Jag skrev 15 oktober förra året om det planet MH17, som sköts ner i juli 2015 över östra Ukraina. Min utgångspunkt var då att svenska medier drog slutsatser som byggde på lösa spekulationer. Jag blev utskälld för att gå Rysslands ärenden genom att ifrågasätta hållbarheten i mediernas spekulationer och för att jag refererat till exempelvis Pål Steigan. Sådana ”bevis” på min inkompetens väger lätt menar jag fortfarande.
Jag har som de allra flesta andra inte läst ett ord i den nya utredningen, bara om den. Mitt intryck efter detta är att förhållanden framkommit efter diverse analyser som pekar mot att separatister i östra Ukraina skjutit iväg BUK-roboten. Så det är kanske så.
Vad man ändå kan fråga sig är om det kan finnas några rimliga skäl för separatisterna att skjuta ner ett civilt flygplan med mer än 200 civila passagerare. Jag tror inte det. Hade utredningen givit resultatet att Kievregimen legat bakom BUK-skottet hade samma fråga givit samma svar. Ingen kan rimligen ha haft något att vinna på denna nedskjutning. Så, det var nog ett misstag.
Redan i oktober förra året skrev Karin Utas Carlsson följande i en kommentar efter förra inlägget:
[Richard Sakwa har i sin bok Frontlinje Ukraina: Krisen i gränslandet mellan Ryssland och Europeiska unnionen KL] i kapitlet ”Död i luften”, s 212 ff beskrivit nedskjutningen av MF17-planet över den östra delen av Donetskregionen som då var i rebellernas händer. Han funderar kring skuldfrågan och skriver: ”Ett terrordåd är avsiktliga attacker mot civila, och i detta fall var det nästan säkert en fruktansvärd blunder” och en bit längre ner: ”Men åtminstone var det oansvarigt av Ryssland att ge så kraftfulla vapen till styrkor som inte vet hur man använder dem, och ännu värre, använt dem utan tillräckliga medel för att identifiera mål. En viss skuld bars av alla sidor, Kiev, Moskva och Washington, som underblåst krigsbränderna.” Sakwas skrivning om den här händelsen passar med det som utredningen nu kommit fram till (utom att han inte beskriver precis var explosionen skedde, invid cockpit).
Att sedan svenska reportrar gärna skriver att det var ryska soldater som sköt (använde den rysktillverkade BUK-robotrampen) är typiskt för rapporteringen här. Det är trots allt skillnad mellan ryska soldater och rebeller som får materiel från Ryssland.
Det som nu framkommit kunde man alltså sluta sig till redan för ett år sedan. Men propagandakriget fick igång många. Det ändrar dock ingenting. Just denna ”olyckshändelse”, som säkert inte var en egentlig krigshandling, kan vi nu sluta slå varandra i skallen med och konstatera att kriget självt är orsaken till tragedin. Även propagandakriget i denna sak bör nu avslutas.
En artikel från WSWS av Alex Lantier som avslutar med samma slutsats som du Knut.
”Ur politisk synvinkel, men det råder ingen tvekan om var ansvaret för MH17 skjuta ner ligger: det är helt och hållet med Washington och dess europeiska allierade. År 2014, dessa länder stödde en våldsam, pro-europeiska kupp i Ukrainas huvudstad Kiev som förde till makten höger och pro-fascistiska partier fientliga mot Russophone befolkningen i östra Ukraina. Detta bröt Ukraina isär så långt högermilis började attackera civila och provocera väpnat motstånd i östra Ukraina, som sedan stöds av Moskva.
Utan denna flagranta inblandning i ukrainska angelägenheter, skulle separatiströrelsen i östra Ukraina inte ha dykt upp, och striderna i östra Ukraina som ledde till förstörelsen av MH17 skulle inte ha börjat.”
Länk till artikkeln.
