Mer bränsle på brasan i Sydkinesiska sjön

Satellitfoto på Fiery Cross Reef (på svenska kan det betyda budkavlerevet) i Sydkinesiska Sjön. Foto: Planet Labs

apporter om Kinas bygge av ett marint räddningscenter på revet Fiery Cross, ett omstritt landområde bland Spratlyöarna eller Nansha-öarna (“Södra sandögruppen”) i Sydkinesiska sjön, skapar politiska vågor och ökande sprickor på Filippinerna.

Fiery Cross, en del av de så kallade ”tre stora” tillsammans med reven Mischief och Subi, betraktas allmänt som kommando och kontrollcentrum, och ett underrättelsenav av nyckelkaraktär för Kinas marina aktiviteter i den södra delen av det hett omstridda havsområdet. Enligt rapporter har Kina lagt ut mer än 11 miljarder US$ för att bygga upp Fiery Cross till den största ön på ögruppen.

Enligt den Washingtonbaserade tankesmedjan Asia Maritime Transparency Initiative, så placerade Kina först sensorer och kommunikationsutrustning på det omstridda landområdet 2017. Nu verkar Kina gå vidare med att bygga en mängd civila och militära installationer på den i anspråk tagna ön.

Bland andra som gör anspråk på ön, och ytterligare andra (t ex USA) väcker det allvarliga funderingar. De misstänker att Kina med sina växande installationer tänker bygga upp en bas för information för luftförsvaret. Denna åtgärd skulle begränsa tillgången till området via luft och hav.

Redan 2015 försvarade det kinesiska utrikesdepartementet sådana byggaktiviteter. Man menade att det var en del av en vidare ansträngning för att kunna erbjuda internationella tjänster som inte var av fientlig karaktär. De skulle inbegripa ”skydd, navigationshjälp, eftersöknings och räddningstjänst liksom meteorologisk tjänst, fiskeri och andra administrativa tjänster” till nytta för Kina och regionen.

Två år senare gick en talesman för det kinesiska utrikesdepartementet, Wu Qian, ut och avfärdade oron över Kinas verksamhet i området. Han försäkrade “det finns inte något som kan kallas konstgjorda öar” och att ”det mesta av byggnaderna (på de aktuella öarna) är för civilt bruk inklusive nödvändigt försvarsmaterial”.

Den filippinska administrationens president, Rodrigo Duterte, har i stort sett upprepat den åsikten. Vid en presskonferens sent i januari i år, så anslöt sig Salvador Panelo, Dutertes talsesman, öppet till Kinas version av altruistiska byggnadsaktiviteter i Sydkinesiska sjön. Han sade att ”Filippinerna skulle vara tacksamt” eftersom etableringen av sådana anläggningar ”skulle
kunna hjälpa sjömän som hamnat i nödläge i området” och ”de kan hjälpa alla.” Han hävdade att regeringen ”inte skulle göra någonting” för att avskräcka Kina från att bygga räddningsstationen.

Detta gav nytt bränsle åt den storm av kritik som riktats mot Dutertes kinavänliga politik. Sista november förra året utsattes Dutertes talesman för en kritikstorm för att öppet ha avskrivit Filippinernas talan från juli 2016, vilken innebar att ett förlikningsförslag, rörande Sydkinesiska sjön skulle föras till Haagdomstolen. Han menade att kravet var ”meningslöst” eftersom ”det inte finns något land eller någon instans på jorden som kan få igenom det mot Kina.”

Emellertid kritiserades Panelos uttalande av andra statliga tjänstemän, vilka ville se ett tuffare regeringssvar gentemot Kinas nya byggaktiviteter i det omtvistade området.

Den första februari refererade senator Francis Pangilinan, ledare för det liberala största oppositionspartiet, till presidentens talesman som en ”kinesisk marionett” vars ”varje tal tydligt stämmer med talet” i Peking. Han häcklade Panelos kontroversiella uttalanden och menade att de fick honom (Pangilinan) att ”ibland undra vilket land Panelo talade för”.

Duterte, som en gång var sarkastisk över att Filippinerna höll på att bli en ”kinesisk provins”, har också blivit utsatt för hård kritik då han ansetts vara mjukryggad när det gällt dispyterna om Sydkinesiska sjön.

