Bild: klipp ur filmen nedan.
Den så kallade klimatfrågan börjar bli allt besvärligare. Är människornas liv på jorden allvarligt hotat, eller är vi alla förda bakom ljuset av en avancerad politisk propaganda? Hur ska man förstå detta? Här på lindelof.nu har vi hittills hållit oss utanför denna laddade diskussion, som främst förts av några modiga personer i alternativa medier, Elsa Widding bl a. Nu är det dags också för oss att ta upp dessa frågor.
FN:s internationella klimatpanel (IPCC) samlar all ”relevant” forskning om klimatets förändring, presenterad i världens många vetenskapliga tidskrifter. Genom denna verksamhet tänker man sig få grepp om de enormt komplicerade klimatprocesserna. Klarlagt är att jordens medeltemperatur sedan några generationer tillbaka ökar, vilket kommer att föra med sig en massa problem för människorna på jordklotet. Därför säger man att uppvärmningen måste stoppas? Dock, för att klara det måste man veta att den pågående medeltemperaturhöjningen är resultat av mänsklig påverkan.
Under snart två sekler har människan eldat med fossila bränslen. Det var tack vare denna som industrialiseringen, kommunikationsrevoloutionen och den enorma konsumtionsökningen i den industrialiserade delen av världen kunde komma till stånd. Sedan ett antal år tillbaka anses utsläppen av CO2 – genom fossilbränning – vara den viktigaste orsaken till klimatfärändringen (medeltemperaturens stegring). Den allmänna meningen är dessutom att en överväldigande majoritet (99 procent) av världens alla forskare är överens om att det är så.
Det mest rationella är naturligtvis är tro på dessa ”auktoritativa” påståenden. Vore de inte sanna, vore det en skrämmande sensation. Hur ska man kunna säga emot 99 procent av världens forskare? Man drar sig alltså i det längsta. De som inte vill diskutera det här, utan ta anser att IPCC står för den slutgiltiga sanningen, kallar det jag nu skriver ett knäfall för en konspirationsteori. Alltså bara att finna sig.
Av den anledningen skrev jag följande den 26 november 2022: ”Allt pekar mot att medeltemperaturen stiger på jorden, bland annat på grund av utsläpp av växthusgaser, som i sin tur orsakas av mänskliga aktiviteter. Detta hotar att skada allt levande på jorden i olika grad och i olika takt.” Så tänkte jag alltså då. Är det nu dags att nyansera denna min uppfattning? Jag tror det.
Något som ändå skaver
Det är alltså något som är konstigt med denna CO2-teori, som utvecklats till religiös ”klimatalarmism”. Visserligen tycks allt peka mot att medeltemperaturen på jorden stiger. Men det finns – om än ute i marginalen – forskare som inte delar IPCC:s slutsatser, som tvivlar, som pekar på andra orsaker utom mänsklig påverkan.
På senaste FiB/K-stämman i slutet av april behandlades en motion som krävde att tidningen borde lyfta fram dessa forskare som går emot strömmen i klimatdebatten. Vilka är de? Vad säger de?
I församlingen fanns två professorer som på olika vis var väl insatta i området. Båda hade sina tvivel på att majoriteten inom forskarsamhället är så förkrossande. De framförde att universiteten i hela västvärlden fungerar på så sätt att om man tycker ”fel” i klimatfrågan, alltså ifrågasätter CO2-teorin, så sinar anslagen. Det kan vara en delförklaring. Fenomenet känner jag dessutom igen från Sverige, fast på andra områden. Anslagsansökningar ska var politiskt korrekta för att ge klirr.
Alternativa teorier
Om man studerar de långa temperaturserier man på olika vis kan få fram från mätningar med termometer, som alltså förekommit i ett par hundra år, gör sig alternativa teorier om nuvarande temperaturhöjning påminda. Även CO2-halten i atmosfären kan man studera under olika geologiska epoker genom tecken i naturen, glaciärer, borrkärnor från gamla träd, geologiska observationer. Då uppstår tvivel på att varken temperaturstegringen eller förhöjda CO2-halter är ovanliga eller ens skadliga för livet på jorden i vid mening. Och framför allt, den alarmistiska teorin om CO2:s skadliga effekt på klimatet förlorar sin trovärdighet?
