Den 9 september kommer allt närmare. Mindre än en månad kvar… Frågan om vem som ska få min röst i valet till riksdagen blir allt mer påträngande.
Rimligen bör man själv tänka igenom vilka politiska frågor i samtiden och inför framtiden man ser som allra viktigast och sedan ställa de valbara partierna mot dessa och sedan summera + och –. Jag ska försöka föra mitt resonemang här helt öppet och lite systematiskt, så får vi se var jag hamnar.
Tilläggas bör också att det för mig finns nyckelfrågor som jag inte kompromissar med, som helt enkelt kan omöjliggöra en röst på vissa partier. Det är frågorna om landets oberoende och frågor om demokratin.
Många anger klimatet som den mest akuta, särskilt efter Johan Rockströms senaste larm häromdagen. Men denna ödesfråga kan vi i Sverige göra mycket lite åt själva. Den stora klimatkrisen måste hanteras via FN. Det är därför en partiövergripande fråga som alla kommer att bli överens om trots allt. Inte något att käbbla om i valet alltså. Visserligen pläderar Björn Wiman i DN 8 augusti för att inte tysta ner klimatfrågan (antar att han menar i valet) och berättar förtjänstfullt om det väldiga fossilkonglomeratet Koch Industries som gör allt för att fortsätta eldningen av fossila bränslen. Men detta kommer säkert att, om inte lösa sig direkt så i alla fall, öppna för förändringar när dollarn och USA faller inom en snar framtid. Alltså inte en fråga att ställa i det svenska valet.
Jag är visserligen socialdemokrat i botten, och faktiskt sedan mer än 25 år medlem i partiet. Men jag har inte varit aktiv på länge. Jag har t o m intensivt bekämpat partiets politik här på bloggen, vilket är mitt sätt att vara lojal mot min socialdemokratiska grundinställning. Så komplicerat kan det vara idag.
I år är det dessutom mer som står på spel än på mycket länge p g a den parlamentariska kris vi står inför i och med de gamla etablerade partiernas (inklusive MP) sjunkande förankring i folkdjupet.
Vilka är då mina viktigaste frågor?
- Sveriges självbestämmande; EU-utträde/EU-avveckling, inte minst för att trygga folkförsörjningen i kris, krig och avspärrning.
- Demokrati och yttrandefrihet; Inga inskränkningar i yttrandefriheten genom lagar om organisations- och åsiktsförbud.
- Försvars-/utrikespolitik; Nej till Nato- och USA-samarbete, nej till Patriot-systemet, ja till ett territorialförsvar på djupet med värplikt och hemvärn. Ratifisera FN:s kärnvapenförbud, upprätta normala förbindelser med alla länder inklusive Ryssland, ta hem alla svenska soldater under Nato-befäl. Satsa på FN.
- Ekonomisk politik; Riksbanken ska ha monopol på att skapa pengar, nationellt ekonomiskt oberoende, nej till marknadisering av offentliga sektorn.
- Skolan; avskaffa friskolorna och det fria skolvalet inom grundskolan, skolan ska finansieras över statsbudgeten, närmaste skola ska duga åt alla.
Sedan finns förstås mängder av andra frågor som kan diskuteras och som är viktiga, men dessa fem punkter är avgörande för hur just jag kommer att rösta. Frågorna 1 och 2 är dessutom för mig essentiella, ja principiella. I dagens situation har jag svårt att rösta på att parti som vacklar här.
Var står partierna då i dessa frågor? + (instämmer), – (instämmer ej).
Tabellen visar tydligt att jag står långt utanför den svenska politikens huvudfåra. Alla riksdagspartier har i (nästan) samtliga dessa frågor en avvikande linje från vad jag anser nödvändigt.
Endast två partier; V och SD, får varsitt plustecken med tvekan. Och när det gäller de två för mig okompromissbara frågorna 1 och 2 är båda partierna mycket opålitliga. SD vet man inte vad de tycker, de ändrar sig stup i kvarten, och när det gäller V så är de svårt influerade av diverse anarkistiska och antidemokratiska idéer, de stöder t o m USA (via kurderna) i nordvästra Syrien och det svenska deltagandet i Libyenbombningarna.
