“Mångkulturalismens” rötter

favela

Så här kan det komma att se ut även i Europa

Låt mig försöka förklara något som är medialt osynligt, men för mig ändå klart iögonenfallande.

Strategiska råvaror (inklusive olja) är på upphällningen samtidigt som även Kina, Indien och andra gör allt större anspråk på dem. Priset för att få fram dem ökar. Ryssland sitter på stora naturgasfyndigheter. USA och EU gör allt för att säkra tillgången till dessa råvaror. De är helt avgörande för den industriproduktion som kontrolleras av USA:s och EU:s banker.

Alla världens stormakter är “narkotiskt beroende” av dessa råvaror. Den som har kontrollen kan ackumulera mest kapital och får därmed i realiteten makten. Den som förlorar kontrollen förlorar däremot kapitalet och därmed makten. Världens kapitalistiska maktcentra försöker med knep och diplomati säkra denna kontroll, men drar sig inte för att starta krig mot allt och alla om det skulle behövas. Man bombar islamistiska upprorsmän i ett land (Afghanistan) och skapar islamistiska uppror i ett annat (Libyen och Syrien). Det är ett krig på liv och död som inte backar för varken smältande polarisar eller kalhuggning av Indiens, Brasiliens eller Kambodjas regnskogar (med tillhörande folkfördrivningar).

Denna globala kapitalism kräver oavbrutet större marknader och billigare arbetskraft. Därför skapades också EU i Europa för att kapital och arbetskraft (Schengenavtalet) ska kunna flöda fritt över gränserna. Alltså, EU är inte först och främst ett fredsprojekt eller till för att studenter ska kunna välja mellan världsdelens alla universitet, eller för att sprida demokratiska ideal i största allmänhet. EU är framför allt till för att skapa fri rörlighet för arbetskraft och kapital. I enklaver runt Europas storstäder samlas därför ett underproletariat av etniska och religiösa grupper. Tyskland och Storbritannien har nått längst i detta.

I dessa mångkulturella samhällen (inte bara i EU, utan över hela världen) blir arbetslösheten skyhög, löner pressas till orimligt låga nivåer och omänskliga levnadsförhållanden blir vardag för miljoner. Där göds sedan droghandel, smuggling, människohandel, prostitution och kriminalitet av alla slag. Lagar och regler når inte dit helt enkelt. Av något måste ju människor leva. Europas storstäder kommer allt mer att likna Rio, Johannesburg eller Calcutta.

Det är med andra ord raffinerad klasskamp från EU-elitens sida.

Men så här beskriver man förstås inte saken och ingen sitter och konspirerar fram denna utveckling. Men makthavare med marknadsliberala värderingar hamnar istället i tron på en vacker vision om en färgsprakande multikulturell och dynamisk gemenskap, en dröm som i stort sett hela det politiska fältet – inklusive vänstern – slukat med hull och hår. Det har gått så långt att man till och med försvarar djupt kvinnofientliga företeelser som att kvinnor i offentligheten ska kunna gå omkring instängda i svarta tält. Man blandar då ihop mångkultur med solidaritet, och tolerans med okunnighet, kanske för att ingen längre önskar tala om klass. Mångkulturalism är alltså EU:s ideologi för att sänka priset på arbetskraften.

Det får inrikespolitiska konsekvenser överallt. De gamla nationalstaternas medborgare känner sin hemvist och relativa trygghet hotad på grund av att främmande människor tar jobben för lägre löner än de själva anser sig kunna acceptera. Det blir samma sorts motsättning som den mellan “gulingar” (strejkbrytare) och strejkande arbetarna under 1900-talet.

På grund av den ekonomiska krisen skärps nu även motsättningarna mellan Europas länder. Tyska, engelska eller svenska arbetare vill inte betala för att greker, portugiser, spanjorer och italienare ska förskingra skattemedel, göda sina egna banker och allmänt missköta sina ekonomier. Det är ju bilden som ges.