Ännu en teori som börjat framföras är molnbildningens betydelse för den globala uppvärmningen. Molnbildningen i sin tur påverkas av oregelbunden solaktivitet, så kallade solstormar. En del anser att molnbildningen är en mycket viktigare faktor för klimatet än CO2-utsläppen. Men nuvarande klimatmodeller (matematiska beräkningar i superdatorer) klarar inte att hantera molnbildningsprocesserna, som är alldeles för komplicerade för att fångas med dagens matematik i datorer. Det verkar som man väljer CO2-teorin för att den är lättare att räkna på, vilket framstår som lika klyftigt som att leta efter den borttappade nyckeln under gatlyktan, för där är ljuset bättre.
Fel kurs?
Jag börjar alltså luta åt att ”klimatalarmismen” leder våra samhällen i en helt felaktig riktning. Den kanske bara skapar nya miljöproblem. Elbilarna är praktexemplet. Är det inte CO2-utsläppen som är klimatproblemet blir elbilshajpen ett stickspår. Vindkraftutbyggnaderna kan vara ett annat. Elbilsvurmen, elektronikifieringen (ursäkta ordet), datoriseringen och AI-utvecklingen ökar suget efter mer el och efter de där sällsynta jordartsmetallerna som ska brytas och fraktas över jordklotet från gruvorna till fabrikerna, som i sin tur tillverkar alla de högeffektiva batterierna eller datachipsen till priset av en enorm elåtgång. Det där krockar och tränger undan andra människors intressen (samer, indianer, inuiter…). Och, är det så viktigt att snabbt fasa ut fossil olja och gas ur systemet om CO2-utsläppen inte är boven? Det här är frågor som dyker upp och som kan få vem som helst att tvivla på den politik som propageras med sådan enorm energi i vårt Västerland.
Politiska och sociala effekter
Vad man förmodligen istället borde göra är att anpassa våra samhällen till den högre medeltemperaturen, som utan tvivel för med sig problem; smältande glaciärer, stigande havsnivåer, ändrade väderförhållanden etc. Temperaturökningarna visar sig vara mycket större i de stora städerna än på landsbygden runt om, vilket alltså är en slags mänsklig påverkan. All betong blir som värmemagasin och all energibränning alstrar värme. Anpassning av byggande och andra åtgärder måste till, istället för att försöka stoppa den pågående temperaturökningen enligt CO2-teorin. Det kan bli nog så problematiskt, men ändå begripligt och fullt möjligt. Man kan ju flytta på hela Kiruna.
Det andra stora problemet med klimatalarmismen är de sociala effekterna. En ökande del av den unga arbetande och välutbildade befolkningen har jobb som är mer eller mindre anknutna och motiverade av klimatkrisen, som ju blivit ett evangelium och genomsyrar i stort sett allt. Så fort vi får ett häftigt regn talar vi om klimatets förändring, istället för att som förr tänka att naturen är föränderlig och oberäknelig. Det var kanske en mycket klokare inställning. Man skaffar stövlar istället för att köpa el-bil. Tänk förresten bara på alla som investerat hundratusentals kronor i sin godhet genom ett köp av elbil. Att äga en Tesla dövar konsumtions- och flygskam. Själv köpte jag en dieselbil med 10.000 kr miljöbonus för tio år sedan. Men sedan blev den en ”partikelutsläppare”, utan att något hände. Den rullar tyst och snällt fortfarande.
Att vända detta slagskepp blir inte lätt. Klimatalarmismens föreställningar har trängt djupt in i hela samhället och i den stora medelklassen. Det kommer bli en smärtsam process, där alla klimatkonsulter och klimatfrälsta ska tas ut ur sin djupt rotade tro, som dessutom utgår från makten. Motvind att vänta med andra ord. Men denna vantro får inte ersättas av en ny tro, utan av sunt tvivel och öppen debatt för att finna en förnuftig väg.
Börja med att ta dig tid att se filmen…
PS. Tack Christer Strandberg för detta filmtips.
