Det gäller följande artiklar. De bygger på för lösa uppgifter om huruvida Gui Minhai begått brottsliga handlingar i Sverige på 80-talet. Jag kommer att låta dem ligga kvar för att man ska kunna följa hur diskussionen förts som nu lett till detta resultat.
Hur blev det så här kan man då fråga. Det hela började för min del efter att Gui tilldelats Tucholskypriset och att kulturminister Amanda Lind deltog i prisutdelningen (vilket jag fortfarande tycker var en olämplig markering mot Kina). Jag kopplade detta till cirkulerande rykten om att Gui dömts för brott i Kina och att han varit inblandad i brottslig verksamhet i Göteborg på 80-talet. Trots att jag inte visste om det var sant valde jag att vidareförmedla dessa misstankar. Jag litade för mycket på andras spekulativa tyckande utan att kolla källorna. Det var fel.
Detta ledde till berättigad kritik från flera läsare som jag till en början hade svårt att ta till mig. En sak som skymde min sikt var att jag personligen tyckte att Julian Assange borde ha fått årets Tucholslypris och inte Gui Minhai. Men det var faktiskt en annan fråga.
Ännu en sak som skymde min sikt var den märkliga historien med den svenska Kinaambassadören Anna Lindstedt, som nu är anklagad för ”egenmäktighet vid förhandling med främmande makt”. Det var alltför frestande att lägga samman ett osynligt pussel och ana att här fanns en hund begraven. Det kanske det gör, men poängen är att jag inte vet. Kanske kan den saken klarna så småningom.
Som redaktör för FiB/Kulturfronts nätverison har jag dels uppmuntrat skrivande i samma anda och även skrivit själv. Men ju mer jag försökt klargöra, desto mer har kritiken ökat. Och när jag klagade på att FiB/K nu utpekas som kinesisk knähund har jag tvingats inse att det faktiskt kan finnas visst fog för den saken. Så får det inte vara, det skadar FiB/K:s och även mitt anseende.
Vad kan vi då lära av detta? En sak är att när det blir fel måste man kunna rätta till och erkänna misstag.
En annan sak är, vilket berör mig personligen extra starkt, att hela idén med min blogg och mitt engagemang i FiB/Kulturfront genom åren, har varit att diskussion ska föras på anständiga villkor för att kunna leda till ökade insikter hos många. Det är för mig demokratins kärna. Därför blev det omöjligt att framhärda i en omöjlig ståndpunkt.
Som särskilt konstruktiv i denna debattprocess vill jag nämna Jan Arvid Götesson där långt borta i det brandhärjade trakterna kring Canberra. Han har lusläst allt som skrivits, sammanfattat och ställt de väsentliga frågorna. Tack för det arbetet.
Tillsammans blir vi klokare. Vi är inte skit!
Den största tidningen i Hong Kong South China Morning Post (SCMP) skriver precis nu om frågan, Sverige jämförs med en lättviktboxare (48 kg) med Kina en tungviktsboxare (86kg) av ambassadören Gui Congyou. Frågan och motsättningarna växer.
Respekt för pudeln. Insiktsfullt. Ovanligt. Starkt.
Nå, det var en trevlig pudel, och som sagt ”Tillsammans blir vi klokare”.
Vad jag inte är riktigt klok på är ambassadör Gui Congyous uppträdande. Att han var kolerisk det har vi sett, men att påpeka hur mäktigt Kina är jämfört med Sverige det är ju Imperiets stil. Så har USA:s ambassadör i Tyskland uppträtt flera gånger när det gäller Northstream 2 till exempel, ja faktiskt ännu grövre. Det förvånar mig då Kinas president och andra höga tjänstemän i Kina ofta är väldigt måna om att uppträda korrekt. Det är ett skäl till att de små staterna i Stilla Havet nu allt oftare vänder sig till Kina för hjälp med investeringar. Kinas allmänna policy har, i varje fall hittills, varit att stater är jämbördiga oavsett storlek.
Att det nu höjs krav på ambassadörens utvisning kan vara helt korrekt, det kan jag inte bedöma, men det är samtidigt skrattretande. I Tyskland har ett sådant krav gentemot USA:s president där inte höjts, och det skulle naturligtvis inte heller höjas i Sverige gentemot Ken Howery (Extraordinär och plenipotentiär ambassadör i Sverige), även om han gjorde grova diplomatiska felsteg. Sverige är ju numer ingående i ”Den transatlantiska länken”, och då är det i mångt och mycket Imperiets vilja som gäller. Denna vilja har klart sagt ifrån att Kina inte skall behandlas som en ”normal stat”.