Så skapas en främlingsfientlighet som bäddar för primitivt nationalistiska och rasistiska idéer. Nyfascistiska rörelser marscherar följaktligen fram på många håll i Europa och ökar splittringen efter etniska och religiösa gränser. På lite sikt är det fullt möjligt att inflytelserika nationalistiska och fascistiska partier kan blåsa liv i gamla olösta etniska konflikter mitt i Europa – som på Balkan – och skapa nya krig. EU är alltså ett mycket bräckligt fredsprojekt.

Med försvagade arbetarrörelser och oorganiserade invandrare, som inget annat önskar än ett arbete, blir motståndet mot lönenedpressning mycket svagt. Om å andra sidan den gamla europeiska arbetarklassen förmådde enas med det nya invandrade underproletarialet så skulle istället “mångkulturalismen” kunna förvandlas till en helt oemotståndlig politisk kraft. Det här är förstås en mardröm för EU-eliten, men ändå en möjlighet i det som under överskådlig tid är en mycket hotfull utveckling.

I brist på en klarsynt och slagkraftig vänster har vi i Sverige fått Sverigedemokraterna som understödjer kultursplittringen, ger sig på själva invandringen, framhåller kristendomen som svensk och islam som främmande och etablissemangets ”mångkulturalism” som orsak till allt ont. De gör det hela till en ren kulturfråga, vilket alltså är fullkomligt fel. Mångkulturalismen måste ses och hanteras ur ett ekonomiskt perspektiv och ur ett klassperspektiv.

……
Ovanstående är mina funderingar efter läsning av bland annat några artiklar på Pål Steigans blogg Sammenbrudd eller Kommunisme 5.0. Kanske kan dessa artiklar och den debatt de fört med sig i Norge även ge svensk vänster lite friskt mod i de närmast tabubelagda frågorna omkring Invandring, kultur (mångkultur) och klass.

Läs alltså: Kultur invandring och klass, Brønnpissing, De virkelig extreme

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

 

... är läst 1464 gånger!

  75 kommentarer for ““Mångkulturalismens” rötter

  1. Christer S skriver:

    Några funderingar i all hast. Håller med dig mycket i de grundläggande resonemangen, men förstår inte riktigt din analys av mångkulturalismen. Mångkultur, internationalism är i allt väsentligt en positiv kraft i alla marknadsekonomier, kanske framför allt i USA, som inte skulle existerat som nation utan mångkulturalismen. Baksidan av myntet är förstås att marknadsekonomierna nått vägs ände och arbetslöshet och massfattigdom breder ut sig. Detta drabbar som vanligt de fattigaste hårdast och de fattiga är i många fall invandrarna i de olika länderna. Utan EU är jag övertygad om att ett storkrig skulle brutit ut i Europa i slutat av 1900-talet. På det sättet är EU ett fredsprojekt också. Styrande i alla marknadsekonomier är profiten, så också förstås inom EU.

  2. Bo Persson, Piteå skriver:

    Är inte Pål Steigan en alarmist med ett och samma frälsande svar på allting?

  3. Knut Lindelöf skriver:

    Bo!
    Är det inte motiverat att vara lite alarmist när man vet att kriserna står på kö, polarisarna smälter, vattennivåerna stiger, arbetslösheten skjuter i höjden, välfärden raseras, skolan privatiseras och fascismen marscherar. Jag tycker nog det.

  4. Bo Persson, Piteå skriver:

    Och det frälsandse svaret på allt detta:5.0? Låt oss ta var sak för sig Knut.

  5. Knut Lindelöf skriver:

    Bo,
    Det är alltid klokt att sortera problemen och försöka ta en sak i taget. Men om de trasslat in sig i varandra kan det vara svårt att se var man ska börja. Kom gärna med ett förslag.

  6. Evert Larsson skriver:

    En man på P. Steigans sida vill diskutera frågan om tillit. Ett solidaritetsord som dessutom är ett palindrom.

    Handlar det inte om att tillämpa Frances Tuuloskorps erfarenheter från arbetarkollektivet men nu inom hela folket? Blir inte då diskussionen om klass splittrande? Handlar det inte om att skapa en tillit och enhet för försvar av den demokrati som finns kvar efter nyliberalismens årtionden av härjningar?

