Maria Ågren – SMHI:s bästa GD?

Transportstyrelsens förra chef, Maria Ågren, var i fem år generaldirektör för SMHI, den kanske bästa någonsin, skriver här Anders Persson.

3 juni 2005, författaren belönad med en kristallskål “för nit och redlighet i statens tjänst” av dåvarande generaldirektören för SMHI, Maria Ågren.

Under mina mer än 30 år på SMHI var det nog ingen generaldirektör som jag hade så mycket kontakt med som Maria Ågren. Jag var stolt medlem i hennes “surströmmingsklubb” som en kväll varje sensommar “sammanträdde” i ett hörn av SMHI:s planteringar. Maria, född Henriksson, är nämligen från Gällivare och inbiten surströmmingsätare. Men vi kom också att ha en del informella professionella kontakter.

Jag skriver “informella” eftersom mellan oss befann sig två andra chefer: chefen för forskningsavdelningen på SMHI (FoU) och chefen för sektionen för prognosutveckling (FoUp).

“Vad gör du här?”
Första kontakten var 2001. Jag hade just kommit tillbaka efter mer än tio år utomlands. Maria, som är civilingenjör från Luleås Tekniska Högskola, hade började på SMHI ett par år innan jag lämnade och höll då till i det nordvästligaste hörnet av SMHI stora platta byggnadskomplex i Norrköping.

SMHIs byggnadskomplex i Norrköpings södra utkanter. Tekniska avdelning låg en gång i tiden längst ut till höger i bilden, generaldirektörens kontor längst till vänster.

När jag nu som “återvändare” irrade omkring i SMHIs korridorer stötte jag utanför generaldirektörens kontorsrum ihop med Maria. Uppenbarligen var vi bekanta, ty hon tog inte illa upp när jag lite burdust frågade henne:

– Vad gör du här?

Jo, hon var nu vice-generaldirektör, fick jag veta. Bra marscherat tänkte jag och gratulerade henne.

Från spelad till verklig GD
Några veckor senare deltog vi med ett tjugotal andra anställda i en kurs i massmediekontakt. Som slutexamen delades vi in i smågrupper, jag hamnade med Maria och SMHI:s informationschef. Vi fick med 15 minuters varsel uppgiften att utarbeta ett förslag hur vi skulle agera inför nyheten att brittiska vädertjänsten, “Meteorological Office” skulle ta över all flygvädertjänst i Sverige. Detta var på sin tid inget orealistiskt scenario.

Maria skulle spela generaldirektör, jag forskningschef och informationschefen sig själv. När vi var klara med uppgiften kom lärarna överraskande in med TV-kameror inför vilka vi fick utstå “skjutjärnsintervjuer”. Det var som att dansa på slak lina utan skyddsnät, men det gick bra.

Ett par år senare hade Maria avancerat till generaldirektör (GD) för SMHI. Hon var den första på 50 år som rekryterats internt. Hon var den första GD på mer än 25 år som hade matematisk-naturvetenskaplig utbildning och hon var den första GD på mer än 25 år som inte var någon politiker eller statstjänsteman som man ville “bli av med” däruppe i Stockholm.

Väderprognoser en månad framåt?
Ganska snart efter hennes tillträde dök en mindre kris upp, där hennes teknisk-matematiska bakgrund kom till god användning. Den kommersiella avdelningen på SMHI hade börjat utveckla månadsprognoser, grundade på statistiska samband samt datorprognoser. Korrelationen mellan prognostiserad avvikelse från det normala med den observerade avvikelsen låg runt 60–70%.

Trots denna relativt höga kvalitet, eller kanske just därför, reagerade de meteorologiska vetenskapsmännen, både på SMHI och universitetet i Stockholm starkt negativt, i synnerhet när dessa månadsprognoser började dyka upp på Aftonbladets löpsedlar.

Det var, hävdade de, vetenskapligt omöjligt att göra väderprognoser över tio dagar, eller åtminstone 14 dagar.

I denna konflikt ställde jag mig på “affärsmännens” sida. Det var sant som vetenskapsmännen sade om 30-dygnsprognoser, men det gällde prognoser “dag för dag”. Prognoser av typ “regn om 11 dagar, blåsigt om 17 dagar och soligt om 23” var värdelösa.