Karin Rosenqvist ansvarig utgivare FiB/K!
Jag har deltagit i debatten ”FiB/Kultutfront pekas ut som kinesisk knähund” på FiB/K:s hemsida utan att alls diskutera Gui Minhai. Jag har bara varit intresserad av den svenska regeringens medverkan vid prisutdelningen ifråga. Men mina kommentarer har också avpublicerats. Varför det?
”Tucholskypriset gick i år till den kinesiske publicisten Gui Minhai.” Visst är han kinesisk, men han är bara medborgare i Sverige, inte i Kina.
Synd att det är politiskt omöjligt att introducera orden ”svensklänning” och ”svenskländsk”. Jag, som mest bott utanför rikets gränser, skulle gärna kallas svensklänning.
Bertil C skriver:
”Sverige är numer ingående i ”Den transatlantiska länken”, och då är det i mångt och mycket Imperiets vilja som gäller.”
Där har vi det igen! Det svenska stockholmssyndromet vad USA beträffar. Vi kan helt enkelt inte få in i skallen att Sverige är ett lydrike i USA-imperiet. Vi kan inte fatta och tänka det. Och därför är vi inte heller i stånd att säga det. Inte ens Bertil C.
Och så länge vi är ur stånd att fatta detta enkla och grundläggande: vi har inte vår frihet, kommer vi inte heller att begripa eller ens vilja begripa vad ryssar, kineser, shi’iter och andra som motsätter sig Imperiet har för sig.
Det är förstås bra att ni som gått ner er i det här kineseriet hejdar er och kanske pudlar något. Det är förstås alldeles rätt att vi måste reda ut detaljerna i en sak ordentligt innan vi tar ställning till det ena och det andra.
Men glöm inte att det finns större och mera brådskande saker att ta ställning till. Vår egen ofrihet, till exempel.
Jan Arvid G!
Gui är uppenbarligen svensk sett ur ett svenskt perspektiv. Men ur ett kinesiskt? Gui avsäger sig 1992 sitt kinesiska medborgarskap när han blir svensk medborgare. Inga problem med kinesisk lagstiftning eftersom han bor i Sverige. Hösten 1999 återvänder han till Kina och börjar en företagsverksamhet. Behåller han då sitt svenska medborgarskap? Kanske, men skulle inte det vara opraktiskt? Dessutom kommer han aldrig att, såvitt jag vet, återvända till Sverige. När han 2003 eller 2004 lämnar Kina med ett nytt svenskt pass reser han till Tyskland. Men om han nu återtagit sitt kinesiska medborgarskap 1999 kommer han nu 2003 eller 2004 att avsäga sig det på det sätt som den kinesiska lagen kräver: antingen att han återvänder till Sverige och avser att bo där (inga problem) eller avser att stanna i Tyskland och bli tysk medborgare med avsikt att bo där (inga problem).
Den kritiska frågan är alltså om han 1999 byter tillbaka till ett kinesiskt medborgarskap. Vad vet vi om detta?
Mats Lomass kommentar om lydrike har sina poänger. Men om jag skreve så, skulle det genast ta fokus från sakfrågan. Transatlantisk Länk däremot är ovedersäglig. Överdrivna kommentarer eller benämningar vill jag undvika. Jag skriver inte Trumpen, Trump eller USA:s president är bra mycket bättre, för vad skulle en association till en trumpen person tjäna för syfte?
Mats skriver vidare ”Och så länge vi är ur stånd att fatta detta enkla och grundläggande: vi har inte vår frihet, kommer vi inte heller att begripa eller ens vilja begripa vad ryssar, kineser, shi’iter och andra som motsätter sig Imperiet har för sig”. Men jag tror inte Mats på allvar kan mena att fattningsförmågan främst avslöjas genom ordvalet. Även det omvända har jag som ideal. ”Sticks and stones may brake my bones, but names will never hurt me.” Käppar och stenar kan krossa mina ben men okvädning skadar mig icke. (Fritt översatt)
Bertil C!
Jag ser att du förstår vad jag ville åt. Bravo! Och tack!
Jag förstår att du ansåg sakfrågan vara en annan i det här fallet, Bertil. Tro’t eller ej, jag insåg det också, innan jag skickade, och tvekade därför att trycka på knappen. Ett tag.
