Precis som konsthistorien försummat de kvinnliga konstnärerna har musikhistorien försummat de kvinnliga musikerna. För att fylla detta jättehål en smula har gitarristen, poeten, vissnickraren, estradören… Maria Lindström skrivit boken Grepp om livet – samtal med 15 gitarrister (Gidlunds förlag). De 15 som presenteras är alla nu verksamma i Sverige. Urvalet är möjligen representativt men förstås synnerligen begränsat. Så här skriver Maria:
”Det säger sig självt att flertalet skickliga och professionella gitarrister kommer att saknas i skaran. Jag har två ursäkter: Ett par kvinnor svarade inte på mina anrop. Någon lät väldigt tveksam till projektet. De som är med var entusiastiska från första stund och när jag fått ihop femton möten och texter, sa mig magkänslan att det fick räcka, nu är det lagom många.”
Det är bra att det inte är fler, dels för att det aldrig kan bli annat än ett litet urval. Nu blir urvalet ett från Marias egen känsla för gitarrspelet och jag tror att dessa 15 väl speglar bredden och höjden hos många många fler kvinnliga gitarrspelare. Min morfars mor var faktiskt gitarrspelare.
Boksläppet ägde rum i Musikens hus i Uppsala klockan fem i fredags under den just pågående gitarrfestivalen. Maria inledde själv med sin geniala sång ”Den lilla skånska längtan”. (Klicka på inledningsbilden!)
Sedan presenterades sex stycken av de som intervjuas i boken (bilden nedan). Några spelade också ett stycke.
Det är en välgjord bok på alla vis. Fickformat, fina foton, om än något bleka i trycket, men det kan också vara medvetet valt. Och det som är riktigt ovanligt är Maria Lindströms överraskande språkfinesser och lurigt lustiga humor, som nu präglar också boken från pärm till pärm. Samtidigt som vi får lära känna 15 mer eller mindre kända gitarrister lär vi känna Maria Lindström som den lite undanskymda estradör hon faktiskt är – med ovanligt många strängar på…
Till sist vill jag bara nämna det inslag som berörde mig starkast i all sin enkelhet. Eva Möller, Sveriges egen flamenkogitarrist, men också så mycket mer. Minns ni henne? I Sverige slog hon igenom i Hylands hörna. Hennes historia är märkvärdig. Hon spelade bland annat med Sivuca och fick ersätta honom som ackompanjatör till Miriam Makeba – medan Stokely Carmichael passade hennes lille son. Hon var mer känd utomlands än i Sverige. Åren har satt sina spår, artrosknölar i fingrarna hindrar spelet. Men än spelar hon. Lyssna bara på detta från framträdandet på Marias boksläpp…
Sök nu upp dem på YouTube och lyssna på vad de kan.