Välkommen Knut! På tiden att också detta ämne diskuteras här och att CO2-teorin ifrågasätts. Jag har läst Lennart Bengtssons bok, Elsa Widdings bok, Staffan Mörners bok plus ett otal artiklar på derimot.no, som ofta har artiklar om klimatalarmismen. Det är med detta som med antisemitismen, 9/11, North Stream, Rysslands ”oprovocerade” angrepp på Ukraina och mRNA-vaccinernas troliga roll i den överdödlighet som nu går över den vaccinerade världen. Bara en uppfattning tillåts, inga debatter mellan olika företrädare och det liknar mest hjärntvätt, samtidigt som alla dissidenter nu skall brännmärkas genom åtgärder mot ”miss- och desinformation” och vi som försöker tänka själva stämplas som konspirationsteoretiker.
Att ”förhöjda CO2-halter är ovanliga eller ens skadliga för livet på jorden i vid mening” är troligen sant. Vår planet har sett stora sådana variationer i sin historia.
Problemet är att det nu bor över 8 miljarder människor på jorden och att en rejäl klimatförändring rycker undan möjligheten för många av oss att bo kvar där vi bor.
Molnbildningen påverkas antagligen av solstormar, men också sannolikt av förhöjda CO2-halter och ökande temperatur. Allt hänger ihop i ett stort interagerande system.
Att överheten använder klimatalarmismen för sina egna syften säger oss ingenting om klimatfrågan i sig. Problemen med elbilarna samma sak.
Att mänskliga utsläpp av CO2 är en stor del i den pågående klimatförändringen förefaller uppenbart. Vi vet också att hela naturen utvecklas språngartat, med ständiga tröskeleffekter, som ingen av oss kan förutsäga på ett rimligt sätt.
Vi tar risker som aldrig tidigare om vi negligerar detta. Skulle t ex Golfströmmen avmattas eller rent av avstanna, som en del hävdar har hänt flera gånger tidigare på grund av varmare klimat, så blir vårt eget land troligen ett nytt Alaska i klimatmässig mening, vilket innebär att jordbruk lär bli omöjligt. Det är ingen fara för livet på jorden, men det gör att nästan alla måste flytta härifrån.
Liknande effekter kommer sannolikt att inträffa på många platser där jordbruk nu bedrivs. Livet på Jorden överlever, men vi människor riskerar att drabbas av groteska flyktingströmmar, instabilitet, svält och krig.
Risken för krig är redan överhängande med den amerikanska imperialismens hänsynslösa kamp för fortsatt världsherravälde. Vanvettiga satsningar på krig och vapen är en av dom största bovarna när det gäller CO2 utsläpp.
Inte bara överheten kan använda klimatfrågan för sina egna syften, även vi som strävar efter fred och civilisation kan göra det och det genom att påpeka hur dom i ledande kretsar som pratar så högt om klimatet, samtidigt provocerar fram krig som är förödande för klimatet.
Den otyglade överheten och den oreglerade kapitalismen är ett akut hot mot allt liv på vår jord. Dom förstör klimatet och laddar upp inför ett fruktansvärt kärnvapenkrig som riskerar allt levande utom kanske kackerlackor.
Vad avser den rådande debatten om klimatet och orsaken till ökningen av Jordens medeltemperatur, kopplat till västvärldens ständigt ökade konsumtionsmönster, har som nämns en absolut ”sanning” etablerats.
Utan tvivel mycket upplysande över lång tid som trots detta blivit till ett självskadebeteende, och knappast med kraft ifrågasatts utan istället fortsätter konsumtionen i oförminskad takt. Betänk dessutom att denna krassa marknadsidé är en relativ kort historisk parentes som organiserat samhälle och dessutom förstört andra uppbyggda traditionella kulturmönster som verkat under än längre tidsförlopp. Därtill viktigt att komma ihåg vårt ständigt destruktiva sökande varhelst på jorden efter råvaruresurser och människors billig arbetskraft samt raserande av deras etablerade av hävd nedärvda samhällsmönster.
Jag efterlyser en idémässig betydande kraft underifrån, liknande den som arbetarrörelsen verkade i sin linda, under industrisamhällets begynnelse där kunskapsförmedling och utbildning etablerades utifrån en allmän sammanhållen folkrörelse. Insikten som då fanns om att arbetarna befann sig i ett utsatt läge och hur nödvändigt det är, inse behovet av att verka tillsammans för det goda livet som bygger på något annat än denna i förlängningen tilltagande och ständigt sökande efter varukonsumtion. Jag undrar om det är den framtidsbilden med ökad materiell konsumtion, människor verkligen känner sig trygga med, där en oroskänsla understundom säkert finns?
