Mitt politiska liv… (del 21) – Jag följer FiB/K på avstånd

5
977

Våren och sommaren rullade Ebbe Calsson-affären i offentligheten. Ebbe hade med fullmakt från justitieminister Leijon planerat parallell jakt efter Palmes mördare efter kurdspåret vid sidan om polisen med hjälp av förbjuden avlyssningsutrustning som beslagtagits i tullen, efter att Hans Holmér förpassats till Wien efter att kurdspåret av polisen – under hans ledning – körts i botten. Skandalen och förvirringen var gränslös.

Jag satt med på styrelsemötena men höll mig i övrigt på avstånd. Fick genom Pål Karlsson veta att pengar och prenumerationer strömmade in, visserligen inte i tillräcklig omfattning, men i styrelsen var stämningen på väg uppåt.

Jag började i augusti historiestudier i Uppsala och ägnade mycket tid åt Uppsalaresor och läsande av kurslitteratur. I min kursgrupp träffade jag den ca 20 år yngre Henrik Ågren, en mycket givande bekantskap. Vi skrev tillsammans en så kallad promemoria (PM) om korstågen. Henrik Å var son till den legendariske historiedocenten Kurt Ågren, som doktorerat 1964 på utskrivningen av unga pojkar i Västerbotten till soldater i 30-åriga kriget. Han föreläste om detta för alla historie-studenter under många år. Och när han kom till det sorgliga facit av hur många som överlevde kunde han aldrig hålla tillbaka tårarna. Kurt Å skrev bland mycket annat hela band 8 i Bra böckers världshistoria, Ett nytt Europa (1500–1750). Samarbetet och samvaron med Henrik Å resulterade i att han gick med i Uppsala FiB-avdelning och hamnade till och med i styrelsen något år senare.

Eftersom Jan M var mycket borta var styrelsen svag. Pål K låg lågt. De anställda jobbade i lugn och ro med liten styrelseinblandning. Men kassören Dennis Zackrisson gick in och försvarade föreningens insyn och inflytande mot de anställdas självrådighet som han såg det, och mot främsta trätobrodern Erik Göthe. Tvekampen dem emellan fortsatt alltså.

På styrelsemötet i oktober fortsatte bråken. Förolämpningar haglade. Citat ur min dagbok:

”Värst var som vanligt Erik G som ställde förslag om att inskränka Dennis rörelsefrihet och stämpla honom som olämplig och omdömeslös. Alla dessa förslag röstades ner, men Dennis gjorde vid flera tillfällen sitt bästa för att bekräfta Erik G:s omdömen. Han (Dennis Z) blir omöjlig i pressade lägen, tuggar petitesser i oändlighet och uttröttar omgivningen.”

LO-FiB-galan

En välgörenhetsgala för FiB/K planerades i Folkets hus. LO betalade lokalen. Vi tänkte oss att Stig Malm (LO:s dåvarande ordförande) i ett kort anförande skulle förklara varför han ansåg att FiB/K var viktig. Men han fick förhinder. Istället blev de två huvudtalarna Bo Andersson, LO-distriktets ordförande och Jan Myrdal, FiB/K:s ordförande. Det hela gick av stapeln den 28 nov under rubriken Skrattar bäst som skrattar sistFiB/K mot SAF-direktörerna. Det blev mycket lyckat med en lång rad artister som paraderade: Kent Andersson, Thomas Bolme, Rolf Börjlind, Peter Carlsson, Stig Engström, Eskefeurat, Roland Jansson, Sten Ljunggren, Kerstin Tidelius, Elisabeth Nordqvist, Stefan Ringbom, Pierre Ström m fl. Men det blev lite för lite folk i publiken, endast ca 350 betalande.

Galans två hjältar var skådespelaren och fibbaren Leif Stålhammer som kunde stå på scen och förstod hur man lägger upp ett sånt här program och tecknaren Robert Nyberg som gjorde affisch och mycket annat. Det blev trots lite för lite folk ett överskott att hysta in i det svarta hålet.

