Med anledning av (Knut) – Vänstern och valet (3)

Vinjett på Erik Rydbergs blogg

Kom gärna med kommentarer skrev Knut Lindelöf för inte så länge sen, närmare bestämt de 13:e juni. Den inbjudan stod att läsa i ett inlägg här på bloggen, med titeln “Höger mot vänster eller globalister mot nationalister”. Den är nog så viktig och därför värd att ta del av och diskutera.

Sammanfattning av kontentan i korta drag
Frågeställningen gäller ytterst huruvida den politiska höger-vänster-skalan bör i dagens läge fortfarande betraktas som aktuell – eller tvärtom förlegad. Knut, som själv härstammar från det han kallar den “klassiska vänstern”, menar att det finns icke befängda grunder för att anse att den skalan “förlorat sin betydelse”.

Vilka grunder då? Jo, saken är nämligen den att det finns folk, utifrån klart icke-vänster håll (men knappast dumskallar), som anser att den avgörande motsättningen idag (“den stora nya frontlinjen i Västvärlden”) har som kännetecknande skiljelinjen mellan globalism och nationalism.

Översatt till svenska förhållanden inför det stundande riksdagsvalet i september innebär detta att kampen kan sägas utspelas mellan å ena sidan globalisterna (dvs nästa alla etablerade partier, från M till V via C, L, KD, MP och S) och, å andra sidan nationalisterna, märkligt nog blott företrädda av ett enda parti, de knappast salongsfähiga Sverigedemokraterna på den yttersta högerkanten. Risken är stor, observerar Knut, att valutslaget kommer att utmynna i en riksdag “med 30% nationalister” (antiglobalister med SD som landets största parti)” mot sju andra partier varav “ingen når ens 20%”. Och det kan ju liknas vid en sprängning av höger-vänster-skalan. Ytligt sett.

Poängen i tankeställaren kan nämligen sägas vara en helt annan. Det besynnerliga, det rent av paradoxala i situationen är, som Knut skarpsynt påpekar, att “den stora underströmmen bland västvärldens gräsrötter (inkl. Sverige) går mot att allt fler motsätter sig globaliseringen”, och mot urholkningen av “det egna landets suveränitet och demokrati”. Hur galet och sjukt som helst! Det enda partiet som torgför dessa antikapitalistiska gräsrotsståndpunkter är det högerextrema SD…

Lite skarpskytte?
Om den frågan vill jag minnas att Jan Myrdal hade ett par insiktsfulla ord att säga. Det var 2014 i FiB/K. Saken gällde den gången det franska högerextrema Front National (nyligen omdöpt till Rassemblement national, Nationell uppslutning). Tonvikten i Myrdals skriftställning låg på det tankegods Front National plundrat hos vänstern. Inte undra på sen om arbetare i allt större omfattning röstar för detta FN/RN, dess paroller står ju i rak linje med sådant socialister och kommunister förespråkade för inte så jävla länge sen. (Jämför: 25% av LO:s medlemmar föredrar SD framför Löfven, enligt Aftonbladet den 11:e juni). (Detta då bortsett från de främlingsfientliga inslagen mm. hos FN/RN och SD.)

Myrdals skriftställning går att läsas här. Den översatte jag och postade i Belgien här. En annan som gjort en jämförbar iakttagelse är den tyske marxistiska filosofen Ernst Bloch. Kring 1933 under nazisternas framfart noterade han att deras propaganda hade till en början “stulit den röda färgen” för att därefter stjäla gatan med det “tryck den kan utöva” i form av demonstrationer och fanbärande tåg (Erbschaft dieser Zeit, Suhrkamp, 1962, översatt 2017 till franska, Héritage de ce temps, Klincksieck, men tyvärr inte på svenska). Det enda de inte plundrade var ordet “proletär” men för övrigt kan kuppen beskrivas som ett “bedrägeri vars byggstenar bestod av perverterade revolutionära slagord”.

Det tål att ordentligt granskas. Knut avslutar sitt inlägg med att säga han inte riktigt vet hur han i detta läge skall rösta (sak samma här) men nog viktigare med påpekandet att denna nya klyvning mellan globalister och nationalister “borde stämma många vänsterpositionerade till eftertanke”. För att än en gång upprepa saken: hur har vänstern kunnat hamna i sådant läge att dess klassiska paroller blivit (i stor del) bestulna av de andefattiga på den högerextrema kanten?

