Min egen hoppfulla lilla tulpan.

iljöfrågan är den viktigaste, inte bara i EU-valet, utan samtidens viktigaste över huvud taget. Det här borde inte vara så svårt att vara överens om både upstairs and downstairs. Alla ser ju vad som händer. Men är det så man bör se saken?

Visserligen klarar man sig kanske lite längre om man bor upstairs än om man bor nere i källarvåningen, men roligt blir det inte att leva i en gated community omflutet av vatten och utan isbjörnar att titta på, eller i en artificiell miljö i en omgivande öken.

Nej, man vill ha det som man är van; att våren kommer i maj och att skidorna kan tas fram i februari, att man kan resa och hälsa på släktingar och vänner och njuta av skönheten vid havet eller bland bergen. Och ”att barnen ändå får ett glas öl”.

Men, miljöfrågan har blivit glödhet. Greta Thunberg har väckt alla som vill göra politik av den. Barnen skolstrejkar för miljön och för att de vuxna ska se till att ”göra skillnad”. Men vad ska vi vuxna göra? Jag har min tygkasse i fickan nu när jag går till affären och jag sopsorterar. Men jag har inte slutat köra bil (en ”miljödisel” med 10.000 i miljöpremie för några år sedan) och inte slutat äta kött, och inte slutat om att drömma om att flyga ett par gånger till i livet. Visst kan jag ta tåget om det fungerar, men krångligt är det.

Jag vet sannerligen inte vad jag ska göra för att stoppa glaciärsmältningen. Jag tror faktiskt att det är mycket mer som krävs än det jag kan åstadkomma. Jo, jag vet, det är ingen motsättning. Att göra lite var och en låter sig väl förenas med att förändra hela systemet på den globala nivån. Man hamnar till slut alltid i konstaterandet att varje liten miljövänlig handling bidrar till det totala resultatet – vi kan alla göra något! Frågan är om det är ett så förnuftigt konstaterande.

Vi pratar alldeles för mycket om vad vi kan göra var och en, medan diskussionen om åtgärder på den globala nivån i stor utsträckning lyser med sin frånvaro eller är allmänt primitiv. Det är emellertid – som jag förstår – på den globala nivån som förändringarna måste komma. Vore det då inte rimliga att koncentrera sig på de som står för den största och mest skadliga miljöpåverkan? Vad var och en av oss gör är faktiskt nästan betydelselöst, utöver att det dövar vår klimatångest en smula.

Vilka är då de stora miljöförstörarna? Enligt Greenpeace är det flygindustrin, olje- och gruvbolag, stål- och skogsindustrin, kemiindustrin och de stora läkemedelsföretagen. Växande och allt mer betydande miljöbovar lär nu även vara streamingtjänsterna Netflix och Amazon. Deras nättrafik slukar allt mer energi, som inte kommer från förnybara energikällor, utan från fossila bränslen, vilket ökat efterfrågan på kol, gas och olja. När diskuteras det? Till tygkassen i fickan och sopsorteringen ska jag nu lägga ”inga fler streamade filmer och serier”. Eller?

Bilindustrin har jag skrivit om tidigare. Tesla är det tydligaste exemplet på återvändsgränden med elbilar. En fossilfri fordonsflotta – som är ett vanligt politikerkrav – löser mycket få problem. Våra storstäder kommer fortsatt att vara igenkorkade i rusningstid och utbyggnad av motorvägsnäten och asfalteringen av nya områden kommer att fortsätta. Och en fossilfri fordonsflotta skulle öka behovet av el enormt. Därför blir en sådan politik ett indirekt stöd för bilindustrin och för utbyggnad av kärnkraften. Jag menar inte att en framtida kärnkraftsutbyggnad vore fel, men vi måste veta och välja vad vi ska använda elen till. Att korka igen våra storstäder än mer är formidabelt oförnuft – enligt min uppfattning.

Motkrafterna växer
Den verkligt politiska sprängkraften i ”miljöfrågan” ser vi just nu i bensinupproret. En halv miljon människor har blixtsnabbt anslutit sig till protesterna mot de ökade bränslepriserna. Är det för att man skiter i miljön? Nej, man blir förbannad på hur kostnaderna för miljöpolitiken fördelas. Varför ska mindre resursstarka bilberoende glesbygdsbor stå för notan, medan storstadsbor kan övergå till buss, spårvagn och T-bana? Här hettar det till vill jag lova.