    Den globala eliten håller nu på att skapa så stor oordning i de nationella och demokratiska strukturerna som det är dem mäktigt, bara för att få till sin globala nyordning.

  7. Kristoffer Larsson skriver:

    Bo, jag råder dig att läsa Steigans bok “En gång skall jorden bliva vår” (en betydligt mer optimistisk titel än den norska originalutgåvan bär). Där finns förklaringen till kommunism 5.0.

  8. Bo Persson, Piteå skriver:

    Knut!
    Ja, först skall man glömma det där med 5.0. Jag var inte på fredssamtalen i Degerfors men om jag i efterhand uppfattat det rätt, så var Steigan där och pratade just om 5.0. Men det leder inte någonstans. Om man t.ex. vill återupprätta neutraliteten så skall man jobba med den frågan och inte med något annat.

    Det är alltså du, Knut, som säger att man måste börja med något alldeles särskilt. Inte jag. Jag säger istället att den som vill jobba med skolan gör det. Och den som vill jobba med välfärdsfrågor gör det. Och så vidare. Det där med 5.0 är bara en snuttefilt.

  9. Evert Larsson skriver:

    Hej
    Jag läste PS bok redan när den kom, just för den optimistiska undertitel: En gång skall jorden bliva vår. Sin optimism bygger PS helt på en beskrivning av världskapitalismens problem, men att detta per automatik gör socialismen nödvändig är önsketänkande och självbedrägeri.

    Jag hade väntat en djupgående genomgång av erfarenheterna av socialismen, vilket lyser med sin frånvaro.

    Socialismen är ju en sorts misslyckande och nu skall vi in på samma spår utan att ens börjat göra läxan. Detta håller inte, det är helt oansvarigt.

    För att ta ett litet exempel: Marxismens historiska materialism.

    Det börjar med “slaveri” heter det, men vad var det som drev fram de stora slavjordbruken i Romarriket? Jo, en kapitalistisk spekulationsekonomi. Marxismen döljer de historiska erfarenheterna av hur kapitalsiter genom ränta utarmar det ekonomiska livet, därav räntans dåliga rykte i många religioner.

    I bibeln förespråkas en skuldavskrivning var 50:e år. Marx trodde på allvar att pengar måste vara värdebaserade, samma inställning som A. Smith och alla bankirer stått för och idag kämpar för.

    För alla som verkligen vill göra sig besväret finns “The lost sciense o money” (På AMI) för nedladdning. Marx omhändertas med stort teoretiskt allvar och polemisk värme.

  10. Bo Zackrisson skriver:

    Intressant diskussion detta. Jag hade stor behållning av att läsa Steigans bok. Den går lite längre än andra dystopiska böcker i samma ämne. Man behöver inte hålla med honom, men boken utgör en bra grund för vidare diskussion. Alla partier i Sverige har som mål att hålla den välbärgade vita medelklassen på gott humör. Det är denna medelklass som avgör valutgången. Underklassen går i allt mindre utsträckning till valurnan och vet att det inte spelar nån större roll vilken del av eliten som regerar.

    De senaste två åren har jag rest genom 11 amerikanska stater. Jag har sett “det mångkulturella” USA. Det är ingen vacker syn. Vi är snabbt på väg åt samma håll här hemma.

    Knut väcker en viktig fråga och nästa alla kommentatorer här ovan vill få tyst på honom. Märkligt!

    Ta en sak i taget säger någon. Bra. Odla din trägård!

  11. Knut Lindelöf skriver:

    Några frågor: Evert! Vad menas med att pengar ska vara värdebaserade? Är det guldmyntfot som åsyftas? Det vore kanske en idé att återinföra guldmyntfot. Men, hur mycket guld finns det? En ändlig resurs som också värderas på en marknad …

  12. Evert Larsson skriver:

    Bo!
    Det bästa sättet för mig att få tyst på Knut är att inte delta här.

