Lenins bundsförvant, spionen Malinovskij (III)

Ingress: Varför kom Roman Malinovskij hösten 1918 tillbaka till Petrograd? Hade han blivit lovad amnesti av Lenin? Trodde han att fler bolsjeviker än Lenin insåg att den roll han spelat som ochranaagent objektivt sett gynnat revolution? Att han därför skulle skonas? Kanske hyllas?

lenin pratbubbla

Roman Malinovskijs agerande vid utbrottet av första världskriget sommaren 1914 är oklart. En del källor säger att han, tvärs emot order av bolsjevikerna, lät sig enrolleras i den tsarryska armén. Enligt denna version sägs han ha sårats och tagits till fånga av den tyska armén 1915 och tillbringat resten av kriget i ett fångläger. Där ska han ha bedrivit revolutionär propaganda. Andra källor säger att han före krigsutbrottet begav sig till Tyskland, där han sedan som “fiende” internerades i ett läger.

Anders Persson

Anders Persson

I december 1916 lär den bolsjevistiska tidningen Sotsial Demokrat ha rapporterat att Malinovskij av partiet hade blivit “helt rehabiliterad” för sina tidigare brott genom “desertering från sin post”, d v s lämnat Duman utan tillstånd av partiet. Det lär vara vid detta tillfälle som Lenin skall ha sagt något i still stil med att “om Malinovskij är en provokatör, har polisen fått ut mindre av honom än partiet”. Han lär också ha sänt honom kläder genom Röda Korset.

Återkom till Petrograd
Den 2 november 1918 korsade Malinovskij den ryska gränsen och dök upp i Petrograd. Han besökte Smolnyinstitutet (bolsjevikernas högkvarter) tre dagar i följd och krävde att få träffa Lenin. På den tredje dagen blev han igenkänd av Grigorij Zinovjev som beordrade att han skulle gripas. Han fördes till Moskva för rättegång och en Nikolaj Krylenko utsågs till åklagare.

Vid rättegången, som ägde rum i hemlighet, erkände Malinovskij att han som spion betalats 6.600 rubel av Ochranan, vilket var i nivå med dess chefs lön: “Om jag vägrat att acceptera pengar skulle Ochranan ha misstänkt mig att spela ett dubbelspel. Jag var tvungen att visa att jag var pålitlig trogen.” Domaren: “Men du hade redan visat det genom att leverera våra bästa kamrater till polisen.”

Malinovskij använde alla sina verbala talanger i ett sex timmars långt försvarstal. Det slutade med orden: “Jag ber inte om nåd ty jag vet vad som väntar mig för jag förtjänar det.”

Återvända och dö?
Varför hade Malinovskij återvänt? En av hans före detta Ochranachefer, Vladimir Burtsev, förmodade att när (i november 1918) revolutionen verkade ha segrat i Ryssland och kanske också i Tyskland, hade varje möjlighet att delta i politiska aktiviteter gått förlorade för honom. Snarare än att fly till Argentina eller någon liknande avlägsen plats, bestämde han sig för att återvända och dö. “Naturligtvis kunde han ha begått självmord, men han föredrog att dö i allas åsyn, han hyste ingen fruktan för döden.”

Men detta motsägs av att när dödsdomen genom arkebusering lästes upp, lär Malinovskij ha börjat darra och hans ansikte sägs ha förvridits av rädsla.

Hade han räknat med hjälp från Lenin? Att Lenin skulle lägga sig ut för honom? Det är möjligt att han före rättegången lovats nåd. Han påstod också inför domstolen att han hade gjort en fullständig bekännelse till Lenin 1914. Lenin var närvarande vid rättegången, men lär ha suttit med huvudet böjt över ett skrivbord medan han skrev på ett block.

Enligt en Olga Anikst, vilken som bolsjevistiskt vittne varit närvarande vid rättegången, var det uppenbart att Lenin genomgick en känslomässig konflikt under förhandlingarna. Han satt med huvudet böjt över ett skrivbord medan han gjorde anteckningar. När försvararen sade att Malinovskij aldrig skulle ha blivit en spion om han haft vänner som kunnat vägleda honom, blev Lenin rörd, tittade upp på Malinovskij och nickade.

Varför lyfte Lenin inte ett finger för att rädda honom? Kanske vågade han inte. Vid arkebuseringen lär en delegation bolsjevikiska arbetare från Petrograd ha krävt att få bevittna avrättningen. De lär ha fruktat att Lenin skulle omvandla domen över den man som en gång haft hans fulla förtroende.