Då är det viktigt i sammanhanget att mäktiga personer av folket utsedda talar om freden och samförstånd framför kriget som förstörande verkan generationer framöver. Och vad berör vilka orsaker som ligger bakom kriget i Ukraina. Kan vi lita på våra politikers enkla och höga tonläge till väljarna när dom talar om att ”vi måste vinna kriget över Rysslands Putin”. Inte ens en lite enkel fredens röst förmår tränga igenom det öronbedövande krigsmullret.
Jag menar att det finns ett trovärdighetsproblem och en misstro bland folket vs det politiska styret som berör såväl fredsfrågan som klimatets förändringar på Jorden. Inte minst framväxten av partier i västvärlden som befinner sig på yttersta högerkanten visar på detta.
Och då tänker jag!
Förmådde min föräldrageneration åstadkomma ett fungerande välfärdssamhälle, med sina inte dom bästa förutsättningar under cirka en sekellång tidsperiod, borde den unga generationen med deras fantastiska möjligheter som står dom till buds göra något ännu bättre.
Jag tror det är nödvändigt därför att mänsklighetens historia och framtid är större än västvärldens nedlåtande inställning mot allt som avviker detta av tradition destruktiva konsumtionsmönster. Inte minst visar västs våldskapital, historiskt på vilka brister det finns i vår moraliska hållning.
Samtidigt kan jag inte släppa vad som händer på Gazaremsan. Detta måste vara ett fullständigt haveri för västvärlden som moraliska föredömen med adress till världen övrigt. Ett bevis på att det koloniala arvet fortfarande befinner sig djupt förankrat i detta påtvingade system som verkar över andra historiskt uppbyggda kulturmönster.
Till dessa nedtecknade textrader har jag ett lyssnartips som berör ämnet, att då rekommendera Sveriges Radio dokumentärprogrammet om Lili’oukalani – Hawaiis sista drottning, som berättar hur denna övärld kom att tillhöra USA. Det är ingen vacker nutidshistoria som sträcker sig från mitten av 1800 talet. Händelse ganska nära i tid, och andra exempel finns att uppbringa som Kung Leopolds vålnad om Kongo.
Vad beträffar att vårda det levande på denna planet och dess förutsättningar, så står en sådan agenda inte alltför högt i kurs hos dom nyliberala tankesmedjorna.
På politiskt korrekta WikiPedia kan man läsa om lilla istiden. Med kunskapen om lilla istiden borde ingen människa tycka att det är konstigt att klimatet blivit lite varmare, efter den ovanliga köldperioden, som i snitt var 1,5 grader kallare än vad som ansågs normalt. Nu har temperaturen gått tillbaka en dryg grad i riktning mot normal temperatur. Nu, när vi närmar oss normal temperatur, skriker klimatalarmisterna att det är klimatkris. Hur tänker de då?
Vill man få en bra introduktion till uppkomsten av klimatalarmismen kan man läsa kapitlet ”Vakumet” i av kapitalistklubben Romklubbens utgivna bok Den första globala revolutionen – en rapport från Romklubbens råd, utgiven 1992. Kapitlet är ett tiosidigt argumenterande mot folkstyrd demokrati och för behovet av överstatligt globalt styre, och hur man ska nå dit. Man ska uppnå detta globala styre genom att hitta något som kan få människor att frivilligt ge upp sin demokratiska rättighet till förmån för globalt styre. Det konstateras: “När vi letade efter en ny fiende som skulle kunna ena oss kom vi på tanken att föroreningar, hotet om global uppvärmning, vattenbrist, svält och liknande skulle passa in. I sin helhet och i sitt samspel utgör dessa fenomen ett gemensamt hot som kräver solidaritet från alla folk.“ Jag har översatt kapitlet till svenska.
