Kring skiftet mellan 1950- och 1960-talet hade jag min första anställning vid Institutionen för Tillämpad Elektronik på Kungliga Tekniska Högskolan. Belägen vid Valhallavägen mellan Östra station och Sofiahemmet i en av de mäktiga tegelbyggnader som uppfördes år 1917 när lokalerna kring Stockholms högskola inte längre räckte för KTH:s behov.
Vi var ett ungt gäng på institutionen och gillade att uppsöka nya matställen vid lunchtid. Visserligen fanns skolans kårhus i funkisstil strax intill med sin matsal och längre in mot Lill-Jansskogen byggdes högskolan ut och det fanns en barack med matservering för byggjobbarna. Där fick de, i det som kallades ”Futten”, trängas med allt från professorer till teknologer.
Men vi gillade att ta någons bil ned på stan där det på den tiden alltid fanns en ledig parkeringsplats inte långt från det matställe vi hade valt för dagen. Vi hade som hobby att besöka nyöppnade matställen redan första dagen men oftast fick det bli något vi redan kände till. Av dessa var det ett antal som bara fick ett enstaka besök. Vi hade krav på såväl miljö som maträtter och alla fyllde inte måttet.
En av dessa var Margaretaskolan som låg högst upp i ett ganska nybyggt hus som vette mot Norrmalmstorg. Den upplyste om sin existens genom en neonskylt längst upp på husväggen och vi intog vår lunch där bara en gång vilket inte gett mig något bestående minne. Gissningsvis gav både miljö och maträtter ett alltför stort intryck av skolbespisning.
Av en slump, när jag letade nyckel och lösning till ett ord i ett korsord, blev jag intresserad av vad Margaretaskolan egentligen var för något och en artikel på nätet ledde mig vidare till Ewonne Winblads bok Frälst, förmögen, förskingrad : Historien om Hanna Lindmark och Margaretaskolan utgiven på Albert Bonniers förlag år 2007.
Hanna Lindmark, som startade och ledde Margaretaskolan, föddes den 24 november år 1860 i Utanlandsjö socken norr om Örnsköldsvik och såldes på auktion i socknen till lägstbjudande när mamman dog år 1869. En start på ett omväxlande liv som genast väckte mitt intresse, särskilt som släkten på min fars sida kommer från Flärke, som ligger lika långt västerut från Örnsköldsvik. Min farmor Anna Cajsa Salomonsson föddes år 1861, året efter Hanna Lindmark, och dog vid nittio års ålder år 1951. Jag träffade henne när jag som barn om somrarna besökte släktgården i Flärke som då drevs av min farbror Kalle och hans hustru Jenny. Men min farmor hade redan hunnit bli kraftigt dement.
Hon var gift med min farfar Olof Linde som hade övertagit släktgården i Flärke. I gårdens uppgifter ingick att ha hand om byns avelstjur och traktens bönder kom med de kor som behövde betäckas. Den uppgiften skulle ända min farfars liv år 1924, då han klämdes till döds av tjuren. Vid bouppteckningen visade det sig att min farfar gått i borgen för ett lån och att låntagaren inte hade någon annan borgensman eller kunde lösa lånet.
Kravet ställdes då på dödsboet och familjen hotades av att behöva gå från gården. Den tillgång som kunde realiseras var timret i gårdens skog och familjens äldre söner fick slita hårt i skogen för att få fram timret. Familjens yngste son, min far Jonas Otto Linde, hade redan flyttat till Lund för att studera vid Lunds privata elementarskola, även kallad Spyken. Där fanns möjlighet till koncentrationsläsning och elevhem för mindre bemedlade. Som enkel bondpojke hade han uppmanats av sin skollärare att läsa vidare och pengar hade lånats upp för hans studier. Han tog studentexamen och studerade sedan vidare på Lunds universitet och forskade inom området fasta tillståndets fysik. Hans första forskningsrapport, utförd tillsammans med Carl Hugo Johansson, publicerades i ”Annalen der Physik”. Bd. 78. år 1925. Så småningom skulle han bli professor vid KTH.