Exemplet nummer ett på detta fenomen är de gula västarna i Frankrike. Där gör man uppror mot Macronregeringens höjda bensinskatter (men också mot mycket annan orättvis fördelning). Vi kan vänta oss mer av denna vara framöver, eftersom den helt dominerande politiken i EU är nyliberal. Inget som inskränker de stora företagens och bankernas ”fria marknad” och ”fria rörlighet” kommer att ske. Vi kan alltså se fram mot att den öppna klasskampen kommer att öka. De åsidosatta kommer att resa sig mot bland annat orättvisa miljöbeslut som dikterats uppifrån.

Någon sa att den största miljöfrågan är maten och därmed jordbruks- och djurhållningspolitiken. Vi vet att livsmedelsindustrins jättar, den kemiska industrin och EU:s storgodsägare – i skön förening – via sin omfattande lobbyverksamhet styr EU-politiken. Det borgar för att inget kommer att förändras annat än mycket marginellt. Ett litet betesstöd för öppna landskap på Gräsö kanske. Men globalt och miljömässigt är EU:s jordbrukspolitik en högst väsentlig del av den stora miljökatastrofen. Det krävs ju en fullständig omställning!

Miljön viktigare än demokratin
För en del överflyglar miljöfrågan allt annat så till den grad att man t o m propagerar för att ”demokratin måste pausa” för en tids ”klimatdiktatur”. Filosofen Torbjörn Tännsjö skriver så här i DN den 5 maj:

”Något måste ske raskt. Etablerande av global styrelse får ske genom en kupp, ett slags existentiellt språng, där de suveräna nationalstaterna tvingas upphöra att finnas till. En global regering i form av en global despoti tar över. Demokratin får komma sedan, i form av ett långsiktigt reformprojekt, ungefär som demokratin etablerats inom existerande icke demokratiska nationalstater.”

Detta skriver han trots att det är totalt orealistiskt. Vem ska ställa sig i spetsen för något sådant? En Miljömussolini? Nej, sådana resonemang mjukar bara upp försvaret av demokratin ännu mer och kan inte leda till annat än att de som idag har makten blir totalt herrar på täppan – helt utan opposition. Politisk anarki i global skala är då att vänta. Lyssna inte till dessa falska profeter.

Nå, men vi kommer alla – i alla fall – att ställas inför ett vägval; ska jag stödja de fattigas kamp mot orättvisorna i överhetens miljöpolitik, eller ska jag stödja överhetens miljöpolitik (en möjlig miljödiktatur)? Då tänker jag så här:

Eftersom vår nyliberala EU-överhet ändå vilar i bankernas och storkapitalets trygga famn, kommer deras miljöpolitik inte att ge önskade resultat. Därför tror jag mera på att stödja upproren mot orättvisorna och därmed vrida politiken i en ny riktning. För det är ju det nyliberala EU-systemet som inte kommer att låta sig reformeras. Det krävs ett nytt system – som har råd att ta hänsyn till miljön.

Föregående artikelEN AV VÅRA STORA FELTÄNKARE
Nästa artikelJättekonferens i Beijing för asiatisk kulturdialog – som Väst inte förstår
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

16 KOMMENTARER

  1. Vad svårt det är att tänka fritt OCH rätt. Ständigt dessa artiklar om hur hemskt det är med miljöförstörelsen och klimatförändringen. Och att det inte går och inte detta heller, för nyliberalismen har greppet. Och så en mycket lam avslutning med att det krävs ett nytt system.

    I denna artikel inte ett ord om det finala hotet, hotet mot själva livets existens, de pågående krigen. Så gör MSM (inklusive Public Service) också. De talar, ja de tjatar, om att ”vi” måste göra det eller det. Men de ödeläggande krigen, som mest har Imperiet som orsak, talas det inte om, inte i dessa sammanhang. De nämns för sig som något som ”drabbat” det eller det landet. Nu tycks ett nytt angreppskrig från Imperiets sida vara avstyrt, kriget mot Iran. ALLA som vill kämpa för jordens överlevnad måste kämpa mot det visserligen döende Imperiet, men det kan ännu förgöra oss alla. Vi måste fortsätta att här i Sverige föra ut berättelsen om hur vårt land faktiskt hjälper Imperiet och att detta måste få ett stopp.

