Margots stora chans!

margot-wallstrom

Urklipp ur wikipediabild

Ett genomgående tema, eller återkommande inslag, i Jan Guillous författarskap är ”David emot Goliat”, det vill säga hur någon i verkligt, eller förment, underläge ger igen emot övermakten. I en av Carl Hamiltonböckerna blir denne och hans kompis överfallna av ett brutalt ungdomsgäng. Först när dessa vaknar upp på sjukhusets akutavdelning inser de vilka de givit sig på …

I senaste ”Brobyggarboken” söker en elak bank lura en fattig ensamstående mamma på hennes lilla hus. Men hennes inneboende och vän, miljonären Lauritz Lauritzen, följer med henne till banken utklädd till ”enkel arbetare”. Den elake bankiren tar honom också nedlåtande för en sådan, men vi läsare njuter av att just bankirens nedlåtenheten gör att hans fall sedan blir desto större när han inser vem han har emot sig.

Ty i Jan Guillous skriftställningar räcker det inte med att man nedgör motståndaren, de bör dessutom hängas upp till allmänt varnagel. Och när de sedan skärs ner är det bara för att de ska ramla ner i tunnor fyllda av exkrement och drägg.

Så när Jan i söndagens AB ger sig på den samling näringslivsrepresentanter som i DN uttalat sig för avtalet med Saudiarabien så kittlar texten våra latenta sadistiska böjelser.

Offentliga avrättningar må vara kutym i Saudiarabien, men de svenska är inte dåliga de heller – när skarprättaren heter Jan Guillou. Nu kan man säga att han den har gången har ett enkelt mål, mindre djärva skribenter har redan givit sig på näringslivsflocken, till exempel Jan Almgren i SvD NÄRINGSLIV den 6 mars.

I Jans text kan ni lägga märke till hur han använder sig av det som Göran Hägg i sin retorikbok (s.62 i pocketupplagan 1998) kallar ”incrementum” uppfunnet av Quintilianus och Cicero. För att uppnå stegringseffekter bygger man med avsikt ut sina argument ”neråt”. Sedan går man uppåt till det ursprungliga argumentet, som på det viset blir mer slående.

Jan hade, liksom enklare skribenter, kunnat nöjt sig med att konstatera att Saudiarabien är en ”medeltida regim”, det hade i och för sig räckt. Men Jan påminner om att det vore orättvist emot medeltiden i allmänhet och den arabiska medeltiden i synnerhet som då i allt var överlägsen den europeiska. Den saudiarabiska versionen av islam, wahabismen, blomstrade nämligen inte upp förrän på 1800-talet.

Att Jan sedan kunde dra fördel av att skriva allt detta på ”Kvinnodagen” var en extra bonus eftersom det gör det än effektivare att peka finger åt talet om ”svensk feministisk utrikespolitik”.

För Margot Wallström finns nu bara två alternativ: antingen stoppa hela affären eller, om det inte lyckas, avgå som utrikesminister. Till skillnad från statsministern har hon över åren ackumulerat ett stort förtroendekapital hos svenska folket. Ställer hon sig bakom affären är detta kapital omedelbart förintat. Ställer hon däremot sin plats till förfogande får hon kanske några ”svåra år” ute i den politiska kylan, men kan sedan med fyllda segel och fördubblat förtroende återvända som Sveriges första kvinnliga statsminister.

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  8 kommentarer for “Margots stora chans!

  1. Kalle Gustavsson
    2015-03-08 kl. 23:01

    Förstår inte poängen med inlägget.

    Regeringen kommer att göra om samarbetsavtalet om militära vapen till ett vanligt handelsavtal – sannolikt med några luddiga formuleringar. Så allt kan fortsätta som tidigare.

  2. Bo Persson
    2015-03-09 kl. 9:09

    Jag har aldrig förstått mig på det här hymlandet kring vapenexporten. På mig verkar det bara vara svensk kråkvinkel i kvadrat.
    Om vi vill ha en inhemsk vapenindustri – och det vill vi väl? – och denna inte klarar sig utan exportmöjligheter. Och det gör den tydligen inte. Så är det väl bara att exportera på.