Alltså, å ena sidan, det enda partiet som åtminstone nästan snuddar vid något jag ser som viktigt – stärkandet av landets oberoende – är SD. Men å andra sidan är de som sagt djupt opålitliga samt i grunden ett mörkblått högeralternativ (med skinnskalleförflutet), som per definition motarbetar allt övrigt jag håller för anständigt och hedervärt i politiken. Så de faller också utanför det valmöjligas gräns.
Men, invänder här vän av ordning: Det finns åtminstone ytterligare två partier som ställer upp i riksdagsvalet; Feministiskt initiativ (Fi) och Alternativ för Sverige (AfS). Jovisst, så är det. Men inget av dem har några större möjligheter att ta sig över 4%-spärren. En röst på dem påverkar därför inte valets krångliga parlamentariska efterspel. Och även om jag förstås är emot all sorts könsdiskriminering ser jag denna fråga som ett klart underordnat kampavsnitt i politiken idag. Fi verkar mest vara en plattform för Gudrun Schyman, så de faller direkt.
AfS däremot är ett vasst och målmedvetet uppstickaralternativ, en högerutbrytning ur SD. De vill massdeportera flyktingar ur landet och halvera antalet riksdagsledamöter t ex. De tror att talet om klimatförändringar är en konspiration och är oförblommerat elitistiska. Demokrati är för dem närmast ett skällsord, eller i alla fall något helt annat än det man sedan 100 år lagt in i begreppet demokrati. Mer behöver inte sägas om dem.
Så, eftersom demokratin trots allt måste försvaras, och att den endast kan utvecklas inom Sveriges gränser, så vill jag ändå visa att allmänna och fria val är en av grundbultarna. Därför vill jag åtminstone bidra till att höja valdeltagandet en smula. Alltså kommer jag – om inget oförutsett händer den kommande månaden – att lägga en blank valsedel i valurnan den 9 september 2018.
Min viktigaste fråga är och kommer alltid att vara: att alla svenskar får en rimlig lön, en lön som de kan leva på, och det på ett någorlunda värdigt sätt.
Det betyder att det parti som skulle få min röst I ALLA LÄGEN måste ha det som sin viktigaste fråga. Finns ett sådant parti idag i Sverige?
Knut L!
Du skriver att för AfS är ”demokrati närmast ett skällsord”. Under mina 35 år med kontakter med Finland har jag då och då fått höra, i vänliga men kritiska ord, att jag är ”alltför demokratisk”. På ett bredare plan hävdar finländare gärna att svenskar är ”alltför demokratiska”.
I en svensk arbetsgrupp sitter man ”i evighet” och diskuterar tills alla är ense. Först då får man ändan ur vagnen. I en finländsk arbetsgrupp är det ledaren som tar kommando, pekar med hela handen och folk sätter igång och jobba.
För finländarna syns idealet vara att styras av en stark man som fattar ”bra” beslut. Demokrati är sedan rätten att avsätta honom om han fattar ”dåliga” beslut. Men till dess är han enväldig.
På Stora Enso lär man ha funnit att svenska och finländska arbetsgrupper kommer ”i mål” ungefär samtidigt. Svenskarna kommer visserligen igång senare, men var å andra sidan förberedda på ”oväntade” problem som snabbt klarades av medan finländarna hamnade i förvirring och oenighet.
Ditt argument mot att rösta på partier som inte kommer att komma över 4%-gränsen strider väl lite mot ett beslut att rösta blankt? Kan man inte hellre då rösta på ett småparti som har ungefär samma ideologi/åsikter som en själv? För att markera var man står, och protestera mot den odemokratiska 4%-spärren…
En kommunist kan rösta på något kommunistiskt parti, en libertarian på något libertarianskt (jag vet inte om det finns något), en vegan på något veganparti. Det lär ju finnas hundratals partier, om inte tusentals småpartier i Sverige! Det kanske t o m finns något parti som står för alla de utmärkta punkterna i din katalog?
Knut L!
