Det talas idag bland gamla “68-or” mycket om enhetsfrontstaktiken och DFFGs (de förenade FNL-grupperna) framgång. Sant är att DFFG sade sig tillämpa enhetsfrontstaktik och att de var framgångsrika. Men berodde det på en korrekt enhetsfrontstaktik? Mitt intryck från den tiden var att DFFG hade sin framgång tack vare att …
- DFFG var mindre sekteristiska än andra vänstergrupper, i synnerhet KFML(r)
- DFFG arbetade i ett politiskt landskap där även delar av etablissemanget (S), i motsättning till andra delar av etablissemanget (M) var kritiska emot USA:s krig
- Saker som inte direkt hade med kriget att göra som Watergate underminerade USA:s anseende. Till sist ställde t.o.m. ungmoderaterna i Malmö upp i demonrationer för att tvinga USA att rädda sitt ansikte!
Jag vill alltså ifrågasätta om DFFGs enhetsfrontstaktik var så fulländad. Under 1974, under brytningen med KFML(r) blev jag uppmärksammad på en ganska okänd text av Mao Tsetung från 1940 Om politik. Citat figurerar i förbigående i den Lilla Röda (s.129) och även i Valda verk hittar man den lite i skymundan i del II på sidan 423. De som inte har Maos samlade verk på bokhyllan kan läsa samma sak ute på nätet (läs först punkterna 1-10).
Om det var inom ”Tollingruppen”, Svensk-kinesiska eller från mina norska kamrater jag fick tipset minns jag inte. Maos text dök i alla fall upp i mitt medvetande för några dagar sedan när jag med en gammal bekant diskuterade Anna-Lena Lauréns Ukrainabok. Min bekant var ytterst fördömande, bland annat för att hon i boken aldrig tar upp Natos roll. Jag höll med, boken var en liten besvikelse, jag tyckte att hennes reportage i SvD var mer givande.
Har jag utsått ”illusioner”?
Men eftersom jag tidigare varit djärv nog att på denna sajt lägga ett par positiva ord för Laurén kände jag att jag måste söka mildra kritiken mot henne. Jag påpekade att medan hennes reportage i SvD kom till i all hast och sedan bara passerade hennes kollegor på redaktionerna i Helsingfors och Stockholm, så var boken inte bara ett övertänkt arbete, det var också övertänkt i samarbete med Peter Lodenius som i boken har uppgiften att tillhandhålla de politiska analyserna. Men givetvis har också Laurén ansvar för vad Lodenius skriver.
Senare, när jag skilts från min gamle bekant, fick jag lite dåligt samvete, att jag genom mina positiva ord om Laurén ”utsått illusioner” om henne. Men så slog det mig att detta ordval lät bekant:
AP har inför arbetarklassen utsått illusioner om Anna-Lena Lauréns småborgerliga klasskaraktär och i hennes indirekta stöd till den aggressiva USA-imperialismen.
Det var i detta läge jag gick och tog fram Samlade verk II och slog upp sidan 423. Vad skulle Mao tyckt?
Med risk för att återigen ”utså småborgliga illusioner” vill jag, med hänvisning till Maos utläggning från 1940, hävda att varken Laurén eller Lodenius ”tillhör fienden”. Det är sant att de inte skriver något om Natos roll men det kan man också tolka positivt, det vill säga de hade kunnat skriva att Ukraina måste absolut bli medlem i Nato, för att ha någon chans att klara sig och att Finland i en akt av solidaritet också borde ansluta sig.
Laurén och Lodenius tillhör inte enhetsfrontens ”avantgarde”, men jag tror alltså inte att Mao (om vi kunde konsultera honom) skulle placera dom i fiendelägret. Det gäller också, tror jag, andra i min bekantskapskrets, som jag inte har identiska åsikter med.
Mer ur den ”Lilla Röda”
När jag bläddrade i Maos lilla bok, letande efter citat ur Om politik, hittade jag på sidan 70 ett citat som fick mig att smått utropa:
– Men det är vad jag skrivit på lindelof.nu hela tiden! Stycket, som verkar beskriva situationen också idag, är från sensommaren 1949 inför slutstriden mot Kuomintang:
Ställa till bråk, misslyckas, ställa till bråk på nytt, misslyckas på nytt … till dess det är ute med dem. Detta är imperialisternas och reaktionärernas logik över hela världen i deras förhållande till folkets sak, och de kommer aldrig att handla i strid med denna logik.
Imperialisterna kommer aldrig att bli några ”Buddhor”, skrev Mao, men annorlunda är det med folken:
Kämpa, misslyckas, kämpa på nytt, misslyckas på nytt, kämpa igen … till segern; detta är folkets logik och också det kommer aldrig att handla i strid med denna logik.
