Giacomo Puccinis opera Madame Butterfly kan fram till den 29 juli ses på SVTplay i en föreställning från Royal Opera House i London. En opera som vid sin första föreställning på La Scala i Milano den 17 februari 1904 gjorde fiasko, men efter flera omskrivningar blev en storartad succé. Själv kunde jag se den på Stockholmsoperan på 1960-talet med den nyligen bortgångna sopranen Margareta Hallin i rollen som Cho-Cho-San.
Men själva handlingen i operan har flera rötter. År 1887 publicerade fransmannen Pierre Loti (1850-1923) Madame Chrysanthème, en berättelse med verklighetsbakgrund, om en sjöofficer som temporärt gifte sig med en japanska när han var stationerad i Nagasaki år 1885.
År 1898 kom berättelsen Madame Butterfly av den amerikanske författaren John Luther Long (1861-1927) i Century Magazine. Den var influerad av Pierre Lotis text och byggde på Longs syster Jennie Corrells minnen från Japan som hustru till en metodistisk missionär.
David Belasco (1859-1931) använde sedan berättelsen som underlag för en enaktspjäs Madame Butterfly: A Tragedy of Japan som Puccini såg sommaren 1900 i London. Trots att Puccini inte förstod engelska blev han djupt gripen av pjäsen och skrev en opera om samma ämne.
Men historien går ännu längre tillbaka. Ända till den expedition, som sjöofficeren Matthew Calbraith Perry (1794-1858) ledde år 1852 till Japan, med order att öppna japanska hamnar för amerikansk handel. Han nådde infarten till huvudstaden Edo den 8 juli 1853 vilket blev inledningen till att Stilla havet och Japan alltmer öppnades för amerikanska intressen. Den tidigare Republiken Hawaii annekterades av USA och området blev den 7 juni 1898 Hawaiiterritoriet.
Ett samtal i första akten mellan Sharpless, den amerikanske konsuln i Nagasaki, och operans manliga huvudperson löjtnant Benjamin Franklin Pinkerton, klargör Pinkertons värderingar som till och med chockerar konsuln.
– Ert hus?
– Jag har ett kontrakt på 999 år. Med en månads uppsägning kan det annulleras. Så är det här i landet … att husen är flexibla – som kontrakten.
– Det kan man vända till sin fördel.
– Självklart. I hela världen rör sig yankeen som en fri man. Roar sig, arbetar där han behagar. Och livet blir fullkomligt bara om han får plocka alla stränders blommor.Vinna hjärtan i hamnarna.
– Så lättsinnigt predikat. Då njuter man av livet men gråter inombords.
– Går han på pumpen så spottar han i näven. Han har sin smarthet varhelst han hamnar. Så därför gifter jag mig på japanska för niohundra och nittionio år. Men uppsägningstiden är en månad.
– Så lättsinnigt predikat.
– America for ever!
I den tredje akten återvänder Pinkerton, efter en tid i USA, tillsammans med sin amerikanska hustru Kate för att helt cyniskt hämta sin och Chou-Chou-Sans son. Chou-Chou-San lämnar ut barnet och begår sedan harakiri med den kniv hon ärvt efter sin far.
John Luther Longs berättelse från 1898 har ett ljusare slut. Efter ett misslyckat försök att begå harakiri bestämmer sig Chou-Chou-San för att fly tillsammans med sonen. Textens sista mening lyder:
When Mrs. Pinkerton called next day at the little house on Higashi Hill it was quite empty.