Igår fylldes Mallasalen på Uppsalas stadsbibliotek med över 100 personer för att lyssna till den före detta folkpartistiske utrikesministern, generaldirektören för IAEA, FNs vapeninspektör mm om läget i världen. Mötet anordnades av Liberalerna i Uppsala. I spetsen för arrangemanget stod kommunalrådet Mohamad Hassan, och politiske sekreteraren Helena Hedman Skoglund, men initiativtagare var Harald Nordlund, Uppsalas mig veterligen ende öppet Nato-kritiske Liberal.
Hans Blix sa mycket annat intressant i sitt föredrag. Förvånande var att han även tog upp Nordkorea och deras kärnvapen och satte frågan i ett nytt sammanhang. Det är ett allt farligare hörn i världen där Kinas anspråk på makt möter USAs intressen. Han menade att USA och Sydkorea bör sluta med sina återkommande provocerande militärövningar runt Nordkorea t ex. Huvudsaken är, menade han, att skapa avspänning så man kan förhandla fram en uppgörelse om att Nordkorea ska sluta utveckla kärnvapenbärande missiler som kan nå långt, t ex till USAs västkust. Att Nordkorea sitter på ett 20-tal kärnladdningar kan man nog leva med, tyckte han. Men avspänningen är nödvändig för att bryta isoleringen och få igång utveckling i landet.
JA, med emfas
På en fråga från Harald Nordlund; om Hans Blix står fast vid sin syn från Boken Bevara alliansfriheten, angående Sverige, Ryssland och Nato, svarade han JA, med emfas. Han ser inte Ryssland som ett hot mot Sverige eller Baltikum, inringningen av Ryssland med USA-baser är spänningshöjande, annekteringen av Krim var visserligen ett folkrättsbrott men utgör inte ett hot mot oss och Sverige bör inte gå med i Nato. Han liknade sedan mediesituationen i Sverige vid kajorna i Uppsala som drar i stora flockar som moln över himlen och ändrar plötsligt riktning av minsta lilla störning – alla exakt samtidigt – och att ytterst få vågar flyga åt något annat håll. Så tillade han att han faktiskt var stolt att vara en av dem som nu flyger i egen riktning. Det här rev ner kvällens största applåd.
Liberala Nato-motsåndare?
Jag såg ingen av mina vänner från anti-Nato-jobbet från i våras då vi samlade namn mot värdlandsavtalet. Ytterst få av dem är Liberaler. De samlade människorna var nog istället de som röstar Liberalt och som läser UNT.
Men som goda Liberaler borde de inte ha applåderat Hans Blix’ kajflockmetafor. I partiets program deklareras ju att man är för ett svenskt Natomedlemskap. Kan det kanske vara så att publiken dominerades av Nato-kritiska Liberaler? I så fall kan man man nog lugnt konstatera att partiet i Uppsala har problem med sina väljare.
Och märkligast av allt; i dagens UNT inte ett ord. Vad gjorde Håkan Holmberg igår kväll (tidningens politiske chefredaktör) som var så viktigt att han inte kunde närvarade på detta Liberalernas mest välbesökta möte på länge? (Det var rekord sa Helena Hedman Skoglund, helt överväldigad av uppslutningen.) Eller får vi en kommentar imorgon kanske? Tystnaden skräller…
Det var glädjande att så många kom och lyssnade till Hans Blix, tyvärr kunde jag inte själv närvara. Jag förstår att han är stolt över att flyga i en annan riktning än övriga borgerliga kajor, men han en väldigt sällsynt fågel som borde rödlistas. Även Harald Nordlund framstår ofta som en outsider i sitt parti. Han framstår ofta som den siste socialliberalen som inte tror på privatiseringarnas stora välsignelser.
Även Mohamad Hassan har jag respekt för. Med sin bakgrund som syrisk kurd tvivlar jag på att han delar åsikten att Assad måste bort. Det mest Natovänliga partiet L kanske inte är så homogent ändå och det är hoppfullt.
Inget är så homogent som det verkar. På Pål Steigans sajt hittade jag nu på morgonen dessa hoppfulla, men också motsägelsefulla tecken från det lilla öriket i väster. Först Boris Johnson som signalerade en öppning i den brittiska Syrienpolitiken. Men han fick genast smisk på fingrarna från ”10 Downing Street”.
Men hon som bor där, Theresa May, är i USA för att träffa Trump, och hon sände också ut lite nya signaler om att de ”misslyckade” interventionernas tid är förbi. Det kan man ju tolka på två sätt, det pessimistiska att nästa gång är det bästa att atmombomba från början. Men jag tror den lite mer återhållsamma tolkningen snarare gäller.
När jag nu på morgonen sökte på UNT:s sajt hittade jag inget om mötet i förgår, men väl en krönika av Bo Pellnäs från i höstas.
Där hette det att bland de som anser att ett svenskt Natomedlemskap bara skulle bidra till ökade spänningar i Östersjöregionen finns inte bara ”de vanliga USA-hatarna och ett antal överlevande gråhårs-sextioåttor” utan också ”några namnkunniga före detta diplomater som till exempel Hans Blix och Sven Hirdman.”
Jag höll dock med Pelläs sista mening: ”För övrigt anser jag att värnplikt bör återinföras.”