barn inte behöver gå hungriga även om föräldrar har låg inkomst. Krönikan väckte starka reaktioner och debatterades flitigt i medier.

    Bibliotekets Instagraminlägg kritiserades i sin tur bland annat för att vara ett politiskt utspel och händelsen JO-anmäldes. JO har nu begärt att Göteborgs kommun ska inkomma med en förklaring till agerandet, skriver DN.

  18. Här kommer en radioessä om barnfattigdom.

    Radioessä: Kristian Lundberg om fattigdom och barn (ljud) (text)
    14 min – fre 02 sep 2011

    Omkring 220.000 barn i Sverige lever under det som Statistiska Centralbyrån anger som skälig levnadsstandard. Men vad gör det med ett barn, att växa upp i fattigdom? Och går det att dela den erfarenheten?

    Om det handlar dagens radioessä i OBS, av författaren Kristian Lundberg. Alla berättelser om klass och fattigdom blir personliga, ibland rent av intima – för hur skall man annars förklara den här känslan av utanförskap – som präglar en redan som mycket liten – när man vet att det inte ens är lönt att fråga efter en matsäck att ha med sig till skolutflykten – det är bättre att bara stanna hemma, hänga en stund i cykelkällarens thinnerdoftande helvete.

    Det är inte lönt att komma till skolstarten eftersom du kommer i samma kläder som du hade på dig på skolavslutningen; fast nu ännu mer slitna.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.