Det var kanske fel av mig att börja kommentera ditt blogginlägg som jag gjorde. Så här skulle det naturligtvis vara:
Bra start inför valet Knut L! Nu hoppas jag att fler av dem som regelbundet läser din blogg (hur många är vi nu?) verkligen deltar i diskussionen, hittills har det varit få kommentarer till bloggartiklarna. Men så är det mest överallt. (på Jinge, Nyhetsbanken, 8 dagar, steigan.no, Midt i fleisen etc.) Jag har haft en del kommentarer på Clartébloggen, men den synes mig mest syssla med katekestolkning. Och föralldel, tidskriften Clarté läser jag med behållning, ungefär samma behållning som FIB/K:s tidning.
Men bloggar borde väl kunna utnyttja t ex den exceptionella torkan vi haft för att analysera den svenska statens och de svenska partiernas agerande?
Vettigt resonemang. Håller med i stort sett. Mina alternativ är: rösta blankt och därmed legitimera ”demokratin”, eller avstå från att rösta och därmed avlegitimera hela middevitten. Har inte bestämt mig ännu. Funderar på hur svexit kommer gestalta sig. P g a EU:s sammanbrott eller för att svenska folket inser sammanhangen mellan globaliseringen, med EU som relästation, och vårt ganska prekära läge vad gäller det mesta, och säger Nu räcker det! Det skulle jag gilla i min grav.
En annan variant är ju ett stort krig där Nato kommer och hjälper oss… då är det också slut. Kommer ihåg att vid förra valet sa alla partier: gå och rösta, för Guds skull! Bara du röstar lille man, så blir allt bra! Har svårt se nuvarande partiväsen som något annat än kasperteater. De vassaste knivarna i lådan sysslar inte med partipolitik. Pessimist? Javisst! En optimistisk sådan…
PS Tråkigt att KP har kvar sekterismen i viktiga frågor, enhetsfronten och partiförbudsfrågan. Proletären är bra! Läs den!
Jag har kommit till ungefär samma slutsats som Knut L. Det finns ju inget att rösta på.
Men jag kan ändå inte låta bli att svara på de olika valkompasser som finns utlagda i diverse media. Resultatet av Aftonbladets kompass var faktiskt belysande. Jag anser mig själv som vänster och progressiv.
Men se det är jag inte, fattar jag nu, efter att ha blivit inordnad i Aftonbladets matris. Jag är vänster och konservativ. Fast det senare skulle jag helst kalla oflummig. I skalan GAL-TAN, som Aftonbladet har snott, heter det i original att:
”GAL finns i skalans ena ände och står för grönt, alternativt och libertärt, medan motsatsen TAN står för traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt. Skiljelinjen handlar i detta system inte om fördelningspolitik, utan om sociala och kulturella värden.” (Definition från Wikipedia).
Och det belysande är, att i den matris jag hamnar: vänster och TAN finns det inget parti att rösta på.
Jag litar mycket mer på ryska valkompasser, som den här som korrekt diagnostiserade mig som vänstermensjevik, ni vet dom där som stödde bolsjevikerna men sedan i slutändan, 10-20 år senare blev skjutna eller förpassade till Sibiriern. Ideal tillhörighet: man kan ta åt sig äran av Oktoberrevolutionen och uppbyggnadsarbetet, men rentvå sig för det degenererade stadiet!
Jag är bolsjevik enligt Anders P:s rekommenderade valkompass. Nu dj-r ska vi rensa upp i reaktionens Augeias-stall!
Men eftersom några bolsjeviker inte ställer upp i det svenska valet finner jag det svårt att hitta någon att rösta på.
Kan det vara så att det finns någon inbyggd defekt i ”systemet” som gör att kvaliteten på politiker sjunker när det går mot sitt upplösning och slut? Trötthet, gnäll och knivar i ryggen ersätter visioner och intressanta planer för framtiden. Och då känns det ju inte så roligt att rösta.
”Anonymiserade” kommentarer urklippta från trådens debatt på Facebook:
– Delar gärna.
– Det var ju en spännande analys som mynnade ut i ett carte blanche. Det visar att en folklig intellektuell som Knut Lindelöf har lika svårt som jag att hitta partier som är värda att slänga bort sin röst på. Demokratin är uppenbarligen i fara.