Sen slog jag till ändå. Jag ville ha med ett ”För övrigt anser jag…” även i den här tråden, även på tal om den här sakfrågan, eftersom Imperiet och ofriheten är de allt överskuggande frågorna just nu.
Men jag kunde förstås ha sagt så här istället: ”Bravo, Knut… Och för övrigt anser jag att Imperiet bör upplösas.” Det hade faktiskt varit bättre.
Vad språket beträffar får jag nog envisas lite. Språket är viktigt. ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.” Det vi inte kan uttrycka klart har vi inte fattat. Och du skrev inte enkelt och klart om USA här; så är det.
Anders Persson!
Så var vi där igen! Det obegripliga vridandet och vändandet av stort och smått till Gui Minhais nackdel fortsätter.
Ett svar på frågan är att ingenting som hittills framkommit tyder på att Gui Minhai bytte medborgarskap 1999 från medborgarskap i Sverige till medborgarskap i Kina. Däremot finns det saker som tyder på att han inte gjort det, som att Folkrepubliken Kina arrangerar televiserade uttalanden av Gui Minhai där han säger sig vara medborgare i Sverige och säger saker som kan tydas som att han inte är medborgare i Kina.
Ett allmännare svar är att vi inte vet något om vad Gui Minhai INTE gjort! Omvänd bevisbörda?
Frågan grundas på APs fundering att det vore praktiskt att bliva medborgare i Kina. Personligen skulle jag undvika det, om jag kan. Det kanske är mer praktiskt att inte vara det.
”Den kritiska frågan” skrev AP. Kritisk för vad? Tanken om medborgarskapsbyte 1999 är bara ett hugskott, ett ointressant sådant tills ett tecken på att så skett uppletats.
Fin hantering Knut L, skriver jag som bara har följt frågan på avstånd och inte har någon egen åsikt i sak. Huruvida Gui Minhai med rätt eller orätt har utpekats som ansvarig i en smitningsolycka eller ej, omfattas möjligen av din pudel. Det kan jag inte överblicka. Men din hållning inger respekt och manar till efterföljd.
Ett förtydligande: Givetvis skulle det vara bra att undersöka och finna bevis för Gui Minhais medborgarskapsstatus under hela hans vuxna levnad. Jag föreslog ju förnyade forskningar.
Vad jag ville säga i tidigare kommentar var att en sådan undersökning lämpligen börjar med att presentera en indikation på att han upphörde att vara enbart svensk medborgare 1999. Eller åtminstone att föreslå den forskningsuppgiften med ett annat ordval än Anders Ps.
Det är obefogat att, innan någon uppgift om medborgarskapsändring framlagts, skriva att det är en ”kritisk fråga” som skulle kunna förklara att det finns ett ”kinesiskt perspektiv” (att Gui Minhai åter är medborgare bara i Kina), vilket kan tydas som att detta perspektiv skulle förklara att Kina minimerar Sveriges kontakt med honom.
Jan Arvid G!
Du skrev att vi skulle ”ta reda på vad som är sant i allt detta. Här finns mycket att reda ut!” Men det innebär bl a ”vridande och vändande av stort och smått”. Om det sedan blir till Gui Minhais nackdel eller fördel får ju undersökningen visa. Några förslag till positivt ”vändande och vridande”?
Du skriver: ”Folkrepubliken Kina arrangerar televiserade uttalanden av Gui Minhai där han säger sig vara medborgare i Sverige och säger saker som kan tydas som att han inte är medborgare i Kina.” ”Tydas” – hur?
Varför har inte kineserna berättat om han är deras medborgare. De borde ju veta.
Och så har vi ”trafikförseelsen” 2003. Det är inte bara MSM som bagatelliserat denna, det lär också de kinesiska myndigheterna gjort och det lär ha varit först efter folkliga protester som han gavs en villkorlig dom.
Det som driver mig i denna fråga är inte att hjälpa Kina, de klarar sig bra utan min hjälp, utan att visa MSM att jag sväljer inte vilka illa hopkokta historier som helst.
Jag har inte fått något svar på min fråga till FiB/K-ordföranden Karin Rosenqvist på den här tråden 19/1 9.53.
Delar Karin Rosenqvist inte Jan Arvid Götessons uppfattning i sitt inlägg? Varför uppstår sådana här ”vänsteraffärer”? Också på den här bloggen den 19/1. Alltså att det är rätt att diskutera om Sveriges ledning på ett för riket farligt sätt för en kinafientlig politik.
