soros-ukraina
George Soros och hans vänner skyr inga medel för att slita Ukraina ur Rysslands grepp.

Vad ska hända med Sveriges alliansfrihet och nationella oberoende? Om man ska vara lite skämtsam kan man kanske säga att alliansfriheten förlorades 2006 då Alliansen klev in på scenen med Fredrik Reinfeldt i spetsen. Sedan dess har vår gemensamma egendom sålts ut i en rasande fart. Nu står vi inför det sista och avgörande steget, nämligen en eventuell anslutning till Nato.

Ett viktigt steg togs förstås redan för 20 år sedan (1 januari 1995) då Sverige anslöts till EU. Vi minns alla säkert löftena: inget militärt samarbete, ingen ökad federalism och överstatlig inblandning, inga demokratiinskränkningar, bara de stora fördelarna med fri rörlighet för varor/tjänster, arbetskraft och kapital och att vi äntligen skulle kunna komma åt och effektivt bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten och miljöförstöringen.

Nu har vi facit, men ingen törs (ids) längre ställa de fagra löftena mot dagens verklighet. Många har resignerat och flyter med i en som man tror ostoppbar utveckling. Det går ju inte att vrida klockan tillbaka.

Men, nu gäller det alltså Nato. Manegen är färdigkrattad sedan en tid. Sveriges försvar har konverterats till Nato-standardiserade insatsförband i Nato-tjänst utomlands, medan vårt eget landområde gjorts praktiskt taget försvarslöst. Det har genomförts med en i stort sett enig riksdag.

Argumenten för Nato
Det avgörande argumentet för det slutliga steget in i Nato är att Ryssland blivit så farligt efter annekteringen av Krim och att alla Rysslands randstater därför bör dras in i Natosfären för att stå emot den väntade ryska aggressionen.

Det andra argumentet är att Sverige nu har nedrustat sitt försvar till den grad att vi  måste ha hjälp av Nato för att försvara oss mot Ryssland. Att Nato kommer att kräva en militär upprustning av Sverige som medlem vet vi redan, så de kostnaderna kommer vi att tvingas ta under alla omständigheter.

Ett trivialt faktum – tillgängligt för alla – är att Ryssland satsar omkring en tiondel så mycket som USA på sin krigsmakt. Ryssland är militärt sett chanslöst mot USA/Nato vid en eventuell kraftmätning. Någon terrorbalans, som den mellan Nato och Warszawapakten efter andra världskriget fram till murens fall 1989, finns inte idag. Ryssland är en lilleputt jämfört med USA/Nato. Och det är faktiskt Nato som är på offensiven. Att Ryssland försöker visa styrka är knappast förvånande, men det är självklart att det ligger i Rysslands intresse att i största möjliga utsträckning hålla Nato borta från sina gränser.

Sverige har ännu så länge ett val. Att vi ligger i Rysslands gränstrakter ger oss ett ansvar att noga besinna. Att tillåta framflyttning av Natos positioner är ansvarslöst. Det så kallade värdlandsavtalet (med Nato) och ett formellt Nato-medlemskap ökar inte vår säkerhet. Tvärtom, med dessa svenska geopolitiska positionsförändringar skulle vi bidra till ökad spänning mellan USA/Nato och Ryssland i Europa, vilket inte ligger i Sveriges eller Europas intresse.

Man tar sig alltså för pannan! Vad är det som förvridit verklighetsbilden så fullständigt hos en praktiskt taget samlad svensk överhet? Vad är det som får till exempel Upsala Nya Tidning att i dagens huvudledare skriva?

Kommunismens fall och Warszawapaktens upplösning ägde rum utan krigshandlingar. Och det är inte Nato eller EU som tvingat in andra länder som medlemmar i syfte att ’inringa’ Ryssland utan dessa länder själva som ansökt om medlemskap – parallellt med att Ryssland fick ett samarbetsavtal med försvarsalliansen och en nära relation till EU.

Har man förlorat förmågan att tänka själv? Är man själv offer för antirysspropaganda? Det är nämligen en mycket ytlig historieskrivning. Att det skulle vara länderna ”själva som ansökt om medlemskap” i EU och Nato är en grov förenkling. Alla som vill ta till sig enkla fakta vet att USAs/EUs inblandning i de olika färgrevolutionerna varit massiv. Länderna som blev formellt självständiga efter murens fall har varit utsatta för tunga påtryckningar för att gå med i EU och Nato och för att därmed uppgå i den västliga ”demokratiska” sfären – som motvikt mot den tidigare så bedövande sovjetiska överhögheten. Men är de säkrare och mer självständiga idag? Svaret är inte ett enkelt ja.

Den stora kulissen (bluffen) som trumpetas allra mest är att den politiska utvecklingen i världen drivs av kampen mellan de goda demokratierna mot de onda diktaturerna. Jag menar att det är i denna bluffartade kuliss som USAs/EUs ekonomiska kapitalkrafter draperar sina strävanden.

Alltså, kära läsare, ta er en allvarlig funderare på om UNT gör en rimlig beskrivning. När USA satsar 5 miljarder USD på Maidanoppositionen (inklusive öppet fascistiska grupper och gangsterband), när George Soros uppmanar EU att satsa sina sinande skatteintäkter på att betala Ukrainas krig mot Ryssland, så är det väl ganska tydligt att det gäller att till nästan varje pris erövra marknader från Ryssland och andra.

I bakgrunden finns ju BRICS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), som är det verkliga hotet mot USAs/EUs dominans i världsekonomin. Det är mot detta nya ekonomiska block som USA/EU frontar i Ukraina. Det gäller alltså mycket mer än att låta Ukraina välja vilken politisk överhet man vill ha. Det gäller råvaror, handelsvägar och marknader!

Därför ska Sverige till varje pris avvisa det planerade världlandsavtalet (med Nato) och absolut inte utreda ett Natomedlemskap! Konsekvenserna ligger redan i öppen dager. Stöd alltså Löfvén och Wallströms kloka skepsis mot detta. Låt svenska folket rösta om saken!

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Föregående artikelRyssland på väg att tappa greppet om Ukraina
Nästa artikelDet stora priset och det väldiga biblioteket
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

4 KOMMENTARER

  1. Instämmer helt, men funderar lite kring kravet på folkomröstning. Om det skulle bli en sådan måste motståndet mobiliseras och organiseras snabbt. Annars är det ju en stor risk att det går som i EU-valet och då var ju motståndet ändå relativt välorganiserat. Just nu är det ju rysskräcken som totalt dominerar såväl nyhetsrapportering som mer öppen propaganda.

  2. Jag instämmer, och stöder också Lövén och Wallström SÅ LÄNGE DE STÅR KVAR VID SIN STÅNDPUNKT! Men jag litar inte en sekund på dem. Om vi inte får tillstånd en mobilisering typ Vietnamrörelsen åker vi in i NATO. F. n ser det illa ut. Men det går att förhindra. Ett nätverk mot vårt inträde i NATO är i vardande har jag sport.

  3. SvD hånar med rätta EU-bossen Jean-Claude Juncker och hans impotenta snack om gemensam Europaarmé: ”Vad är poängen att ens prata om en EU-armé när EU inte ens har en gemensam hållning till när och var och mot vem den ska skickas?”

    ”Att Juncker börjar prata om att bara vapenskrammel rår på Ryssland är snarare ett uttryckt för att de ekonomiska sanktionerna inte rår på Vladimir Putin och att EU inte har många fler kort att spela ut.”

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.