Amerikansk hjärntvätt
Bra material i den frågan kan man inhämta hos den egyptiske marxisten Samir Amin. Född 1931, nästan jämnårig med Myrdal och fortfarande lika aktiv. Han har skrivit väldigt mycket (knappt något översatt på svenska tyvärr) samt verkat som rådgivare i planekonomi åt åtskilliga nybildade afrikanska regeringar efter avhängighetsvågen under sextiotalet. Om honom kan man tvivelsutan säga att han tillhör, för att använda Eisensteins träffande uttryck, “den tänkande mänsklighetens avant-garde”.

Med anledning av World Social Forum 2006 i Bamako skrev han en lång text om de frågor vår senkapitalistiska tids politiska omgivning ställer för vänstern. Det är en bitvis dyster bild han upptecknar. Texten (franska) finns här. Samir Amin har egen blogg (franska, engelska, arabiska)

Jag tar och sammanfattar tankegången. Till att börja fastställer han det självklara, det vill säga att den “faktiskt existerande kapitalismen” inte är “hållbar” men också, märk väl, att utvägen därifrån kan gå både mot det bättre och det sämre, två vitt skilda möjligheter som båda bör hållas i minnet om man önskar tänka i dagsläget. Utvägen kan med andra ord dra både åt vänster och åt höger. Att Samir Amin givetvis arbetar med ett höger-vänster-skale-perspektiv behöver knappast understrykas.

Men som sagt, bilden är rätt dyster. EU? Ge upp allt hopp om förändring. Den är blott “den europeiska luckan i det atlantiska projektet underställt USA:s hegemoni”. Inte undra på sen om de tongivande rösterna (radio, press, tv) utifrån EU har till uppgift att befästa som föråldrad (“mossig”) hela den europeiska politiska traditionen, samt klassanalysen, samt respekten för det nationella beståndet (till förmån av “gentemot kapitalet maktlösa regionalismer, eller rent av etnokratiska konstruktioner typ baltiska, kroatiska, osv.”). Tja, inte bara utifrån EU, dylikt tjat hörs från alla håll, vilket kan sägas vara överbevisat av sammanhållning i dessa frågor mellan de sju etablerade partierna som nu sitter i startblocken. Och inte bara där. Denna “amerikanisering” (för att använda Amins beteckning) av den nog så allmänrådande världssynen har även smittat antiglobalistiska rörelser, bland annat genom just ett avståndstagande från höger-vänster-skalan i dessa kretsar – vilket, för att tala med Knut, borde “stämma till eftertanke”

Erik Rydberg

  29 kommentarer for “Med anledning av (Knut) – Vänstern och valet (3)

  1. Bertil Carlman
    2018-07-28 kl. 10:59

    Den 24:e juli läste jag på RT (Russia Today) “Pro-EU crowd braces as Bannon unveils right-wing counterpart to Soros’ foundation”.

    Det kan man jämföra med George Soros politik. På Wikipedia beskrivs hans uppfattning så här “Soros är för globalisering, marknadsekonomi, demokrati, globala institutioner och generös flyktingpolitik. Dock vill han samtidigt ha regleringar av kapitalismen, inklusive den finanskapitalism han själv verkar inom. Soros har även donerat stora summor till olika filantropiska ändamål och till en lång rad organisationer.” Både Bannon och Soros är imperialister. De bryr sig naturligtvis inte en smul om fattiga bönder eller stigande klassklyftor.

    En debatt på denna blogg under rubriken “Höger mot vänster eller globalister mot nationalister” måste förstå detta. Ingen av den/de som i Sverige diskuterar frågan har någon arbetarrörelse eller folkrörelse av påtaglig numerär bakom sig och det glömmer vi ofta.

  2. Anders Åberg
    2018-07-28 kl. 11:39

    Men “den stora nya frontlinjen i Västvärlden” är vad jag kan se bara en illusion. Ingenstans i högerpopulisternas agendor finns några antikapitalistiska inslag, iallafall inte i Sverige. Även om SD skulle vinna valet och ta oss ut ur EU så rubbas inte globalisternas makt.

    Det enda som troligtvis händer är att landets rasister får mer råg i ryggen och folk av annan etnicitet får bära skulden för globalisternas härjningar. Möjligen får vi också se ytterligare inskränkningar i pressfriheten och möjligheten att uttrycka sig kritiskt om hur vårt land sköts. Kanske också en fortsättning och utökning av angreppen på arbetsrätten, inskränkning av aborträtten, meningslösa satsningar på militären osv. Traditionell högerpolitik med andra ord, som enbart gynnar dom rikaste.

