Liberalernas “värderings-kit”, jo man tackar…

soder-ohlsson

Birgitta Ohlsson mot Björn Söder [montage: KL]

Demokratin har sina sidor. Den saken fick vi erfara den 30 november i radions Eko då Sverigedemokraten Björn Söder och Liberalen Birgitta Ohlsson drabbade samman med anledning av att Polens president Andrzej Duda besöker Sverige. Frågan var: Hur ska man se på Polens antidemokratiska tendenser?

Söder och Ohlsson pucklade i vanlig ordning på varandra för att vinna på medial knockout. Birgitta Ohlsson försökte flyta ovanpå och visade fullständig oförmåga att lyssna. Björn Söder behöll lugnet, pekade ut “det socialliberala etablissemanget” och prickade in femettan att “den liberala epoken går mot sitt slut”, vilket fick Ohlsson att närmast explodera i nya ordsvall.

Är det inte märkligt att Sverigedemokraten Söder – partikamrat med Kent “järnröret” Ekeroth i partiet sprunget ur vit-makt-rörelsen – är den som lyckas formulera åtminstone några av demokratins stora problem i Europa, medan Liberalen Ohlsson vilt fäktande återföll i försvarar av alla demokratins tillkortakommanden för folken i Europa det senaste decenniet. Värst var en formulering om att man som medlem i EU anslutit sig till ett “värderingskit” av “västerländska värderingar…” – basta!

Efter debatten kunde en statsvetare lugnt och sakligt bekräfta att Söder bland annat hade flera poänger. dels att idén om att “folkstyre” är grundläggande och att formerna kan diskuteras, samt att man visst kunde se det som att “den liberala epoken” som dominerat efter andra världskriget verkar gå mot sitt slut. Det här borde båda kunnat vara överens om. Men, ingen Liberal kan hålla med en Sverigedemokrat och ingen Sverigedemokrat kan hålla med en Liberal, det ligger i korten, vilket fördummar politiken idag.

Demokratin kan se ut på många sätt
Demokratibegreppet är – och har alltid varit – både mångsidigt och problematiskt. Jag tackar idag den lilla organisationen Folket i Bild/Kulturfront som ända sedan 70-talet haft en levande debatt om det här. Det är till exempel ingen slump att en av de tre parollerna inte blev “försvar för de demokratiska fri- och rättigheterna”, utan istället “försvar för yttrande- och tryckfriheten”. Den ser vi som grunden för den demokrati som långt senare etablerades i Sverige tack vare kämpande folkrörelser där folkstyret så småningom slogs fast i konstitutionen via allmänna val mm.

Tryckfriheten är ju mycket äldre än t ex FNs deklaration… Och världens första Tryckfrihetsförodning infördes i Sverige 1766. Den är en mycket djupare och mer folkligt förankrad tanke än många andra demokratiska fri- och rättigheter. Alla ska ha rätt att säga sin personliga mening. Eventuella inskränkningar i denna medborgarrätt ska var mycket väl motiverade. Därför är det en grundlag där undantagen är mycket väl definierade.

Efter EU-inträdet har denna mödosamt erövrade demokrati successivt urholkats, framför allt genom att beslutsmakten runnit svenska medborgare ur händerna till icke folkvalda i Bryssel.

Det här är ett demokratiskt problem Birgitta Ohlsson! Det är det här problemet som Björn Söder – trots sin klandervärda bakgrund – pekar på. I detta har han alltså rätt! Och det undgår inte folk, de hör det, hur mycket du än höjer rösten. Därför är Björn Söder & Co ett stort parti, i dagens SIFO 15,8% mot Liberalernas 5,8%.

Det är alltså inte som Birgitta Ohlsson säger, att dessa frågor är absoluta och lätta att urskilja och definiera. Det råder mycket olika meningar om mycket. Många anser till exempel att rätten att välja skola för sina barn är en demokratisk rättighet. Men det är helt nytt i Sverige (kom med friskolorna på 90-talet), och jag och många andra anser inte det – av just demokratiska skäl.

Äganderätten är också något som många idag ser som en oförytterlig demokratisk rättighet. Men det är också nytt. I Sverige har den kunnat regleras och inskränkas i många avseenden genom lagstiftning till det gemensammas fromma. Det finner jag fortfarande mer än rimligt.

Gellert Tamas och Akademibokhandeln
Så till nästa demokratiska dilemma i gårdagens (30/11) nyhetsflöde. Ett bokprat i Akademibokhandeln (i Stockholm nu på lördag) med Gellert Tamas inställdes av bokhandelns ledning – av säkerhetsskäl. Det gällde hans senaste bok Det svenska hatet. Vad ska man säga om det?

Bokhandlesledningen bedömde att det fanns risk för bråk och i värsta fall attentat. Tamas menade i radion att man genom att hindra det fria ordet går man hatets ärenden, en vakt hade räckt.

