De nya tongångarna från Almedalen om att det nu är dags för medborgarna att ta sig i kragen – Löfvéns ”utvecklingsmoral” och Kinberg Batras krav på lite ansträngning för att ta sig in på arbetsmarknaden – stämmer verkligen till eftertanke.
Kom osökt att tänka på mig själv … Jag är faktiskt en hellyckad människa. Har till exempel valt att växa upp i en hyfsat förstående omgivning med både goda manliga och kvinnliga förebilder i ett hem med god ekonomi, stora bokhyllor och en doft av humanistisk bildning i inandningsluften. Har aldrig saknat något väsentligt materiellt, har aldrig fått stryk, men skaffat mig en god uppfostran. Har också skaffat mig en hel del utbildning som gav mig ett ganska lyckat arbetsliv som i sin tur gav mig både social stimulans, viss samhällsstatus och en hyfsad försörjning.
Utöver detta har jag skaffat mig en egen familj med en förstående hustru som tjänat mer pengar än jag, tre friska och framgångsrika barn som idag också tjänar mer än jag någonsin gjort, samt hittills fyra friska barnbarn – två pojkar och två flickor – samt en god hälsa. Jag har deltagit aktivt i uppfostran av barnen, diskat och kört dammsugaren en hel del, besiktat bilen varje år och lagat en hel del elektriska apparater.
Jag har dessutom för drygt ett decennium sedan sålt en villa i periferin för en miljon riksdaler och köpt en bostadsrätt i centrum för lika mycket, som nu tredubblat sitt marknadsvärde. Som kronan på verket har jag varit smart nog att ärva en liten förmögenhet av min mor samt lite värdefull konst, som hon i sin tur smart nog ärvde av sin far. Det här ger mig ekonomisk trygghet till jag dör även om jag skulle bli ganska gammal, trots att jag gick i pension tre år i förtid och har en ganska usel pension.
Jag är alltså en ”self made man”, har visat både ”utvecklingsmoral”, ansträngt mig och tycker inte jag har något att skämmas för. Jag har verkligen gjort det bra! Att inte alla ungdomar idag gör som jag – alltså anstränger sig lite och visar ”utvecklingsmoral” – visst är det konstigt?
Utvecklingsmoral innebär nu också att du inför anställningsintervjuaren svarar JA på hans fråga: Delar du företagets värderingar? Det är en fråga som smyger sin in i olika föreläsningar med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och företrädare för näringslivet. Det vill till att vara följsam!
Varför har inte facket protesterat? Har vi något fack idag? Är de fackliga företrädarna bara Göran Persson och Stefan Löfven?
”Var glad var nöjd – du får kalvstek i himmelens höjd.” (en gammal protestsång) Gå baklänges, tacka när snällt, var lojal och DELA DERAS VÄRDERINGAR när arbetsgivarna har blivit så snälla så dom kanske till och med anställer dig!
Knut!
De inledande raderna i ditt inlägg här får mig att tänka på Bertolt Brechts dikt Die Lösung/Lösningen. Här i Erwin Leisers översättning:
Efter upproret 17 juni
lät författarföreningens sekreterare
dela ut flygblad i Stalinallé
där man kunde läsa att folket
hade förverkat regeringens förtroende
och bara kunde vinna det igen
genom fördubblat arbete.
Vore det då inte enklare för regeringen
att upplösa folket och välja ett annat?
Hoppas du ironiserade…
I annat fall är här några nyttiga länkar till de som lever i vad de uppfattar som en trygg tillvaro och inte kan förstå varför inte alla gör det:
visionbalans.se
friatidningen.se
onlinelibrary.wiley.com