”ABF-huset utmed Sveavägen i Stockholm denna soliga men kyliga aprilsöndag. Senast jag klev in här var det för att föreläsa om medborgarlön. I entrén till seminariet – vilseledande beteckning på dagens program, det luktar akademi och manér – Den vanartige Jan Myrdal stöter vi ihop med gamle bekantingen, teaterregissören Arne Andersson, hans mustasch har vitnat. Och grånad, för att inte säga vithårig, är den talrika församlingen denna söndag. Många går illa, böjda ryggar…”
Lasse Ekstrand (en ”existentiell och geografisk flanör”, kallas ”Mr Medborgarlön”, såsom Sveriges främste företrädare för medborgarlön. Han bevistade seminariet och reflekterar på sin blogg över upplevelsen >>.
Ang. villkoren för samtida intellektuella i Sverige:
I sin bok om de ”galna ryssarna” (Atlantis, 2008) säger Anna-Lena Laurén på sidan 72 att ”ryssarna lever inte i ett demokratiskt samhälle, men i jämförelse med till exempel svenskarna undrar jag ibland vilkendera folket är friare på det mentala planet.”
Detta är exakt min uppfattning, inte bara gentemot Ryssland utan alla andra länder jag besökt, levt eller arbetat i. Jag tror det beror på att i inget annat land är intoleransen emot oliktänkande lika stor som i Sverige.
Jan Myrdal är själv inne på samma spår i slutet på kapitel 9 i sin bok om August Strindberg (citatet ur Revue des Deux Mondes november 1893).
Att man får på huden om man framför någon kontroversiell åsikt är en sak, men Sverige är det enda land jag vet där man får problem, också av likasinnade, av att överhuvudtaget öppet föra fram en kontroversiell åsikt. Sådana ska hållas inom kretsen av ”likasinnade” – där de inte är kontroversiella.
Knut L!
Visst kan man fråga vad barnen skulle säga. Men måste de inte då också veta lite mera först. Alltså: Finns det tankar/planer på att ge ut dessa föredrag i bokform. Jag tror att det skulle kunna bli en intressant bok.