Min farbror Kalle, som övertog gården, kunde ha drabbats av samma öde som sin far. En sommar när jag var på besök kom Kalle märkbart chockad ned från lagården efter en betäckning. Då hade tjuren, när den skulle tillbaka till sin plats, försökt pressa honom med hela sin kropp mot fodergrinden. Men Kalle, som hade hunnit få kedjan till nosringen in genom fodergrinden, kunde hålla emot så tjuren inte kunde röra på huvudet och inte fick riktig kraft med kroppen. Så småningom tröttnade den så Kalle kunde tjudra honom som vanligt. Sedan beställde han hämtning av tjuren för slakt. Det gick inte att lita på den längre.
Men det är egentligen Hanna Lindmark och Margaretaskolan som den här texten skall handla om. När hon var nio år gammal hade sockenstämman i Arnäs bjudit ut henne till lägstbjudande:
”Det här är Sara Johanna Nilsdotter. Hon är nio år, kallas för Hanna, är rask vid spisen och i ladugården. Hennes mor har just dött, fadern Nils Olofsson har ytterligare tre minderåriga barn att försörja. Vem vill taga detta barn, att föda, kläda och kristligt uppfostra?”
Det blev alldeles tyst. Då steg Per Persson Tjernström från Västerlandsjö fram:
”Hanna är vår guddotter, vi tar henne.”
Hanna skulle sedan auktioneras ut flera gånger och längst fick hon stanna hos familjen Nordin i Norrälvsjö där fru Nordin lärde henne läsa och skriva så att prosten efter husförhöret år 1875 skrev att Hanna kunde både läsa och förstå bibeln. Men hon kände sig under hela livet osäker när hon skulle skriva något. Ett år var hon elev på Elsa Borgs Bibelkvinnohem i Vita bergen i Stockholm men insåg att hon måste avstå från drömmen att bli missionär. I stället kom hon till Östersund för att bli hushållerska på KFUM. Hela livet var den kristna tron och stödet till missionsverksamhet viktigt för henne.
När KFUM år 1902 byggde ett eget hus i Östersund ansökte Hanna om att få hyra alla rum som de inte behövde för en matservering och för att utbilda unga flickor i matlagning. Detta blev starten för Margaretaskolan som så småningom skulle utvidga sin verksamhet över hela landet. Som gäst på matserveringen hade hon Axel Lindmark som arbetade för Generalstabens avdelning för Sveriges kartverk. Hans arbete låg till grund för de nya kartor som skulle tryckas.
Axel Lindmark var fyrtiotre år och ansvarade för tre barn sedan hustrun dött i tuberkulos. Han flyttade med barnen in på KFUM:s gästhem och Axel och Hanna började umgås allt flitigare. Den 4 mars 1904 gifte de sig i Östersunds kyrka efter att ha känt varandra mindre än ett år. Det blev ett livslångt äktenskap där deras olika egenskaper kompletterade varandra när Margaretaskolorna växte fram. Hanna var den drivande som såg till att verksamheten ständigt växte medan Axel var en noggrann siffermänniska som såg till att alltid ha ekonomin under kontroll.
Verksamheten gick med god vinst och man kunde köpa Steninge slott nära Märsta. Ritat av Nicodemus Tessin d y för hovmannen Carl Gyllenstierna. Där skulle Hanna bli traktens största arbetsgivare, på slottet ordnades överdådiga fester och råvaruleveranserna gjorde restaurangrörelsen självförsörjande. Samtidigt som Margaretaskolor växte upp på många orter i Sverige hade man ännu ingen verksamhet i Göteborg. Hanna reste därför dit och upptäckte på plats att Dicksonska palatset var till salu. En trevåningsvilla med praktfull inredning. Hon köpte huset, vilket inte sågs med blida ögon av Göteborgssocieteten, och startade där en Margaretaskola.
Det fanns flera Margaretaskolor i Stockholm men man saknade en i ett riktigt centralt läge. Hanna hade hört att arkitekten Ivar Tengbom hade fått i uppdrag av Ivar Kreuger att rita ett hus kallat Citypalatset vid Norrmalmstorg. Hon tecknade sig för översta våningen och en takterrass trots makens protester. Han såg det som alltför ekonomiskt riskabelt, men Hanna fick som vanligt sin vilja igenom. Det var till denna Margaretaskola mina arbetskamrater och jag en gång begav oss för att äta lunch.