– Jag skall lägga min på Juholt!
– En Juholt är vi många som önskar oss…
– Tyvärr är ditt underbetyg åt samtliga partier befogat …
– Ja, delar din analys Knut! Sorgligt men sant! Blank röst är alternativet just nu! Tråkigt nog räknas inte dessa för sig utan hamnar i högen ogiltiga så vitt jag förstår!
– Jag är tveksam till om de hamnar bland ogiltiga.
– Finns inget parti att rösta på enligt Knut. Visst är det så. Men varför besvära sig med att pallra sig till valurnan för att rösta blankt? Vänd dem ryggen och välj sofflocket! Bojkotta denna parodi på ”demokrati”.
– Jag önskar mig också Juholt! Men av helt andra skäl än de som röstar på S.
– Jag håller inte med. Utvecklingen mot klansamhälle, klankultur, klantänkande går allt snabbare. Kan man ”förorten” inser man det.
Klan äter sig nu in i samhällsfunktionerna i skrämmande hög takt. Får detta fortsätta fyra år till kommer snart Sveriges välfärd att vara ett minne blott. Sk resurser som tillsätts kommer mer och mer att kontrolleras av klaner och solidariteten kommer att eroderas på kort tid.
Jag vet att vänstern inte har insett detta och orsaken till det är väl att vänstern idag är medelklass . Men så är det också så att medelklassen kommer att få en chock när de försent inser vad som hänt.
Lägg därtill de alltmer omfattande kraven på religiösa hänsyn som följer med den enormt stora invandringen.
Till just valet 2018 är valet av parti därför mycket enkelt. Det kommer inte att handla om vad vi ”vill” utan om vad vi måste försvara.
Väldigt många har insett det. Dock inte vänstern, som just därför har missat sin historiska möjlighet att skapa sig en massbas.
– Föredrar AfS
– Det är inte särskilt troligt att AfS kommer in redan nu.
– Tror varken MED eller AfS har en suck denna gång. De har startat upp försent.
– Känns skönt att höra att Lindelöf plockat bort klimatfrågan ur valdebatten. Den fixar tydligen FN och fullbordas när USA rasar i hop samtidigt som dollarn går kaputt. Den frågan kan vi alltså skita i. Eller? Någon mot? Tycker om att läsa inlägg som utmanar mina synpunkter. Men det finns ju gränser ändå hur mycket pladder man står ut med.
– Att plocka bort klimatfrågan ur valet är inte seriöst, Knut Lindelöf. Per capita lever vi svenskar i toppen bland de värsta klimatbovarna i världen. Vad vi gör i Sverige kommer att ha stort inflytande som föredöme på länder med stor befolkning. Dessutom hörs Sveriges röst i internationella fora.
Sedan tycker jag du glömt att atombomben finns med i valbåset – under nästa mandatperiod skall riksdagen ta ställning till om Sverige skall ratificera FN:s globala förbud mot kärnvapen. Och med en borgerlig valseger är det inte omöjligt att Sverige söker medlemsskap i NATO, vilket betyder att atombomben hamnar på svensk jord och att dessa och därmed vi blir mål för för Ryssland som måste försvara sig.
Lägg därtill att detta val kan innebära att fascismen hamnar på regeringstaburetterna.
Man kan i detta läge göra som Pontius Pilatius och två sina händer.
Inte heller jag finner ett parti som lever upp till mina ideal. Trots att jag är motståndare till den imperialistvänliga utrikespolitik som V för (Afganistan, Libyen, Syrien, Kuba, Venezuela och Niqaragua) så kommer de att få min röst i riksdagsvalet. V är det minst dåliga partiet.
Röstskolk, blankröst och bortkastade röster på Fi och andra små partier som inte kommer in i riksdagen är i mina ögon röster som ytterst gynnar SD och Moderaterna.
– Ingen fråga, inget problem, kommer att kunna lösas till folkets fördel genom att klankulturen får fotfäste och normaliseras.
Vänstern är blind inför detta vilket gör vänstern ytterst farlig.
– Det finns en enda övergripande fråga som skulle kunna motivera mig att lägga min röst på V. Det är kärnvapenfrågan och NATO. Snacket om den fascistiska faran är villospår.