Malinovskijs betydelse för Lenin?
Också historiker har undrat varför Lenin rentvådde Malinovskij våren 1914, mot all bevisning och inför hela världen? Varför rehabiliteras han 1916?

Kanske kände Lenin att utan Malinovskij hade det inte blivit någon revolution. Fram till att Lenin fick makten var han sällan eller aldrig inställd på politiska kompromisser. Det var antingen eller. Antingen hans tolkning av den politiska situationen och vad som “borde göras” – eller emot. Hade det inte varit Malinovskij, som mer än någon annan av Lenins partikamrater, stödde honom i kampen emot mensjeviker och andra “avvikare”? …som hjälpt honom att inte vackla i sin kompromisslösa politik? …att inte söka enhet utan avskilja sig?

I konventionell politik är detta ett säkert recept för isolering, marginalisering. Så var det också i Lenins fall, när han kom tillbaka till Petrograd i april 1917 och deklarerade att vägen till framgång var Rysslands nederlag i kriget – alltså, kapitulation emot Tyskland. Han hade till en början inte ens sina närmaste partikamrater med sig. Utan Roman Malinovskij hade det kanske inte blivit någon kommunistisk oktoberrevolution 1917?

Men, med den väg den politiska utvecklingen tog besannades Lenins “sekteristiska” linje mer och mer, för att till slut omfattas av stora delar av det ryska folket: “Slut på kriget till varje pris!”

Tänk om Malinovskij inte varit Okhranaagent, och liksom en vanlig politiker med sunt förnuft sett fördelar med enhet emot huvudfienden, ett biläggande av konflikten mellan olika fraktioner av den ryska socialdemokratin, i synnerhet mellan mensjeviker och bolsjeviker. Hade då Lenin varit lika “enveten” våren 1917? Hade inte bolsjevikerna då, tillsammans med mensjevikerna och de flesta andra partier och grupper “till vänster”, anslutit sig till politiken att fortsätta kriget till ett segerrikt slut? Ty så hette det från partierna till höger om bolsjevikerna: “Vi måste segra i kriget för att rädda ‘revolutionen’ (alltså februarirevolutionen).”

Det går inte alltid som man tänkt
De tsaristiska Ochranachefer som 1918 flydde utomlands och därför överlevde revolutionen lär ha ångrat den politik de anbefallde Malinovskij att bedriva i RSDAP, att utså splittring mellan bolsjeviker och mensjeviker. Några som ännu mer ångrade sig var de militärer och politiker i den tyska generalstaben som i april 1917 låtit Lenin ta sig till Ryssland via Tyskland och Sverige. I båda fallen blev resultatet av intrigerna raka motsatsen till vad som varit meningen.

Och det gäller inte bara ryska Ochranan och kejsartyska generalstaben för hundra år sedan: dagens politik (USA, Nato och EU) ger en rik provkarta på liknande totalmissar med politiska resultat rakt motsatta vad man förmodligen hade tänkt sig. Till exempel USA:s stöd till militanta islamister som nu hotar att ta över Mellersta Östern, Natos aggressiva attityd som stärkt militärens ställning i Ryssland och EU:s sanktioner som givit Rysslands jordbruk en chans att komma på fötterna – för att inte tala om den allmänna hetsen mot Putin som stärkt hans popularitet hos det ryska folket.

De progressiva krafternas misstankar att de är utsatta för konspirationer och intriger från motståndarna är nog berättigade, men historien visar att det inte alltid går som man tänkt. De enda konspirationer som alltid lyckas är de som tänkts ut av Jönssonligan.

Så, utan Roman Malinovskij hade det kanske inte blivit någon kommunistisk oktoberrevolution 1917?

Lenins bundsförvant, spionen Malinovskij (del I)
Lenins bundsförvant, spionen Malinovskij (del II)

  9 kommentarer for “Lenins bundsförvant, spionen Malinovskij (III)

  1. Arne Nilsson
    2016-09-05 kl. 17:23

    Anders P!
    Spekulativt, ohistorisk och klasslöst. Du kan mycket bättre.

  2. Anders Persson
    2016-09-05 kl. 21:16

    Arne N!
    Hårda ord, “spekulativt” och “historiskt”. Du måste sitta inne med mycket säkrare information än jag, varför jag med intresse väntar på dina sakliga korrektioner. Vad det är som är “klasslöst” är jag speciellt intresserad av.