  3. Kjell Holmsten
    2015-03-09 kl. 11:23

    Bo Persson!
    Skall vi exportera till Saudiarabien skall vi exportera till alla! ISIS och allt vad frihetsrörelser heter. Konsekvensen av att inte hymla med försäljning av mordvapen! Nej, jag tycker att politikerna skall styra detta, det har de fått folkets “mandat” till? Att inte hålla öppna och äkta diktaturstater under armarna. Det skall inte säljas några vapen till diktaturer eller “krigförande” länder enligt svenska folket. Som en humanitär angelägenhet bör vi sälja vapen till separatisterna i Donetsk också!

  4. Knut Lindelöf
    2015-03-09 kl. 12:03

    Dubbelmoralen i vapenhandel är förstås svår att undvika. Men vad det egentligen handlar om är att vi gör svenska politiska avvägningar med vapenförsäljningen. Har alltid tyckt att denna politiska bedömning ska vara öppen. Vi bör alltså öppet diskutera vilka det ligger i vårt eget intresse att sälja vapen till. Demokrati- och MR-argumenten är för luddiga och kan som i Saudifallet direkt motverka svenska säkerhetsintressen, alltså direkt gynna terrorism och USA-intressen.

  5. Anders Persson
    2015-03-09 kl. 15:50

    Jan Guillou måste ha vrålat av skratt när först Saudiarabien infriar hans värsta förhoppningar och sedan Moderata Samlingspartiet går ut och kritiserar regeringen för det inträffade. Inser inte dessa hönshjärnor att kritik ”utifrån” normalt har den effekten att det ökar den ”inre” uppslutningen kring det kritiserade föremålet?

    Enda smolken i den svenska glädjebägaren kan möjligen vara att vi inte är ensamma. Storbror Tyskland har i princip följt samma linje. Men för Saudiarabien är det ofarligare att kritisera Sverige än Tyskland.

    Jag har själv varit med om detta, fast i mindre och ofarligare sammanhang. 2003 var jag på en internationell meteorologisk konferens med kollegan Per Erik Åberg. Vid något tillfälle lade den franska delegaten fram ett kontroversiellt förslag. Det följdes av samma förslag från den brittiske delegaten. Då begärde jag ordet och framförde samma förslag, inte för att Sverige nödvändigtvis skulle följa Frankrike eller Storbritannien, utan därför att vi tyckte det var bra.

    Men då tog det hus i helsike och ordföranden gav mig en rungande utskällning. Han hade inte vågat skälla ut de franska och brittiska delegaterna, men med en svensk var det inte så farligt.

    Alla som känner mig väntade sig att jag skulle svara med samma mynt. Men jag följde den gamla regeln, nertecknad i Göran Häggs retorikbok, att anlägga en ton tvärtemot motståndarens. Så jag teg.

    Tystnaden dånade genom konferenssalen och utgjorde en mycket mer kraftfull respons än ett upprört genmäle.

    Jag har senare hört att detta är ett vanligt förekommande taktikspel. Ni som är gamla minns kanske kring 1960 att Sovjetunionen inte kritiserade Kina för ”revisionism”, men väl Albanien varvid Kina kontrade med att kölhala de jugoslaviska kommunisterna …

  6. Bo Persson
    2015-03-09 kl. 21:40

    Kjell H!
    Lycka till!

  7. Kjell Holmsten
    2015-03-09 kl. 23:11

    Bo P!
    Tack, om du menar det! Men jag skrev i affekt och det blev inte helt rätt överallt. Visst är det sant det du skriver, skall vi tillverka knivar skall väl alla få köpa dem? Men inte till 14 åringar väl, eller till kriminella och inte till småflickor som går hem ensam på kvällen. Och hur är det med de som är psykiskt sjuka? eller f d mördare? får de samla på knivar och gömma överallt? Men låt gå, vi bryr oss inte och låter dem köpa de också! Föresten hur är det med knark?

  8. Bo Persson
    2015-03-10 kl. 8:30

    Kjell H!
    Handlar det inte här om vilka stater som skall få köpa eller inte köpa. Och knark, är det inte olagligt och vad har det överhuvud i sammanhanget att göra. Talar vi inte om krigsmateriel?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.