Råsunastadion i juni 1958. Det är final i fotbolls-VM 1958. Jag står kanske 50 meter bakom Kalle Svensson i det svenska målet. Brasilien anfaller och en ung 17-åring skjuter en boll utmed marken som blir otagbar för Svensson. Pelé blir omedelbart världsberömd. Om bara en timme är 17-åringen världsmästare.
Jag står klädd i min konfirmationskostym. Bara 2-3 timmar tidigare intog jag för första (och sista) gången Herrens Heliga Nattvard i Bromma Kyrka och hann inte byta kläder. Min cykel ligger i gräset utanför kyrkan och jag hoppar på cykeln så fort som möjligt och – med nattvardsvin och en oblat i magen – cyklar jag i full fart mot Råsunda.
Jag är 14. Målskytten Pelé 17. Alltså bara tre ynka år äldre. Själv spelar jag i S.t Erikscupen, en pojkturnering. Pelé spelar VM-final. Var spelar jag om tre år?
För några år sedan besökte jag Solna och fann Råsundastation helt borta. Där fanns nu bara en stor grusplan. Synen är helt overklig. Hit riktade sig världens fotbollsögon. Jag var där. Nu ingenting. Jag försöker fantisera mig fram till var Pelé befann sig när han gjorde sitt första mål.
En detaljplan för 700 lägenheter på grusplanen vann laga kraft 2012. Jag gör tankeexperimentet att jag bor där. Plötsligt flyger en målvaktsutspark genom vardagsrummet. Eller en krosspassning från Pelé ut till Garrincha på högerkanten. Kanske befann sig Pelé där jag kanske hade haft mitt källarförråd då han gjorde sitt första mål och blev världsberömd. Kanske kommer det en boll farande precis när jag ska somna?
Edson Arantes do Nascimento växte upp i Sao Paulos fattigkvarter där han tillverkade sin första fotboll genom att fylla en strumpa med tidningspapper.
Det blev till slut tre VM-titlar för Pelé. Messi kan ta sig i…
Vilken underbar betraktelse över Råsunda 1958. Tack!
Och vilken sommar det blev, sommaren 1958, då vi alla blev brassar. Och som vi kunde ramsräkna våra nyvunna hjältar: Didi, Pelé, Vava…
Våra egna kunde vi sedan länge: Nacka, Liedholm, Hamrin, Bergmark, Gren, Simonsson och dom andra.
1958 var ett underbart år, och Owe Thörnqvist lanserade Dagny.
Pelé, RIP
Peo Österholm!
I all vänlighet vill jag påpeka att Pelé gjorde aldrig något mål av den typ du beskriver. Han gjorde två mål, det första en klassiker, det sista i matchens sista minut.
En fin berättelse som väcker minnen till liv om en tid då mycket såg annorlunda ut.
Jag var inte på Råsunda då detta hände men vi pågar nere i Skåne ”hängde också med” då TV:n intog en högtidlig plats i vårt ”stora rummet”. Ett rum – innan TV:n kom – familjen annars ganska sparsamt vistades i annat än när mor och far hade gäster.
Jo men visst en fin tid i möjlighetens tecken även för en påg med 8 års folkskola som grund till vidareutbildning i den tidens lärlingsskola.
Även jag tog mig till Råsunda för den där matchen mot Brasilien, cyklade en dryg mil på min röda Monark.