    Värdebaserad valuta
    Marxismens ovilja att redigt hantera en så grundläggande ekonomisk faktor som pengar är minst sagt märklig, för redan grekerna kände till den “moderna” synen på pengar.

    Aristoteles: “Pengar är en funktion av lagen inte av naturen”. Pengar är en politisk överenskommelse om ett praktiskt bytesmedel. Problemet är att ordna det så att det står emot förfalskning och/eller de rikas intervention genom att tillverka bytesmedlet i guld, i ett material med högt värde.

    Själva regleringsmekanismen för ekonomin handlar sedan om att kontrollera penningmängden så att den står i harmoni med den reella ekonomin. Trycks för mycket pengar leder det till inflation. För lite pengar leder till ekonomisk stagnation.

    “Moderna” pengar hör historiskt samman med vad vi kallar demokratier. Sparta byggde sin ekonomi på järnmynt. Rommarna tillverkade mynt i koppar och brons under dess republikanska era. Caesar gjorde slut på det hela, både de billiga pengarna och republiken.

    Marx begraver dessa mycket enkla sanningar i 100-tals sidor av teoretisk mumbojumbo, vilket har ställt till en massa problem, till exempel idéerna om att avskaffa pengar. Tron att man i en ekonomi byggd kring en avancerad arbetsdelning skall göra sig av med pengar är naturligtvis huvudlös. Men det trodde jag själv på allvar på 70-talet.

    Yoshi Frey har skrivit 4 artiklar i den Fria tidningen. De handlar inte definitionen av pengar men om en monetär reform.

  13. Bo Persson, Piteå skriver:

    Bo Z!
    Jag har sagt “ta var sak för sig”. Knut har sagt “ta en sak i taget”. Är du med på skillnaden?

  14. Knut Lindelöf skriver:

    Tack Evert!
    De där artiklarna ska jag läsa. Hur kan det komma sig att så få ekonomer tänker i dessa banor?

  15. Bo Zackrisson skriver:

    Lite översiktligt. Jag läste mycket av Marx för många år sen. Det mesta var klokt och redigt. Profitkvotens fallande tendens är det som i grunden styr den globala utvecklingen.

    I sitt inlägg tar Knut upp de stora övergripande frågorna för vår gemensamma framtid. Det är fullt tillåtet och bör leda till funderingar.

    Många vill syssla med en fråga i taget. Det är självklart inte fel. Samtidigt är det helt rätt att försöka se det hela ur ett helikopterperspektiv, vilket Knut försöker göra.

  16. Bo Persson, Piteå skriver:

    Bo Z!
    Vi är väl alla här överens om att kapitalismen har sin tid. Men måste vi därför också alla tro på Pål Steigan?

  17. Evert Larsson skriver:

    Bo!
    Om det är “Profitkvotens fallande tendens är det som i grunden styr den globala utvecklingen” förklara då hur den har lett till den skuldkris som nu förlamar världen?
    Teorin om profitkvotens fallande tendens är bestickande i sin enkelhet men är mer en följd av kapitalackumulation och teknisk utveckling, den strukturerar inte mänskligt handlande.

    Teorin om profitkvotens fallande tendens motsäger inte just finanskapitalets betydelse i ekonomin och deras makt över vår ekonomi genom bank och penningsystem. Det som en monetär reform med kirurgisk skarphet angriper.

    Knut!
    En mycket bra fråga. Hur kan det komma sig att den “ekonomiska vetenskapen” över huvud taget inte vill diskutera bank och penningsystem utan tar det för givet. Här hamnar P. Krugman och marxister på samma sida vilket också gör att de inte förstår mekanismerna bakom vår nuvarande skuld/finanskris.

    Bara om det är så att de allra mäktigaste har intressen att dölja i hur detta system fungerar så blir det möjligt att förstå att vi inget tillåts förstå.

  18. Bo Zackrisson skriver:

    Bo P!
    Jag skriver i mitt inlägg att man inte behöver hålla med PS, men att man bör läsa boken. Har du gjort det? För mig var problembeskrivningen det intressanta. Hans “lösning” är för radikal för att kunna genomföras under min livstid. Det blir kommande generationer som får lösa den uppgiften.