Kollage med Filippinernas president Rodrigo Duterte (tv) och Kinas president Xi Jinping (th). Bild: Facebook

Kongressledamoten Gary Alejano, före detta marinofficer och en ledande oppositionspolitiker, har varnat för att bygget av Fiery Cross nödlägescentrum utgör Kinas ”öppna krav på dominans” […] Det skulle kunna användas för att samla in underrättelser och för att snabbare installera kinesiska militärstyrkor i det område som de olagligen gör anspråk på”, tillade han.

Även trofasta anhängare till Duterte, som senator Richard Gordon har slagit larm. Under en utfrågning i senaten vid mitten av januari, lade han fram farhågor om Kinas ökande förmåga att hindra radiokommunikation för de filippinska trupper som befann sig i området och inkräkta på fastlandet.

Under utfrågningen var försvarsministern, Delfin Lorenzana, i stort sett ense med denna kritik av Kinas ökande avtryck i Sydkinesiska sjön. ”Det är alldeles klart att de (Peking) skulle vilja ha hegemoni eller kontroll över (Sydkinesiska sjön)” hävdade ministern. ”Det är alldeles klart att de (Kina) försöker vidga sitt inflytande i Sydkinesiska sjön och Västfilippinska sjön. Och att de har byggt återtagna öar där, byggt öar av skal och rev och praktiskt taget gjort dem till militär- eller marinbaser”, tillade Lorenzana.

Försvarschefen varnade för att kinesisk trupp skulle kunna nå det filippinska fastlandet inom ungeför 20 minuter. Han underströk behovet av att bygga upp Filippinernas försvarsförmåga.

Det filippinska luftförsvaret, som under senare år skaffat moderna stridsflygplan, funderar för närvarande på att inköpa Black Hawk-helikoptrar från vapentillverkaren Lockheed Martin i USA. Filippinernas väpnade försvar befinner sig mitt i ett moderniseringsprogram som kostar många miljarder. Detta påbörjades under förra administrationen under Benigno Aquino, och
har utvidgats under Dutertes regeringstid.

Filippinernas försvarsminister Delfin Lorenzana vid militärhögkvarteret Camp Aquinaldo, i staden Quezon, Manila, 9:e februari, 2017. Foto: Reuters/Romeo Ranoco

Under december månad (2018), sade Lorenzana, kommer regeringen att protestera mot varje kinesiskt handlande som äventyrar filippinska intressen i Sydkinesiska sjön. Han sade vidare att Filippinernas flotta kommer att fortsätta sin patrullering och underhållsleveranser dit, trots kinesiskt motstånd och ofredande av det filippinska övervakningsuppdraget i området.

”Vi kommer att fortsätta med vår verksamhet där. Vi kommer att patrullera regelbundet… (och) fortsätta med att förstärka våra öar. Vi har nio öar”, tillade han. Försvarschefen har upprepade gånger försäkrat den filippinska allmänheten att underhåll och reparationer av filippinsk utrustning på Thituön, där man har permanenta truppförläggningar och boende, dessa åtgärder kommer att fullbordas under året.

Men det har inte lugnat oppositionen. Biträdande domaren Antonio Carpio, en annan framstående nationell personlighet, har krävt att regeringen protesterar mot Kinas senaste åtgärder på Fiery Cross, vilket också Filippinerna gör anspråk på som en del av landets så kallade Kalayaanöar (Fredsöar).

Under ökat folkligt tryck har Dutertea-administrationen ändrat hållning. Regeringens talesman Panelo har tagit tillbaka sitt tidigare uttalande. Han hävdar nu att uppbygget av något räddningscenter av Kina endast kan accepteras om man ”har informerat (Filippinernas) regering och sökt tillstånd av den” först.

Under tiden sade Filippinernas utrikesminister, Teddy Locsin, den andra februari (2019), att regeringen ”kommer att protestera om rapporter (om ett nödlägescentrum) visar sig vara sant” och att hans departement ”har lämnat in nästan 20 protester mot Kinas handlande i Sydkinesiska sjön, utan att göra mycket väsen av det”, som svar på nyss genomförda ensidiga åtgärder i området.

Men huruvida Dutertes regering kommer att inta en tuffare hållning gentemot Kina i Sydkinesiska Sjön, återstår att se.