Nils Bejerot

I samma veva dog en av FiB/K:s stöttepelare, socialläkaren Nils Bejerot. Han var försvagad efter ett brandattentat mot hans bostad i Bromma. Men han ville inte visa svaghet, så han körde ändå på för fullt tills hans gamla TBC övergick i lymfom och till sist knäckte hans fysik helt.

Jag hade kontakt med Nils B i samband med kunskapsrörelsen som han helhjärtat stödde. Han hade dessutom sina rötter i Östhammar, dit han ofta återkom, inte minst till sjöscoutkåren som han var med och startade i sin arla ungdom. I den var även mina barn med. Alla Östhammars sjöscouter visste vem Nisse var.

Gamla och nya konflikter

Någon gång efter årsskiftet samlade Jan M sina närmaste hemma på Fagervik för att diskutera tidningen och läget för FiB/K. Denna träff var helt informell och utan protokoll. Pål K, Dennis Z och jag var inte inbjudna. Det här skapade misstänksamhet. Johan Althoff var där, trots att han inte ingick i styrelsen och berättade för mig att det hade varit bra diskussioner. Men jag funderade: höll Jan M på att skapa ett andra centrum med sina närmaste vid sidan av styrelsen? Han var ju ordförande! Situationen blev märklig.

En ny intern konflikt var också under uppsegling. En hel del pengar hade visat sig gå till vissa förtroendevalda som var återkommande bildskapare eller skribenter, medan andra förtroendevalda som slet hårt med tråkigare uppgifter inte fick ett öre. Det här var något jag började irritera mig på, jag som satsat så mycket tid och resor under ett helt år som ordförande. Inte ett öres reseersättning till exempel. Ingen sa ens tack när jag avgick som ordförande. Alla var bara begeistrade över att Jan Myrdal blev min efterträdare.

Under första månaderna 1990 sjönk upplagan igen och slaget såg nu ut att definitivt vara förlorat. Skulderna ökar lavinartat och ingen verkade längre tro på fortsatt utgivning. Jag tänkte att vi genast måste stoppa utgivningen för att i samband med den kommande stämman kunna starta något nytt. Jag började skissa på en proposition om nystart och ett öppet rådslag dagen före stämman.

På styrelsemötet andra veckan i februari antogs mitt förslag till proposition om ”Nystart och ett öppet rådslag”. Detta skulle komma att utlösa en stor konflikt.

Ahmed Rami

Det blev även bråk om en recension i FiB/K av antisemiten Ahmed Ramis senaste bok Vad är Israel, skriven i uppskattande ordalag av Dennis Z. Några i styrelsen ville fördöma Dennis Z för recensionen och såg den som en följd av hans konfrontativa förhållningssätt till sina medarbetare, alltså ett rent personpåhopp. Beslutet blev dock att inte fördöma varken Dennis Z eller boken. Detta skapade stor uppståndelse även utanför föreningen där förstås FiB/K beskylldes för antisemitism.

Stämman närmade sig. Fastän jag tänkt dra mig tillbaka redan efter förra stämman var jag åter indragen mitt i stormens öga. Min hustru Barbro hade en längre tid haft problem med sin sköldkörtel som gjort henne nedstämd. Kanske var det också för att hon på allvar börjat tröttna på att jag var så upptagen av mitt FiB-engagemang och på att jag var så mycket borta och lämnade henne med allt ansvar för planering och vardagsarbete i familjen. Det var nog en ganska klassisk äktenskapskris. Barbro sa för en gångs skull klart ifrån och jag vaknade till av det. Jag visste att utan en fungerande familj kunde inte heller mitt engagemang fungera. Så jag bestämde mig nu för att dra mig ur FiB-arbetet helt, inte ställa upp i nästa styrelse och börja ägna mig mer åt familjen. Mina barn var nu 14, 11 och 8 år, de behövde i allra högsta grad en närvarande pappa. Och jag behövde dem och en återupprättad harmonisk gemenskap med Barbro.