  3. Leif Stålhammer
    2018-07-28 kl. 12:52

    Allt har sin tid. Sovjet vann andra världskriget men USA snodde åt sig äran. EU var ett projekt för kapitalismen efter kriget och sågs kanske till och med av vissa idealister som progressivt och fredsbyggande. Den tiden är sedan länge förbi och vi ser följderna i dag. Ökad plundring och utarmning. Trump kommer inte långsiktigt kunna vända USA:s fall.

    Vad gäller frågan om fientlighet mot diverse företeelser kan man fundera över språkbruket. Vi har främlingsfientlighet, homofobi, islamofobi mm. Men: Om jag fyller en bägare med vatten och det börjar rinna över och någon säger: fyll inte på mer nu! Är denne då vattenfientlig?

    Forskning och vetenskap visar att mänskligheten är kommen från samma håll, f n anses Afrika vara vårt urhem. Att vara rasist blir då uttryck för total okunnighet och tjänar endast förtrycket. Att kalla folk som inte anser att migration löser de fattigas problem för rasister tjänar det globala kapitalet som orsakar staters sönderfall och ökad oordning.

  4. Leif Stålhammer
    2018-07-28 kl. 13:07

    Vad gäller kommande val i Sverige undrar jag om inte det bästa vore att bojkotta det. Jag har lagt märke till tendensen att ALLA partier säger: vad du än tycker; GÅ OCH RÖSTA! Alltså: beröva oss inte vår legitimitet! Personligen ser jag ingen skillnad på de riksdagspartier som ställer upp i höstens val. Den typ av rumpparlament som återstår efter nedsänkningen i EU har ingen makt och består i huvudsak av personer som tillfredsställer sina egna behov (ta bara en som Bucht). Min röst får de inte. För detta elände håller jag Socialdemokraterna i samarbete med högern och kapitalet ansvariga. Carlsson och Bildt alltså. Båda nu ärade s k statsmän. Närmast sakrosankta.

  5. Anders Persson
    2018-07-28 kl. 19:32

    Leif: Mycket bra förslag. Hittills har cirka 1 % varit blanka röster. Tänk vilken tryckvåg det skulle gå genom det politiska establissemenget om den siffran ökade till 5%.

  6. Bertil Carlman
    2018-07-29 kl. 11:36

    Bäste Leif!
    Senaste gången jag röstade var på KFMLr. Det var på 70-talet. Så insåg jag vad det var för en sekt. Idag har jag sett att denna organisation har förändrats. Tidningen Proletären är idag en annan än den jag stod och sålde utanför Systemet i Högdalen. Men fortfarande kan den ha högst tvivelaktiga idéer, som att vara positiv till visst organisationsförbud.

    Varför säger då alla partier “gå och rösta”? Jo de vill ha legitimitet för sin begränsade demokrati. Det är en demokrati som saknar en av de viktigaste rättigheterna, rätten att på allvar kunna påverka sitt arbete. Den rätten har bara de som äger arbetsplatserna.

    Dessutom är frågan om imperialism oerhört viktig för mig. Alla riksdagspartier (utom SD i ett fall) ställer tveklöst upp för svenskt deltagande i imperialistisk krigföring. SAP är idag helt integrerat i USA:s krigföring (via NATO) Här kommer också frågan om flyktingpolitiken in. Frågan verkar på en del bloggar vara ett getingbo. Nä, min röst lägger jag inte i höst.

  7. Anders Persson
    2018-07-29 kl. 15:48

    Bertil C!
    Normalt brukar 1% av rösterna utgöras av blanka. Tänk vilken signal det skulle sända om de detta år uppgick till 5%!

  8. Bertil Carlman
    2018-07-29 kl. 18:28

    Anders P, du har rätt! Klart att jag skall rösta blankt, det borde jag tänkt på redan på 70-talet. “En e då för dummer”!

  9. Hans Norebrink
    2018-07-29 kl. 20:09

    Sverigedemokraterna har nazistiska rötter, Vänsterpartiet stalinistiska rötter, Moderaterna odemokratiska rötter. Varför inte lägga ner partierna och göra demokratiska partiomstarter via nya konstituerande kongresser?

    Att dessutom efter alla socialistiska försöks misslyckanden insistera på att behålla en mängd vänsterpartier är ju patetiskt. Slå ihop alla till ETT vänsterparti från vänstersocialdemokratin och vänsterut. Det räcker.

    Lägg gärna till Fi och Miljöpartiet också. Så blir det ett nationellt alternativ till globalkapitalismen att ta på allvar.