    Evert!
    Detta går inte att klara av i ett kort bloggsvar. Walden Bello har i mitt tycke skrivit en mycket bra artikel om saken. Den publicerades i Clarté för några år sedan.

    Just detta att kapitalet idag har så svårt att tjäna pengar på vanlig verksamhet har gjort att kapitalet sökt sig till den finansiella sektorn. Vi har fått en finansialisering av världsekonomin. Utvecklingen har gått i flera steg.

    Skuldkrisen? Den kan väl förklaras av att för att hålla hjulen snurrande måste vi på alla möjliga sätt konsumera. Vi handlar nu och betalar senare. Vissa stater har på så sätt skaffat sig enorma underskott. I Grekland är statsskulden enorm men de privata skulderna är små. Här i Sverige är det tvärtom. Det svenska folket är ett av världens med skuldsatta, med statens skulder är inte så stora.

  19. Bo Persson, Piteå skriver:

    Bo Z!
    Men då är vi kanske överens. Pål Steigan har ingen idag praktisk politik att komma med.

  20. Knut Lindelöf skriver:

    Bo P!
    Men kanske bra tankar och idéer? Som kanske kan leda till en politik.

  21. Bo Persson, Piteå skriver:

    Knut!
    Ja, det enda praktisk politiska sammanhang som jag förknippar honom med är de Degerforssamtal som jag redan nämnt. Och där var han ju helt kontraproduktiv. Komma dragande med kapitalismen där är ju som när (r)-folket drog in kapitalismen i FNL-rörelsen. Splittrande alltså.

  22. Knut Lindelöf skriver:

    Nej Bo, inte alls! Han (PS) var ingen partigängare, men han, liksom Myrdal, hymlar inte med sin kommunistiska grundhållning. Det är respektabelt.

  23. Bo Persson, Piteå skriver:

    Knut!
    Ja om det är en biktstol vi skall ha, så är det förstås OK. Men jag trodde det var en fredsrörelse.

  24. Evert Larsson skriver:

    Knut!
    Varför pratar inga ekonomer om vårt penningsystem? Ett kort svar: A.Smith.

    Den sämsta av sin tids ekonomer har av penningaristokratin kraftfullt lanserats som ett geni, den liberala rörelsen, har agerat förstärkare.

    Vänster, arbetarklass, folket har inte kunnat stå emot denna propaganda därför att den socialistiska rörelsens störste profet själv svalde A.Smiths mystifieringar med hull och hår.

    Orsaken till att frågan om en monetär reform inte lyckats bryta sig igenom den akademiska värden beror tror jag på att ekonomi är ett överteoretiserat ämne, och teorier kan du spinna runt i så länge du får anslag, för någon validering mot verkligheten verkar ointressant. Vid konflikter med verkligheten gäller teorin.

    Att frågan om en monetär reform blivit aktuell just nu kan bero på att den ekonomiska krisen är en skuldmättnadskris. Den kan åtgärdas med en klassisk skuldavskrivning, Steeven Keen diskuterar den frågan och Micheal Hudsen står för de historiska studierna. Sök på nätet. Men utan en monetär reform där bandet mellan penningmängd och skuldsättning bryts är vi snart i samma situation igen.

    Bo!
    Den artikel du refererar till står lika handfallen inför vår framtid som vilken annan mainstreamekonom som helst, vilket framgår av artikelns sista stycke.

    Han skriver: “Behöver USA en ny spekulationsbubbla för att dra sig självt upp ur recessionen?” Här visar han att han inte förstår att bubblorna bara är krisens yttring inte dess grundorsak. Alternativt har han inte ens ambitionen att höja sig över mainstreamekonomernas harvande i konjunkturcyklernas ebb och flod.

    Inte med en enda rad berör han att krisen kännetecknas av en skuldmättnad som gör att inte ens styrräntor på 1% och därunder får folk att ta nya lån och därmed fylla på i en imploderande penningmängd.