Föregående artikelDen absurda valfrihetens förbannelse
Nästa artikelUtsikt från pensionärskuvösen
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

5 KOMMENTARER

  1. Ja, 1988! En sådan scen. Alla var där! Hög kvalitet. Men bara 350 personer i publiken.

    Fräcka fredag drog fler.

    Det var tidsvända.

    Knut L, du hade arbetat träget i vingården under många år. Och precis som i Matteusevangeliet blev den som kom först inte riktigt uppmärksammad efter förtjänst.

    Men du kom tillbaka, som ganska många av oss. Och din lindelof.nu idag är ju en veritabel vingård där kloka gubbar (och en och annan gumma) skriver vidare… för vi känner vår Havamal och vet att domen över oss lever vidare.

  2. Tommy S!
    Hur kan en sådan jämförelse göras ”här”lindelof.nu utifrån detta årets protokoll enbart?

    Jag avser att kommentera Knuts L:s beskrivning av mitt år som kassör senare. Möjligen i form av ett eget analyserande inlägg enligt Jan Arvid G:s rekommendationer.

  3. När en förening, i det här fallet FiB/K, har som en av tre huvudparoller ANTI-IMPERIALISM och ändå inte förmår att ställa sig bakom kravet RYSSLAND UT UR UKRAINA är det inte mycket bevänt med vare sig föreningen eller förståelsen för vad som är imperialism.

  4. Dennis Z!
    Givetvis kan man inte jämföra all verksamhet under 2023 med ett protokoll. Till mitt försvar kan jag nämna att jag har skickat @ till FiB/K-redaktören om vad som händer i Lokalavdelningarna utan att få något svar. Om jag förstår saken rätt så är du verksam i Uppsala,
    så du kan ju berätta för mig och andra vad som ingår i det vardagliga arbetet.

    Av Knut L:s berättelse från 1988 så påminner den väl om att situationen är likadan idag, ekonomin o s v. I ett annat sammanhang har jag presenterat ett förslag om hur man kan öka medlemsantalet och öka försäljningen av tidningen.

    Som folkbildare skulle jag vilja att med den situation som är i bildningsorganisationer i ABF med flera. En lärare på Försvarets skola sa till mig och andra som genomgick Vapenfri tjänst 1992 vid Bjurslätts Torg i Gbg ”att studiecirkeln lämpar sig bäst när det gäller värderingsfrågor”. Håller Studieförbunden på med detta? Kolla själv till hösten, då brukar man skicka ut broschyrer med vad man har att erbjuda.

    1971 så startades FiB/K med anledning av hur det såg ut på tidskriftsfronten. 2023 är situationen likadan med Studieförbunden. Jag önskar att Fib/K förvandlar Tidningen till en kvartalstidskrift med utförliga artiklar med utgångspunkt från sina 3 paroller. Redan nu är det problem att hänga med i det allt snabbare nyhetsflödet.

    Att varje Lokalavdelning har som basverksamhet STUDIECIRKLAR i ämnen utifrån parollerna. Då kan man öka nyrekryteringen av medlemmar och givetvis få fler prenumeranter. Det största problemet med studiecirklar med erfarenhet i olika föreningar i Göteborg, man tror att Cirkelledaren skall sitta inne med all kunskap och förmedla detta till deltagarna. Jag är mycket intresserad av idrott, från den världen är jag övertygad om att Handbollens ”Bengan” legendarisk Landslagstränare eller Sveriges genom tiderna mest framgångsrike fotbollstränare, Roger Gustafsson med IFK Göteborg. Dom två ledarna vet hur man skapar ett fungerande kollektiv i en grupp. Gruppens grad av aktivitet och är inte avgörande av en allvetande ledare.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.