  10. Knut Lindelöf
    2018-07-29 kl. 20:14

    Hans N!
    Men alla de där vänsterpartierna stödjer ju globalkapitalismen i större eller mindre utsträckning.

  11. Anders Åberg
    2018-07-29 kl. 21:44

    Tråkigt nog, valår och allt, så finns nog inte det partiet som har potential att leda oss valboskap till nästa fålla. Det där blir extra problematiskt då folk ändå vill ha något att rösta på. Vi är ju liksom uppfödda med tanken att vi måste delta i politiken precis så långt, men inte längre.

    I avsaknad av verkliga alternativ kan det värsta bondfångarparti vi sett sedan ny demokrati skära pipor i vassen. Högerpartiet SD har t o m lyckats lura i en del vanliga arbetande människor att dom på något sätt skulle vara en motpol till dom multinationella företagen som styr den här planeten. Ingen har dock sett någon handlingsplan på hur detta motstånd skall organiseras. Detta är oerhört pinsamt för dom stackare som har gått på bluffen.

    I den här märkliga situationen blir det enda som verkligen spelar roll att stoppa högerpopulisterna. Risken att dom visar sig vara rena fascister om dom får makt är överhängande och alla demokratiskt sinnade människor borde göra allt dom kan för att stoppa SD.

  12. Knut Lindelöf
    2018-07-29 kl. 21:59

    Anders Å!
    Jag vill så gärna hålla med dig. Men det finns en lucka, precis som när det stormade i den svenska vänsternankdammen i samband med det amerikanska presidentvalet. Om du inte förordade H Clinton framför D Trump var du en renegat – överlöpare till fienden! Detta är en fälla. Jag önskar inte mer av gammal etablissemangspolitik som slickar Nato och EU där bak, svassar för USA m fl och raserar välfärden, rättsväsendet, försvaret, skolan, sjukvården, pensionerna, brandberedskapen och folkförsörjningen i kriser. Allt detta är lika mycket vänster som att stoppa “högern”. Så, nog har även du ett dilemma…

  13. Anders Åberg
    2018-07-29 kl. 22:23

    Knut L!
    SD står också för allt det elände du räknade upp. Även om dagens s k vänster i praktiken är nyliberaler och höger så måste vi iallafall inse faran med fascismen. Den faran representeras i dagens Sverige av just SD och i brist på realistiska alternativ till globalisternas nyliberala tokerier så återstår endast att försöka se till att det inte blir ännu värre.

    Ibland får jag intrycket att många, även vissa bloggredaktörer, inte fattar vad fascism/nazism egentligen är för något och vilken dödlig fara detta utgör för ett civiliserat samhälle. SD kan inte kallas fascister idag, men tendenserna finns där och deras öppet rasistiska svans kommer att vädra morgonluft om SD får makt.

    Hur tänker du att vi skall kunna rå på dom, utan någon organiserad arbetarrörelse värd namnet? Skall vi sätta vårt hopp till sossarna och moderaterna eller skall vi hoppas att sådana som AFA skall slå ihjäl dom?

    Jag tror att vår enda chans är att stoppa dom nu, innan dom får tillgång till maktens redskap.

  14. 2018-07-30 kl. 11:51

    Det var intressanta kommentarer.

    Som ett kort tillägg: vid sidan om Samir Amin, var Domenico Losurdo och Jean Salem, bortgångna detta år, tvenne vise män. I den 2013 utgivna Sagesses pour un monde disloqué (Visdomar för en värld out-of-joint), återges ett samtal som Salem hade med en kinesisk student (publicerat i Social Science Weekly, 2009, Shanghai) där Salem säger följande: “Politiskt sett, är skillnaden med dagens kris och den frân 1929 att det finns idag ingen organisation värt namnet. Och inget klart alternativt perspektiv.” Kängan svider i dess ofrånkomlighet.

  15. Knut Lindelöf
    2018-07-30 kl. 12:39

    Vi har diskuterat Lars Bern förut. Här är en lång intervju som är mycket klargörande. Det enda han inte gör, som kan vara frånstötande för oss “på vår kant”; är att inte ta avstånd från “uppstickarna”. Men allt han säger håller jag med om. Vår demokrati är i långsam upplösning på sina kärnområden. Hur detta ska hanteras är alltså frågan. Att jag skulle vara okunnig om vad fascismen innebär är kanske sant, men det gäller förmodligen för alla som inte upplevt den personligen. Men det Lars Bern säger i denna intervju är närmast invändningsfritt – enligt mitt förmenande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.