    Som alla andra neoklassiska och klassiska ekonomer tar han penning- och banksystem som givna.

    Genom sin tolkning av ordet profit lyckades Marx dölja det för alla kapitalister under alla tider helt avgörande verktyget för att berika sig, räntan.

    Nu har jag läst genom den artikel du rekommenderade och därefter redovisat några invändningar. För diskussionens skull, ta del av Yoshi Freys artiklar, länk ovan, och redovisa dina.

  25. Evert Larsson skriver:

    Bo!
    Om din syn på skuldkrisen. Håller med om det du skriver. Men det förklarar inte varför skulderna har ökat exponentiellt sedan WW2, i en näst intill perfekt kurva. Och nu pekar den nästan rakt upp. Då spelar det ingen roll hur räntan sänks, då svenska huslån har en genomsnittlig amorteringstid på 125 år, Det finns inget utrymme.

    Genom att skuld och penningmängd är samma sak så blir amorteringar det samma som att döda pengar som cirkulationsmedel. Följden är depression. Gör vi inget åt detta system kommer vi att som på 30-talet ha en lång tid av ekonomisk stagnation som troligtvis slutar i förödande krig.

  26. Bo Zackrisson skriver:

    Evert!
    Jag läste en sammanfattande artikel av Yoshi på Alba.nu. Att vårt ekonomiska system kräver ständig tillväxt är väl ingen nyhet? Just det faktum att vi är på väg att möjligen nå ett slags tilväxttak är ju det som förebådar den kommande krisen. Vi fick en föraning om detta 2008.

    I Sverige hade vi en liknande sådan kris i början av 90-talet. Resultatet blev avskuldning, hög arbetslöshet, en minskning av den offentliga sektorn och en successiv långsam återgång.

    Den unikt låga räntan gör det extremt billigt att låna pengar. Där är huvudförklaringen till de skenande priserna på bostäder. Lägg till detta generösa avdragsmöjligheter, slopad fastighetsskatt, slopad arvs- och förmögenhetsskatt, jobbskatteavdrag, RUT, ROT och KROG, så har vi läget ganska klart för oss.

    Med nuvarande räntor har de flesta råd att köpa en 4-rumslägenhet för tre miljoner. Det blir billigare än att hyra en 4-rummare.

    När banken lånar pengar till ett lägenhetsköp så är det ju egentligen banken som äger lägenheten. Det är säkerheten! Så länge räntan ligger kvar på nuvarande nivåer är det ingen störra fara å färde. Det är ju som jag tidigare skrev den vita välbärgade medelklassen som för närvarande är inne i detta pyramidspel.

    Det du beskriver ser jag inte som något särskiljande. Vi kommer självklart att drabbas av en skuldkris inom några år. Det kan bli som på Irland. Då krymper skuldberget, folk får gå från hus och hem pga arbetslöshet m.m. När skuldberget krympt ihop kan vi börja om på nu kula. Ungefär som pyramidspelet på börsen som då och då drabbas av krascher. Under 20 år gick börsen bara upp, upp, upp! Sedan millennieskiftet har den i princip legat på en platå.

    För att en marknadsekonomi i nuvarande form ska må bra, måste den hela tiden producera tillväxt. Klarar den inte det är krisen här. Finansialiseringen av ekonomin (Walden Bello)har gett systemet respit. Men även den fällan kommer att slå igen.

    Och som alltid blir det vi som får betala för kalaset i slutändan. Många kommer att tycka att det var kul så länge det varade. Jag ser i likhet med dig en framtid av ökade motsättningar och flera krig. Det ser vi redan.

  27. Evert Larsson skriver:

    Bo!
    Jag vet inte riktigt hur jag skall lyckas med att bryta upp det marxistiska raster du lägger över verkligheten så att du ser det uppenbara, skuldmättnadskrisen.

    Sveriges kris på 90-talet var en bubbla isolerad till bostadsmarknaden, orsakad av – precis som du skriver – att bankerna medvetet vräkte ut krediter för att skapa en kris, för att politiskt kunna angripa den svenska modellen. Det gjordes medvetet från toppfigurerna i finansdepartementet.