  2. Knut L!
    Vi har inte tid att krångla till det. Det är inte möjligt att knyta miljöpolitik till ”rättvisa”. Både de stora makthavarna och de små konsumenterna är oförmögna till ”omställning” som fordrar uppoffringar.

    Under hela ditt och mitt liv har vår fläskkonsumtion grundats på att de småpojkar som råkat tillhöra Sus scrofa domesticus har fått testiklarna avskurna utan bedövning. Har vi ”ställt om oss”? Jag har nyss kommit hem från några timmars fyrhjulsdieselkörning på Kap York-halvön, och nu satte jag igång luftkonditioneringen för det blev lite kvalmigt.

    De som talar om förnuftsledd ”omställlning” har världshistorien och evolutionsbiologin emot sig. Det viktigaste politiska steget vore att sluta tala om omställning. Att genast täcka större delen av energibehovet med kärnenergi är enda utvägen, kompletterad med att släppa ut partiklar i atmosfären som minskar instrålningen.

  3. Big Agro, Big Pharma är viktiga orsaker till ökad miljöförstöring. Kontroll över mat och medicin/forskning och läkarutbildning är grunden. Ökad globalisering är nödvändig förutsättning för ökad skövling av ändliga resurser. Hur mycket kostar USA:s upprustning till hittills oanade nivåer jordens miljö? Man kan fråga sig vad debatten om CO2 betyder för kravet på ökad överstatlighet (Tännsjö m fl)? Vem tjänar på ökad överstatlighet? Och vad betyder total kontroll över media av några få bolag?

    PS. Är Skråmo verkligen död? Bevis? Om jag vore han skulle jag låta dödförklara mig. Kampen har ju bara börjat…
    PPS. Det går bra för Sverige, eller region Lövenien, som en del säger. Glöm inte att ge fan i att rösta!

  4. Du är sannolikt vilseledd av bankmaffians lojala medier.

    Mycket tyder på att just klimatalarmismen är sekteristisk villfarelse, med alla dess sekteristiska förtecken, ex domedagsdatum, anklagelser om förnekelse/kätteri, ad populum-argumentationsfel, rena lögner etc. men likväl är det vetenskapligt evident att det finns ett klimathot.

    Varför? Jo. Det har hänt förr enligt historiska temperatirdiagram och enligt paleoarkeologer har vi träffats av en stor komet/asteroid, och enligt astronomer finns det risk för supernovor i vår närhet. Det vanligaste klimathotet tycks vara plötslig nedkylning.

    Det allvarligaste klimathotet består av totalt kärnvapenkrig, som inte enbart orsakar flera år utan somrar, men radioaktivitet.

    Så finns naturligtvis hotet om civilisationens undergång genom massavel och överkonsumtion, men politikerna tycks inte vilja stoppa detta, snarare dillar de om tillväxt stup i kvarten, trots att hållbar tillväxt är en självmotsögense motbevisad av exponentialfunktionen.

  5. Bertil C!
    Att tänka fritt och rätt är inte lätt. Det tror jag vi kan vara överens om. Sedan undrar jag hur du läst min artikel. Tror du missat nyanserna. De tvivel du lägger i dagen om dagens klimat-/miljödebatt är precis vad jag försöker beskriva, men på ett mindre kategoriskt sätt.

    Jag vet inte hur det står till med klimathotet och den annalkande katastrofen (som trumpetas i alla stora medier). Men jag tillåter mig just att förhålla mig skeptisk. Har du missat det, eller har jag missuppfattat dig?

    Samma sak gäller Martin G. Du verkar inte ha läst vad jag skivit mer än mycket flyktigt.

  6. Knut L är inne på rätt väg, men borde fortsätta i samma riktning. Vad är rätt och fel i klimatfrågan – klassmässigt?

    Vi har två strömmar i klimatfrågan: en som jobbar sakta men systematiskt med att förstå mekanismerna bakom förändringen, utveckla motmedel och förhindra en okontrollerad klimatförändring; en andra som rör upp en massa damm, skriker och skapar panik.

    Den senare har fått folk att vilja sluta leva, eller om så, under någon överstatlig diktatur. De som leder denna strömningen ger fa-an i klimatet och hoppas med hjälp av massa nyttiga idioter skapa sig egna fördelar. Till dessa nyttiga idioter räknar jag Greta Thunbergs föräldrar. De borde inse att med de höjder deras dotter nått kan det bara sluta med förskräckelse för henne.