Och jag tror att Tamas har rätt. Man bör inte låta sig skrämma, utan våga stå för upp för det fria ordet så långt som möjligt. Men är Akademibokhandelns riskbedömning så orimlig? Kanske inte. Men de borde istället gått till polisen för råd och stöd. Eller är det så att man tvivlar på att man kan få stöd därifrån? Ja, i så fall är problem ännu större.

Det sämsta tänkbara är väl att först annonsera ett möte och sedan inställa det – av säkerhetsskäl. Det skrämmer folk och ger förstås populisterna vatten på sin kvarn.

Den svenska demokratin måste flyttas hem
Men värst av allt i det här är att svenska folket har blivit räddare, och tilltron till ordningsmakten och rättssystemet försvagats. Dessa institutioner måste fungera och rädslan måste minska annars är vi illa ute.

Jag tror det blir svårt om inte Sveriges riksdag återfår sin beslutsmakt. Folkstyret är ändå det viktigaste (efter tryckfriheten i vid bemärkelse) för att vi ska våga lite på varandra och kunna bygga ett anständigt samhälle.

Hur ska det nu gå när järnrörspopulismen i realiteten försvarar den svenska demokratin medan liberalerna (och vänstern) i realiteten försvarar demokratins emigration?

Det fria ordet är mitt enda hopp.

  17 kommentarer for “Liberalernas “värderings-kit”, jo man tackar…

  1. Leif Stålhammer
    2016-12-02 kl. 9:13

    Så är det. Ett påpekande dock: var det verkligen ett järnrör som användes som tillhygge av Sverigedemokraten? Det verkade vara tillgripet ur ett upplag byggnadsställningsmaterial som låg på gatan. Man använder numer aluminiumrör till ställningar. Längesen man använde järnrör, som är för tunga och ohanterliga. I så fall borde hela debatten ändras till aluminiumrörskandalen alt lättmetallrörskandalen. Hur låter det för journalisterna? Har någon undersökt? Rätta mig om jag har fel.

  2. 2016-12-02 kl. 10:04

    Man skulle också kunna ta upp den korruptionsdrivande hopblandningen av myndighetsutövning med business som har pågått sedan 90-talet. Om Rothstein har rätt är korruption det giftigaste som finns för tilliten i samhället och därmed för möjligheten att utveckla demokrati. Även där står liberalerna på fel sida.

  3. Lars Jansson
    2016-12-02 kl. 14:21

    Leif Stålhammar!
    Huruvida det var ett rör av aluminium eller järn vet jag inte, men det är inte så lätt att få ihop en klatschig rubrik om det var ett aluminiumrör.

    Jämför Socker-Connys bevingade ord “Med ett schysst järnrör kan man slå hela världen med häpnad”.

  4. Arne Nilsson
    2016-12-02 kl. 15:47

    Knut!
    Mycket bra att du inte har beröringsskräck och per definition tar avstånd från allt vad SD:are säger och gör. Att detta skall behöva påpekas är en indikation på att tidsandan är skev.

    Du skriver vidare: “Många anser till exempel att rätten att välja skola för sina barn är en demokratisk rättighet.” Rätt att “välja skola” finns inte. Du har rätt att ansöka om att ditt barn skall få en plats i en viss skola. Rätten att ansöka om att få byta tilldelad skola fanns redan på 50- och 60-talet. Flera av mina barndomskamrater ansökte om och fick gå i skolor som låg längre ifrån närmaste skola. Så dagens tal om det fria skolvalet är en bluff.

  5. Birgitta Hambraeus
    2016-12-02 kl. 20:56

    Ja det var illa att denna debatt kunde få någon att tro att SD var det enda alternativet till den nyliberalism som orsakar så många problem i världen! Den socialistiska demokratin måste bli tydlig och visa att det finns bättre lösningar än SD och L! Blandekonomin. En stark offentlig sektor i samarbete med ett fritt näringsliv, som lyder under demokratiskt beslutade lagar.

    Avskaffa det nyliberala ekonomiska system som visat sig oanvändbart! Staten kan låna till investeringar för omställning till jämlikhet och god miljö! Då räcker skatten till driftutgifterna.

  6. Tord Björk
    2016-12-03 kl. 12:41

    Väl talat Birgitta!
    Svårare än så är det inte. Det är precis var Jordens Vänner arbetar för. Valen i Estland, Lettland, Litauen och Bulgarien visar också att samma politik också önskas och behövs i hela Europa. Den socialliberala EU-drömmen har nått vägs ände med sin politik som slår mot periferin, både den inhemska på landsbygden och eftersatta industriområden och mellan centrumländerna och de i periferin vare sig de är på insidan av EU eller utanför.