Länk till originalartikeln >>

  8 kommentarer for “Mer bränsle på brasan i Sydkinesiska sjön

  1. Arne Nilsson
    2019-02-15 kl. 8:05

    Kina verkar vara lite väl långt hemifrån för att agerandet i Sydkinesiska sjön kring en rad omstridda öar skall falla inom ramarna för vad som kan anses godtagbart. Altruism används ofta för att dölja egenintresset.

  2. Anders Persson
    2019-02-15 kl. 10:38

    Att öar ligger långt ifrån “moderlandet” är inget ovanligt eller abnormt. Borde Bornholm tillhöra Sverige, Guernsey, Jersey och de andra kanalöarna tillhöra Frankrike? Grekland har en massa öar tätt utspridda längs Turkiets västkust och Frankrike har en ö just vid Kanadas ostkust. Inte heller ligger det amerikanska autonoma territoriet Guam så hemskt nära USA:s västkust eller ens Hawaii.

  3. Arne Nilsson
    2019-02-15 kl. 13:57

    Anders P!
    Du missar det lilla ordet “omstridda”. Jag tror inte att det handlar uppsåt från din sida. Det speglar snarare din uppfattning om tingens ordning.

  4. Anders Persson
    2019-02-15 kl. 15:30

    Arne Nilsson!
    Man kan aldrig vara säker på något när olja är inblandat eller militärstrategiska intressen. Du är nog tillräckligt gammal för att komma ihåg de hårda ordväxlingarna mellan Sverige och Danmark 1983 om den lilla ön Hesselø. Olof Palme lär bl a ha jämfört den danske statsministern Schlüter med den argentinske diktatorn Galieri, han som lade beslag på Falklandsöarna.

    Ett annat potentiellt stridsäpple i Norden är den lilla ön Märket där gränsen mellan Finland och Sverige går i zick-zack över den lilla ön. Runt 1985 var det en del palaver om gränsdragningen och jag minns någon svensk aktivist som hävdade att Sverige lurats av finländarna.

  5. Arne Nilsson
    2019-02-15 kl. 20:20

    Anders P!
    När en diskussion börjar gå överstyr gäller det att skifta fokus. Nu lyfter du fram öarna Hesselø och Märket i Sveriges närhet. Jag föredrar att vara kvar i Sydkinesiska sjön där Kina verkar vara mycket intresserat av att flytta fram sina positioner.

  6. Anders Persson
    2019-02-15 kl. 23:33

    Arne N!
    Med mitt första inlägg ville jag bara ifrågasätta den ryggmärgsreflexmässiga uppfattningen att öar som ligger långt bort från det påstådda “moderlandet” inte kan tillhöra det. Andra inlägget var för att påminna om att vi själva kan dras in i liknande fejder, så vi ska vara försiktiga med att moralisera.

    Vad gäller själva konflikten medger inte 1000 tecken att jag söker utreda vem som har rätt till öarna, kanske inte ens 100.000 tecken skulle räcka.

    Intressant är att på Wikipedia läsa vad olika språkområden tycker (använda gärna google translate). Kollade både den engelska och ryska med behållning.

    I detta fallet, som i många andra, är det intressant att veta vad kinesiska regeringar före 1949 tyckte, vilket ofta är detsamma som vad regeringen på Taiwan tycker idag. Detta för att avgöra om man ska tycka illa om Kinas uppfattning därför att den är “kommunistisk”.

  7. 2019-02-17 kl. 4:29

    Så for å oppsummere hovedpoenget i artikkelen: “Kina bygger noe på en sandøy i Sørkinahavet, den fillipinske regjeringen synes det er helt greit.” – som vel egentlig gjør overskriften “Mer bränsle på brasan” litt misvisende.

    (Eller kanskje artikkelen selv kan regnes som “Mer bränsle på brasan”?)

  8. Sven-Eric Holmström
    2019-02-20 kl. 9:04

    Precis som Anders P säger så torde knappast det geografiska avståndet från hemlandet ha särskilt mycket att göra med rätten till de här öarna oavsett om de är omstridda eller inte.

    I ett nummer av Marxistiskt Forum från 1979 argumenteras rätt övertygande om att det här är att betrakta som kinesiskt territorium rättsligt sett.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.