Leroy Andersons glömda drömmar

Leroy Anderson och grammofonskivan Forgotten dreams

Margareta Zetterström skrev härförleden en essä om Johan Sebastian Bachs inledande C-dur preludium till Das Wohltemperierte Klavier som i sanning är genialiskt enkelt uppbyggt.

Det ledde mina tankar till ett annat, som jag tror, genialiskt enkelt musikstycke, amerikanen Leroy Andersons “Forgotten dreams” som var en stor hit på 1950-talet. Stycket är bara 3 minuter långt och är en slags mini-pianokonsert, alltså piano med orkester i bakgrunden.

Bakgrunden kan tyckas lite amerikanskt smetig och själv lyssnar jag helst på de olika “rena” pianoversioner som utarbetats av olika musiker. Youtube tillhandahåller en mängd inspelningar och dessa toppar listan när jag skriver detta.

2014,  6.896 besök, 62 gillar och 2 ogilla:

2011, 2.283 besök och 24 gillar:

2010, 5.163 besök och 33 gillar:

2007, 59.048 besök, 111 gillar och 8 ogillar:

Det intressanta med alla transkriberingarna är hur de lyckas föra över orkestermellanspelen till piano. Själv föredrar jag kanske den från 2010 och tycker att versionerna från 2007 och 2014 är lite överarbetad.

Evig följeslagare
Leroy Anderson tillhörde min ungdoms musikaliska eviga följeslagare. Hans “Belle of the Ball”, “Blue Tango”, “The Penny Whistle Song”, “Plink, Plank, Plunk!”, “Sleigh Ride “, “The Syncopated Clock”, “The Typewriter” och “The Waltzing Cat” spelades alltid och överallt under 50-talet och början av 60-talet.

Dessa musikstycken symboliserade, åtminstone i USA, de glada och obekymrade åren mellan Koreakriget och Kennedymordet, åren då den golfspelande Dwight G. Eisenhower styrde som president.

Jag funderade aldrig närmare efter vem Leroy Anderson var. Det lite franskklingande förnamnet fick mig att associera till Lousiana eller någonstans i söder. Föga anade jag att när jag mycket senare loggade mig in på Wikipedia skulle finna att hans rötter stod i Sverige! Mamman Anna Margareta Jönsson var från Stockholm, närmare bestämt Rörstrandsgatan i Vasastan. Hon var organist i den svenska missionskyrkan. Pappan Bror Anton Andersson, sjunde av åtta barn till en torpare i Skåne som kommit på obestånd. I USA jobbade han som posttjänsteman och roade sig med att spela mandolin. Leroy själv föddes dock 1908 i Massachusetts i nordöstra USA.

På Wikipedia kan man lära att Anderson var en skicklig lingvist och förutom svenska och engelska, som han växt upp med, behärskade han så småningom danska, norska, isländska, tyska, franska, italienska och portugisiska. Under andra världskriget placerades han på Island där han tjänstgjorde som översättare och tolk för Counter Intelligence Corps, föregångafe till CIA. Efter att ha blivit befordrad till kapten blev Leroy Anderson utnämnd till chef för Scandinavian Desk of Military Intelligence, militära underrättelsetjänsten för Skandinavien i Pentagon. Den gode Leroy spionerade alltså på sitt gamla hemland!

Besökte Sverige 1966
1966, då han förmodligen gått i pension från Pentagon tog han med sig sin familj till Sverige och Kristianstad för att söka sina rötter. Han hyrde en chaufför och åkte runt och frågade folk om de mindes hans farfar, men hittade ingen.

Året 1966 var början på den period som gjorde många svensk-amerikaner “besvikna” på sitt gamla hemland. Opinionen hade redan börjat svänga från oreserverad amerikabeundran till kritik mot rassegregationen, kriget i Vietnam och de sociala klyftorna.

Leroy Anderson kan inte ha varit något undantag, i synnerhet som han kunde skaffa sig information på originalspråket om vad Olof Palme, Torsten Nilsson och en mängd inflytelserika kulturpersonligheter tyckte om USA och dess krig. Ungdomarna som demonstrerade avfärdade han nog som “kommunistiska medlöpare”.

Sällan ställs problemet om konstnärlig form och politiskt innehåll skarpare än i “Fallet Leroy Anderson”. Hade t ex “Forgotten dreams” varit ett vackrare musikstycke om det skrivits av en olycklig amerikanska soldat till sin älskade flickvän kvällen innan han tvångskommenderades till kriget i Korea för att sedan aldrig återvända?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.