    Högern önskar sig motsatsen till jämlikhet i enlighet med företagens intressen, nedmontering av kollektivavtal och de landvinningar tidigare folkrörelser lyckats driva igenom. Vänstern har länge drömt om EU som medlet att uppnå vad de kallar ett socialt Europa, något som visat sig vara en illusion.

    Svenska vänstern har just haft möte på Socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm där fackliga tankesmedjan presenterade en rapport om vikten av att nå de postmateriella väljarna. Den som framstod som radikal i panelen om debatten kring detta var Per Schlingmann enligt Internationalens rapport, han frågade: “Vem kan formulera en trovärdig ekonomisk politik utifrån den värld vi lever i?”. Emma Lundström kommenterar bitsk: “Per Schlingmann formulerade en mer socialistisk agenda för Socialdemokraterna än Stefan Löfven”.

    På ett annat seminarium i ABF-huset vek sig de tongivande i vänstern och ville inte längre säga nej till vinster i välfärden, utan bara ja till förslaget om max 8 % vinst. EU togs upp på ett enda seminarium och då genom debatt mellan journalister.

    I Danmark utsätts utrikespolitiken för betydligt hårdare granskning än i Sverige. Det framgår av ett öppet möte i utrikesnämnden där Marie Krarup från Dansk Folkeparti granskade den nye liberal utrikesministern politik gentemot Ryssland och den attack på yttrandefriheten som hon menade att EU:s satsning på East Stratcom innebar. Pressad mellan ny president i USA och utan framgångar i sanktionspolitiken hade utrikesministern mycket svårare att värja sig än Birgitta Ohlsson. Även Holger K. Nielsen från Socialistisk Folkeparti strödde salt i såren genom att påpeka att även Ukraina måste leva upp till Minsk II-avtalet och än värre, han började tala om konstruktiva lösningar på krisen och hänvisade till folkomröstningarna i Schleswig 1920. Då fick Danmark tillbaka Sönderjylland som de förlorat i kriget mot Pressen 1864, medan södra delarna av Sönderjylland/Schleswig tillföll Tyskland.

    Den danska debatten visar betydligt tydligare än den svenska kring Polenbesöket att socialliberala krafter har allt mindre att säga. Det gäller inte minst när yttrandefriheten diskuterades när det gäller EU:s enhet East Stratco. Den är upprättad för att bekämpa rysk propaganda vars kriterier för vad som är att gå i Moskvas ledband ofta fastställs av journalisthögskolan i Kiev enligt den faktagranskning Krarup gjort.

  7. 2016-12-03 kl. 15:11

    Birgitta H!
    Man skulle också kunna hänga en bjällra om halsen på katten, sa mössen. Men frågan är vem som ska göra det?

    När det gäller att rensa ut den anarkiska kapitalismen så kan vi ju titta på hur det gick till förra gången – massiv folkrörelseorganiserad störning av samhällsfunktionerna. Kaos är det enda de begriper. Detta ledde till att de mer ansvarsmedvetna i den härskande klassen började överväga kompromisser.

    Det verkar som dom har hunnit ett litet litet steg på väg mot detta i Sydeuropa – långt ifrån vad man klarade av i Sverige på 20-talet – men här har man inte tagit ett myrsteg ens. Här hoppas man handfallet på att “någon annan” ska göra något.

  8. Hans Andersson
    2016-12-03 kl. 16:27

    Birgitta H!
    Inledningsvis kan man återställa de skattesänkningar som alliansregeringen genomförde vid fyra tillfällen. Under mindre än tio år sänkte Anders Borg skatten med inte mindre än 987 miljarder kronor (Socialdemokraterna inledde dessvärre processen strax innan de förlorade makten 2008).

    Detta i kombination med lån (som idag är extremt billiga för alla nationer) på grund av den låga räntan). Sverige har dessutom en väldigt låg statsskuld i förhållande till BNP.

    Därefter bedriva en klassisk ekonomisk politik vilket skulle innebära en massiv satsning på den offentlig sektorn vilket skulle generera gott om kapital att investera i välfärden.

    Tyvärr saknas nog den politiska viljan framför allt i det socialdemokratiska partiet. Dessutom skulle nog en sådan politik leda till en motattack från EU. Genom att skapa jobb och välfärd enligt den modellen, skulle olika kommissionärer hävda att svenska staten sätter marknaden och den fria konkurransens ur spel, hot om böter och domstolsärende skulle komma som ett brev på posten.

    Lame Duck!! Skulle man kunna säga. Ett tydligt exempel på det Knut skrev om hur den reella makten flyttats till Bryssel. Men hur flytta den tillbaka?

    Det är nog dags att befara att SD vid nästa val är med och bildar regering till följd av de traditionella partiernas ansvar för den sociala demonteringen av landet, samt deras vägran att diskutera i sak med SD.

