Mellan Hitler och Stalin (2): Vad visste estländarna sommaren 1939?

estland-39-45-del2

Den tysk-sovjetiska pakten 22 augusti 1939 kom som en total överraskning för hela världen.

Molotov-Ribbentroppakten känner vi ju alla till, men vad åtminstone jag inte var medveten om var hur relativt öppet förhandlingarna framskred.  Den europeiska allmänheten kunde nästan dag för dag följa förhandlingarna i Moskva, dvs fram till den 22 augusti då den tysk-sovjetiska pakten offentliggjordes.

Pressklipp
Dagens Nyheter 2 juli: Estlands, Lettlands och Finlands ambassadörer i London har framfört en not till det brittiska utrikesdepartementet om att länderna inte önskar ingå i de tre stormakternas avtal.

Vid detta stadium uppträdde Finland tillsammans med Estland och Lettland, medan Litauen sågs mer kopplad till Polen. Alla de baltiska länderna hade i början av juni slutit en non-agressionspakt med Tyskland. Att ge sig in i en pakt med Tysklands möjliga fiender sågs som riskabelt, i synnerhet som en av dem, Sovjetunionen, ansågs inte ha helt osjälviska motiv för att komma “till hjälp”

Svenska Dagbladet 4 juli: Enligt The Times anser Sovjetunionen att Östersjöländerna  gagnas av att skyddas mot fienden – Tyskland. Därför måste ett skydd garanteras, oavsett om de vill det eller ej.

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter 5 juli: Estland har fått intrycket att England är redo att offra länder vid Östersjön för att vinna egna fördelar. Lämna oss utanför. Vi önskar inte vara ett objekt som idag utlovas en försvarsgaranti och i morgon är en handelsvara.

Man syftade troligen på stormakternas behandling av Tjeckoslovakien året innan

Svenska Dagbladet 10 juli: Sovjetunionen önskar tillsammans med England och Frankrike skydda dessa länder mot en invasion. Finland, Estland och Lettland ser dock ett hot mot sin självständighet.

l’Œuvre (Paris) 12 juli: Britterna är redo acceptera “indirekt hot” om det tar sig militära uttryck, men ryssarna vill också inkludera inrikespolitiska kupper odyl.

l’Œuvre 24 juli: England accepterar Rysslands åsikt om “indirekt anfall”.

l’Œuvre 2 augusti: Begreppet “indirekt fara” utgör enligt [brittiske premiärministern] Chamberlain det största hindret med avseende på de baltiska staterna.

Sovjetunionen ville alltså ha möjlighet att komma till undsättning om det i ett av de beskyddade länderna skedde en pro-tysk statskupp, något som britterna förhöll sig tveksamma till. Förhandlingarna fortsatte i snigelfart ytterligare ett par veckor.

Dagens Nyheter 17 augusti: På inbjudan av Sovjetunionen anlände 14 augusti en tysk delegation till Moskva, bestående av en representant för finansministeriet, en för lantbruksinstitutet och en för näringslivet. Delegationen besökte lantbruksutställningen i Moskva.

Dagens Nyheter 21 augusti: Handelsavtal har slutits mellan Berlin och Moskva. Ryssland har beviljats en tysk kredit på 200 miljoner Riksmark mot utlovade leveranser under det kommande året motsvarande 180 miljoner Riksmark. Premiärminister Chamberlain återvänder från sin fiskesemester.

New York Times, Svenska Dagbladet, l’Œuvre och Dagens Nyheter 22 augusti: Tyskland och Sovjetunionen har slutit en icke-angreppspakt. Hela det världspolitiska läget har förändrats. Polens öde är förseglat, landets fjärde delning står inför dörren (SvD). Tyskland och Sovjetunionen kommer att dela upp de baltiska länderna mellan sig. Litauen och en del av Lettland går till Tyskland, Estland och resten av Lettland till Sovjetunionen (NYT).

Svenska Dagbladet 23 augusti: Det hävdas i ryska kretsar att randstaternas rädsla är ogrundad. Sovjetunionen kommer inte att offra dem till Tyskland och har inte heller själv några aggressiva planer i fråga om dessa små stater, om de ber om hjälp mot nazifieringen. Sovjetunionen behöver inte dessa områden.

Neue Zürcher Zeitung 28 augusti: De baltiska länderna befarar att ryssarna i och med pakten har fått fria händer att ockupera dessa länder.