    Jag är fortfarande förvånad över att alla vänstermänniskor som gärna talar att ”den för tillfället gällande härskande uppfattningen i ett klassamhälle oundvikligen alltid är de ekonomiskt härskandes” inte genomskådar denna ”andra” strömning.

  7. Det var några år in på 2000-talet som jag på allvar blev medveten om klimat- och energiproblemen. De två frågorna hänger ihop som avigan och rätan eftersom 80% av världens energitillförsel kommer från fossila bränslen och alla ambitiösa och kostsamma försök med sol- och vindkraft hittills inte har lyckats ändra på detta. I stor utsträckning beror detta på att naturlagarna inte är underkastade politiska beslut och inte heller låter sig övertalas av ens de mest renhjärtade idealister.

    Jag funderade också länge över hur klimat-/miljö-/energiproblemen förhöll sig till klassfrågan. Visserligen skrev redan Marx om miljöproblemet i Kapitalet men kanske stod vi ändå inför någonting principiellt nytt? Numera är jag sedan länge övertygad om att klassfrågan är den centrala aspekten även i miljöfrågan. Därför överhetens behov av helgon som vår (oförargliga) Greta Thunberg. Beträffande energiaspekten skrev jag nyligen på Global Politics.

  8. De som kritiserar Greta Thunberg får på fa-an i en del medier. Jo, det är fel att kritisera henne – ty hon är omyndig. Det är hennes föräldrar som ska kritiseras.

    Men att skjuta fram henne och få henne att framstå som ”oförarglig” kan sakdiskussionen hämmas. Hon spelar på sätt och vis samma roll i klimatfrågan som den stackars drunknade lille syriske pojken som sköljdes upp på den turkiska kusten hösten 2015 kom att spela i invandrarfrågan.

  9. Jag är halvt enig med dig i sista stycket, men tror inte på revolution så länge folket tror att vi har demokrati. Systemskiftet måste erbjudas i fria val och mitt förslag är Valsamverkanspartiet. Alla kan vara med.

  10. Jag förslår att Knut L beställer en artikel av Per-Olov Käll.

    Skreve Per-Olov Käll en artikel här på lindelof.nu vore det tacknämligt. Han har kunskaper om vätgasbaserad energi, och i den länkade artikeln förklarar han att vi behöver jämn effekt snarare än intermittent energi.

    Främst undrar jag vad POK menar med detta: ”Numera är jag sedan länge övertygad om att klassfrågan är den centrala aspekten även i miljöfrågan”.

    För det andra undrar jag varför denna plan för de närmsta decennierna vore en dålig idé: snabb expansion av ny kärnkraft för att dels täcka det mesta av behovet av elektrisk energi, och använde resten av elenergin för att göra vätgas som drivmedel.

  11. Vad är det som är konstigt med POK:s uttalande ”Numera är jag sedan länge övertygad om att klassfrågan är den centrala aspekten även i miljöfrågan”? Vi blir nog allt fler, över hela jorden, som anser att den nuvarande världsordningen, politiskt såväl som ekonomiskt inte kan klara av de problem som mänskligheten står inför. Det är den besuttna klassen, kapitalisterna, som måste bort och ersättas av andra klasskrafter, annars kommer ingen förändring att kunna ske. En positiv förändring kan bara ske med global planering och nu råder global konkurrens. Som leder till krig bland annat.

    Den stora frågan är HUR denna övergång till global planering skall ske med en annan klasstruktur än den nuvarande. Samtidigt är det en sådan övergång, hur den nu kommer att ske, som är det stora hotet mot den nuvarande kapitalistiska världsordningen, framför allt mot Imperiet. För mig är detta inte något konstigt, det är självklart.

    “De tvivel du lägger i dagen om dagens klimat-/miljödebatt är precis vad jag försöker beskriva, men på ett mindre kategoriskt sätt.” Skriver Knut, och det är sant. Jag är mycket otålig. Kommer jag att få uppleva starten på det slutliga kriget, eller starten på en verklig övergång till en annan världsordning?