    Stefan Lindgren avhandlar samma sak på sidorna 75-76 i sin fina bok om Lenin. Den enda skillnaden mellan oss är att Lindgren anser att Burtsev tillhörde exilvänstern och jag fått uppfattningen att han tillhörde Ochranan.

  3. Christer Lundgren
    2016-09-06 kl. 18:01

    Intressant! Vem som är infiltratör och fiendeagent ser man lättare i efterhand. Tråkigt bara att deras råd och agerande inte alltid leder rätt! Dialektiken är oberäknelig.

  4. Arne Nilsson
    2016-09-06 kl. 20:28

    Anders P!
    Kanske var det lite väl hårda ord. Jag skall förklara mig.

    SPEKULATIVT
    Du skriver: “Roman Malinovskijs agerande vid utbrottet av första världskriget sommaren 1914 är oklart.” Jag reagerar på ordet “oklart” och den efterföljande spekulationen. Om man inte vet vad som händer är det en spekulation.

    Du skriver: “I december 1916 lär den bolsjevistiska tidningen Sotsial Demokrat ha rapporterat …”. Här har vi ordet “lär”. För mig blir det en spekulation.

    Och så har vi “lär” igen: “Det lär vara vid detta tillfälle som Lenin skall ha sagt…”.

    Och så har vi “lär” igen: “Han lär också ha sänt honom kläder genom Röda Korset.”

    Vidare: “En av hans före detta Ochranachefer, Vladimir Burtsev, förmodade att …”. Här har vi någon som förmodade. För mig blir det en spekulation.

    Så har vi “lär” igen: “Men detta motsägs av att när dödsdomen genom arkebusering lästes upp, lär Malinovskij ha börjat darra …”

    Så har vi “lär” igen: “Lenin var närvarande vid rättegången, men lär ha suttit med huvudet böjt över ett skrivbord medan han skrev på ett block.”

    Du skriver: “Enligt en Olga Anikst, vilken som bolsjevistiskt vittne varit närvarande vid rättegången, var det uppenbart att Lenin genomgick en känslomässig konflikt under förhandlingarna.” Hur kan hon veta vad som försiggick i Lenins huvud. Ser det som en spekulation.

    Du skriver: “Varför lyfte Lenin inte ett finger för att rädda honom? Kanske vågade han inte.” Han kanske inte brydde sig. Vad vet du? Vad vet jag?

    Så har vi “lär” igen: “Vid arkebuseringen lär en delegation bolsjevikiska arbetare från Petrograd ha krävt att få bevittna avrättningen.”

    Så har vi “lär” igen: “De tsaristiska Ochranachefer som 1918 flydde utomlands och därför överlevde revolutionen lär ha ångrat den politik de anbefallde Malinovskij att bedriva i RSDAP”.

    OHISTORISKT

    Du skriver: “Kanske kände Lenin att utan Malinovskij hade det inte blivit någon revolution.” För det första är det spekulativt. Hur vet vi vad Lenin kände? Malinovskij verkar ha stött Lenin i vått och torrt och detta kanske räckte långt för Lenin? Nu är även jag ute och spekulerar.

    För det andra är det just ohistoriskt. Revolutioner lär komma både med och utan bolsjeviker och sådana som Malinovskij.

    Du skriver: “Utan Roman Malinovskij hade det kanske inte blivit någon kommunistisk oktoberrevolution 1917?” Angående då revolutioner utbryter se föregående stycke. Dessutom är det mer korrekt att tala om bolsjevikernas statskupp i oktober 1917. Även termen kommunistisk är missvisande. Det var inte en statskupp som ledde till ett klasslöst samhälle. Inte heller kan man tala om kommunism i den bemärkelsen som blev signum för Stalins politik: enpartidiktatur med en ny härskande byråkratklass vid rodret.

    KLASSLÖST

    “Klasslöst” slank med av bara farten. Att i detta sammanhang tala om “klasslöst” är lika meningsfullt som att kritisera räven för att han avstår från att jaga hönor en dag av tio.

  5. Arne Nilsson
    2016-09-07 kl. 20:37

    Ibland är alla hästar inte hemma. Fingrarna fladdrar fritt över tangentbordet utan koppling till mer eftertänksamma delar av kroppen. Nog kan man tala om “klasslöst” då man torgför uppfattningen att revolutioner är beroende av olika individers närvaro och agerande.

  6. Anders Persson
    2016-09-08 kl. 9:11

    Arne N!
    Min Malinovskijserie kom till under ett par sommarveckor då jag också målade om huset, vaktade barnbarn, plockade blåbär och fördjupade mej i problemet med “metriska termer” i de dynamiska rörelseekvationerna.