Dessa klipp är hämtade ur en serie av fem volymer under samlingsnamnet Eesti riik ja rahvas Teises maailmasõjas (Estland och dess folk i andra världskriget) som en grupp exilester publicerade i Stockholm 1955-62. Den första volymens 2:a bok Äike Euroopa kohal (Åska över Europa) innehåller estniska diplomaters sammanfattningar av nyheter om läget 1939. Nyheterna hämtades ifrån dagspressen i de länder där de var stationerade.

Så invaderade Nazityskland Polen den 1 september och två dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig. Tills vidare var dock allt lugnt i öster.

Inskränkt pressfrihet och opinionsbildning
Jag skrev ovan att “den europeiska allmänheten” kunde nästan dag för dag följa förhandlingarna i Moskva. Men det är tvivelaktigt om det estniska folket kunde räknas in till denna “europeiska allmänhet”. Den enväldige presidenten Konstantin Päts och hans regeringen hade visserligen 1938 liberaliserat sin diktatur, hävt förbudet för många förbjudna partier (dock inte det kommunistiska partiet) och frisläppt alla politiska fångar (både högerextremistiska “vapsare” och kommunister), men pressfriheten verkar inte ha omfattats av “liberaliseringen”.

I början av året hade den liberala (tidigare socialdemokratiska) dagstidningen Vaba Maa (Fritt Land) stängts. I samband med Hitlers “Anschluss” av Österrike hade den publicerat en karikatyr av den tyske diktatorn som upprört den tyska legationen. Tyskarna hade redan tidigare vänt sig till det estniska inrikesministeriet med klagomål på anti-tyska skriverier i Vaba Maa. Redaktionen verkar efter nedläggningen helt eller delvis gått upp i den likaledes liberala Rahvaleht (Folkbladet).

Den 23 september var det den socialdemokratiska Rahva Sõnas (Folkets Ord) tur. Den hade under Münchenkrisen skrivit kritiska artiklar, inte bara emot Hitlers Tyskland utan också mot de andra två stormakterna, Frankrike och England. För att förebygga vidare  kritik satte regeringen upp en slags censurbyrå för att “bekämpa alarmerande nyheter och idéer som inte var i harmoni med gällande lagat och konstitutionen”.

Beslutet väckte protester och den ledande liberalen, en av de stora männen under självständighetskampen (tillsammans med Konstantin Päts) , Jaan Tõnisson, yttrade i riksdagen 27 oktober 1938:

I likhet med den tsaristiska regimen i Ryssland kommer den nuvarande situationen så småningom leda till vårt lands undergång. Jag vågar inte föreställa mig de slutliga följderna av vår nuvarande inrikespolitiska lednings beslut.

Tõnisson anade inte hur rätt han skulle få. Under de kommande åren 1939-40 skulle allmänheten i Estland vilseledas av en den ene, än den andre av sina ledare. Det fanns få eller inga möjligheter för opinionsbildning som ifrågasatte den officiella politiken.

I den estniska debatten, både i exil och i Estland (efter 1988), har bristen på demokratiska rättigheter setts som en av orsakerna till landets undergång 1940. Inskränkningen i yttrande- och tryckfriheten kom alltså inte först med anslutningen till Sovjetunionen sensommaren 1940, den var etablerad redan dessförinnan.


Nästa avsnitt: 
Det sovjet-estniska värdlandsavtalet 1939

  3 kommentarer for “Mellan Hitler och Stalin (2): Vad visste estländarna sommaren 1939?

  1. Sven-Eric Holmström
    2016-10-07 kl. 8:04

    Oerhört intressant och gediget. Det här med att yttrandefriheten var satt på undantag i Estland vid AVK:s utbrott. Frågan är om situationen var likartad i Lettland och Litauen.

  2. Arne Nilsson
    2016-10-07 kl. 10:06

    Mycket intressant och välskrivet. Har en synpunkt. Du sktiver: “anslutningen till Sovjetunionen sensommaren 1940”. I termen “anslutning” ligger en betydelse av frivillighet. Från de baltiska staterna sida fanns det ingen frvillighet i att bli sovjetiska republiker. Det var sovjetisk ockupation och sovjetiskt införlivadende.

  3. Anders Persson
    2016-10-07 kl. 18:04

    Arne N!
    Serien är planerad till sju delar. Du har bara läst två…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.