Det är hösten 1993 jag sitter vid köksbordet med en bok framför mig, Frank Hardys, Power Without Glory, som jag har fjärrlånat och just tragglat mig igenom. Det var mörk ute. Regnet bildar ränder på rutorna som fragmenterar ljuset från husfönster och gatlyktor. Den regniga norrländska sensommaren har övergått till en regnig höst. Medan jag blickar ut i den blöta natten funderar jag på vad som styrt mitt läsande.

Bild från Bokbörsen

När jag var yngre läste jag ”allt”, när jag tyckte tiden blev knappare ekonomiserade jag läsandet mer. Intresseområdena kan växla men åsikten om vad som är och har med tiden blivit relativt oföränderligt. Med hjälp av bland annat favoritförfattare, intressanta bokanmälningar, recensenter att lita på och tips från vänner bestäms läsandet. Detta filter är på gott och ont. Ont därför fördomarna gör att jag missar en hel del läsvärda böcker, gott därför jag slipper läsa en massa skit. Men de flesta böcker som skrivits har jag naturligtvis ingen information om. Dessa går inte att medvetet välja eller välja bort. Det finns böcker jag skulle vilja läsa men som jag av en eller anledning inte fått tag på.

Det som fått mig att fundera i dessa banor är att jag vid en utförsäljning av böcker på Örnsköldsviks bibliotek hittade Frank Hardys roman Makt utan ära på svenska för fem kronor. Det är en bok jag läst en del om, därför blev jag lycklig, trots upptäckten att det bara var del ett av tre (med undertiteln, Vägen till makten). När jag frågade kvinnan som hade ansvaret för utförsäljningen, om inte de övriga delarna fanns till salu, svarade hon nekande, men sa att att de går att låna på biblioteket. Det var lättare sagt än gjort, ty då jag gjorde en sökning på dator visar det sig att det finns ingen del två eller tre utgiven i kungariket Sverige. Då blev jag nyfiken och bad bibliotekarien att kolla hur många recensioner första delen hade fått. Det visade sig att, enligt bibliotekets databas, att sedan Gidlunds gav ut boken 1977, hade den fått en enda recension i Sverige. Den var tryckt i Uppsala Nya Tidning den tredje maj 1980. Recensenten gav den en försiktig positiv, men lite småsnål och osjälvständig recension.

Vad är då Power Without Glory för roman? Det är en mycket betydelsefull social roman inom det engelska språkområdet. I en stort anslagen berättelse om hur en arbetargrabb från förorterna i Melbournes förstäder tar sig fram till makten genom illegalt spel, riggade hästkapplöpningar, köpta advokater, mutade poliser, domare och politiker (arbetar- likväl som borgerliga) våld och hot om våld, skildras det australiska samhällets utveckling under nittonhundratalets första halva. John West, som romens huvudfigur heter, blev en Gudfader som tog sig upp i samhällets topp och kom att dominera australisk politik.

Frank Hardy (född 1917) är en proletärförfattare. Han skrev boken rakt och begripligt. Jan Myrdal menar att hans stil påminner om Kurt Salomonsons.

Balzac var hans läromästare. Själv tycker jag att han skriver som Upton Sinclair, fast inte så blodfattigt och endimensionellt som denne. Med sin breda sociala berättelse i den realistiska fiktionens form lyckades Hardy med vad få har lyckats med, nämligen att krypa bakom maktens kulisser och tydliggöra hur samhället egentligen styrs och på så sätt göra vekligheten begriplig.

Inte underligt att romanen klassades som okonst av de fisförnäma och ”litterära” bland de australiensiska litteraturvetarna.

Redan när Frank Hardy under slutet av 40-talet skrev boken fick han olika hotelser från den undre världen. En av hans vänner sa att ”din kropp kommer att flyta i floden Yarra så snart boken kommer ut”.

Dikt och verklighet tycktes flyta ihop och de samhälleliga mekanismer som romen blottlade drabbade författaren själv med full kraft. När boken var färdigskriven ville ingen förlägga eller trycka den. Hardy köpte en tryckpress på kredit och tryckte den själv. Då åtogs sig inget bokbinderi att binda den, så vänner och bekanta ryckte in och band den. Eftersom att bokhandlarna inte ville sälja boken blev Hardy tvungen att sälja boken själv. Boken fick inga recensioner men den fick spridning ändå (bland annat genom att vanligt folk började sälja den).

Då slog makthavarna till. Den 25 oktober 1950 arresterades Frank Hardy och anklagades för brottsligt förtal. Frun till en av Australiens mäktigaste män tyckte att hon kände igen sin man. Hardy fick ett stort folkligt stöd. Författare som klev fram såg att yttrandefriheten var hotad och försvarade honom. I en minst sagt märklig rättslig process som tog nio månader blev Frank Hardy till slut frikänd. Boken blev en försäljningsframgång i den engelskspråkiga världen och blev senare även TV-serie.

Det finns de som säger att Frank Hardy knäcktes av den behandling han fick utstå, och att det han senare skrev blev sämre. Eftersom Makt utan ära är det enda jag har läst av honom undandrar detta sig min bedömning. Men att han blev knäckt motsägs av att han fortsatte att vara en politisk aktivist av betydelse. Hur det än är med den saken så är boken stor läsning och en av de stora romanerna under 1900-talet. Låna den på biblioteket (även hela boken på engelska går att få tag i genom fjärrlån) och läs den innan den rensas ut för gått. Jag ser att den nu finns på Bokbörsen. Den är mycket läsvärd.