Jag vill rekommendera Sven Börjessons bok En klimathistoria. Den har samma vida grepp på klimatfrågan som filmen har. Den behandlar geologiska, zoologiska och andra sätt att kunna fastställa hur klimatet varit historiskt. Den behandlar politiken bakom IPCC och hur politikerna har det avgörande inflytandet över vad som ska framgå i IPCCs rapport för beslutsfattare, en rapport som skiljer sig från det vetenskapsmännen i IPCC kommit fram till. Sammanfattningen för beslutsfattare är ingen sammanfattning i egentlig mening utan en sammanställning som ska ge ett så tydligt budskap som möjligt. Något som framgår vid en jämförelse mellan rapport och sammanfattning. [Det ökade solinsläppet är inget som nämns i sammanfattningen medan det framkommer i rapporterna i kapitel 3 och kapitel 9 i IPCC-rapporten 2007, som den dominerande orsaken till uppvärmningen.
Sven Börjesson skriver på annat ställe i boken om detta: “Den energi (värme) som solstrålningen för med sig till jordens klimatsystem anges i W/m2 (watt per kvadratmeter). Den siffra som nämns i kapitlet är en ökning med 2–3 W/m2 och årtionde. Ett energitillskott på 2–3 W/m2 och årtionde mellan mitten av 1980-talet fram till år 2000 betyder en ökning på 3–4,5 W/m2 för de 15 åren. Det kan jämföras med att IPPC i rapporten beräknar att människans utsläpp av koldioxid från 1750 till 2011 har lett till ett energitillskott på 1,82 W/m2.”]
Den behandlar pengarna bakom forskningen och stödet till så kallade ideella naturvårdsorganisationer m m. Sven Börjesson konstaterar: ”Det ligger inte i politiska partiers, forskares eller miljörörelsens intresse att kritiskt granska sina egna ståndpunkter, speciellt inte frågor som är profilfrågor och som bidrar till den egna ekonomin. Därmed inte sagt att klimathotet är en konspiration, men det går inte att bortse från egenintresset hos aktörerna”. Han nämner Naturskyddsföreningen, vars internationella verksamhet till mycket stor del finansieras med skattepengar genom SIDA.
Sven Börjessons besök 1992 på Majuroatollen är en sedelärande historia där ö-rikets prins berättar att det där med att hävda havsnivåstigning och risk för översvämning bara är ett sätt att få ekonomiskt stöd från omvärlden.
Boken behandlar även fusket med termometrar och historiska temperaturdata.
Klokt talat. För den som vill lära mer kring detta rekommenderas Randall Carlson’s YouTube. Prenumerera gärna även på Randall Carlson’s månatliga nyhetsbrev.
Jag ”bläddrade” igenom filmen. Tyvärr otextad, så jag fick inte ut mycket av den. Den stora frågan i rubriken om levnadsstandard är viktig. Min egen sjunker i takt med att min hörsel försvinner, och andra krämpor tillkommer. Men jag anpassar mig och har nog en hög levnadsstandard ändå. Begreppet är ju väldigt individualistiskt: Har jag tillgång till mer pengar, resurser och nöjen än grannen, så har jag högre levnadsstandard. Eller ska vi tala om ”livskvalitet”?
Är det CO2 och metan som är de stora bovarna i temperaturökningen, så kan vi ju försöka bromsa. Men är det solstormar eller Gud Fader som leker med termostaten (en populär teori i USA) så är det inte mycket att göra. I vilket fall måste vi anpassa oss för att överleva. Det är inte jorden som hotas av undergång utan våra samhällen som de ser ut idag. Och det största hotet är nog den enorma militära upprustningen.
Nu har jag sett filmen och jag är inte imponerad. En film som ger sig ut för att kritiskt granska forskningen om klimatkrisen, men som bara låter kritiker komma till tals och inte någon enda av dem som som står för det de kritiserar är i mina ögon varken trovärdig eller ”välgjord”. Den är partisk och tendensiös. En seriös film på detta tema hade låtit båda sidor komma till tals. För det är ju inte så att de ”alternativa fakta” och slutsatser som förs fram i filmen aldrig blivit motsagda av den andra sidans forskare. Tvärtom. De flesta av dem är myter som sedan länge vederlagts.
Vid sidan av hotet om ett nytt världskrig är klimat- och miljökrisen (ty det är inte bara en klimatkris) vår tids stora ödesfråga. Då borde det vara en självklarhet för alla som över huvud taget bryr sig att sätta sig in i frågan ordentligt. Med andra ord att verkligen läsa och lyssna på de forskare som försöker visa att vi visst har en allvarlig klimatkris, och som i många fall motbevisar klimatskeptikernas argument.