    Kriserna utlöses nästan alltid av bubblor på grund av den olikmässiga utvecklingen i ekonomins delar. Men den långsamma uppbyggnaden av den gemensamma skulden – offentlig och privat – sker över längre tidscykler, idag räknat från WW2-slut. Steeven Keen är den som tydligast bitit sig fast vid detta faktum och fullständigt sopar golvet med alla ekonomer oavsett vad de kallar sig. Keens arbete är en av de viktigaste källorna till intellektuell frigörelse vad gäller ekonomiskt tänkande idag. (finns på nätet).

    I din beskrivning av Irland så är det samma sak. Du vägrar höja dig över konjukturcyklernas ebb och flod och resignerar fullständigt, citat:

    “Och som alltid blir det vi som får betala för kalaset i slutändan. Många kommer att tycka att det var kul så länge det varade.”

    Men när man i sin analys är så otydlig att man inte hittar vägar, alternativ då måste man gå vidare för att hitta de konkreta mekanismer som förslavar oss, binder oss till en utveckling av nöd och krig, och den är inte nödvändig. Det ekonomiska eländet är skapat av människor inte av naturen, det gäller att hitta svaren.

    Och varför vågar inte marxister idag granska penning och banksystem? Att dom aldrig gjort det är ju samma slags stöd som den hängdes rep. Det är en fundamental brist i marxistisk ekonomisk teorin.

    Du tror kanske att mitt syfte är att bryta sönder en intellektuell resurs – marxismen – som istället bör försvaras. För mig är detta inte en strid för eller emot marxism, det är en fråga om kritisk övertagande av vad som är användbart. På samma sätt som relationen till A. Smith i allt väsentligt är ett kritisk förkastande. Min hjärna är fortfarande marxistiskt strukturerad, sånt kommer man inte ifrån om den varit ungdomens skola och förebild.

    Varför skall vi ha ett penning och banksystem, där penningmängden är beroende av att vi skuldsätter oss? För att leva, upprätthålla en fungerande ekonomi, måste vi skuldsätta oss, det är ett skuldslavsystem ristat i sten. Eftersom den ränta du betalar för lånet INTE skapades vid lånetillfället kommer ränteinbetalningarna att äta upp penningmängden innan lånet ens är betalt, vilket tvingar oss till ökad skuldsättning.

    Som bonus på allt detta sitter en bankmaffia och kammar hem räntorna på pengar de inte ens har. Det är detta som är den grundläggande tvångsmekanismen för tillväxt, egentligen handlar det om tillväxtexploatering. För sett ur ett ARBETS-perpektiv är inte tillväxt ett problem, vilket vi kanske bör återkomma till.

  28. Bo Zackrisson skriver:

    Evert!
    Steve Keen resonerar ungefär som jag i vissa stycken. Skuldberget är för stort och ohållbart. Det kommer att ske en avskuldning som kan ta lång tid. Resultatet av denna avskuldning kommer att bli ekonomiskt stillastående, depression, arbetslöshet m.m. Det är inget nytt, vi har haft det förut. Han jämför med Japan som under två decennier haft grus i tillväxtmaskineriet.

    Vad är det för radikalt med detta? Det enda som skiljer dagens situation från gårdagens är skuldernas storlek, vilket självklart är viktigt. Det finns alltid grader i helvetet.

    Sen har Keen lite underliga förslag till lösning. Keen föreslår att alla som tagit stora lån för t ex ett bostadsköp ska få sina skulder avskrivna. Det är väl ett förslag som skulle få den vita välbärgade skuldsatta medelklassen att jubla?

    Alla svenskar som lånat väldiga belopp för konsumtion de inte har råd till skulle med detta förslag vinna högsta vinsten! Alla som agerat ansvarsfullt och gnetat och sparat skulle få sitta med Svarte Petter.

    Var radikaliteten ligger i detta har jag lite svårt att förstå.