    Serien är baserad på böcker i mitt bibliotek och olika internetkällor. Den utgör alltså inget resultat av arkivstudier eller mer djuplodande litteraturgenomgångar.

    Just för att jag inte var helt säker på många påståenden stoppade jag in ord som “lär” m m, just för att signalera till läsaren att här råder inte absolut säkerhet. Detta är ett i högsta grad vetenskapligt angreppssätt och borde följas av många flera historiker och vetenskapsmän. Övertro på egna påståenden är en allmän intellektuell sjuka.

    Hade jag skrivit “Det var uppenbart att Lenin genomgick en känslomässig konflikt under förhandlingarna” hade jag varit spekulativ. Nu skriver jag att ett närvarande vittne drog den slutsatsen. Hur Olga Anikst kunde läsa Lenins sinnesstämning vet vi inte. Men vi vet att människor gör detta ständigt med varandra. Om någon läsare har uppgifter om att Olga A inte har funnits eller 1918 befann sig Paris, så är det viktig kritisk tilläggsinformation.

    Vad gäller det “ohistoriska” och “klasslösa” skriver du bl a: “Revolutioner lär (sic!) komma både med och utan bolsjeviker och sådana som Malinovskij.”

    Mmmm? Även upplopp, strejker, protestdemonstrationer, ohörsamhetskampanjer med mera kräver några som tar det personliga initiativet, även om de sedan försvinner i historien. Men av alla sådana mer eller mindre spontana missnöjesmanifestationer åstadkomma en revolution krävs en central “kommandocentral”, “stark ledare” och/eller “ideologiskt enat parti”.

    Detta gäller inte bara revolutioner till “vänster” utan lika mycket till “höger” (Tyskland 1933, Chile 1993, Ukraina 2014 m fl). Liksom i frågan om “huvudmotsättningen” (se annan debatt) så är begrepp som “demokratisk centralism” och “ledande parti” inget speciellt för “kommunister” eller “marxist-leninister”, de är lika vanliga och nödvändiga i alla andra politiska rörelser till höger och vänster – till och med bland “trotskister”!

  7. Arne Nilsson
    2016-09-09 kl. 12:04

    Anders P!
    När det gäller demokratisk centralism har vi kommit långt från ämnet och en mer utförlig kommentar får anstå till en annan gång.

    Dock en kort kommentar. Bara för att trotskister och alla andra från höger till vänster gillar demokratisk centralism blir det knappast någon överideologi. Snarare borde det vara en väckarklocka: det här med demokratisk centralism är kanske inte så bra. Snarare är det riktigt uselt.

  8. Anders Persson
    2016-09-09 kl. 14:48

    Arne N!
    “Demokratisk centralism” innebär, som jag förstår det, att medlemmar på ansvariga poster i en organisation måste solidarisera sig med de beslut de varit med om att ta + eventuellt andra också. Men åtminstone de som de, i demokratisk ordning, har diskuterat sig igenom och röstat igenom. Här skiljer sig inte Komintern från SMHI.

  9. Hans Andersson
    2016-09-09 kl. 21:45

    Arne N!
    Naturligtvis har enskilda individers närvaro och agerande till och med avgörande betydelse för en revolutions möjligheter att segra. När det gäller den kubanska revolutionens framgång så bidrog personer som Fidel Castro, Raul Castro, Che Guevara, Jean Baptiste Bosque i högsta grad till att revolutionen lyckades. Varför? Därför att de hade folkets stöd. Att strukturen kan kallas för demokratisk centralism är inte avgörande utan just att förtroendet finns, för de ledande och deras förmåga till dialog med de folkliga krafter som ger dem sitt stöd.

    I mina ögon är den kubanska revolutionen ett historiskt föredöme värd all respekt. Den hade folkets stöd och det politiska ledarskapet agerade föredömligt.

    Kuba hade ingen annan möjlighet än att orientera sig mot och söka stöd av Sovjetunionen. De kopierade den sovjetiska konstitutionen från 1936, som helt var uppbyggd efter den demokratiska centralismens principer. Alla viktiga beslut koncentreras till partitoppen och alla tendenser till fraktionering motverkades. Ett politisk system av kritik och självkritik inom ramen för ett monolitiskt parti.

    När det folkliga och politiska stödet förverkats av partiöverheten kan den demokratiska centralismens grundstruktur användas i rakt motsatt syfte. Vilket framför allt ägde rum i Sovjetunionen och i betydligt mindre grad på Kuba.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.