Anders P!
Min kommentar 2020-01-19 kl. 14:43 var dålig. Man skall inte polemisera med utrop som jag gjorde. Stryk över!
Vi må undersöka allt som är relevant, inklusive hur Gui Minhais medborgaskapsstatus ändrats över tid. Men allt vi gör offentligt har en opinionsbildande effekt, som är mindre eller större beroende på vem och många som läser vad vi skriver. Många läsare har inte tid att tränga in i frågorna. Därför har man ett ansvar för formuleringar.
När du formulerade att det kanske finns ett kinesiskt perspektiv på GMHs medborgarskap skulle en tillfällig läsare kunna få intrycket att det finns någon osäkerhet om var GMH är medborgare. Såvitt jag vet nu finns ingen information om att han skulle vara annat än enbart svensk medborgare, vilket kan ha betydelse för hur stark opinionen för hans sak blir.
Därför är det t ex bättre att inte till synes framställa som en öppen fråga huruvida han fortsatte att vara enbart svensk medborgare – tills undersökning visat att osäkerhet finns.
Bo Persson!
Avpublicering är inte bra, det håller jag med om. Problemet är att det finns formuleringar som inte kan försvaras om de inte bevisas, till exempel skrevs att det fanns ett åtal mot en namngiven person. Under de omständigheterna är det svårt att hindra att ansvarig utgivare avpublicerar rubbet.
Bäst vore en medelväg: gömma vissa delar men låta så mycket som möjligt vara synligt.
Upplysningsvis: Efter avpublicering av de tre artiklarna kunde man komma åt även artiklarna via kommentarerna i botten på startsidan. Nu har jag avpublicerat även dem, ca 35 st. Nackdelen är att man inte kan kolla vad som skrivits. Men de finns kvar i databasen, kommentarerna i papperskorgen. Allt kan i nödfall återställas.
FiB/K-ordföranden har fortfarande inte besvarat mina frågor. Av detta drar jag slutsatsen att man skall tänka sig för både en och två gånger innan man skriver något på FiB/K:s hemsida.
Sedan har jag ytterligare en fråga och det är varför regeringen inte utvisar den kinesiske ambassadören Gui Congou. Är det kanske för att man vet att denne ambassadör är det pris vi betalar för att vi gjort oss till en amerikansk lydstat.
Heder, Knut!
Inte minst väldigt positivt att du låter inlägg och efterföljande diskussion ligga kvar. Så får vi inga ”hemligheter” att vårda och bevara bakom de mörka skynkena längst bak bland skeletten i våra garderober.
Alla har förstås redan läst Expressen men jag citerar ändå:
”Nu har dock Fib/K i ett slag dragit in samtliga de suspekta artiklar som Hirdman stött sig på (18/1-20). Varför? Deras ansvariga utgivare förklarade avpubliceringen på tidningens förstasida: ’Beslutet grundas på att det i dessa artiklar framförts misstankar om att Gui Minhai ägnat sig åt brottslig verksamhet i Göteborg på 80-talet. Detta är rykten som kan uppfattas som spridande av missaktning eller rent av förtal. Sådant ska inte publiceras i FiB/Kulturfronts spalter.’
Redaktören Knut Lindelöf gjorde samtidigt en egen ”pudel” på sin blogg: ’När jag klagade på att FiB/K nu utpekas som kinesisk knähund har jag tvingats inse att det faktiskt kan finnas visst fog för den saken.’
Heder åt dem!
Men kommer Hirdman att be om ursäkt och dra tillbaka sin egen ryktesspridning om vad han hånfullt beskriver som ’den så kallade bokhandlaren’?”
Uppgifter att faktakolla?
Martin G!
Varför skulle man göra det?
Martin G!
Nu har jag ägnat en dryg timme åt genomläsning av det som du undrar över om det är ”uppgifter att faktakolla”.
Svaret är NEJ. Det är vedervärdig gammal skåpmat, skvaller och hörsägen i alla delar som inte tidigare är välkontrollerade fakta (t ex trafikolyckan med dödlig utgång och som Gui Minhai själv säger sig återvänt till Kina för att avtjäna).
Jan-Arvid G!
Det finns ingen anledning att fundera över detta. Källhänvisningar borde ha givits av ”My China”-bloggaren för ett stort antal påståenden. Annars är det sådant här som borde hamna i papperskorgen på varje anständig redaktion. Vi ska vara glada att det nu har hamnat där men inte glömma var det kommer ifrån!