Men månadsprognosen till Aftonbladet gällde månaden som helhet och där visade både teori och praktik (den 60–70%-iga korrelationen) att man kunde göra användbara utsagor. I de långvariga debatter och strider som nu följde gick Maria Ågren in på min och den kommersiella avdelningens sida. Hon hade full kompetens att bedöma de sakliga argumenten från bägge sidor. Dessutom anande hon kanske att upprördheten från vetenskapsmännen berodde på att prognosprodukten utvecklats utanför deras hank och stör.

Sannolikhetsprognoser
Under 2005 drogs hon in i en kris med de s k “ensembleprognoserna” som lanserats på ett vilseledande sätt och senare samma år gick hon i en krönika i SMHI:s årsrapport i bräschen för att hyfsa klimatdebatten genom att komma ifrån en debattkultur av “antingen-eller”. Den senare byggde på diskussioner som en kollega till mig, förre TV-meteorologen Erik Liljas, och jag fört med henne.

Maria Ågren i SMHI:s årsrapport 2005

Idéerna om att använda osäkerheten som ett positivt tillägg till prognoserna lyckades varken hon, Liljas eller jag förankra i den meteorologiska samfälligheten, varken hos praktiker eller teoretiker. Men hos hydrologerna på SMHI slog våra idéer an och de följande åren sågs SMHI:s “hydrologiska prognostjänst” växa fram till att bli den ledande i Europa.

Sista surströmmingsfesten
Hösten 2008 skiljdes Marias och mina vägar efter en sista surströmmingsfest. Jag drog tillbaka till Storbritannien, Maria till Naturvårdsverket där hon blev högste chef. Å ena sidan gladde det mig: hennes utnämning visade att jag haft rätt i att hon varit en bra GD, kanske SMHI:s bästa någonsin. Men det var ju tråkigt att hon övergav meteorologin och hydrologin.

En ögonblicksbild från någon av surströmmingsklubbens sammanträden. Maria andra från höger, författaren andre från vänster.

Rykten som senare nådde mig berättade att hon fått det besvärligt på Naturvårdsverket. Kanske borde hon som skomakaren stannat vid “sin läst”. Och sedan kom den nu aktuella skandalen…

En gammal epost
När jag för den här artiklen gick igenom våra brevväxlingar hittade jag en e-post från 4 september 2006, som idag kanske fått vidare signifikans. I sin e-post besvarade mina frustrationer över opålitliga chefer, d v s sådana som inte kunde behålla information i förtroende utan “läckte”:

Detta du berör är ett svårt område, näst lönesättning, ett av de svåraste för chefer. Jag önskar modiga chefer som förstår värdet av integritet och försiktighet med den information som man alltid får på olika sätt. Jag önskar också modiga medarbetare som på ett lojalt och uppriktigt sätt framför synpunkter till sina chefer.

Motsatsen dvs medarbetare som sitter still och ser på när saker går illa utan agera, är mycket olyckligt. Samtidigt önskar jag en organisation med öppenhet och respekt, där det är OK att tala om och stå för sina åsikter även om de är obekväma, men där man ändå respekterar fattade beslut.

Ibland kan det vara svårt för en chef att veta om det är information som är OK att förmedla med avsändare och när det inte är OK. Detta kan antingen hanteras med försiktighetsprincipen dvs att inte utelämna uppgiftslämnaren eller genom att klargöra detta med informationslämnaren.

En tanke som slår mig är om du har påtalat för dem som du tycker ha agerat på ett för dig felaktigt sätt? Ibland kan det du beskriver ske av rädsla och ibland av obetänksamhet. Min erfarenhet är att det kan vara effektivt att konfronterar dem som agerar ‘fel’ med att säga något i stil med ‘Jag blev besviken på dig när du utelämnade mig på det sättet, konsekvensen blir att jag inte vill lämna mer information till dig’.

Vad ska Maria Ågren göra nu? Hon är bara 55 och har mycket att ge. Kommer hon tillbaka till SMHI skulle det inte bara ske i kraft av hennes kompetens, hon tillhör ju numera också de “politiker eller statstjänsteman som man nog vill ‘bli av med’ däruppe i Stockholm”.

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.