  9. Birgitta Hambraeus
    2016-12-03 kl. 22:56

    Tack för kommentarer!
    EU är i kris, därför att systemet inte fungerar, särskilt inte EMU och därför att det är odemokratiskt…

    Eftersom Bryssel inser att fler länder överväger att lämna unionen kan det vara möjligt att påverka de vettiga människor som rimligen finns också i EU. Värt att försöka.

    Det är inga djärva nya lösningar som behövs. Likaväl som EU återtagit den manchester-liberalism som inte fungerar kunde Sverige återta den blandekonomi som vi lämnade 1985 när vi började anpassa oss till EMU.

    Utgiftstak och överskottsmål ska inte tillåtas hindra staten från att låna helst räntefritt av sig själv, det som förr kallades “sedelpress- finansiering”. Problemet med det lär vara inflation vilket inte verkar var överhängande just nu. Det är förbjudet enligt EU-regler, men jag tycker det är fegt att krypa för EU. Låt oss gå in för självbestämmande och ta konsekvenserna!

    Arbetskraften är den knappa sektorn för ett land, inte pengar. Utbilda folk så att företagen kan anställa! Självfallet också nyinflyttade. Det tar kortare tid och är knappast dyrare än nya bebisar.

    Använd AP-fonderna för att bygga ett bättre fungerande land. Satsa på lagar, bestämmelser och skatter som uppmuntrar näringslivets stora intresse för ett förnybart energisystem och jordbrukarna för ekologisk odling.

    Staten kan stå för de långsiktiga, stora investeringarna för omställning till ett fungerande samhälle “inom planetens ramar”.

    Vidare bör den offentliga sektorn stärkas, där vinst inte är drivkraft utan därför att tjänster behövs. Det är hög tid för ett skatte- och pensionssystem som skapar jämlikhet.

    Det behövs nya principer för invandring, där staten och kommunerna systematiskt bör samverka med civilsamhället, som visat sig vilja solidaritet och som har många goda idéer.

    Nog låter detta som ett lockande projekt? Orealistiskt? Det verkligt orealistiska och därtill fega och fantasilösa tycker jag är att fortsätta som nu och invänta fascismens återkomst som på 30-talet.

  10. Anders Persson
    2016-12-04 kl. 10:01

    Birgitta H!
    EU:s rädsla för inflation lär vara psykologiskt, bottnande i det tyska traumat från supeinflationsåret 1923.

  11. Birgitta Hambraeus
    2016-12-04 kl. 21:47

    Anders Persson!
    Ja hyperinflation är total-kaos. Men tror du verkligen att Merkel ägnar sig åt sådana farhågor nu? “Avskaffa kapitalets knapphetsvärde!” lär Keynes ha sagt. Hur skulle det kunna ske? Tål att tänka på…

  12. 2016-12-05 kl. 9:44

    Jag tror inte ett ögonblick på det där med den tyska superinflationens långsiktiga effekter. Varför skulle de vara mer skakade av såna minnen än andra länder som utsatts för superinflation, typ Argentina eller Ungern, Argentina dessutom helt nyligen?

    Snarare är det nog så att den tyska industrin tjänar på att ha en valuta som inte hotas av revalvering hur bra det än går att exportera. Eller populärt uttryckt: det är bra för tysk industri att industrin i EU:s randländer går åt helvete.

  13. Jan Wiklund
    2016-12-05 kl. 9:46

    Hans A!
    Du har antagligen alldeles rätt i att Socialdemokraterna är mer rädda för EU än för sina egna väljare. De senare har ju inte gjort något för att sätta sig i respekt, till skillnad mot vad de gjorde på 20-talet. Följaktligen kommer vi inte att få någon motsvarighet till 30-talets reformvåg.

  14. Anders Persson
    2016-12-05 kl. 10:50

    Birgitta och Jan!
    Jag tror ni har rätt och jag har fel. Dock misstänker jag att hyperinflationen från 1923 i Tyskland används i den politiska propagandan för att motivera politiken inför tvivlande och kritiker.

  15. Birgitta Hambraeus
    2016-12-06 kl. 20:53

    Jan W!
    Opinioner kan väckas. Om Wigforss kunde på 20-talet, så varför inte vi?

    Hans, Anders, Knut m. fl.!

    År det inga fler som vill kommentera mitt inlägg den 3/12 om möjligheten för Sverige att ta tillbaka självbestämmandet och ta konsekvenserna när det strider mot EU-regler? Vad är vi rädda för? Böter? Jag tror att Brexit och liknande planer i flera länder, fått Bryssel att bli mer resonlig. Eller vad tror ni?
    Det verkar mindre troligt att Tyskland vill köra länder i botten av egenintresse. Vad betyder det att Merkel bodde i Öst-Tysklands kommuniststat, är kvinna och naturvetare?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.