    Här är en Hard Talk intervju med Keen från 2011

  29. Evert Larsson skriver:

    Bo!
    Det som gör Keen intressant är att han plockar in pengar, banker och privat skuld in i diskussionerna kring ekonomin och de kriser vi har. Nästan alla har undvikit just detta. Han gör det dessutom på ett trevligt sätt Ex. här.

    Den kurva som han visar på den första bilden är som jag ser det helt beroende av vårt penningsystem, där penningmängden är lika med privat och offentlig skuld. Räntan är den andra komponenten som underminerar ekonomin. I detta system driver räntan den ökade skuldsättningen eftersom, när lånet tas skapas inte räntan tillsammans med lånesumman. Ränteinbetalningarna äter så upp penningmängden och tvingar fram ökad skuldsättning, annars depression.

    För att mer i detalj studera den gifitga mekanismen i penningsystemet kan kanske Chicagoskolans papper vara ett alternativ.

    Ekonomi har genom de dominerande skolorna varit ett moras av teoribildning. Teorier staplade på varandra men som ändå fullständigt misslyckats med att förstå det ekonomiska systemet.

    De flesta förespråkarna för en penningreform undviker teorier, utan går över historien och ser vilka system som fungerat och drar sina slutsatser av det. Detta framgår också av AMI:s egen beskrivning av sin monetära reform

    Keens skuldavskrivning är problematisk och jag tror inte någon politiker på denna jord har tarmarna att klara genomföra den. Om jag förstått rätt går hans förslag ut på att alla medborgare skall få i storleksordningen 200.000 kr. För de som har skulder hamnar pengarna där, för dom som inte har det hamnar de på deras konto för att användas, utan restriktioner förstås. Att bara ge till de skuldsatta, till Slösa, är ingen tilltalande idé.

    Men jag tror att den är värd att diskutera eftersom den triggar folks fantasi. Att de skulle få pengar direkt istället för att de går till bankerna kan ju sätta fart på en del obrukade hjärnceller.

  30. Evert Larsson skriver:

    Artikeln ovan handlar om mycket angelägna problem. Kommentarerna här har hittills handlat om en viktig ekonomisk fråga som enl. mig är lösningen på vår skuldkris. Den diskussionen har ju genom Guldbyxorna fått ett naturligare fora.

    Vi kanske måste börja med att diskutera om ett mångkulturellt samhälle är möjligt. Kan folk från olika kulturer leva tillsammans?

    Lincoln är ju en het figur just nu. Det anses att han var slavmotståndare och att det var orsaken till inbördeskriget. Själv dementerar han det. Han förde kriget för att förhindra en splittring av den federala republiken.

    Han var visserligen mot slaveriet men ansåg att olika raser inte kunde leva tillsammans. Det ansåg också svarta, och tillsammans startade de en rörelse för att de svarta skulle återinvandra till den för ändamålet upprättade staten Liberia. Tror inte att Lincoln av detta drog slutsatsen att de vita skulle återinvandra till Europa?

    Det finns alltså en djupt rotad föreställning att folk inte kan leva tillsammans. Men samtidigt kan vi glädjas åt att det under historien finns mängder av exempel på motsatsen. Kulturella möten och sammansmältningar är ju snarare legio än undantag.

    Vari består då problemet?

    Historiskt har västvärlden ett mycket dåligt historiskt CV i dessa frågor. Vår historia dryper av koloniala-etniska rensningar, ja utrotningar. För alla som är intresserad av att se sig i den kulturella spegeln kan Sven Lindquists “Döda varenda jävel” vara av intresse.

    Är det i själva verket vår kultur som inte kan leva tillsammans med andra? Men likväl behöver vår härskande elit en fiende till den grad att de själva skapar den. Tydligen har vi lite stöd för mångkulturen i vår egen civilisation.

    Hur är det då med människan? Som varelse? Är hon ens human? För er som läst Lasse Bergs “Gryning över KALAHARI” tror jag inte tvekar på svaret, för LB:s bild av människan är ju mycket ljus och optimistisk.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.