I början av 70-talet när jag var med i en av r-arnas sympatisörsgrupper och sålde Proletären i Vällingby, kom vi en dag att tala om polisspioner. Det var kanske efter IB-avslöjandet och en och annan var lite orolig för infiltratörer. Gruppledaren, en partimedlem, berättade då om Lenins syn på saken: varje polisagent som sökte tränga in i partiet måste, om han ville avancera, först göra partiet så stora tjänster att det skulle överträffa vad polisen eventuellt skulle få ut av spioneriet. Detta lät politiskt klokt och betryggande och besparade oss en massa paranoia som drabbade andra vänstergrupper.
Senare, under mitt arbete som historiker, fick jag veta att det verkligen funnits infiltratörer i Lenins bolsjevistiska parti. En hade till och med lyckats ta sig in i Centralkommittén (CK). Hans namn var Roman Malinovskij och trots att han var polisspion, eller rättare sagt tack vare att han var polisspion, kom han ha ett visst positivt inflytande på den ryska revolutionen. Utan honom hade den kanske inte blivit av!
Småkriminell
Roman Malinovskij föddes den 18 mars 1876 i Gladova, i provinsen Plotsk i ryska Polen. Han var son till katolska bönder men blev föräldralös vid tidig ålder. Han hamnade snart i småkriminalitet och satt i fängelse av och till 1894-99. En man som en gång delade cell med Malinovskij sade senare: ”Hela hans liv var en serie brott. Hans talanger, hans sinne, hans vilja använder han bara för ett syfte – att sälja sig till högstbjudande”.
När Malinovskij kommit ut från fängelset anslöt sig 1902 till Izmailovsky regementet genom att använda sin kusins papper. Efter fyra års tjänst, efter rysk-japanska kriget 1904-05, lämnade han armén och fick anställning som svarvare vid en fabrik i St Petersburg. Han involverade sig i facklig verksamhet och blev småningom heltidssekreterare i den fackliga metallavdelningen. Han anslöt sig också till den bolsjevistiska delen av det ryska socialdemokratiska arbetarpartiet (RSDAP) och hade en framträdande roll i att organisera arbetare.
Men han var nu välkänd för polisen och i november 1909 greps han och förvisades från St Petersburg. Malinovskij begav sig till Moskva med sin fru och två barn, men i maj 1910, greps han igen. Det var nu, när han var i fängelse, som han gick med på att bli en agent för den ryska hemliga polisen, Okhranan. För 100 rubel i månaden började Malinovskij leverera rapporter om de bolsjevikiska medlemmarna, platserna för deras partimöten och var de förvarade sin illegal litteratur.
”Söndra och härska”
År 1911 fick Malinovskij en ny chef för Okhranan, Stepan Petrovich Beletsky (1872-1918). Följande principen ”söndra och härska” gav Beletsky order till Malinovskij att så mycket som möjligt fördjupa splittringen i det socialdemokratiska partiet mellan mensjeviker och bolsjeviker. Han beordrades också att hålla sig så nära Lenin som möjligt.
Malinovskij träffade Lenin för första gången på en partikongress i Prag 1912. Malinovskij var nu trettiofyra, kraftig, med rödlätt hy. Han blev lätt retad och drack ofta, men utmärkte sig som en fräck och retoriskt begåvad talare. Lenin charmades av denne uppenbarligen militante arbete som med sitt robusta sätt stack av mot Lenins andra mer intellektuella partivänner. Han imponerades av Malinovskijs ledartalanger och föreslog att han inte bara skulle kandidera för Duman utan tas in i bolsjevikernas CK.
Efter att ha valts in i Duman i oktober 1912, blev Malinovskij ledare för en grupp av sex bolsjevikiska suppleanter. Han blev snart känd som en slagfärdig och kraftfull talare. Innan han höll sina tal skickade han kopior av dem till sina två ”chefer” Lenin och Beletsky.
…
Nästa avsnitt: Malinovskij anger bolsjeviker till polisen