  12. Knut Linedelöfs inledning till en debatt om miljöfrågan är mycket välkommen, inte minst på denna blog där frågan eftersatts. Det som är bra är att Lindelöf allmänt erkänner problemet istället för att fokusera på någon enskild mediahändelse vars överdrift eller på annat sätt lättkritiserade budskap kan smulas sönder för att framställa sig själv i god dager.

    Särskilt bra är att Lindelöf pekar på sociala intressemotsättningar som grund för en politik som kan lösa problemen. Här är miljöfrågan en särskild utmaning. Dels är de samhällsklasser som arbetar i naturbruket avgörande. Dessa samhällsklasser har en helt avgörande betydelse för miljökampen. I takt med att den socio-ekologiska klasskampen ökat har dock många, inte minst i vänstern minskat sitt intresse för denna klasskamp. Även industriarbetarklassen och andra löntagare är viktiga. Men nyckeln är klassallianser i matfrågan och fredsfrågan. Social neutral fixering vid teknologi leder inte framåt.

  13. ”Den nuvarande klimatdebatten innebär att det som står på spel är vårt framtida förtroende för det politiska systemet, och därmed demokratin.”

    Så avslutar Ann Charlott Altstadt sin artikel i AB och som Torgny Forsberg länkar till ovan.

    Det behövs alltså en analys av vad denna demokrati är för något. I varje fall i många länder som t ex Sverige. Att USA på något sätt skulle vara en demokrati är det allt färre som tror, inte ens förre presidenten Jimmy Carter. Men också i Sverige är det marknaden som styr, inte människors behov. Och hittills verkar marknaden strunta i både krig och global miljöförstörelse och den kommer säkert att göra det även i fortsättningen.

  14. En uppmaning håll er borta från SYLMASSIVET.

    106 SVT Text lördag 21 sep 2024

    INRIKES PUBLICERAD 21 SEPTEMBER

    Glaciär i Jämtland har kollapsat

    Efter sommarens rekordvärme och regn
    har glaciären i Sylmassivet i Jämt-
    landsfjällen helt kollapsat. Nu varnas
    besökare för att det kan vara farligt
    att vistas i närheten.

    Avsmältningen av glaciären i Sylarna
    är den kraftigaste sedan mätningarna
    började i mitten av 1960-talet.
    -Det är en islavin som har gått fram
    här och den är minst sagt dödlig när
    den drar fram, säger Per Holmlund,
    professor i glaciologi.

    Det råder ökad rasrisk efter avsmält-
    ningen. Även vid andra små glaciärer
    finns en ökad rasrisk.
    Inrikes 101 Utrikes 104 Innehåll 700

    ——————————————-

    För den som vill läsa om dagens 2014 miljöproblem rekommenderas: (Hon tog bl.a upp hur USA under WW2 där stor del av bensinen skulle tilldelas militären. Då tvingades man åka kollektivt, i biltokiga USA! I USA räknar man tid i hur långt det tar för en bil att förflytta sig mellan två ställen. Inte gåandes eller leandes med en ko. Folk började odla på alla möjliga ställen. När människor inte har några alternativ går mycket att lösa i vardagslivet. Stora infrastruktursatsningar bör statens muskler användas.)

    This Changes Everything: Capitalism vs. the Climate
    är Naomi Kleins fjärde bok; den publicerades 2014 av
    Simon & Schuster . [ 1 ] Klein hävdar att klimatkrisen inte
    kan åtgärdas i den nuvarande eran av nyliberal
    marknadsfundamentalism , som uppmuntrar slösaktig
    konsumtion och har resulterat i megafusioner och
    handelsavtal som är fientliga mot miljöns hälsa. [ 2 ]

    Detta förändrar allt: kapitalism vs. klimatet
    Författare Naomi Klein
    Språk engelska -finns på svenska
    Ämne Klimatförändringar, ekonomi
    Genre Facklitteratur
    Utgivare Simon & Schuster
    Publiceringsdatum 2014
    Publiceringsplats USA
    Medietyp Inbunden
    ISBN 978-1451697384
    Föregås av Chockdoktrinen
    Följt av Nej är inte tillräckligt

    Klein tillbringade fem år med att skriva boken, [ 3 ] som
    debuterade på New York Times bestsellerlista som nummer
    fem den 5 oktober 2014. [ 4 ] Boken är krediterad för att
    popularisera den anti-extraktivistiska Blockadia -rörelsen. [ 5 ]

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.