När avgörande information om en händelse beskärs på ett nästan lite för lägligt och kontrollerat sätt tycker jag inte man ska låta sig så enkelt vallas in i en fålla av slutsatser som mycket väl någon kan ha haft tid och resurser att skapa åt oss.
Saknas bevisen så vägrar jag att välja ena eller andra sidan. Fram med samtliga radarbilder, kommunikation till/från flygledartorn – först då fäller jag mitt slutomdöme.
Annars kan jag bara konstatera att vi undanhålls sanningen. I brist på sanningen så är frågor bättre än potentiellt falska svar. Jag har inte stött på bättre frågor än de som stormcloudsgathering eller corbettreport ställer i ämnet.
Fokuseringen på å ena sidan Ryssland och å andra sidan Nato är lika föraktfull mot ukrainarna i gemen. Det är som om dessa bara vore brickor i ett spel som andra bedriver.
Men det finns ju också inhemska ukrainska intressen, som sen i och för sig raggar utländskt stöd. Exempelvis gynnas östra resp västra Ukraina av vilken ekonomisk politik som bedrivs.
Antingen kan man satsa på export till EU och andra industriellt mer välutvecklade, eller på att exportera till Ryssland och andra industriellt mindre välutvecklade. I det förra fallet gynnar man jordbruk och råvaruextraktion och dömer sig själva till fattigdom – men det gynnar västra Ukraina som sysslar med sånt. I det andra fallet gynnar man industrin och på lång sikt rikedom, vilket gynnar östra Ukraina som håller på med det.
Kring båda finns olika kapital- och andra intressegrupper – inom Ukraina. Det är dessa som är huvudpersoner i dramat, och det är dessa som skulle kunna få ett slut på blodbadet. Möjligen finns det – enligt Erik Reinert – en utsikt till att vågmästargruppen börjar inse att den ensidiga satsningen på jordbruk är katastrofal och dömer minst tio miljoner till emigration. Möjligen finns det därför en utsikt till lite mer ansvarig politik som dömer Ryssland/Nato till åskådarroller.
I torsdags hölls presskonferens gällande den utredning JIT precis sammanställt om nedskjutningen av MH17 i Ukraina. Stora förväntningar fanns på en tillförlitlig förklaring av vad som hände och vem som var ansvarig för nedskjutningen av det civila planet.
Så blev inte fallet. Inte ens en rapport hade sammanställts, däremot en massa påståenden med insinuationer riktade mot ryssarna som ansvariga för beskjutningen. Dock inga fasta bevis. Radarbilder och satellitdata saknades trots att de borde finnas via amerikanarnas stora kapacitet på området.
Rättsäkerheten i utredningen är skandalöst undermålig. Två misstänkta parter finns med. Ukraina som är en av två möjliga aktörer ansvarig för nedskjutningen, sitter själva med i utredningen och agerar som en utredande myndighet. Bara detta faktum sänker totalt utredningens trovärdiget tillsammans med avsaknad av handfasta bevis.
Detta bekräftades i torsdag faktiskt av Riksåklagarämbetet i Nederländerna, som tydligt markerade att inga anklagelser föreligger mot Ryssland eller ryska medborgare.
För en vecka sedan anordnades en konferens om MH17 vid International Islamic University Malaysia. Tyvärr finns inte, såvitt jag har kunnat finna, föredragen tillgängliga. Den information som finns på universitetets hemsida är knapphändig.
Vad som dock är mycket intressant är att den dåvarande chefen för Malaysias Department of Civil Aviation, Datuk Seri Azharuddin Abd Rahman, deltog och gjorde uttalanden som jag inte hört förut.
Han förklarade att enligt International Civil Aviation Organisation Annex 13 skulle Ukraina leda utredningen. Ukraina avböjde eftersom de inte hade tillgång till det territorium där MH17 kraschade. Budet gick då till Malaysia, som också avböjde eftersom man var fullt upptagna med MH370. Det var då Nederländerna fick ledningen. Vidare fick Malaysia full tillgång till den svarta lådan.