– Villospår? Marschen högerut är en realitet:
https://www.facebook.com/1375910956/posts/10216729460093636/
– Villospår som XX skriver. Den klankultur som sjuklövern gör allt för att införa, är mer höger än vad någon inom vänstern ännu kan föreställa sig. Om M börjar samtala med SD skall vi istället vara tacksamma. Då finns en liten chans att Sveriges relativt välordnade samhällsfunktioner kan hållas intakta.
– Intressant vinkling
Håller med om att det inte finns några partier värda att stödja i riksdagsvalet. Då återstår om det finns några att motarbeta och det gör det. Allihop kan man tycka, men den stora faran idag tror jag ändå är att rasismen håller på att få fotfäste i vårt land. Tjafset om klansamhällen i FB kommentarerna talar sitt tydliga språk.
SD, AfS och allt vad dom ynkliga rasistkramarna heter hotar att få den svenska debatten att för lång tid framåt domineras av struntprat om etnicitet, när det som behöver diskuteras är överhetens totala frånvaro av samhällsansvar. Skattesänkningar, välfärdsplundring, klimatfrågan och uppslutningen bakom krigsgalningarna i USA är dom verkliga problemen.
Att mota ut högerpopulismen ser jag som det enda realistiska inför årets val. Tyvärr kan det nog inte ske genom att rösta på något av dom andra partierna, utan enbart genom motpropaganda.
Själv tänker jag dock lägga min röst på Gudrun och Fi för att Gudrun är den enda av dom som gått emot krigshetsen mot Ryssland.
Efter att jag skrev min valanalys har redan en del hänt. Jag skrev att jag inte såg klimatfrågan som en partiskiljande fråga p g a att alla rimligen borde vara överens om att vi måste rädda klotet. Men så är kanske inte fallet. I Tyskland skördar Die Grüne framgångar efter den rekordvarma sommaren och AfD hävdar att människan inte kan göra något åt klimatförändringen. Här går förstås en viktig skärningslinje mellan förnekandet och de som vill försöka göra något åt uppvärmningen. Då blir klimatfrågan även en partiskiljande fråga.
I Sölvesborg sa Jimmie Åkesson häromdagen ungefär samma sak som AfD. AfS (Alternativ för Sverige) och bloggaren Lars Bern är också inne på samma linje, alltså att vädret har alltid varierat och klimatförändringarna är mer naturliga än utsläppsrelaterade. Då blir klimatfrågan även en fråga i det svenska valet. Klimatförnekare och en del skeptiker kan samlas hos SD (och AfS), medan de som tror på att t ex CO2-utsläpp bidrar till global uppvärmning kan flocka sig runt de andra partierna med Miljöpartiet i centrum.
Frågan är nu vilken betydelse detta får. Kommer SD att vinna eller förlora på Åkessons utspel i Sölvesborg? Kanske är många missnöjesväljare benägna att hänga på Åkesson, eftersom man är så förbannat trötta på de etablerade partierna i allmänhet.
Och hur tänker jag?
Klimatet och valet. Första frågan gäller om och till vilken grad människan påverkat klimatet sedan industrialiseringens början. Detta kan inte avgöras under valkampanjen.
Den andra frågan är, om nu människan bidragit mer eller mindre, vad vi kan göra för att stoppa eller i bästa fall vända utvecklingen. Och det är här som vi löper risken att utnyttjas av okunniga eller rent bedrägliga personer och grupper. Och här gäller det för progressiva att vara lika skeptiska mot överheten som i andra frågor. Ty vi vet att det som låter bra kan innebära raka motsatsen.
Knut, gå och rösta i valet 9 september!
Jag blir häpen över dina punkter Knut! De är mycket nationalistiska men jämlikhet finns inte med! Är det så? Om vi utgår från din förkärlek för nationella krav så måste väl en mer rättvis fördelning av landets resurser göra landet mycket starkare och mer resilient.
Visserligen föreslår du en jämlik skola men utan att samhället förändras runt omkring kommer fördelningen av studieresultat troligen bli likadan som idag (jfr min doktorsavhandling från 1983 med den ironiska titeln ”Den intelligenta medelklassen”).