Paret Hanna och Axel började nu komma till åren och Axel avled den 26 juli 1935. Makarna hade skrivit ett gemensamt testamente, men Hanna började strax ändra det på ett antal punkter. Hon fortsatte att bygga ut Margaretaskolornas verksamhet, men åldern tog alltmer ut sin rätt. Firandet av åttioårsdagen tog hårt på hennes krafter och hon orkade inte längre att lika ofta resa runt till sina olika skolor. I november 1941 fick hon lunginflammation och avled den 15 november 1941.
Ewonne Winblads bok är som en del i Honoré de Balzacs serie ”Den mänskliga komedin” som med mer än nittio böcker beskrev det franska samhället. Jag har bara kunnat ge en kort inblick i bokens handling och rekommenderar den varmt till nya läsare. Där kan ni också läsa den dramatiska historien om varför Margaretaskolornas verksamhet slutligen upphörde i februari 1977. Sjuttiofem år efter att Hanna startade sin första matservering i Östersund.
Redan i mars 1972 hade man kunnat läsa i Stockholmstidningarna att Margaretaskolans Fenixpalats på Adolf Fredriks Kyrkogata skulle övertas av Pingskyrkan och inventarierna skulle auktioneras ut.
”En hel epok blir utvärderad när den största stockholmska husauktionen i mannaminne klubbas i väg nästa vecka. Drygt tusen nummer – porslin, glas, bestick, linne, stolar, uppläggningsattiraljer m m – går under klubban. Så gott som alla lösa inventarier från det som en gång var Hushållsskolan Margaretas matservering, festvåning, hushållsskola och butik för färdiglagad mat skall säljas. Auktionen äger rum tisdag-onsdag i den numera helt unikt inredda festsalen i vitt och guld med glimmande speglar och puttidekorerade väggfält i Fenixpalatset.
I glädje och sorg har Margaretaskolan fungerat. Där har varit bröllop och begravningar, firmafester och 50-årskalas. Vackert blommigt finporslin och långa rader med eleganta kristallglas vittnar om festernas rad. Två fina konstverk går också under klubban, en större oljemålning från Medevi av Oscar Törnå och ett sjöstycke av W Melby, signerad 1854.
En vigselpall hör till inventarierna och flera stilmöbler ingår. Metervis med tyllgardiner och sammetsarrangemang finns också att fundera på. Lampor, lampetter, skrivmaskin, bandspelare, silverbrickornas mångfald, dukar och annan textil tynger visningsborden. En äkta oriental gömmer sig i wiltonmattornas rad.
I köket fanns ännu på fredagen fröken Svea Carlsson som själv varit elev hos Hanna Lindmark. Hon anställdes 1924 och har hjälpt till med lite av varje. Att laga mat till festvåningen har varit en rolig syssla, tycker Svea Carlsson, som på sistone fått förfrågningar från tacksamma gäster om recept på kalvsylta och leverpastej. En middag kostade en gång 1:50 på Margareta. Med fyra rätter.”
Foto: Ebba Lindstedt Örnsköldsvik.
Vinjettbild: Vykort av Torsten Kreugers Citypalats vid Norrmalmstorg där Margaretaskolans lokaler låg på översta våningen.
Ja, historien om Hanna är sedelärande. Född i utanförskapsområde (Utan-land-sjö). Tidigt föräldralös. Upptagen i fosterfamilj. Är flitig i skolan, men dras ändå med ångest inför den vidare bildningen. Men hon ger inte upp. Hon är bra på det som har med ett hushåll att göra. Denna kompetens gör hon till sin ”affärsidé” – skulle vi kanske säga i dag. I över 40 år kämpar hon på med sina företag och när hon sedermera som 44-åring gifter sig rikt kan företagen nå ännu fler nivåer. I början av sextiotalet möter hennes liv den växande ingenjörsklassen (Linde) som är den tidens hjältar i samhällsbygget Sverige.
Varför kan inte denna klassresa från UTAN-LAND-SJÖ vara stilbildande för den nya generationen i utanförskap?
Kan det vara så att det dagens välfärdsindustriella komplexet håller tillbaka klienterna och föredrar att betrakta dem som oansvariga barn?
Hanna fick utnyttja sin potential, i kamp mot det som begränsade.