Mats Wingborg förfalskar skolhistorien

et är snart 15 år sedan jag blev lurad att acceptera ett ofördelaktigt utköp av Uppsala kommun efter 30 år i skolan. Jag skrev två böcker i ganska rask takt för att försöka förklara vad som hände, den första lite tråkigt bitter och den andra om den rörelse för kunskap i skolan som drogs igång 31 maj 1979 med ett upprop i Dagens Nyheter. Nu har jag egentligen slutat skriva om skolan.

Mats Wingborg. Läs mer om honom på den här webbsidan!

Men, ibland rinner det till och maskineriet rasslar igång. Så skedde i morse när jag tipsades om en artikel av Mats Wingborg i Dagens Arena som handlar om hur LO-utredaren Mattias Samuelsson grävt fram en rapport ur OECD:s arkiv från 1992 som varnade för den friskolereform som just hade klubbats av riksdagen.

Det var knappast förvånande att en sådan rapport fanns. Problemet är (var) att alla politiska partier i riksdagen (inkl S och V) i princip var överens om att dessa reformer skulle genomföras. Någon högljudd opposition mot friskolereformen förekom inte.

Mats Wingborg är säkerligen en hygglig och allmänt duglig prick. Jag känner honom inte, men han tillhör det stora gänget av skolprogressiva (med S-anknytning) som var igång redan i slutet av 70-talet för att relativisera grundskolans kunskapsförmedlande uppgift. Han var 21 år 1979 och hade knappt slutat gymnasiet. Jag vari alla fall 34 och hade jobbat som lärare i fem år. Nå det var detta idoga gäng skolprogressivas underminerande som på 1990-talet ledde fram till följande:

  • ändrad politisk styrning och omfördelat ansvar för skolans verksamhet (kommunalisering),
  • nedläggning av Skolöverstyrelsen och start av det lilla Skolverket,
  • läroplaner och kursplaner ändras mot s k mål- och resultatstyrning,
  • ändrat betygssystem från ett relativt till ett målrelaterat och till sist
  • genomförande av ett exempellöst fristående skolsystem med skolpeng (grundskolans marknadisering).

I grunden fanns förstås politikens på 80-talet starka ambition att spara pengar i den offentliga sektorn, inte minst i skolan. Det gjorde att de skolprogressiva blev mycket populära med sina “nya arbetsformer i stora åldersblandade klasser, elevaktiva arbetssätt, elevernas egen forskning, mer elevinflytande, bort med katederundervisning…”. Här kunde man spara personal! Av denna intressegemenskap uppstod en märklig – unikt svensk – korporativ “statsprogressivism”. Donald Broady har myntat det begreppet. Wingborg & Co lät sig utnyttjas och pengar rasade över deras forskning, utredningar och skriverier.

Jag påstår inte att 70-talets S-anknutna skolreformatorer ville ha friskolor. Men det var de som krattade manegen för upplösningen av grundskolans hela infrastruktur. Staten tappade med detta helt kontrollen över grundskolans utveckling.

Den organiserade motkraft mot denna klart skönjbara utveckling i Sverige – som alltså fanns redan 1979 – var den ovan nämnda Kunskapsrörelsen. Mot denna var Mats Wingborg & Co svurna motståndare. 1979 var han ordförande för Elevförbundet och ställde sig tillsammans med Sveriges folkhögskoleelevers förbund i spetsen för ett upprop mot Kunskapsrörelsen som var tänkt att publiceras i DN i december. Jag tror emellertid aldrig att det verkställdes.

I textförslaget finns alla de då aktuella signalbegreppen och orden som i grunden var emot en rimlig kunskapsskola:

“… inlärning av faktakunskaper sätts i motsättning till ett demokratiskt arbetssätt. Det finns krafter som vill vrida klockan tillbaka [Kunskapsrörelsen KL] … vi vill inte ha en tillbakagång till gamla tiders skolideal, nej tvärtom utveckla de försök [syftande på radikala pedagogiska experimen KL] som gjorts och görs för att skapa en demokratisk skola: en skola som ger ungdomen de kunskaper och den fostran den behöver … eleverna har behov av att knyta samman egna erfarenheter med teoretiska studier … de behöver få vara med och bestämma över sitt eget studiearbete … knyta samman innehåll och arbetsformer … skapa en bra arbetsmiljö för inlärning av användbara kunskaper … ge eleverna inflytande och ansvar … det bästa sättet att motverka förstörelse och skolk … mer elevinflytande, undersökande och ”elevaktiva” arbetssätt …”  

Kampen om historieskrivningen
Nej, Mats Wingborg och hans S-anknutna skock vill idag förstås ta kontroll över historieskrivningen genom att peka ut de borgerliga regeringarna på 90-talet som skyldiga till dagens skolkatastrof. Det gör man för att dölja sin egen roll i förarbetet. När Kunskapsrörelsen slog larm om vad som väntade om man inte stoppade den allra mest världsfrånvända skolprogressivismen från 70-talet gjorde man allt för att krossa den lilla rörelsen, vilket man faktiskt också gjorde. Operationen lyckades, men patienten dog, kan man så här i efterhand konstatera.

I mina ögon är Mats Wingborg lika skyldig till grundskolans kollaps som Carl Bildt, Beatrice Ask, Jan Björklund och de andra grundskoleförstörarna.


PS. Boken om Kunskapsrörelsen kan beställas här.

  16 kommentarer for “Mats Wingborg förfalskar skolhistorien

  1. Mats Loman
    2019-08-05 kl. 20:46

    Moralen är en klassfråga, skriver BC, och AN bifaller.

    Det skulle vara intressant att få den synpunkten förklarad något. Är moralen helt och hållet en produkt av klassamhälle och klasskamp? Är moralen en i toppen av klasspyramiden och en helt annan i botten?

    För min del kan ni gärna använda begreppen sanning, rätt och skönhet, om ni ger er på att svara. Och det hoppas jag att ni gör.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.