Men, jag undrar hur många av dem som är benägna att tro att klimatkrisen är uppdiktad också har läst ens någon av alla de vetenskapligt grundade sajter, böcker och rapporter som visat på motsatsen.
Här ett par sajter som jag googlade upp i brådrasket och som vederlägger filmens ”fakta”:
https://skepticalscience.com/climate-the-movie-a-hot-mess-of-cold-myths.html
https://mathsnilsson.se/2024/04/01/huitfeldt-kvartal-gor-reklam-for-climate-the-movie/
Kan dessutom varmt rekommendera Johan Rockströms och Owen Gaffneys bok Jorden – Vår planets historia och framtid (Natur & Kultur).
Det vore betydligt mer intressant och givande att diskutera vad vi kan göra för att få Moder Jord i balans igen. Där finns mycket att vara skeptisk till och kritisera i den politik som nu förs. Och där finns en spirande klimat- och miljörörelse som ropar på ”global klimaträttvisa” och ”systemförändring inte klimatförändring” att solidarisera sig med – och helst engagera sig i. Heja Greta!
När jag läser Pål Karlssons krav på att båda sidor måste få komma till tals i en seriös film kommer jag att tänka på Olof Lagercrantz. Han reste runt i Kina och kom sedan hem och skrev ett antal Kina-positiva artiklar. För detta fick ha kritik, precis som man idag får kritik om man inte har den av etablissemang och dess lakejer påbjudna åsikten. Olof Lagercrantz svarade på kritiken med att; när det blåser motvind måste man luta sig framåt. Med detta menade han att; eftersom hela mediesverige ger en ensidigt negativ bild av Kina måste man kunna få nyansera Kinabilden med en ensidigt positiv bild av Kina. Allt negativt om Kina var ju redan sagt och skrivet och väl spritt, varför det var helt onödigt att upprepa den kritiken. Detta menade Lagercrantz var att luta mig mot den rådande vinden.
Jag kan inte förstå vad det är för fel med en film som avstår att ge röst åt de som redan får sin röst spridd i minsta lilla skrymsle för att i stället fokusera på de som tycker annorlunda. Pål Karlsson verkar inte ha problem med den ensidighet på alla områden (inte bara klimatet) som råder i etablissemangets medier. Tänk om lilla istiden blev allmänt känd. Då skulle folk kunna omtolka det som sägs att “temperaturen har stigit sedan förindustriell tid” till att temperaturen har stigit sedan vi hade en naturlig variation i klimatet som var 1,5 grader kallare än normalt. Jag tror inte människor utan ekonomiskt intresse i frågan skulle tycka att det vore onormalt om klimatet går tillbaka till normalt efter en avvikande köldperiod.
Dessutom använder klimatalarmisterna medvetet tidsspann för att påvisa temperaturhöjningar. Att trettiotalet var en riktig het period, då Sveriges nuvarande temperaturrekord först slogs och sedan tangerades, gör att inga jämförelser görs mellan 30-talet och nu. I stället börjar man gärna sin tidsperiod vid lilla istiden eller på 70-talet som var ett ovanligt kallt decennium. Det var till och med så kallt att det då varnades för en istid. Bl a CIA gjorde en rapport och varande för hungersnöd nu när klimatet verkade bli kallare. Vi får verkligen vara glada att man på den tiden inte gick hela vägen och började ställa om/förstöra samhället.
Nu däremot är samhällsförstörelsen i full gång. Klimatalarmismen har påverkat allt. Vi har fått polarisering och åsiktsförtyck, där de som inte tycker rätt ska tystas och helst också bli av med sina försörjningsmöjligheter och sociala anseende.
Det Pål Karlsson vänder sig mot är att den sida han inte tillhör fått komma till tals. Pål Karlsson vill uppenbarligen inte att klimatfrågan ska få behandlas vetenskapligt genom ett öppet och allsidigt informations- och åsiktsutbyte, utan sanningen ska låsas fast här och nu enbart utifrån fakta och påståenden som stödjer de klimatalarmistiska ståndpunkterna.