Föregående artikelSasja Filipenkos roman Röda korset
Nästa artikelNu är det demokraterna som är krigspartiet
Kenneth Lundgren
Fibbare i Örnsköldsvik. Pensionerad ingenjör och fackligt aktiv i Unionen.

5 KOMMENTARER

  1. Vilket bra tips, Kenneth!
    Den som vill läsa lite mer kan gå till Jan Myrdals text från 1969 (31/8) i AB, ingår ju även i Skriftställning 3 (s 47–50).

    Att få tag i bokens första del på svenska bibliotek kan innebära vissa svårigheter. Det exemplar du läst kom från en utförsäljning på biblioteket i Ö-vik. Gissar att många försvunnit den vägen om de inte överlevde denna privatisering och sedan hamnade i papperskvarnarna på respektive länsbibliotek. Mitt eget ex skaffades också på en rea, dock från den kommersiella bokhandeln Lundequistska i Uppsala, vilken fortfarande lever men nu ingår i Akademibokhandeln, den litterära kolportagemaskin mot vilken alla andra boklådor i landet avtecknar sig.

  2. Tack Kenneth!
    Först äger både du och jag Thorstein Bergmans LP om Latinamerika och nu Frank Hardys ”Makt utan ära”. Men jag äger bara del 1 (Vägen till makten) den blev gallrad på det bibliotek jag arbetade. Det var nog tack vare Jan Myrdal den kom i min ägo.

    Tyvärr har jag inte läst boken och del 2 och 3 är nog omöjliga att få tag i. Kanske Jan Myrdal-biblioteket?

    Här kommer mer information från engelska Wikipedia.

    Power Without Glory was filmed by the Australian Broadcasting Commission (ABC) in 1976 as a 26-episode television series adapted by Howard Griffiths and Cliff Green.

    Här finns alla 26 avsnitten av TV-serien.

  3. Märkligt så läsetrådar kan sammanfalla, Kenneth och Dennis! Även jag läste JM:s starkt uppskattande text i S 3:an, fick fatt i såväl den engelska som sedan den svenska upplagan. (Att Gidlunds Förlag bara gav ut del ett Vägen till makten berodde dels på det likgiltiga mottagandet, dels på att förlaget hade tunna marginaler, inte minst p g a de kostnadskrävande utgåvorna av 1703 års kyrkobibel och Strindbergs Ockulta Dagboken.)

    I den förstnämnda utgåvan finns en introduktion av Jack Lindsay som ger en hygglig bild av Hardys liv och bokens öden. Inte minst förtalsrättegången som drevs av John Wren, en Australiens dåvarande motsvarighet till Donald Trump. Inte olikt Balzac i Förlorade illusioner (Lucien Rubempré) gestaltade Hardy litterärt en hänsynslös social-ekonomisk parabel. Kanske även i likhet med Orson Welles’ Citizen Kane (Randolph Hearst) som är en besläktad berättelse.

    Power Without Glory är en stor roman som förtjänar att läsas av många fler då den beskriver hur viljestarkt hänsynslösa s k entreprenörer som Peje Emilsson eller Christer Gardell tar sig fram i ett samhälle som inte vill/kan sätta stopp för dem i tid – och vad de kan ställa till med. Här har vi och våra efterkommande en rejäl läxa att göra…

  4. En fin recension Kenneth Lundgren!
    Jag blir förtjust i framställningen och har så många olästa travar men roligt att läsa. En sådan betraktelse ibland blir recensionen en betraktelse mer värd än som konsumentupplysning. Tack Kenneth!

  5. För några veckor sedan öppnade sig litteraturvärlden för mig. Då upptäckte jag översättningstjänsten DeepL. Den klarar alldeles utmärkt av att översätta engelska till svenska, inklusive den omvandling av meningsuppbyggnad som detta kräver. Något enstaka fel kan i sällsynta fall infinna sig. Men jag är djupt imponerad av DeepL:s förmåga.

    Så numera hämtar jag ner engelska e-böcker från https://ebook-hunter.org/ eller köper på Bokus. Sedan öppnar jag böckerna i epub-redigeraren Sigil. Klistrar in hela html-koden (där själva texten igår), sida för sida, i DeepL och får boksidornas kod översatt till svenska. Klistrar sedan in den översatta koden på den engelskas plats. Sedan berättar Sigil om fel i den översatta koden. DeepL ska egentligen inte påverka eller översätta det som finns inom kodens -tecken men det sker ibland och måste åtgärdas där så sker. Men med hjälp av Sigil så kan man med lite förståelse för html-kodning rätta felen. Felen som DeepL orsakar i koden brukar vara av samma återkommande typ och det rör sig om bara en handfull olika ”taggar” i epub-böckernas html-koder. Så det är ganska enkelt att lära sig… om man vill :-|.

    Dessutom måste man ändra koden för vilket språk boken har till xml:lang=”sv-SE”, annars kan t ex läsplattor vägra visa å, ä och ö. Här går det att använda Sigils sök och ersätta för att leta upp alla xml:lang=”xx-XX” i koden och ändra till xml:lang=”sv-SE”.

    När man översatt alla bokens sidor så är det bara att välja spara i Sigil så har man en färdig bok på svenska.

    Senast översatta bok är Jacques Baud nyligen utgivna ’Governing by fake news’.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.