Du underkänner samtliga partier. Var vidsynt och tänk längre än så och stöd med din röst att vi får ha demokratiska val.
Det spelar självklart en roll vad Sverige gör vad gäller miljön! På samma sätt spelar det roll hur du gör i valet, Knut! Ta ditt ansvar så att högerkrafterna försvagas! Rösta på S eller MP, eller än hellre V som jag tänker rösta på, trots det idiotiska stödet till Libyenbombningarna. Vad du än gör, rösta!
Anders Persson!
Klimatfrågan behöver inte avgöras under valkampanjen, den är redan avgjord. Långt över 90% av klimatforskarna tror att människan påverkar klimatet. Lars Bern skriver på uppdrag av SD och han skall tas för vad han är, nämligen bara en i raden av bondfångare i SD:s propagandaapparat.
Visst skall vi vara skeptiska mot överheten, men det är inte arbetarklassen som tjänar på och ligger bakom klimatskepticismen. Det är oljeindustrin, bilindustrin och alla andra jätteföretag som vill fortsätta släppa ut sin skit utan problem. Där har du överheten, och deras springpojkar är högerpopulisterna och klimatskeptikerna. Att det går att tjäna pengar även på motsatsen ändrar inte på det, kanske är det istället rentav räddningen för klimatet. Det finns nog inget effektivare än marknadskrafter när det gäller att förändra något snabbt.
Hedda E!
Jag har gjort en stenhård personlig prioriteringslista och kommit fram till 5 grundfrågor i dagens situation. Självklart är jämlikhetssträvanden viktigt, men du vet hur det varit de senaste 30 åren med nyliberal politik. Den har lett till EU-inträde och USA-anpassning och en mycket allvarlig nedbantning av välfärd och ökade klassklyftor. Under EU och USA:s kommando kommer vi att bli som Grekland till slut.
Visst låter det drastiskt och pessimistiskt – men kanske realistiskt. Jag tänker inte röstskolka som du verkar tro. En blankröst är också en röst. Dessutom är det drygt tre veckor kvar. Vi får se vad som händer, mycket står på spel känns det som.
Att rösta blankt innebär att ta en blank valsedel (finns i vallokalen) och lägga i urnan – utan att skriva något på den. Den räknas som ”ogiltig”, vilket betyder att den inte räknas med i mandatfördelningen, vilket i sin tur ökar partiernas %-andel en aning. Dock räknas rösten med i ”valdeltagandet”. Alltså, valmyndigheten och länsstyrelserna redovisar vid den slutliga sammanräkningen hur många som röstat blankt.
Jag börjar luta åt att Hedda har rätt och att jag borde revidera min tidigare kommentar. En blank röst sänder ut en signal om ogillande, men det står inte klart om blankrösten kommer från höger eller vänster. En röst på V eller SD uppfattas också som ”proteströster” men med klara avsändare. Om nu Hedda röstar på V så tror jag att hon gör det utan några orealistiska förväntningar.
Blankrösterna var 0,89 procent 2014.
56.287 röster. Fler röster än något av de övriga 24 i riksdagen ej representerade partierna (exkl FI) och nästan lika många röster alla dessa övriga partier fick sammantaget.
Om blankrösterna inte underkändes som ogiltiga skulle socialdemokraternas valresultat ha blivit 30,74 istället för 31.01%. Moderaternas 23.12 stället för 23,33%.
Om detta haft någon inverkan vid fördelning av utjämningsmandat är mycket svårt att beräkna, då det är matematik i den högre skola jag ej behärskar. Men vilket som ändrar det ju inte det odemokratiska i tilltaget att underkänna det aktiva valet att inte rösta på något parti.
(Det är ett jäkla personlighetsdrag för obildade som mig att aldrig rycka på axlarna och gå vidare när något inte begrips, utan starta kalkylprogrammet och räta ut frågetecknen. Det tar tid och är i de felsta fall oväsentligt, ökar enbart mängden oviktigt kunnande – men hindrar i vart fall att värre dumheter begås)
En expert
har kunskaper alla
andra inte visste
att de klarat sig utan…