Av Pål Karlssons litteraturlista framgår också Karlssons ensidighet. Det är bara klimatalarmistiska skribenter som rekommenderas. Han rekommenderar inte ens läsning av IPCC-forskarnas rapporter. Dessa rapporter är till skillnad mot IPCC:s rapport för beslutsfattare (vilken är en sammanställning, gjord av politiska tjänstemän, med utvalda (verkligen tendensiöst utvalda) delar av forskarnas rapporter) forskarnas egna ord och slutsatser. De som faktiskt läst forskarnas rapporter och jämfört dem med den politiska sammanfattningen finner att slutsatserna inte överensstämmer. Därmed kan man konstatera att de som sammanställt IPCC:s rapport för beslutsfattare inte lyssnar på vetenskapen. Den rigida klimatpolitik som förs överensstämmer alltså inte med vetenskapen.
Som tidigare vill jag rekommendera Sven Börjessons bok En klimathistoria eftersom den tar ett så brett grepp på klimatalarmismen att förståelse för helheten uppnås.
Rolf Nilsson!
Jag läste Lennart Bengtssons bok när den kom ut för fem år sedan. Den är full av understrykningar. Att han marginaliseras av media beror på att han inte tillhör alarmisterna. Men det går inte, som jag ser det, att koppla samman Bengtsson med filmen Climate Change. Han anser att människan påverkar höjningen av växthusgaserna och då är det CO2 som människans aktiviteter bidrar med. Vad jag förstå så tillhör han de mest kompetenta forskarna i Sverige inom meteorologi genom de erfarenheter han skaffat sig.
Han är skeptisk till drastiska åtgärder för att klara att få ner växthusgaserna. Han skriver ”Att avfärda drastiska åtgärder innebär förvisso inte att man skall betrakta dagens globala problem som något harmlöst och övergående, utan något som kräver omfattande samhälleliga och tekniska åtgärder.” (sid 187)
Han pekar också på att den största minskningen av växthusgasutsläpp hos oss skedde som en följd av kärnkraftsutbyggnaden under 1970- och 1980-talen. Därmed pekar han på att människan påverkar klimatet genom utsläppen.
Han skriver också att ”växthusgaserna är en realitet, och därför är det nödvändigt att på lång sikt minska deras mängd i atmosfären för att förhindra en potentiell farlig klimatförändring.” (sid 188)
Jan F!
Bengtsson är en av många som skrivit om klimatet och han har ett gott rykte.
Att mänsklig aktivitet leder till ökad mängd CO2 tror jag inte att någon ifrågasätter. Förutom att vi förbränner andas vi ju dessutom ut och 8 miljarder andas ut mer CO2 än 4, även om jag inte sett någon uträkning på hur många ton CO2 det blir per år.
Frågan gäller ju huruvida detta är den dominerande orsaken till uppvärmningen efter lilla istiden. Uppvärmningen i sig kan ju dessutom leda till metanutsläpp. Vattenånga sägs vara den viktigaste växthusgasen och molnen lär vara svåra att få in i datamodellerna som styr det som sägs.
Till slut blir det så att man tror mer på den ene eller andre. Jag har valt att, rätt eller fel, tro på de som förfäktar solen som den viktigaste faktorn bakom vårt klimat. Och jag blir misstänksam när bara en teori hålls för sann. Det blir som med Covidhistorien, bara en sanning tillåts och alla andra röster tystas ned eller avfärdas. Debatten blir som ett sillstim.
Jag är ju också bara en lekman som läser och försöker bilda mig en uppfattning.
Det är svårt att tro att det bara är en faktor som påverkar vårt klimat. Lennart Bengtsson ger en i mitt tycke en nyanserad bild av ”klimathotet”.
Sedan är det nog också så som framförs i videon att forskarna blir korrumperade. De lever på de anslag de kan få. När då IPCC enbart vill ha en typ av forskning då blir resultatet därefter. Vi får i huvudsak samma svar hela tiden.
Här kommer ett tips till alla som ser mörkt på vår överlevnad p g a klimatet. Denna dokumentär är gjord av Werner Herzog 2010. (Lyckliga människor Original title: Happy People: A Year in the Taiga)
Se och lär. Dessa människor klarar det mesta.
A documentary depicting the life and work of the trappers of Bakhtia, a village in the heart of the Siberian Taiga, where daily life has changed little in over a century.
https://ok.ru/video/7217454713497